Svarte-Petter

Ja, idag har ni alla en god anledning att fira. Det råkar nämligen vara så att eran nya favoritblogg fyller en månad. För en månad sen hade jag precis vinkat av min flickvän på centralen i Stockholm. Efteråt begav jag (Sune) mig till Simons lägenhet där en intensiv brainstorming tog fart. Ur spillrorna från denna brainstorming-session skrapa vi ihop idéerna som slutade med att den här bloggen kom till liv. För första gången lyckades vi faktiskt sjösätta något tillsammans efter ett gäng försök som fallerat. Vi har tillsammans startat en fyra-fem bloggar som vi aldrig orkade göra någonting med. Så därför tycker jag att ni borde glädjas åt att vi äntligen fick tummen ur röven. Vad som ligger bakom detta vet jag inte, men en kvalificerad gissning är att det faktum att vi två ändå går i skola där skrivandet är en naturlig del så ville vi hitta ett forum för att skriva saker som inte utbildningen riktigt gillar eller förstår sig på.
Under den här månaden som gått har vi tillsammans producerat över hundra inlägg, detta är det 104:e ifall någon undrar. Med skarpa matematiska analyser innebär det att vi producerar snudd på 3,5 inlägg om dagen. Det är inte fy skam för två slashasar som oss. Och inte tänker vi slå av på takten inte. Nej, sommaren innebär lugn och ro från skolarbete som stjäl våran tid. Istället ska vi ägna oss åt kroppsarbete och skrivande här på bloggen. Att våra bostadsorter kommer vara olika under sommaren är visserligen en nackdel. Tur var så finns det numera moderna hjälpmedel, så som telefoner, mejl, msn, facebook och gud vet vad, för att underlätta vårat sammarbete. Till exempel har Simon planerat att under kommande dagar presentera de sju dödssynderna för er läsare. Så håll till godo, innan jag flyttar kommer fler fördomar att luftas och en och annan videoblogg står på lur för publicering. En ljuv sommartid väntar både er och Svarte-Petter

Nu är jag hemma efter en field day i Uppsala av alla ställen. Besök på Uppsala tingsrätt och se en rättegång tillsammans med några klasskompisar stod på agendan. Fast det blev två rättegångar eftersom den första på morgonen avbröts på grund av att målsägande inte ville vittna. Då fick vi en diskussion om målsäganden ska ha vittnestvång eller inte. Sen beslöt domaren att tänka på saken ett tag och rättegången sköts upp.

Som tur var så tog den andra rättegången direkt efter inte så lång tid och var snabbt färdig. Det var spännande, en kille åkte dit på olaga innehav av hasch, amfetamin och två avsågade hagelbössor. Vad som var mindre spännande var att den åtalade erkände alltihop och så var det inte mer med det. För att ha varit på min första rättegång var det två saker som störde mig speciellt:

1. När den åtalade blev utrågad om varför han hade 10 000 kronor i tusenlappar kontant i sin lägenhet.
- Jag sparar ihop till en TV, svarar han.
Det tror jag också, säkert. Ingen langning och ingen motfråga där. Det kanske inte hade med fallet att göra eller så saknades bevis för langning. 1 000 lappar förresten, finns de fortfarande?

2. När Advokaten frågade ut den åtalade:
- Resignerar du? frågar advokaten.
- Vad betyder det? frågar den åtalade tillbaka.
Alla jurister i salen skrockar och ler väldigt förlöjligande.
"Lilla du, sitter här omringad av akademiska rättsstaten. Hur ska det gå?" ser jag att de tänker.
- Det betyder om du ger upp, svarar advokaten.

Och ingen slutplädering a la Ally McBeal fick vi heller. Bring entertainment back to the courthouse.
/Simon

Går in på Aftonbladets startsida. Det första som dyker upp är en rubrik som med stora bokstäver basunerar ut "Öppnade eld på campingplats". Nu när inte alla hjärnceller kopplar som dom ska funderar jag direkt, "det är väl inget ovanligt med att tända en eld på en campingplats, campingfolk brukar ju gilla att grilla". Läser vad som står under och förstår att det rör sig om skottlossning, gud så dum jag känner mig.

/Sune

Så slog den stora tidningsdöden ned sin lie dag. Gratistidningen PunktSE lägger ned med omedelbar verkan med sista numret i dag. Det var väl väntat, gratistidningsmarknaden i Sverige är inte särskilt gynnsam. I Köpenhamn har jag hört att de har fjorton gratistidningar, hur funkar det egentligen?
Kommer att sakna PunktSe lite faktiskt, framför allt det lilla formatet som var lätt att bära de hårdaste morgonarna på väg mot pendeln. Sen är det synd att inte kunna läsa Eric Rosén en gång i veckan. Kanske Alex Schulman också. Kom igen, han är ju rolig!

Avslutar med två frågor:

• Så fort jag hörde om nyheten sprang jag genast i väg och roffade åt mig två ex av det sista numret borta vid t-banan. Hur mycket frimärkssamlarbeteende var det?

• Jag har en inspelad mobilfilm där Dennis Andersson och Erik Pettersson brottar ned en tjej och spottar henne i ansiktet. Bör jag lägga upp den här eller gå till polisen med den?

/Simon

För er som undrar vad Simon skriver för artiklar kan jag ge ett litet smakprov. Här kommer en favorit ur lokaltidningarnas breda bevakning av det svenska samhället.


Källa: vlt.se