Svarte-Petter

Idag har varit full rulle-bulle på jobbet. Money talks och jag sitter på porren och letar efter soffor och bokhyllor. Min nuvarande soffa håller tyvärr inte måttet. Den är vit, eller den var vit en gång i tiden. Nu är den mer DDR-grå. På en kudde trotsar en liten brun fläck, den har jag fått av EP när han bodde hos mig i somras. En liten, brun fläck från en Göteborgs Rapé. Till det har jag fem tusen solkiga kuddar som på något sätt alltid ligger i vägen och samlar damm. Vad är dealen med kuddar? Jag kan inte komma på en enda kudde i mitt hem som fyller någon funktion förutom huvudkudden. Kuddarna kom med som en ursäkt. För att soffan själv är för hård och inte duger. Nej, jag vill ha en soffa som kan stå för sig själv. Som inte behöver hjälp av hala, astmaframkallande bomullsmonster.

/Simon

Idag, tisdag, går återigen DN:s ledarsida till attack mot rådande status i hyresrättshärvan, framförallt den i Stockholm. Ganska exakt samma inlägg kom när rapporten som omnämns i ledaren kom ut i april. Redan då var jag redo att skriva under på DN:s hållning i frågan och min åsikt har inte svängt. Mest underhållande är att se hur Hyresgästsföreningen tar fram stora hagelbrakaren och skjuter sig själv i foten om och om igen. Detta genom att de vill cementera rådande förhållanden där en lägenheten på fin adress i innerstaden kostar lika mycket som en lägenhet i samma storlek långt ute i ytterförorterna. Jag är helt för att på sikt införa hyror som sätts mer beroende på hur attraktivt läge den ligger på än ur en norm som allmännyttan själva tar fram. Att som privat värd bygga ett hus med hyresrätter kommer aldrig ge någon större vinst, därav detta ständiga byggande av bostadsrätter. Men om hyresgästföreningen får som de vill med inga förändringar i hyressättningen kommer varenda hyresrätt i Stockholm snart vara bostadsrätt, så då slipper vi idioterna här i alla fall.

Varje fredag samma procedur. DN Bostad dimper ner och där sitter jag med uppspärrade ögon. Bara tittar på fina lägenheter och drömmer mig bort. Tänker på hur det skulle vara att bo i just den och den lägenheten. Givetvis med en förkärlek för lägenheter inom en radie av någon kilometer från nuvarande bostad. Oftast åt lägenheter österut, jag är en SoFo-bög liksom. Fast det här med bostäder har intresserat mig länge, redan när jag bodde i Värnamo brukade jag glupskt glo igenom tidningarnas bostadsannonser. Samma gäller när jag besöker min flickvän på västkusten. På måndagar kommer GP:s bostadsbilaga. Noterar dock att i GP:s bilaga tittar jag bara på villor, bostadsrätter i Gbg intresserar inte det minsta. Nej, villor med läge vid havet är betydligt roligare. Oftast blir det villor i Kungsbacka kommun som fångar mitt intresse. Det är något fint över den kommunen ändå, eller alla har sina brister. Närheten till havet är väl det jag gillar mest. Så jag drömmer mig tjugo år fram i tiden, då jag bor i en fin, mysig villa vid havet. En stor uteplats som jag varje sommarmorgon vandrar ut på, tänder en cigarett, vandrar runt i trädgården lite, klappar en blomma och funderar. Sätter mig på verandan ett tag, dricker lite kaffe i min randiga Paul Smith-morgonrock och läser tidningen. Det låter rätt sjukt allt det här. Vi vet ju alla att jag kommer sluta som halvpank frilansare som kuskar runt på andrahanskontrakt långt utanför tullarna innan jag får nog och tar jobb på en landsortstidning någonstans i ingenstans. Men drömma, det får man faktiskt göra och jag finner en viss ro i att göra det. Som tur var har inte bostadsfluktande gått överstyr, sitter inte med stora inredningsmagasin och onanerar över innehållet. Där får gränsen gå, bostadsannonser räcker gott och väl för min självbefläckelse.