Svarte-Petter

Hammarby spelade idag match för första gången på över en månad. Vi har redan konstaterat att våren har varit en resa genom helveteskvalen och först på slutet när det blev mer inriktning på att hålla tätt började poängen trilla in. Under förmiddagen kände jag ett starkt sug på att traska över till Söderstadion och glo på matchen live. Tyvärr är ju som ni vet min grönvita broder-in-crime nere i Småland och förlustar sig på tomma kontor, så jag fick gå själv, vilket bara det är en rolig upplevelse. Hamnade till slut bredvid några trevliga farbröder som man kunde samtala med i små doser för fokus låg ju på matchen. Efter att ha blivit av med Lolo Chanko, mittfältsstrategen som har misslyckats totalt i år, och med en avstängd Charlie Davies som gav oss Värnamosonen Freddy Söderberg på topp. Förutsättningarna var inte glasklara men redan efter fem minuter sparkade Freddy in 1-0 i krysset och resten av första halvlek var en fröjd för ögat att se. Maic Sema, Simon Helg och Castro-Tello gjorde gubbar till höger och vänster (oftast en för mycket till slut), Igor Armas vann varje luftduell och såg tillsammans med nygamle Gerrbrand ut som ett mittbackspar för framtiden och framförallt låg Emil Johansson som ett skott längs med vänsterkanten och i honom har vi nog en av allsvenskas bästa offensvia ytterbackar (enda nackdelen är väl att han kommer säljas i sommar, tyvärr). Även innermittfältet med Andreas Dahl (nyförvärv) och Fredrik Söderström (som absolut är mycket bättre som innermittfältare än på kanten) gjorde en oerhört gedigen insats.

I halvkek kom så en enorm störtskur över Söderstadion och innan folk hade hunnit sätta sig till andra halvlek nickade Gerrbrand in 2-0 på hörna. Efter det fortsatte Hammarby äga spelet totalt, Trellborg tilläts kontra ibland och på slutet var försvaret inte lika ruskigt stabilt som i första, vilket till slut ledde till en reducering med fem minuter kvar. Inte kunde man få njuta hela vägen in till avblåsning utan det blev till att bita av alla naglar på fingrarna tills domaren till slut blåste i pipan.

Matchen i korthet:
Publiksiffra: Nästan 10 000
Stämning: Fröjdig, kan liknas vid gladporr
Lirare: Svårt val, ingen var dålig men det får bli Simon Helg
Sämst: Domaren, i vanlig ordning. Konstiga gula kort, ännu mera svårbegripliga frisparkar.
Väder: Sol blandat med moln och regn från Hades.
Värnamoson: Freddy Söderberg
Kämpe: Igor Armas, varje dag i veckan
Comeback. Gerrbrand
Lustigaste: Tjejen som sprang in på plan i slutet på första halvlek, misstänkt psykopat men leddes av plan av ingen mindre en lagkapten Fredrik Söderström.

Eder utsände på plats
Sune

Sveriges enligt mig bästa fotbollsblogg, Bank&Niva som numera endast skrivs av Simon Bank (innan med Erik Niva som tagit pappaledigt), har återigen levererat dagens filmklipp. Maskotar i fotbollsvärlden har ju ofta varit inblandade i slagsmål med varandra och andra ohyfs, men det här lilla klippet visar en maskot som inte gillar att streakare förstör sina matcher och ger sig ut på bästa rubgy-tacklingsmanér för att få stopp för ofoget.



På Svennis-skalan blir det: Möcke, möcke bra

/Sune

Dagens mest bisarra läsning hittar ni här! En mycket spännande artikel om en hermafrodit som ägnar sig åt damtennis, men nu har andra spelares tränare börjat ifrågasätta om hon är tillräckligt mycket kvinna för att spela just damtennis. Hon har noggrant undersökts av WTA och jag frågar mig bara, hur förnedrande är inte det här på en skala 1-10?

/Sune

Dagens skörd av facebooksporten Face rape. Som sporten faktiskt heter enligt Sara.


Av Mark:


Av Simon (ska tilläggas att jag fick 0,5 sekunder på mig att skriva & komma på idé):




Resultat: Mark- Simon: 2-1.
Matchboll imorgon.

/Simon

Så var biljetterna uthämtade. På söndag bär det av till kyrkan. Alla rättroende möts upp på Götgatan under eftermiddagen, sen marscherar vi Golgata fram till påskfirandet. Klockan. 15.00 öppnas kyrkoportarna, med lite tur öppnar Herren upp solen. Varje tid så här års är det skönt att vi i församlingen kan mötas, ta på våra grönvita halsdukar och fira påsken tillsammans. Gudstjänsten hålls på Söderstadion och djävulen kommer från Gävle. Allsvenskan är igång!

/Simon

Igårkväll hade jag lite tråkigt och ströglodde lite på Sveriges träningsmatch i hockey. Det blev straffar och det här är banne mig snyggare än Foppas straffmål i OS 1994. Skillnaden är väl att då gällde det ett OS-guld och igår gällde det absolut ingenting. Men det är fan jävligt snyggt ändå.



/Sune

Jag: Skulle du vilja se att Sverige vann till kostnad av att Ronaldo får en knäskada och inte kan spela på ett halvår?
Sune: Nej, självklart inte.
Jag: Men om, säg Sverige mötte Manchester United. Vilka hejar du på?
Sune: (fnys) Manchester United.
Jag: Men om Man Utd mötte Hammarby?
Sune: Fortfarande Man Utd.
Jag: Om, på något oförklarligt sätt, Modo skulle möta United?

Konstpaus.
Sune: Ja, om Modo på något konstigt sätt skulle möta United, exempelvis i dragkamp, då skulle jag hålla på Modo.

Mike Tyson- en förebild

Boxning! Jag har äntligen kommit på vilken sport jag vill utöva. Tänk efter själva, man lär sig slåss, blir biffig, och slipper töntstämpeln som många andra individuella sporter har. Jag är skitdålig på sporter jag önskar att jag var bra på (läs: lagsport). Har under åren försökt mig på soloutflykter som:

Segling: Tiill en början hade jag en väldigt romantiskt syn om vad segling handlade om. Jag gick på seglarskola under en resa i Barbados, med drömmen om blicken mot horisonten, Fleetwood Mac i lurarna och polo-pikén på. Drömmen krasades rätt fort.
Man får ont i händerna av alla rep. Kallsupar. Stor investeringskostnad, och lite för blå politisk stämpel för att jag ska trivas. Min skuta den gick, men blev omblåst av alla ölkillar i motorbåtar som pekade och skrattade åt mig. Veckan efter min seglarskola slutade jag lyssna på Fleetwood Mac och satte på Beach Boys i stället.

Surfning: Mycket jobbigare och roligare än segling. Tyvärr bor vi i Sverige där det inte går att vistas i vatten utomhus en enda dag på året.

Simning: Rätt ok sport. Huden blir lite torr, och klorsmaken längst bak i tungan sitter i resten av dagen. Tråkigt om man är ensam, ett par längder i total tystnad går an. Sen blir det för tråkigt och man drar hem 800 meter senare och 60 kronor fattigare.

Jogging: Bara för musiken. Nu har mecenat ett erbjudande där man får en massa häftiga, digitala iPod-grejer som man kopplar ihop med ett par Nikelöparskor. Man vill springa med stil, inte i fuktiga mjukisbyxor. Om häftiga prylar är den stora fördelen med jogging är de nödvändiga prylarna den jobbiga nackdelen. Jogging är för omständigt för sitt eget bästa. Det kräver så mycket självdisciplin så att det gör ont när man ska ta beslutet att ge sig ut. Reflexväst, långkalsonger, jacka, tröja, ollonmössa, nycklar, sladdar och så vidare.

Boxning däremot. Inte bara har en massa hjältar utövat sporten (Hemmingway, Ingo, Muhammed Ali) men det är billigt också. I alla fall för ett grön-vitt hjärta. Hammarby boxning har inte bara en dålig hemsida. Mån, ons och fredagar har de newbies-night i en liten källare i söder. Medlemsavgift+terminsavgift= 600 kronor.
Det bästa med boxning är kanske viktklasserna. TIll skillnad från en massa andra sporter blir det mer rättvist när man möter en kille som väger 60 i stället för 86 kilo. Med andra ord nybörjarvänligt.
Alltså? Finns det någon hake? Så länge jag inte varit på boxning vet jag inte om det bara är testosteron och ungtuppar där. Min mer nördiga framhållning kommer bli överkörd snabbare än knock-out.

Ska snart börja på en kvällskurs i programmering och webbpublicering, samma kvällar som nybörjarkvällarna på Hammarby boxning. Om jag inte övertygade er om att jag var nörd innan så vet ni det nu. Antagligen blir det reflexväst och löparskor ett tag till. Men jag kan i alla fall göra en snygg hemsida. Förslagsvis Hammarby boxnings.

/Simon

Igår var vi som sagt och tittade på Champions League, endast en match igår. Ikväll spelades ytterliggare fyra och jag har inte sett många minuter av någon av matchen men tänker ändå ge min ytterst välberättigade lekmannaåsikt om utgången av dessa åttondelsfinaler.

Inter-Manchester U 0-0:
0-0 borta mot Inter för ett otroligt starkt United på hemmaplan borde bara sluta på ett enda sätt (enögd). Allt annat än en vinst för United på Old Trafford vore en stor överraskning.
Tips: Manchester U vidare

Arsenal-Roma 1-0:
Enligt rapporter var Arsenal oerhört dominanta i denna match och borde gjort några fler mål. Roma ska tydligen varit riktigt bedrövliga och i åtanke får vi ha att Arsenal saknar många viktiga spelare offensivt. Nu ska vi inte ropa hej förrens vi kommit över ån för Roma är välkända för att blanda och ge när det kommer till goda insatser så helt borträknade är de inte.
Tips: Arsenal tar sig vidare

Lyon-Barcelona 1-1:
Barca har under de senaste veckorna tappat lite form, men med ett bortamål med sig hem till Camp Nou borde saken vara biff mot ett Lyon som har haft det fruktansvärt svårt att ta sig långt i CL.
Tips: Barcelona vidare

At. Madrid-Porto 2-2:
En fajt som för mig är oerhört svårtippad. Men nu när Porto ändå klarade sig från sin bortamatch med två mål i bagaget ser det tämligen ljust ut för portugiserna.
Tips: Porto vidare

Chelsea-Juventus:
Jag tror nog att Hiddink med manskap gärna hade åkt ner till Delle Alpi med åtminstonde en två-målsledning men efter tränarbyte för någon vecka sedan ahr Chelsea fått ett lyft och det lyftet borde klara även en tuff bortamatch i Turin. Dessutom har jag svårt att se de spjutspetskvalitéer i Juve som behövs för att knäcka Chelseas försvarsmur.
Tips: Chelsea vidare

Real Madrid-Liverpool:
Liverpool, detta på senare år formidabla CL-lag, har även den här gången stora chanser att avancera. Hur de nu kunde vinna med 1-0 borta mot ett av Europas formstarkaste lag samtidigt som Pools form i ligan inte varit direkt spikrakt uppåt kom detta som en liten förvåning. Har vi lärt oss något från tidigare säsonger så är det att aldrig underskatta Liverpool i CL. Väl hemma på Anfield blir det nog inte lättare för Real att spräcka nollan om vi säger så.
Tips: Liverpool vidare

Sporting- Bayern München 0-5:
0-5, no further questions.
Tips: Bayern vidare, annars äter jag upp en svettig strumpa

Villareal-Panathinaikos 1-1:
Grekerna trodde jag på förhand inte skulle ha en chans här, men med 1-1 med sig hem till Grekland ser det lite ljusare ut. Fortfarande är det väldigt ovisst och jag har svårt att bestämma mig här, det är en 50-50-match akn vi säga. Men jag tror så här ändå:
Tips: Panathinaikos vidare

Om två veckor har vi svaret, men CL brukar sällan bjuda på det stora skrällarna. Men som vi säger inom sportvärlden, bollen är alltid rund.

/Sune

För er som inte är intresserad av fotboll kan sluta läsa redan här. För ikväll är det match igen, Man Utd-Fulham, hängmatchen i PL som varit just en hängmatch sen sisådär säsongsstarten. Men efter denna match har United spelat lika många matcher som övriga lag och vi slipper den haltande tabellen. Vid vinst kommer United ta täten med fem poängs försprång till Liverpool. Och vinst kan vi barskt konstatera att det blir, antingen en klassisk 1-0-match eller något i utklassningsstil, 4-0 hade inte smakat fel. Att United släpper in ett mål verkar som vanligt föra otroligt. För att återkoppla till rubriken lite som givetvis handlar om Uniteds sydkorean, Ji-Sung Park, som jag hoppas få se från start idag istället för den gamle Ryan Giggs som gott kan behöva lite vila. När United först värvade Park var det väl mer ett grepp för att få fler tröjor sålda i Asien och att ta honom på allvar i början var väldigt svårt. Åren har dock talat för Park och numera hyser jag stort förtroende för mannen som antagligen är Asiens bästa fotbollsspelare. Han jobbar alltid stenhårt (vilket man inte kan säga om vissa andra United-spelare, läs Ronaldo och Berbatov), han gör sällan bort sig och har en viss förmåga att ofta skapa målchanser från ingenstans. Inte bara jag gillar Park utan även Uniteds andra fans som gjort ett par hyllningssånger till koreanen. De går ungefär såhär.

“He shoots, he scores,
He eats your labradours,
Ji Sung Park,
Ji Sung Park.”

”Park, Park, Park, where ever you'll be, you'll be,
you eat dogs in your own country,
but it could been worse, you could be scouse'
they eat rats in their council house”

 

Vi kan lite kort notera att britter har en fäbless för att driva på bilden av att asiater gillar att äta hundar. Men i detta sammanhang kan jag tycka det är lite småroligt ändå.

/Sune

Igår var alltså kvällen då Gud den allsmäktige återigen svingade klubban i hockeypalatset i norr. Enligt rapporter från diverse media ska det ha varit en bra comeback av allas våran Foppa. Ett snyggt mål, några passningar och foten ska ha hållt. En 4-1-vinst mot ett annat lag som ligger i närheten av slutspelssträcket var mer än välkommet. Vad jag känner en viss irritation över är att helt plötsligt börjar diverse hockeyexperter uttala sig om att Modo nu räknas som en kandidat till SM-guld. Från att ha varit rätt dekade de senaste månaderna är det nu guld och gröna skogar igen. För mig som skeptiker är jag nöjd om de tar sig till slutspel, väl där kan allting hända. Men just nu är det sju omgångar kvar av grundspelet (tror jag) och Modo ligger fortfarande på nionde plats vilket betyder nada slutspel. Och sen får vi ha med i beräkningarna att Foppa själv är en rätt skör spelare, han kan, när som helst, gå sönder igen. Jag är säker på att motståndarna knappast kommer hålla igen och hedra kungen med respekt. Istället intar jag en mer avvaktande hållning och låter saker och ting ske som det gör. Men om det går vägen så blir jag lika glad för det. Tvivlet har jag med sen förr, det kan ingenting ändra på när det kommer till Modo. En vinst hemma mot Djurgården på lördag är ett absolut måste, bara att hålla tummarna. Som tur var har jag en kandidatexamen i "The Fine Art Of Losing".

/Sune

Dagen då bödel Roman tog fram sin vässade yxa ur garderoben dök till slut upp igår. Ingen verkar speciellt chockad över att Chelseas Phil Scolari fick sparken igårkväll. Särskilt med tanke på att Roman är den ägare i England som har absolut minst tålamod av alla ägare. När inte ens Avram Grant fick sitta kvar efter att ha fört sitt lag till CL-final, något som "den utvalde" aldrig lyckades med, är fotandet av Scolari enligt regelboken för Chelsea. Frågan som alla experter nu klurar över är vem som ska ersätta Scolari. Namn som nämns är Mancini, Hiddink, Zola och vår egen "Svennis". För egen personlig del tror jag ingenting alls, Romans vägar äro outgrundliga som det står i den stora fotbollsbibeln. En sak är dock säkert att den som får jobbet inte kommer få det lätt. Chelseas trupp är utrustad med så mycket egoism att tillochmed Christian Ronaldo får stå i skamvrån. Att truppen dessutom är relativt åldersstigen utan några större yngre talanger i reserven (borträknat John Obi Mikel) gör inte sakn enklare. Att satsa långsiktigt har aldrig varit oligarkens stora styrka utan här är det snabba cash, snabba framgångar som gäller. En filosofi som för oss fotbollsälskare har börjat skymta inte alltid är så klockren. Istället ser vi tecken på att kontinutet och långsiktigt tänkande faktiskt fungerar. Titta bara på de andra lagen av "de fyra stora" i England. Sir Alex har suttit vid rodret i över 20 år och Uniteds akademi fortsätter att fostra in spelare redo att göra storverk, Arsenals Wenger har över tio år som manager för Gunners med en ledning som låter mannen satsa ungt och lovande och i Liverpool får Rafa Benitez fortsätta att förlora ligatiteln år efter år men ändå vara med i kampen om CL-titeln vareviga år. Om inte Roman snart tar en blick över till sina närmsta konkurrenter gör han nog bättre i att sälja Chelsea till någon som faktiskt har ett hum om hur fotboll fungerar. Hans taktik om snabba cash lönade sig de första säsongerna, men nu är Chelsea redan uträknade och yxan borde Roman rikta på sig själv som klubbägare snart.

/Sune

Min gode klasskamrat och samarbetspartner in crime för tillfället, Oscar Broström, lanserade igår en teori om att fulast lag vinner Premier League och menade med detta att värvningen av Andrej Arshavin skulle bättra på Arsenals chanser att ta hem PL-titeln i år. Om denna teori stämmer måste jag dock säga att värvningen inte ens kommer nära att rubba på Manchester Uniteds chanser. Jag tänker nedan visa några bildbevis på att United har spelare vars utseende inte är allt för fördelaktigt.

Vi börjar med den gamle trotjänaren och lagkaptenen Gary Neville


Gary bjuder på ett klassiskt handbollsutseende, inte mycket som ser speciellt rätt ut helt enkelt. Bara här övertrumfar United allt övrigt motstång.

Vi går vidare med en annan av Uniteds äldre garde, Paul Scholes


Uniteds svar på Pierre Thorsson. Rödlätt och lite hår här och var.

Näste man blir givetvis min stora kärlek, Nemanja Vidic


Han ser inte speciellt trevlig ut va?

Och jag avslutar detta med trumfkortet framför alla andra. Ni kan säkert lista ut vem


Vi har ingen mindre en Shreks lillebror i laget. Med en spelare som Wayne Rooney är det snudd på omöjligt att inte vinna ligan om devisen fulaste laget vinner.

Givetvis finns det bubblare som Dimitar Berbatov och Edwin Van Der Sar, men vi ska inte få hybris inte. Så om någon annan har bildbevis på att något av de andra topplagen kan mönstra en mer vanskapt laguppställning så har ni rätt att tala. Annars konstaterar vi att det blir guld igen.

/Sune

Ni som läste mitt inlägg i höstas om kärleken till Modo förstår säkert innebörden av rubriken. För er andra hjon betyder det att Peter Forsberg gör comeback, i Modo! Fy fan vad bra säger jag, fy fan, riktigt jävla bra.

/Sune

Sorkdödare: Är ett kast som liknar ett traditionellt bowlingkast men används i sporten handboll istället. Utövas bland annat av fyllebulten, hotellförgöraren och sonen Oskar Carlén. Syntes senast i matchen mot Sydkorea.

Magnus Wislander och Staffan Olsson

Det verkar som om Gökbök vann över Tommy Svensson i Varan-TV:s gamla sketch. "Vem har det fulaste landslaget genom tiderna?"

"Han ser ju ut som den felande länken mellan apa och människa, men mycket bra handbollsspelare" (tänk er att Bengan Johansson säger detta"

Jag har aldrig gillat Milan speciellt mycket. Särskilt inte efter våren 2007 då de gav United respass i CL. Men att deras Kaka väljer att tacka nej till miljarder från Manchester Citys shejk-ägare fö ratt han inte vill lämna Milan, väcker det stor sympati hos mig. Det är en trygg förvissning om att inte alla spelare är girigbukar som likt legosoldater företräder den klubb som betalar mest. Så om ni undrar vilken brasse jag gillar mest, Robinho eller Kaka, är svaret relativt enkelt.

Nu är det radio!

/Sune

3-0, tre fucking noll. Jag suger i mig resultatet som den godaste karamell jag ätit. Och resultatet speglar dessutom matchen rätt bra. Chelsea var inget vidare till motstånd och jag räknade till cirka ett skott på mål för de blåe, vilket är under all kritik. Scolaris huvud sitter nog snart på Romans piltavla skulle jag tro. Enligt mina avancerade expertiskunskaper får Chelsea åka hem till London och träna på att försvara sig på fasta situationer och inlägg från kanterna då Uniteds alla tre mål kom på sådana situationer. Särskilt glad blev jag när Nemanja Vidic fick nicka in det extremt viktiga 1-0-målet i slutet på första halvlek. Sedan blev andra halvlek mest en defilering mot målet. United kontrollerade matchen med prickfritt försvarsspel, inte ens Baby Boy Johnny Evans gjorde bort sig. Och målen trillade ju in utan större problem. Att två av målen sparkades in, cirka tre meter från Petr Cech är väl rätt slående. Det blir inget guld till Chelsea i år om de fortsätter så här. Däremot kämpar våra röda hjältar vidare mot titeln. Åtta matcher utan insläppta mål, det är fan bra det.

Listan kommer om någon timma, ska bara laga mat och ta mig till Simon först.

/Sune, eder röda djävel.