Svarte-Petter

Precis läst en lång intervju med Killinggänget i nya Filter. Har blivit ännu mer pepp inför premiären. Det är en konstig helg i september då jag på fredagen ska vara på Dramaten, och 12 timmar senare kommer vara på ett bröllop i en liten kyrka i Malmö. Med andra ord så tänker jag gå i kostym hela helgen.

Sune skrev nedan några väl valda ord i sitt glesbygdsepos. Bland annat om att jag skulle lämna honom för journalitiskens skull.
Då vi två de senaste åren mer eller mindre vuxit ihop till ett egen "Hasse & Tage"- duo blir de här tankarna om framtiden som Killinggänget pratar om intressanta. Om en grupp som inte längre kommer vara en grupp. Om jag kommer länmna Sune för journalistikens låter jag vara osagt, det beror lite cyniskt på om jag får ett erbjudande jag inte kan tacka nej till. Men. Frågan har också varit uppe på dagordningen om vi inte bara skulle skita i allt bli franchisetagare och öppna ett eget ICA i Tumba.

Nu fick ni lite lösa funderingar från mig. Jag saknar Stockholm, men Växjö är helt ok. Jobbet är väldigt intressant mest hela tiden. För det mesta roligare än fritiden till och med. Jag tror att jag har hittat rätt i yrkesvalet. Det känns förbannat skönt. Jag är inte avis med alla vänner som inte vet vad de ska göra till hösten eller fram till pensionen.
Och skiter det sig står alltid ICA-handlarnas dörr öppen.

/Simon

Se upp Växjös alla joggingspår.


Lägg märke tlll Marlo Stanfield-svettbandet.

Det är ett evigt tjat på att uppdatera den här bloggen. Så ska väl ge ut en pliktskyldig uppdatering om vad jag håller på med, likabra det. För de närmaste åtta dagarna ska jag jobba, och då lovar jag inte mycket till inlägg. Räknar ned veckorna till Stockholmsåterkomsten. Har börjat saknat Vasastan, Söder (de två stadsdelarna jag hänger på) samt mina vänner.

Här om dagen fyllde jag år, och vill i bloggen tacka för alla gratulationer. Fick en bukett blommor med en hälsning från "Sune, Olivia, Yaldahir, Baggen och boyzen i Jordbro." Det gjorde mig djupt rörd. I presentväg var det mest lite matnyttiga grejer som köksknivar, böcker, toalettkrokar och, när Cdon får den i lager, dvd-boxen med alla säsonger av VIta Huset.

Har följt Almedalstalen till frukost varje morgon, rätt trevlig tv. Göran Hägglund håller på att prata just nu. Nu har Kristdemokraterna som de amerikanska republikanerna, profilerat sig för den tysta majoriteten. Vanligt folk som de kallar det. Hägglund gav en känga till kultureliten, nätpirater och popvänstern. Sånt som vanligt folk inte begrip'. Nätpiraterna förstår jag, tycker man att fildelning ska vara fri så måste man vara dum i huvudet eller saknar verklighetsförankring i hur ekonomi funkar. Men popvänster och kultureliten känns lite mer diffust. Och varför skulle det inte vara vanligt folk? Hägglund betonade hur viktigt det var med ett civilt samhälle. Det som händer mellan staten och individen. Exempel på det civila samhället där emellan var; föreningsliv, scoutkårer, kulturföreningar (ingen elit?) hästklubbar osv.
 
Sånt som den tysta majoriteten gillar. Antar jag. Min erfarenhet när man förlitar sig på föreningar och privata initiativ är från Värnamo kommun. Det funkade inte alls. Värnamo kommun är en kommun som får in hyggligt mycket skattpengar, men inte har så mycket till utgifter. Gissar på att alla pengar sparas till sämre tider. För inte går det till utökad kollektivtrafik, filmstäder eller kanske till någon som utreder behovet av ett till uteställe. I Horda där jag växte upp gick det två bussar om dagen. På vardagar. Under helgen var alternativet en smäll på käften. Sen ut i skogen där man kunde gallskrika för ingen hörde en.

Nu ska jag läsa lite nyheter, sen ut och svettas några timmar innan det blir TT-flöden i en vecka.   

En smålandsflytt, en midsommarhelg och en första dag på jobbet senare. Det är dags för mig att berätta om min resa ut i skogen, till de småländska skogarna. Tar just nu en kall 'Bud som blivit över sen helgen.Det kändes konstigt efter Sunes redovisning i föregående inlägg att vi aldrig firat midsommar tillsammans. Min midsommar 09 firades hur som helst hos Karin. Vi var ett gäng bestående av sju personer. Det blev ett klassiskt firande. Såg när de reste midsommarstången inne i Värnamo. Stod bredvid min gamle geografilärare, som inte kände igen mig. Sen var det sill, nubbe och visor för hela slanten.
Stinas amerikanske (pojk)vän var på besök. Små grodorna såg så klart konstigt ut i hans ögon, och han vägrade äta av den svenska sushin. Tur för honom att köttkommittén (jag & Thomas) hade gjort sitt jobb. 1,2 kilo gris låg på bordet. Vilket premierades av jänkaren. Till slut var det bara en skämd köttbit kvar på bordet. Amerikanen kollade hungrigt på den innan han sa:
- I see there's a last piece of meat left.
- Do you want it?
- I dunno. Don't think I should take the last piece.
- Ah, c'mon. Take it. You're the guest! sa vi gästvänligt.
Amerikanen, som heter John, tog till slut köttbiten.

- Ah! How rude! skrek jag innan Thomas fortsatte.
- You know, it's just a figure of speech when we said you could take the last piece.

Det var roligt, och var höjdpunkten på min midsommar. Senare spelade vi dunkgömme, något jag inte gjort sen högstadiet. Dagen efter var jag hos mormor och morfar i Möcklehult. Drog igång grästrimmern och utrotade allt ogräs. Det såg ut så här:


"Ausroooteen!"                                                        Foto: Annie Hjälmefjord

Nu är jag i Växjö på heltid. Jag bor i gästrummet hos mina föräldrar. Xboxet är instrallerat, macen står på skrivbordet. Det känns lite konstigt. Vandrade igenom storgatan idag och kände inte igen ett ansikte. Folk som kommer från småstäder förstår att detta är konstigt. Men Växjö har aldrig varit min stad. Det kunde lika gärna vara Borlänge, Karlstad eller Borås jag bodde i. Det är fortfarande en rätt trevlig stad. Saknar väl valda delar av Stockholm, och vissa händelser där i slutet var kanske i otakt med flytten. Nog om det. Har sju mil till Värnamo och väntar med skräckblandad förtjusning inför Harrys-premiären.

Har börjat första dagen på mitt nya jobb. Webbredaktörs-kronan är tung att bära. Granska kommentarer, ringa polisen, kolla SOS alarm, jaga nyheter, uppdatera hemsidan, kolla blåljus, TT, lära sig databas-systemet osv. Med andra ord tusen saker att hålla reda på. Känner mig myndig när jag promenerar omkring med min kaffekopp, tjänstemobil och diskuterar pressetik med kollegorna under lunchen.
Skulle faktiskt kunna tänka mig att flytta till Växjö. Om så bara för jobbets skull. Men är rädd att i brist på vänner skulle jag gräva ned mig så djupt i jobbmyllan att jag aldrig kom upp igen.
Har en romantisk syn om att jag i framtiden ska flytta ut långt ut på landet. Köpa en gård, odla skägg och köpa en gammal moped. Kanske skaffa en hund, påta i mitt land med växter av tvivelaktig laglighet. Kanske skriva på min debutroman. Den ska heta "Allt Av Nåd." Och göra bomber.
Lives in a house, a very big house in the country.

I Stockholm såg vi Anna Järvinen för någon helg sen. Ghostface, Meth och Redman kom till stan efterföljande helger. Berns hade invigning för Terassen nyligen, F12 kör klubb varje dag. I Humlegården håller både Spymlan och Dumlan hov sommarnätterna igenom.
Pratar med min kompis Ida nu. Hon berättar vad som händer i Värnamo i sommar. Målle Lindberg kommer till stan.

Jag hade faktiskt för avsikt att skriva något här. Men det tänker jag inte göra. Är fullt upptagen med att komponera ihop en playlist på Spotify. Rubriken jag satt är "Pubrock".
Bjuder så länge på lite skön strandtomts-ska med tillhörande saxofonsolo. Det är trots allt sommarlov. Och landskamp på min ära!


/Simon


Madness- Dust Devil

På fredag slutar skolan. Då ska jag och större delen av mina vänner fira detta med firmafest på Gröna lund. Eftersom jag gillar både pengar och mitt jobb har jag försökt strömlinjeforma privatlivet. Detta gjorde jag genom att fixa jobb till tre av mina närmaste vänner, och på så sätt kunna umgås med dem på veckorna och varje helg under lördagsskiftet. Därför blir firmafesterna också något utöver det vanliga. Collage med blondinbella och en Gorenje-representant som gärna bjöd på drinkar till oss low-lifes på lagret (I hans dimmiga ögon gick företagskortet säkert till en säljaravdelning eller något). Sen har vi också den klassiska kvällen hemma hos Eken där jag fick dricka Fernet med Remouladsås. Eller den gången på Hasseludden där bartendern serverade vatten i alla glas utom Johans.
På fredag blir det Gröna lund och femkamp, och lite senare i juni ska vi klättra på tak i Gamla stan. Det ska bli kul. Nästa vecka börjar min semester. Mitt problem med att ha bjudit iväg alla mina vänner till jobbet är att de...ja. Jobbar då. Risken är stor att semestern blir inställd och jag drar iväg till det enda sociala umgänge jag känner till. Jobba.

/Simon

Imorgon ska Nedda och Olivia ut och shoppa. De ska dricka vin och handla kläder för hela lönen. Blev tillfrågad om jag ville vara med. Tackade först nej, eftersom jag mest köper förbrukningsvaror som mat, medicin och alkohol. Men saker dykte upp på vägen, och kom på att jag också behövde en del grejer. Har till och med gjort en inköpslista. Nedda och Olivia, tyvärr kommer vi nog inte att vara i samma butiker. Men ring om ni är i stan och vill äta glass. 

Min shoppinglista:

Lysrör 40W
Glödlampor 60W
Energisparlampor 15 och 25W
Krukväxter
Blomlåde-växter
Borr
Spackel
Algtvätt
Superlim
Stålhandtag 7,5 mm långt.
Askfat
Falukorv
Gullök (borde vara ett enda ord)
Handklovar
Polisbricka
Om möjligt: en polisuniform storlek större.

/Simon

Man måste älska en så ostig idé som att låta ett skotskt indiepopband som heter Orange juice att uppträda i en apelsinjuice-fabrik. 80-talet, var tog du vägen? 

Sitter och knepar på en vetenskaplig uppsats. Vanligtvis i högskolevärlden skriver man flera tusen tecken i månaden i uppsatsspråk, med syfte, analys, krav på akribi osv. Själv har jag inte skrivit en uppsats på hela min utbildning. Det leder till en del problem. Per automatik börjar jag tänka ut roliga rubriker, ser ingressen komma. Börjar skriva ned det. NEJ! Hejda mig. Det här är en uppsats. Jag återhämtar mig och tar till mig Martin Luuks vision. "jag drömmer om en torr estnisk prosa."
Men min nya baltiskt inspirerade frisyr, som jag kallar Juha, ska jag nu skriva ned en knastertorr analys. Det är inte lätt.

/Simon

I lördags var det grillpremiär hemma hos mig, tänkte att jag skulle spara ihop ett gäng bilder och visa er. Men Nedda har redan gjort det, och det såg ut så här. Kika där, eller på facebook. Annars så har helgen varit fin. SPSS spelade hits i en källare i Gamla Stan. Svetten sitter nog fortfarande kvar på källarväggarna. När jag öppnade min dator i går såg jag att Broder Daniel- Underground var den allra sista låten. Väntar på att någon ska ladda upp bilder från galejet, så jag hade något att visa er. Så blir det inte. Dundrar upp en bild på mig i laptopläge istället.

 

Ska jag raka av allt utom mustaschen? (Använd pek- och långfinger och täck över resten av skägget på datorskärmen.)

Jag är inne på dag två av aktivitet ingenting. Var i skolan i fyra timmar. Träffade läraren, åt en fralla och sen var jag helt matt. Har legat i min soffa sen dess och sett om the wire, tackat nej till jobb. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att jag har sprungit in i väggen med ett moln av terrakottafärgat kakel omkring mig. Minns inte sist som jag kunnat sitta hemma i flera dagar med i princip inget att göra på schemat. I snart ett år har det varit fullt ös hela tiden, skola på veckorna, vaktmästarjobb en del kvällar och jobb på lagret nästan varje helg. 150 procents fart. Jag har lite för svårt för att säga nej.
Det känns som om jag inte trampar på för fullt med ben och armar så sjunker jag under vattenlinjen. En orolig känsla av att allt kan gå åt helvete precis när som helst. Stereotypen av 80-talisten som hela tiden sätter press på sig själv. Men nu är det lugna gatan ett tag fram över, kroppen har protesterat. Bara en sån sak som att gå och handla mat får  mig helt utmattad. Ska sluta oroa mig för saker som kan gå fel och sluta trampa motströms mot problem som inte finns. Fånga dagen. Hakuna Matata.

Under helgerna som gått har jag fått tag i fasansfull information. Egentligen är den för explicit för att skrivas ned, men vi har redan visat filmer på en transa som äter hundbajs. Med den höjden på ribban så det är bara att ösa vidare.
Det började för några veckor sen. Vi var en samling goda vänner som hängde på en hemmafest. Vi drack lite öl och snackade skit. Jag drog den gamla skrönan om killen som sa till sina vänner: "jag lovar att 80 procent av alla killar har smakat på sin egen sagg".
I historien skulle ingen av hans vänner gjort det, förutom killen bakom påståendet som nu var avslöjad.
Sen kom den konstiga reaktionen när många av vännerna som jag berättade historien för svarade: "Ja, vadå'rå? Det är väl klart man har gjort."
Hela min värld är upp och ned. Det är som om du står vid toan redo att spola. Hela badrummet är varmt och kvavt efter klossningen. Sen tvekar du och tittar ned i toastolen. Du funderar på om det verkligen är så äckligt och socialt oacceptabelt- eller om det kanske rent utav vore gott. Till slut blir du för nyfiken. "Nej, jag testar. Det kan inte vara så farligt." En bit papper för att plocka upp, och sen skjuts in med kletet i munnen. Mmmm.

Allt som kommer ut ur kroppen är äckligt. Nu måste jag borsta tänderna.

Då jag precis kom hem från jobbet, och ska upp dit i morgon bitti så blir det inte så mycket i textformat här. Har ett par idéer till blogg-inlägg. Dessvärre kommer bloggandet i skymundan av lönearbetet. Blogg-arbete ger, som bekant, väldigt lite pengar till väldigt många människor och mycket pengar till få.

Så länge får ni hålla er till godo med dagens oavlönade skolarbete.

Visserligen något år på nacken men en bröllopsvideo är en bröllopsvideo är en bröllopsvideo. Som en varning till potentiella beundrare så önskar jag vid vårt bröllop gå ut till tonerna av UGK- International Player's Anthem. Alternativt hoppas på att faster låter mig spela denna på hennes.

Det har gått tre veckor sen min senaste vistelse i Malmö och jag har precis impulsbokat biljetter till nästa. I september tar jag flyget ned (tåget kostade 2 000 kr) och åker hem igen efter knappt 24 timmar. För mindre än en timma sedan visste jag inget om detta. Men det var vad jag fann på min hallmatta fick mig att fatta beslutet. Där låg ett litet rött kyvert. I kyvertet låg det en inbjudan. Så i september ska jag på bröllop. Min faster Camilla ska gifta sig och jag har inget annat att säga än ett stort grattis! Har inte varit på bröllop sen 1997, men vill minnas att det var en glad tillställning.

Det finns en rocky-strip som förklarar mitt problem just nu. Rockys syster gifter sig och varken Rocky eller hans bror har någon kostym. Så de lånar ihop och köper udda delar av kostymer. Gissar på att jag får göra något liknande om inte den gamla student-kavajen med rödvinsfläckar åker fram.

Har alltid gillat min faster och hon är främsta anledningen till att jag varit i Skåne så mycket som jag varit. När jag växte upp brukade jag och min ett år åldre kusin åka tåg ned en gång om året och besöka henne. Alla vi tre var rätt nördiga och intresserade av det mesta. Vi såg science-fiction filmer på bio eller besökte bibliotek. Under ett besök satt jag och min kusin en hel dag på biblioteket och diskuterade Kalle Anka-tecknaren Don Rosas storhet.
I dag fortsätter jag, min kusin och min faster vår nördighet på varsin front. Camilla jobbar på NE, kusinen pluggar mikrobiologi och jag har läst Rocky-strippar under eftermiddagen. Eh, ja. Det säger väl sig självt vem som utvecklats minst från serieavdelningen på Malmö stadsbibliotek?

- Men du är en av de tröttaste människorna jag träffat Simon. Jag kom ihåg första gången jag träffade dig (för 8 mån sen, reds. amn.) och hade varit på det där lagret och jobbat. Redan då var du trött.
Oscar Broström.

Måste ta det jääääävligt lugnt, för att citera svågern, ett tag framöver med jobb. Jag vill inte dö och bli ihågkommen som "den där trötta killen". Nu ska jag sova. För i morgon ska jag upp och, ja, jobba.

Valborgsfirande i Uppsala


Valborgsfirande i Huddinge


Valborgsfirande vid Söder Mälarstrand


Valborgsfirande på Hagagatan

Just nu har jag lite för ont i kroppen för att fira Valborg. Svaret finner ni i den stora randiga saken på bilden. Den har jag byggt ihop ikväll.
Jag vet inte ens varför man firar Valborg. Eller, det sa jag bara för att göra mig till. Man firar att häxorna flyger till Blåkulla. Men majbrasorna är ju till för att skrämma bort häxorna? Så man firar nog att man skrämmer bort häxorna som är på väg till Blåkulla. Och den anledningen är lite väl larvig. Så i stället blir det en påse chips och pocketen "Blackwater- Världens mäktigaste privatarmé." 
I morgon ska jag och Sune hedra arbetarrörelsen med att jobba. Och tjäna fett med OB. Dollar dollar bill'yall!

Så var det bestämt, domedagen är här. Onda aningar kom förra veckan när både jag och Sune hade profetiska drömmar. I mitt fall sprängdes Kalmar av en atombomb och jag vandrade förbi ruinerna av Kalmar slott, ungefär som i Fallout. Sune drömde att den ryska björnen hade kommit med raketer som flög in över ett brinnande Södermalm. Kommunistskräcken sitter djupt i den svenska folksjälen.

Nu har profetiorna om en nära undergång slagit in. Tyvärr inte i form av bomber och raketer, utan något mycket lurigare. Svininfluensan i Mexico har spridit sig till Spanien, Storbritannien, USA och, i morgon, världen. Jag misstänker starkt att stora delar av mina vänners pollenallergi är något helt annat. Jag vill inte dö.

/Simon

• Såg en svart gothare på väg mot tuben idag på morgonen. Alltså svart som i afro-svensk. Funderade hela vägen till t-centralen om det var en motsvarighet till en whigger.  Vad ska man kalla fenomenet? Svart gothare blir för likt svartklädd gothare. Blickey? 
• Lämnat in ett projektarbete av demoniska mått idag. Var nära att börja gråta några gånger under dagen. Men nu är det över, nu tar jag kompledigt minst två dagar den här veckan.  

Det var väl allt. Bara för att man har en blogg är man inte skyldig att ha ett intressant liv.