Svarte-Petter

Igår var alltså kvällen då Gud den allsmäktige återigen svingade klubban i hockeypalatset i norr. Enligt rapporter från diverse media ska det ha varit en bra comeback av allas våran Foppa. Ett snyggt mål, några passningar och foten ska ha hållt. En 4-1-vinst mot ett annat lag som ligger i närheten av slutspelssträcket var mer än välkommet. Vad jag känner en viss irritation över är att helt plötsligt börjar diverse hockeyexperter uttala sig om att Modo nu räknas som en kandidat till SM-guld. Från att ha varit rätt dekade de senaste månaderna är det nu guld och gröna skogar igen. För mig som skeptiker är jag nöjd om de tar sig till slutspel, väl där kan allting hända. Men just nu är det sju omgångar kvar av grundspelet (tror jag) och Modo ligger fortfarande på nionde plats vilket betyder nada slutspel. Och sen får vi ha med i beräkningarna att Foppa själv är en rätt skör spelare, han kan, när som helst, gå sönder igen. Jag är säker på att motståndarna knappast kommer hålla igen och hedra kungen med respekt. Istället intar jag en mer avvaktande hållning och låter saker och ting ske som det gör. Men om det går vägen så blir jag lika glad för det. Tvivlet har jag med sen förr, det kan ingenting ändra på när det kommer till Modo. En vinst hemma mot Djurgården på lördag är ett absolut måste, bara att hålla tummarna. Som tur var har jag en kandidatexamen i "The Fine Art Of Losing".

/Sune