Svarte-Petter

Nu är en vecka i Småland avklarad och redo att läggas till handlingarna. Vädret är skitnajs och Växjö är en fantastisk småstad i jämförelse med Värnamo. När jag tänker på hur Värnamo kommun verkligen våldtar sina unga medborgare kan jag bli så arg att jag vill hyra sydafrikanska legoknektar och göra statskupp i kommunhuset.
Krogmonopolet, industrijobben, ett reklamblad i kläderna av en lokaltidning och den högst omoderna frånvaron av en kollektivtrafik- allt är det saker som bär emot mig. Kanske var det att jag vuxit upp så långt ute på landet och levt i en väldigt avskärmad småstad som gjorde att jag sökte mig till Stockholm. Enligt min åsikt ska det finnas en tunnelbana i en riktig storstad.

Växjö i all ära, men jag saknar Stockholm lite nu. Gröna linjen, avgaserna, människorna, stressen. Framför allt vännerna där. Sune, Linn, Jossan, Snotty's, klasskompisarna, Disco, Dragan. Det kommer bli en hård sommar när 80 procent av mina vänner är nere i Småland under sommarhalvåret.
Det är inte så fy skam här, i går grillade jag med Carl-från-Söragård som jag inte sett på två år. Nu ska han bli varslad, men han livnär sig på att klappa och mata en dyr bombhund åt militären och hämtar ut en fin lön på det. Knepiga jobb finns det många av, men det här tar nog priset.
Växjö är en av de städer jag skulle kunna tänka mig att flytta till när jag blir äldre, och frågan är: om man blir erbjuden fast jobb på t.ex. Smålandsposten, hade man tagit det?

Nu ska jag ut och bråka med min syster och fråga om hon vill käka pizza.

Har faktiskt lite dåligt samvete för att jag inte har producerat så mycket text här. Men, men. I princip har jag bloggat i pappersformat. För 90 000 läsare fick jag reda på i går, sånt kan göra mig lite skakis.
    I SVT- debatten håller jag helt och hållet med Sune. Jag betalar TV-licens och allt, men ska min själ hoppa av den snart. SVT visar lite bra amerikanska serier, men de är mitt på natten och då är bara social-bidragarna uppe. Musikbyrån, Kobra och Sportspegeln funkar också. I dag har SVT gjort en manifestation som inga andra kanaler hade gjort, när de visade Englas begravning. En fråga är vilka psykon det är som sitter och kollar på barnbegravningar på TV;n, här tycker jag att det har varit en väldigt, väldigt osmaklig indelning på vad som är offentligt och vad som är privat.
Axess TV, Åttan och framför allt ZTV är de kanaler som trots det rätt jordnära och sunda behovet av ekonomiska spelregler, får det att funka.

I går var jag ute och upplevde Växjös studentliv på campus. Kom in på ett ställe som heter Stallarna med ett förfalskat kårkvitto. På kvittot står det att jag har betalat in min kåravgift från Föreningssparbanken, som inte funnits på flera år.             Vakterna kastade bara ett kort öga på det, sen kom jag in. Känns som om det lika gärna kunde vara Kalleankabanken på kvittot. Tja, sen var det en massa röriga rum, studenter i för stora skjortor och med billiga drinkar i handen som sjöng med i trance-sånger. Det är nästna av en befrielse att upptäcka den delen av Sveriges nöjesliv också. I Stockholm är studentlivet inget man upptäcker. På kårpubarna är det bara utbytesstudenterna som hänger, då de inte känner någon annan.  

Jag har hört att det är Pingstafton i kväll, kan det stämma?

Eh, nu blev det tjalll på webben som de uttrycker på jobbet. Vill ju visa upp min sletna nuna här, och så försvann inlägget.
I dag har det varit en chill dag på jobbet, drog en halvtimme tidigare. Förmiddagen var hetsig när jag höll på att redigera två artiklar samtidigt, den ena finns här och den andra dyker upp i morgondagens nöjesbilaga Galej. Jag gillar kommentaterna och hur arga folk blir, hahaha.
Nu börjar jag också se ett mönster på arbetet vid posten, tidsmässigt ligger det till ungefär så här:

08:25: Anländer till jobbet, slår mig ned vid P-G:s kontorsplats eftersom han jobbar eftermiddag och jag har ingen dator. Läser dagens tidning i en halvtimma, hälsar på min kontorsgranne Martin som har bättre arbetsmoral och dyker upp innan mig.
09:00: Morgonmöte- hela redaktionen samlas och vi går igenom dagens tidning och tar upp synpunkter, frågeställningar och uppföljningar. Alla säger vad de ska göra under dagen.
09:30: Normalt sett fika, men jag får mitt jobb från nyhetschefen och tar kaffet vid datorn och ringer runt.
12:00: Lunch på postens matservering. Tjugi spänn kostar maten, är oftast så stressad och uppe i varv så den varar bara i en kvart.
12:15: Fortsätter jobba. Ringer runt, åker i väg, antecknar, skriver.
14:30: P-G dyker upp och tar min/hans plats. Jag hoppar över till Hon-som-gör-notisernas plats, då hon har gått för dagen. Med jämna mellanrum (30 minuter) går jag och fyller på kaffemuggen, tänker och skriver. Alla andra gör samma sak, the Office-tystnaden infinner sig. Ibland hör man nyhetschefens "Jaja" på bred skånska. Och så börjar sporten för dagen och kommer in och bullrar.
17:00 Jag märker om jag blir färdig i tid eller om jag måste jobba över. I dag drog jag vid den här tiden. I går jobbade jag till 19.00 då jag satt med sista redigeringen tillsammans med natten och sporten. Sporten håller sig mycket för sig själva, men de umgås mycket med ekonomin och snackar gårdagens förlust för Sverige, men inget om Bajens vinnartag mot bratiga Djurens gård.

Måste ge en eloge till Mattias för att försvarat sig mot Toto-runkandet och protestant-whisky.

En liten skäggig man foto: Erik Bronner

Det har varit lite bilder på mig och mer bilder på Sune här på bloggen. Jag höll i kameran under det omtalade penis/kukmanssamtalet och andra bilder finns jag inte på. Nåväl. Fotografen heter Erik Bronner och jag läste Kulturgeografi med killen förra året på Stockholms universitet. Som ni ser på bilderna är han rätt vass som hobby-fotograf. Om någon vecka kan duon Hjälmefjord/Bronner presentera ett repotage som publiceras i Abrahamsbergskyrkans lilla blad, Livet.
Lite kort handlar texten om Kovikens fritidsgård som har fått runt en halv miljon kronor för att handikappanpassa stora delar av byggnaderna. Spännande på lokal nivå.

Eh, ja. Min dag har väl sett ut ungefär som Mattias. Har gjort lite enkäter på stan och det tog emot. Skammen i kroppen att springa på folk med ett jätteglatt uttryck och fråga om de vill ställa upp med både för och efternamn i tidningen.

Så nu skiter jag i att snacka om jobb hela tiden. Hela världen arbetar trots allt inte som journlister- och tacka gudarna för det ska ni veta!

Funderade på att kika lite på hockeyn, men pallar nog inte. Jag är lite trött på medievärlden just nu, på ett sätt ska det bli skönt att jobba på lager hela sommaren. Inte tänka, bara stapla. Slå på stenarna och brista ut i primalskrik. Nu börjar det bli rätt osammanhängande här. Till helgen ska jag sala ihop ett gött gäng i Växjö och dricka lite öl. Det är bra så.
Nu sätter mamma på U2 för femte dagen i rad. Bono ska få lite sponanförakt för det, han började röka efter han fyllde 50. Det är inte särskilt coolt.

I natt drömde jag teknikrävens våta dröm. Jag drömde att jag åkte till en datorbutik för att köpa Xbox360 så jag kunde spela GTA, men att jag i affären ändrade jag mig helt plötsligt. Köpte (fortfarande i drömmen, nu va?) i stället en liten, tajt Macbook för femdubbla priset och var skitnöjd och fattig. Sen gick resten av drömmen ut på att jag satt på OS Leopard och bläddrade runt bland en massa olika program och mappar. Ni vet, när man för ned musen längst ned på skärmen och en massa ikoner dyker fram och man bläddrar snabbt förbi dem allihopa. Fram och tillbaka.
Sen vaknade jag upp ur drömmen och slog på min tråkiga PC.

Förra veckan drömde jag att jag hade köpt en ny mobil, en Ericsson W880i, och att jag var skitförbannad för att jag lagt ut pengar i onödan på två mobiler. Då tyckte jag att det var stört att jag drömde om en enskild mobilmodell och kunde hitta namnet på den efteråt också. Men nu efter Mac-drömmen börjar det här bli riktigt kusligt. Innan jag vet ordet av stoppar jag in tischan innaför byxorna. Sen åker frisco-jeansen upp till bröstkorgshöjd och jag drar åt bältet och drar på mig en reklamkeps. Det är teknik-nörden inom mig som ropar på hjälp i drömmarna.

Men ändå, varför sitter jag här med min HP Notebook när jag kunde ha en Mac i stället? PC är trygga och man har alltid använt dem. Det går att spela lite datorspel på dem, och få en massa virus. Det är som en söt, men lite tråkig tjej. En sån man gifter sig med.
Mac däremot, dyra, snygga, vassa och knappt några virus. Det är den eldiga älskarinnan man flyr ur landet med tillsammans i en sportbil.

Karin, psykolog-samtal snart? Mina dödsdrömmar har ersatts med KTH-student-drömmar.

Roligt annars är att jag var uppe på Växjö campus i dag och intervjuade några studenter. En av studenterna gick på samma gymnasium som jag, fast hon är två år äldre än mig. Här kommer några år senare den lille, rödhårige pojken från skolkorridorren i silvirg tjänstevolvo, reporterblock, skägg och med en stor, flintskallig fotograf i släptåg.

Första dagen avklarad, och man hamnar på löpet. Inte illa pinkat. Här finns den otroligt intressanta artikeln.
Får se hur det ser ut på morgonmötet i morgon om vad bossen och ansvarige utgivare Magnus Karlsson säger om detta. Han tyckte i alla fall att Södertörns journalistutbildning var den bästa i Sverige bredvid Sundsvalls. Ett gott tecken.

I morgon är en ny dag i Växjö kommun, kronobergarna går till sina jobb och vi på redaktionen bevakar och håller dem upplysta. Nu ska jag gå och käka lite fett.

Det är alltid något speciellt med att återvända hem. Att helt plötsligt se de småländska skogarna uppenbara sig utanför tågfönstret. Från storstadens anonyma central där alla springer som jagade utav Hin Håle själv, till att gå av vid Alvestas perrong. Sen tio minuter vidare till Växjö central och ut till de väntade föräldrarna som nu står själva när ungarna är utflugna. De har köpt en ny lägenhet tillsammans och påbörjat ett nytt liv utan att behöva tänka på mig och min syster hela tiden. Det känns snarare som om det är mina föräldrar som flyttat hemifrån och inte jag. Lille mamma och lille pappa har vuxit upp. Det är verkligen en ovan känsla att gå omkring i deras nya hus. Smaka på den, deras nya hus, inte vårat.

I dag är det faktiskt tre år och tre dagar sedan jag flyttade hemifrån för första gången. Trots detta är det lite ovant att besöka dem fortfarande, speciellt nu när min syster också har flyttat ut. Men vi bodde ändå tillsammans i arton år som en kärnfamilj. Mamma, pappa, syster, son och en tjock katt som hette Svartis.
Den gamle katten hade vi hela min uppväxt, men han dog strax efter jag flyttade ut. Jag minns det där telefonsamtalet under Emmabodafestivalen -05, Jens Lekman spelade "Maple Leaves"och Svartis hade dött. Jag minns att jag grät en stund, folk frågade vad det var jag var ledsen för. De trodde säkert att jag skulle svara något i stil med "min flickvän gjort slut" men förklaringen att jag grät över en död bonnkatt i stället gav mer förvånade blickar än empati. I dag har mor och far skaffat sig två nya katter som ersättare för Svartis, mig och syster. Den ene fick jag namnge och den heter Stefan. Han är både lat & döv. Den andre heter Missisippi och enligt min åsikt en osympatisk liten ond argbigga.

Det var mycket som förändrades under den Emmaboda- helgen, men nog om det. Nu är vi tre vuxna människor i det här huset och de vill säkert att jag ska montera upp IKEA-möbler till det svenska folkhemmet. Eller borra upp hål för tavlorna på väggen. Att komma hem ska vara som en schlager sägs det. Känns mer som en film tycker jag.

Ser att vi börjar få in fler kommentarer än inlägg här på bloggen. Det är ett steg i positiv riktning, men vi ska bli ännu mer (im)populära. Just nu sitter jag långt ute på vischan i Möcklehult hos mina föräldrar. Har skruvat ihop möbler i dag i deras asnajsa, nya lägenhet vid folkets park i Växjö. I morgon ska vi dra det sista flyttlasset innan vi kan flytta in.
Växjö-bor: Kommer att jobba 08:30-17:30 vardagar, men efter det är jag på att göra något och lära känna det småländska höglandet lite närmre. Såg förresten nu att våra hemska lärare har gett oss i uppgift att skriva en 8 sidor lång rapport om praktiken, så i sista veckan kommer jag kanske jobba dygnet runt. Helgerna ska i alla fall hållas fria. Jag är faktiskt rätt nervös inför praktiken, på att jag inte kan hålla deadline eller på att de kommer dra skämt om min längd och be mig koka kaffe i två veckor.
Har också lite separationsångest från väl välda delar av Stockholm. I sommar kommer jag också ryka på en hel del jobb. Livet består bara utav jobb, kan man inte bara få softa i stället för att bara producera dagarna i ända?

Nu ska jag sova bort mitt ryggont och min värk i lederna. Önskar att jag hade haft en rullstol och en personlig assistent som körde runt mig, matade mig och torkade mig i röven efter toabesök. Men det är ju jag det.

Ok, jag har blivit portad från att återvända hem innanför tullarna. JMM förlorade med 0-2. Att det inte blev fler mål kan vi nog tacka Mark "marknadsvärdet" Malmström och två målvaktsstolpar för. Till vårt försvar kan sägas att JMS ställde upp med sina toppspelare. Vi var för oerfarna och otajta. VI var 6 stycken individuella fotbollspelare på fältet medan JMS var ett lag. Hade vi hållt på bollen och passat mer så hade vi tröttat ut JMS efter ett tag och sen kunnat ta över.

Så det ser väl ut som om jag får en exil till Växjö tills skammen har lagts sig. Jag är ledsen Sune.

Det är alltså valborgsfirande i kväll. Håller på att försöka få tag i folk för kvällen, det verkar som om den gode Jossan är med på att hitta på något. Bra det, så slapp ni läsa en massa kåserier jag hade skrivit ned här i stället.

Jag kom förresten på att för exakt ett år sedan så var jag i Karibien på Lära-känna-mig-själv-semester. Jag såg faktiskt min Karibienresa lite som ett manifest. I stället för att åka österut till asien och backpacka igenom 10 länder med en massa Rayne Wooneys och Mick Surfdude så åkte jag västerut. Helt själv. Till en ö lika stor som halva öland. Till det brittiska pensionssystemets semesterort, Barbados. Där satt jag på en altan och läste böcker i två månader innan jag åkte hem till Sverige igen.

Till minne av resan sitter jag och varvar låt efter låt med Bitty Mcleans reggae. Har fortfarande kvar min flaska med rom från Barbados, tror jag ska göra några rom & cola i kväll. Borde fixa några hundra gram gräs och blåssa i mig framför några säsonger South Park. Men det är sant, jag är ingen stoner.

Dagens låt: Bitty Mclean- Walk Away From Love

Jag gillar våra kategorier här, de flesta inspirerade ifrån DNs olika bilagor. Hade jag haft råd så skulle jag prenumenerat på Svenskan istället/också. DN har det förmånliga studentpriset 995 pix för ett år, Svenskan dundrar upp på 1600 kr för motsvarande studentprenumenation. Vore det inte för priset och för Rocky så hade jag inte tvekat en sekund att byta morgontidning, Svenskan är underdogsen, DN är dinosaurien.

Men min favorittidning är såklart Smålandsposten, för där ska jag börja praktisera på måndag och två veckor framöver. Nu kallar vardagens tråkigaste sidor: räkningar, tvättid och matinköp.

Har fått tag på Death Cab for Cuties nya platta med, Den låter väldigt mycket läspande, amerikansk gitarrpop. Inte för att det är något fel, men en typisk treplusskiva. Kan sträcka mig till tre och en halv möjligen.