Svarte-Petter

Valborgsfirande i Uppsala


Valborgsfirande i Huddinge


Valborgsfirande vid Söder Mälarstrand


Valborgsfirande på Hagagatan

Just nu har jag lite för ont i kroppen för att fira Valborg. Svaret finner ni i den stora randiga saken på bilden. Den har jag byggt ihop ikväll.
Jag vet inte ens varför man firar Valborg. Eller, det sa jag bara för att göra mig till. Man firar att häxorna flyger till Blåkulla. Men majbrasorna är ju till för att skrämma bort häxorna? Så man firar nog att man skrämmer bort häxorna som är på väg till Blåkulla. Och den anledningen är lite väl larvig. Så i stället blir det en påse chips och pocketen "Blackwater- Världens mäktigaste privatarmé." 
I morgon ska jag och Sune hedra arbetarrörelsen med att jobba. Och tjäna fett med OB. Dollar dollar bill'yall!

Så var det bestämt, domedagen är här. Onda aningar kom förra veckan när både jag och Sune hade profetiska drömmar. I mitt fall sprängdes Kalmar av en atombomb och jag vandrade förbi ruinerna av Kalmar slott, ungefär som i Fallout. Sune drömde att den ryska björnen hade kommit med raketer som flög in över ett brinnande Södermalm. Kommunistskräcken sitter djupt i den svenska folksjälen.

Nu har profetiorna om en nära undergång slagit in. Tyvärr inte i form av bomber och raketer, utan något mycket lurigare. Svininfluensan i Mexico har spridit sig till Spanien, Storbritannien, USA och, i morgon, världen. Jag misstänker starkt att stora delar av mina vänners pollenallergi är något helt annat. Jag vill inte dö.

/Simon

• Igår läste jag en kursbok i fyra timmar, sen insåg jag att det var fel bok.
• Idag är det skoldags och en tokig norsk lärarinna ska bajsa mig i huvudet konstant under sex timmar
• Imorgon och torsdag ska jag skriva en hemtenta som ovan nämnda tokiga norska skrivit.

Om jag är lite under vattnet kanske ovanstående punkter förklarar delar utav det. Funderar möjligen att tappa konceptet helt idag och skälla ut en lärare eller två. Vi må se vad som hända skåll.

• Såg en svart gothare på väg mot tuben idag på morgonen. Alltså svart som i afro-svensk. Funderade hela vägen till t-centralen om det var en motsvarighet till en whigger.  Vad ska man kalla fenomenet? Svart gothare blir för likt svartklädd gothare. Blickey? 
• Lämnat in ett projektarbete av demoniska mått idag. Var nära att börja gråta några gånger under dagen. Men nu är det över, nu tar jag kompledigt minst två dagar den här veckan.  

Det var väl allt. Bara för att man har en blogg är man inte skyldig att ha ett intressant liv.

Hej, mitt liv är lite av ett smärre helvete just nu. När jag kom hem förra veckan efter en lugn helg i Malmö med sol och sena morgonar satt det två personer i min lägenhet. "Välkommen hem till Stressholm" sa en röst från vardagsrummet. Där satt herr Ågren och herr Prestationsångest. Sen dess har det varit full ös mest hela tiden. I vår skola har vi en flash-kurs där vi sen en vecka tillbaka har projektarbete. Men varför fick jag den dumma idén att göra en animerad dokumentär om Bolånekrisen i USA? Varför stoppade inte Sara mig, så vi i stället gjorde ett musiklexikon? "För att du har storhetsvansinne" svarade Herr Ågren. Damm right!

Men ikväll blir det hollabalooza. Först ska jag, Sune och Olivia fira Sunes födelsedag och Anders Svenssons storhet med att äta tacos. Sen ska vi till Baggen på inflyttningsfest en snabbis innan det bär iväg till Leijonbaren och Stockholmsnatten.

Avslutar med en skön face rape från igår kväll:



/Simon

Dagens skörd av facebooksporten Face rape. Som sporten faktiskt heter enligt Sara.


Av Mark:


Av Simon (ska tilläggas att jag fick 0,5 sekunder på mig att skriva & komma på idé):




Resultat: Mark- Simon: 2-1.
Matchboll imorgon.

/Simon

Vi inser mitt i vårat playlist-skapande att vi glömt vårat kära koncept med en Inne/inte-lista. Så vi gör en kort revival idag och förhoppningsvis kommer vi igång till helgen med ännu en lista. Bo Ya!

Inne

Svarte-Petter Soundsystem: Kom på lördag så får ni se. Kommer ni inte, så är det erat fel!

Malmö: En jävla stad det.

IPRED: Efter IPRED:s intrång i våra liv har vi istället för att syssla med nedladdning av obskyra tv-serier och skivor äntligen fått tid till att göra vettiga saker som att läsa böcker och onanera.

Promoe - Svennbanan: Vårens låt, vi har redan tipsat om den här på bloggen fortsätt att lyssna,

McDonald's: En restaurang man lär sig uppskatta mer och mer ju äldre man blir.

Inte

Falafel-priserna i Malmö: I helgen kostade det 25 kronor för en falafel. Sist jag (Simon) var i Malmö fick man betalt för att handla falafel.

EU: I Bryssel och Strasbourg samlas skiten. Det finns vid ingenting positivt med EU. Avgå, avgå alla!

Fylla 24 år: Åldersnojan here we go! Nu börjar det kännas att man fan borde kommit någonstans i livet. Men likt förbannat är jag i samma stadie som jag var när jag fyllde nitton, fy fan! (Sune)

Spelets enkla regler: När din vän lämnar sin dator för att fika, kissa eller dylikt, passa på att uppdatera vännens facebook-status. Målet är att förvränga den offentliga bilden av din vän så mycket som möjligt.

Ställen jag besökt sen jag flyttade till Stockholm för nästan två år sen.
Uppsala
Växjö
Värnamo
Göteborg
Huskvarna

Jag har rört mig skrämmande lite de senaste åren. Men i helgen var jag alltså i Malmö, vilket var väldigt kul. Solen sken, och temperaturen var några grader högre än i Stressholm. Ja, i närmaste var det som ren semester. Hälsade på mina vänner Ida och Karin, gick till Debaser för att man vet var man får. Där träffade jag de andra tre Vmo-borna jag känner i Malmö, herrarna Tobias, Hult och Perry (sistnämnd känd från kommentarsfältet på Svarte-Petter). Annat nämnvärt är Karins vin-spel, Lunds botaniska trädgård, soulklubben Function i en gammal kyrka, avsaknaden av preussisk ordning i kollektivtrafiken, Idas Örnnästet-lägenhet samt det stora antal Burger Kings som tagit över Falafel som landskapsresturang. På gott och ont. Gott var det i alla fall.

Så mycket epos blev det. Semester är ingen bra idé om man vill få blogg-material. Men en bra idé i övrigt.

/Simon

Efter debutspelningens, vad vi kan säga, milda succé, har era vänner och stora idoler, Simon och Sune, blivit inbjudna till Leijonbaren för att återigen bemästra skivspelarna som era mammor. Med sig i ICA-påsen den här gången kommer en stänk pop, två doser Göteborgsångest, en limpa rock och en skamfilad burk disco. Simon har dessutom lovat att bjuda på lite legendarisk svensk hip-hop, utan bäst före-datum. Han har även tagit en tur till Danmark och vidgat vyerna. Vad det betyder för spelningen vet vi inte än, möjligen att han har en cylinderhatt med utslaget lock på huvudet samt snöre som bälte.

Sune däremot, fyller dagen till ära år. 24 år och med en sådan respektabel ålder på meritlistan förväntas minst en Ulf Lundell-sång och flanellskjorta. Om ni på något sätt vill framföra en gratulationshälsning till Sune så görs det bäst i rökrutan, där han står ungefär halva tiden. Om det inte vore nog med det firar även bloggen bakom namnet, Svarte-Petter, ett år och med detta enkla meddelande vill vi kungöra att det är dags att dyka upp. Enligt kalendern är det löningshelg och då finns det absolut inga ursäkter för att inte dyka upp.

Väl mött.

/Simon & Sune, männen, myten, koncepten.

Läs mer här (det är inte så mycket mer, men du kan se vilka snygga tjejer/killar som kommer.)

P.S. Till Backlund: Vad tycker du om flyern? T-rex utlovades och T-rex blev det. D.S.

Fortfarande i någon form av bloggkoma. Tur då att vår vän Baggen sporadiskt börjat blogga och skrev det här inlägget. När ett inlägg slutar med raderna som följer är det väl snudd på briljant:

"Ja, att visstas bland lantbrukare och danskar kan lite skämtsamt liknas vid sexuellt överförbarasjukdomar, det är inte föränn dagen efter man kommer på att man aldrig skulle inlett det där samtalet."

Det här inlägget har ingenting med musiken disco att göra. Vi vill bara meddela våran vän borta i Sydamerika, mer känd som Disco-Dave, att vi tycker det är dags att komma tillbaka till Stockholm nu. Du har varit borta tillräckligt länge och nu när det snart är maj känns det som att Skinnarviksberget kommer vara väldigt tomt om inte du är med. Vi har hört rykten om att du snart kommer hem, stämmer detta? Ge oss ett meddelande om att du lever i alla fall. Vi saknar dig hemskt mycket.

/Simon & Sune

Nu har ytterliggare en vecka i hades tecken passerat förbi. Jag är obotligt usel på att blogga, saknar inspiration och lust. Varför har sina anledningar, anledningar jag gärna håller för mig själv. Nog om det, har hunnit med att söka lite kurser på SU till hösten, antagligen blir det Modevetenskap för mig till hösten. Det får ni gärna skratta åt, jag skrattar lika mycket åt er. Fredagafton är det nu, på Spotify går en massa gamla Latin Kings-låtar. Jobbade under dagen och hade det hyfsat trevligt ute i Jordbro. Mycket skitsnack, mycket hets och en liten släng danska. Väl hemma vid halv fem kom jag in i huset, gick till kylskåpet och plockade ut en folköl som jag drack upp, njöt lite av att det är helg. Ikväll blir det i vanlig ordning lite samkväm i lägenheten, tänker bli lite småfull, skrika smädelser åt grannarna för att imorgon vakna lite småbakfull och dra mig till Jordbro för att inventera tvättmaskiner, torktumlare och några diskelvisar. Livet rullar vidare med andra ord. Simon är som sagt nere i Danmark och tillverkar bastarder samtidigt som han smaskar tio-kronorsfalafflar. Hade gärna följt med men då Simon är en kort man utnyttjade han sin dvärglist och lämnade mig kvar här. Jag förväntar mig ett utförligt epos av Simon på söndagkväll med intryck från det rödvita landskapet.

Jag avslutar kvällen med ett citat från Dirtan på jobbet. Citatet myntades när vi pratade om att Simon bor granne med Musse H:
– Ja, men då kan ju Simon och Musse spela in dvärgporrfilm tillsammans! (följt av ett asgarv)

Trevlig helg önskar Stokkkholm

Hemma från skolan, där jag, Mark och Sara håller på att arbeta fram en kort flashdokumentär om bolånekrisen i USA förra året. Någonstans måste man sätta ribban, och den lärare som Sune benämner "Fitt-Flash-Uffe" tror jag gillar mig lite. På ett platoniskt plan förstås. I vår grupp har vi också utsett en massa titlar på varandra. Jag är projektledare och administrativ redaktör. Sara är Copywriter och speaker, Mark blir gruppens AD.

Helgen blir mindre seriös. Om tjugofyra timmar är jag i Malmö där jag hälsar på Ida och Karin, två av mina bästa vänner. Karin gav mig igår ett detaljerat schema över helgen. Det är bra, jag gillar scheman och noggranna planeringar. Peppar upp mig själv inför all parköl, falafel och klubbar med Promoes nya låt, Svennebanan.
Videon är tamigfan en av de bästa svenska på senare år. Det enda som saknas är Färjan-Håkan som visar ett hemligt gym i maskinrummet.


Promoe- Svennebanan

/Simon

I min klass går det två Martin Soneby-wannabies. Erik och Johan heter pojkarna, och de brukar leta efter sport i vardagen. Helst under föreläsningstid. När de lyckas med något gör de high-five. High-five tecknet har spridit sig till hela mitt grabbgäng, vilket oftast ser rätt grabbigt/töntigt ut. Speciellt när vi alla har på oss våra skinnjackor. Södertörn Rattlesnakes kallar vi oss.

I alla fall så har Erik och Johan kommit på en ny föreläsningssport idag. Spelets regler:

1. Öppna skrivfältet i facebook-statusen.
2. Slå ned pannan i tangentbordet. Försök skriva siffrorna 6,7 och 8.

Det är svårare än vad man tror.




/Simon

För några veckor sedan klagade DNs store tv-profil, Johan Croneman, på dagens reality-journalistik. I hans krönika uppmanade han Aftonbladet att i stället för att skriva en fattigblogg ge sig ut på traditionellt vis och intervjua hem- och papperslösa. Vill vi verkligen läsa sånt som det redan skrivits om tusen gånger innan? När det går att läsa hur det är att vara på luffen med en hobos egna ord.

I skolan har vi fått läsa en massa teorier och exempel på medborgarjournalistik, som blivit möjligt tack vare ny teknik.
Reportrar som intervjuar människor behövs inte längre, i alla fall inte i rapporterande form. Möjligen att journalister mer och mer få finna sig i att att strukturera informationenen, i stället för att skapa den. Rent praktiskt handlar medborgarjournalistik fortfarande om bloggar.

I Sverige har tidningen Situation Stockholm skapat bloggen Hemlös- Med egen blogg. Det visar kanske som bäst varför Aftonbladet inte längre följer en finlandssvensk i Skogås när han letar pantburkar.
Det finns några bra rövarhistorier där, men jag har längtat efter att läsa om unga arbetslösa. Ända tills Kärdas svartaste finne, Alexander Hänninen drog iväg till Göteborg med bara en konservöppnare i fickan. Här skriver han om den enkla uppgiften att få jobb i Götet.

/Simon

Först vad min tanke att skita i skolan i morgon. Men eftersom jag gick upp i svinottan för över ett halv dygn sedan ändrade jag mig. Håller på att avlida av trötthet nu, så jag viker in hovarna för kvällen. Kommer alltså vakna i tid, och en ledig dag utan sovmorgon är en bortslösad dag. Då skulle jag gå upp vid 07.00, läsa tidningen, kolla på tv-serier, tvätta och jogga. Allt innan lunch. Även om jag inte är så rädd för IPRED så undviker jag tills vidare den dagen jag måste ladda ned Dexter S03. Hade morgondagen varit ledig hade den dagen varit närmre. Så jag suger på karamellen och drar iväg på flash-lab i stället.
Ibland blir man mörkrädd. Det som får mig att gå till skolan är inte viljan att lära sig, utan oviljan att se färdigt på alla laptop-serier.

/Simon

Vi har väl tagit lite påsklov här på bloggen och tänker inte be om ursäkt för det. Så tyvärr blir det inte någon lista över veckan som varit, den tog påskharen med sig hem. Ett som är säkert är att Hammarby hade hamnat på inte-listan. Hade kunnat skriva minst 7000 tecken om det men besparar är alla det. Vi kan sammanfatta det i en mening och säga att det kändes som om någon stod och pissade oss i publiken rakt i ansiktet. Övrigt är det bara ångest och piss. Framtidsoro av alla dess former, fortfarande famlande i mörkret efter någonting att hålla fast vi. Min horisonst har som bekant ändrats om radikalt och svider i alla plan. Jag vet inte riktigt vem jag är och det känns som jag inte kommer komma på det på ett tag heller. Om det inte är skola, så är det jobb och är det inte jobb så är det annat som måste göras. Och på onsdag är det sista dagen att anmäla sig till högskolan och på den frågan finns inget svar. Två dagar att fundera ut det på, vad ska jag göra?

Ja, snart slår klockan 14.00, då avgår Bajentåget mot guds helgade tempel, Söderstadion, och tillsammans fira påskgudtjänst. Har gått runt i en vecka och känt förväntningar hänga i luften. Ute på Söder idag har man sett mycket grönvit och det värmer i hjärtat. Men nu vill jag gå, förhoppningsvis kommer ett multimedialt inlägg efter matchen.

Forza Bajen. in med bollen, hej hej!!!!!

Sådär. Har skickat iväg mina föräldrar till T-centralen området. Känner mig som en slacker när de är på besök. Mamma kommer in genom hallen, dumpar resväskorna, ger mig en kram. Sen börjar hon städa och diska. Pappa har tagit med socker till sitt kaffe, eftersom jag inte har något sött i mitt liv.
Kvällen avslutades igår med att vi tittade på min indolenta tv. Slår på apparaten. Hela bilden fylls av flimmer och brus. Vi zappar igenom mina tre kanaler.
Sen sitter vi, hela familjen Hjälmefjord, och ser på Ernst-Hugo Järegårds talande mun i Minnernas television.

/Simon

Jag kan vid min gud inte förstå hur i hela friden den svenska staten tänker. Annika Östberg, Sveriges mest kända polismörderska, har "äntligen" fått sin hemresa till Sverige. En resa svenska staten bjussar på, 650 000 för en privatjet, hem till sin 80-åriga mor som är så lycklig att äntligen få träffa sin dotter. Men för mig känns det ungefär som att den svenska staten kan köpa en herrgård i Småland till Jackie Arklöv när han blir frisläppt.

En resa med en bananbåt hade varit bättre.

/Sune

Ute på promenad på Götgatan ner mot Ringen ser jag två män i 25-årsåldern som pratar varandra. Av det lilla jag hör förstår jag att de inte känner igen varandras ansikten men ändå hört talas om varandra. Dessa fraser utbyter de precis när jag går förbi:

Man 1: Ja, men är det inte du som haft fotboja?
Man 2: Ja, precis. Blev av med den idag! (Utbrister han glatt)
Man 1: Fan vad kul, så det är därför du ska hänka. Hur länge har du varit borta? 2-3 år?
Man 2: Aaah

Därefter började jag småspringa mot affären.

/Sune

I dag kom ett flygpaket från Holland på posten. I paketet fanns två t-shirtar som ska hjälpa mig mot mitt mål, att blanda de två coolaste subkulturerna Rockabilly och Hip Hop. Det kan lite skämtsamt liknas vid det gamla barnprogrammet Dinoriders. Alla barn älskar dinosaurier. Alla barn älskar laservapen och rymdvarelser. Varför inte blanda ihop de två? Svaret blev Triceratops bestyckade med laserkanoner som sköt människor.

Nu till själva saken. Jag gillar rockabilly-grejer. Har alltid tyckt att Elvis var häftigare än Beatles och Stones. Och jag gillar hip hop. Så därför har jag fixat skinnpajen, kletat upp luggen och köpt 90-talets skönaste kickers-tischor. Den första med bara Wu-Tang Clan- loggan. Stenhårt. T-shirt nummer två är ännu hårdare. "Världens Farligaste Grupp", No Whites Allowed som N.W.A först stod för, innan någon (vit) tant fick moralpanik och tvingade N.W.A att ändra det till det lite mesigare Niggas With Attitude.






Whiggas with attitude!

Jag har länge sökt med lykta efter en nemesis, någon/något att hata så ofantligt mycket att det gör ont. Efter några halvhjärtat försök att skapa en beef med folk för att det så småningomskulle utmynna i ett nemesisförhållande gav jag upp. Men som med flickvänner så dyker de alltid upp när man slutat leta. Så även nu, vi har redan haft ett ansträngt förhållande men nu har det fan eskalerat. Min nemesis är datorprogrammet Flash, även känt som datorprogrammet skapat av hin håle själv långt nere i jordens brinnande mittpunkt tillsammans med hantlangarna Adobe. Varenda gång jag ger det ett försök slutar det i tårar, självhat och uppgivenhet. Så även idag, försökte verkligen men så fort jag kände att jag fick upp ångan kom det något fel som slog en riktigt jävla hårt i magen. Jag jämför det med att lägga pungen på en bräda och låta Martin Timell spika ursinnelöst på ovan nämnda könsdel. Det enda jobbiga är att jag måste leva med min nemesis varenda vecka fram till sommarlovet, jag mår dåligt nu, riktigt jävla uselt. Hejdå

Dagen har ägnats åt utomhusaktiviteter och en kamp mot en konstig smärta i mitt bröst (ren, fysisk smärta). Men det går ändå runt och spritter i kroppen på mig. På söndag är det äntligen dags. Räknar med liknande bilder som dessa:



Och det här:



Det kommer bli fint. Svarte-Petter satsar stenhårt och kommer bevaka matchen med två utsända reportrar och vi räknar kallt med en hel del multimedialt innehåll.

Så var biljetterna uthämtade. På söndag bär det av till kyrkan. Alla rättroende möts upp på Götgatan under eftermiddagen, sen marscherar vi Golgata fram till påskfirandet. Klockan. 15.00 öppnas kyrkoportarna, med lite tur öppnar Herren upp solen. Varje tid så här års är det skönt att vi i församlingen kan mötas, ta på våra grönvita halsdukar och fira påsken tillsammans. Gudstjänsten hålls på Söderstadion och djävulen kommer från Gävle. Allsvenskan är igång!

/Simon

Inne

Nedda Yaldan: Våran favorit-iranier har nu lämnat Smålands-hades och flyttat upp till storstadens finare delar. Hon huserar nu i ett garage ute på Lidingö, inte helt olikt Eric Forman i That 70's Show. Vi hoppas på mycket holk och samtal kring det runda bordet ute på den gröna ön. Då i dubbel bemärkelse. Nedda sa igår att hon älskar våran blogg men tyckte inte om våra inlägg om fotboll, därför kommer resten av listan att endast bestå av fotboll.

Hammarby: Allsvenskan drog igång igår och vårat kära Hammarby hade svår bortapremiär mot guldtippade Elfsborg. Alla hade förutspått en klar förlust för Bajen, men tack vare domarens insatser klarade Elfsborg 1-1. Nu är biljetterna till hemmapremiären bokade, nästa söndag avgår Bajentåget!

Hammarbys klack: För att återanknyta till gårdagens match som sades vara en bortamatch. Och om det inte vore för plastgräset hade man lätt kunnat tro att det var på Söderstadion matchen spelades. För oss som bevittnade matchen på tv bestod ljudkulissen enbart av Hammarby-ramsor. Antar att Elfsborgs publik inte åt tillräckligt med Läkerol innan.

Federico Macheda: Ännu en 17-årig supertalang har gjort entré i den röda maskinen som fått upp ångan igen. 3-2 hemma mot Aston Villa, matchen avgjordes i 92:a minuten, av just Federico Macheda. Framtiden ser lovande ut borta på Old Trafford.

Emil Johansson: Vilken jävla rökare, helvete i havet säger vi bara. Sune blev så till sig att han snudd på skrämde livet ur sin stackars flickvän. Se själva:




Inte

Elfsborg: Kan man inte göra mål, kan man inte vinna ett guld. Har man en dålig publik, går det ju inte bättre. Getingarna från Ellos-land kommer åka ut i år.

Markus Strömbergsson med kumpaner: Det där projektet att låta några domare ha domarsyssla som heltidsjobb skulle öka kvalitén på deras insatser verkar ju vara en felsatsning. En av dessa heltidsdomare gjorde en bedrövlig insats i lördags och gav Elfsborg hela två, jävligt tveksamma straffar. Även linjemannen stoppade händerna i syltburken och gjorde bort sig. Stävja!

Svenska landslaget: I veckan blev det stryk borta i en träningsmatch mot Serbien. Inget mål den här gången och vi upprepar ett tidigare mantra från idag: Kan man inte göra mål, blir det inget VM. Zlatan kan tyvärr inte göra allt, även ifall vi gärna hade önskat det.

Till Ida: Nej, vi har inte använt det här april-skämtet innan. Och det var ett rätt bra aprilskämt eftersom vi lyckades lura några till månen.

Till Perry, Billy och Baggmas: April april era jävla sillar!

För att ta död på alla rykterna så dementerar vi alla rykerna att S-P ska läggas ned. Vi kommer lägga ned den dagen Växjö Lakers vinner mot HV 71.
Solen skiner hyseriskt mycket i Stockholm. Det är lätt att vara glad, speciellt eftersom en annan skilsmässa är bokad. Jag pratar om årets stora scenhändelse. Och nej, det är inte U2.


Killinggänget med Reine Brynolfsson och Malin Ek.  Foto: Sören Vilks

Klockan 12.00 i tisdags släpptes biljetterna till Killinggänget på Dramaten. Jag sprang till en dator och norpade genast åt mig biljetter front row.  
Sen några år tillbaka är det känt att Killinggänget inlede ett samarbete med Sveriges nationalscen. Precis som innan så har medlemmarna i gänget inte avslöjat mycket om vad det handlar om. Troligen för att de inte visste själva. Av alla svenska humorgrupper håller jag Killinggänget högst av alla, tätt följt av Varan-TV. Men Killinggänget är något annat, de är kung Midas. Allt de rör vid blir till guld. En gång på 90-talet använde de den urgamla ironin och fick den att verka modern. För en bonnpojk uppvuxen på Stefan & Krister och Galenskaparna tedde sig ett par Lionel Riche-biljetter som något väldigt konstigt. Nilecity var helt fantastiskt, även om det fortfarande var mer folkligt än fortsättningskursen Percy Tårar. Ironin fortsatte och snubblade över i satir på PT. Det skämtades inte om bonndrängar som ramlade i utedasset. TIll och med slapstick-skämten var borta (mannen med världens sämsta simultanförmåga). I Percy Tåtar skämtades det om tidningen Pops redaktion. Om elitister i Stockholm. Och en fantastisk rymdresa som aldrig blir av.

Tidningen Pop där Lokko vad chefredaktör delade upp världen i svart och vitt, i vad som var bra och dåligt. Killinggänget gjorde tvärtom. De suddade ut gränserna. Vad var roligt och vad var allvar? Vi fick alla ta reda på detta under Fyra små filmer, Ensamseglaren, Fyra Nyanser Av Brunt. Gunnar Rehlin kallades för bög, pedofil, Johan Rheborg pratar med döda ting, follkkäre Robert Gustafsson hällde is sin frus fitta och en djuravlivare bränner sönder ansiktet framför sin son.
 
Därför tror jag välidgt mycket på Killinggänget på Dramaten. Pretentionerna har alltid varit där. Nu har jag inte ens raljerat över min kärlek til vad de enskilda medlemmarna har gjort, det är överflödigt också. Lokko förklarade i höstas under ett avsnitt av studio Virtanen vad han trodde pjäsen handlade om. Minns inte ordagrant vad han sa. Men det var något om en grotta i Mexico under andra världskriget. Och pjäsen skulle handla om tennis.
Till biljettsläppet förklarade Henrik Schyffert mer konkret på dramatenbloggen vad han tror deras pjäs handlar om. En skilsmässa:

"Jag skulle säga att den här nya pjäsen handlar om en grupp som nog innerst inne har bestämt sig för att dom ska sluta vara en grupp. Det handlar helt enkelt om en skilsmässa. Varför ska vi fortsätta att vara ihop? Var går smärtgränsen?"

/Simon

Den här bloggen har hållt på ett bra tag nu. 11 månader och två dagar närmre bestämt. Det var för nästan ett år sedan som två unga, snygga killar vid namn Simon och Sune la sina båda respektive bloggar på is för att gemensamt gå ihop till en super-duo. Det har varit en fantastisk tid. Men. På senare tid har skrivandet gått på rutin. Samma Inne/ute-lista och sen korta periodiska inlägg som antingen innehåller ett trött Youtube-klipp eller galla över JMM. Bäste läsare,  vi behöver nog en paus från varandra. Bloggandet har gått på rutin och det gör varker er eller oss glada.
Det finns anledningar. Men för att göra en lång historia kort:
Jag (Sune) behöver en paus från skrivandet ett tag med tanke på mina tidigare inlägg om skola och journalistik.
Jag (Simon) jobbar för mycket för att finna bra idéer till inlägg, det är därför jag slänger upp Youtube-filmer i brist på något vettigt att säga.

Svarte-Petter läggs härmed på is. Men gråt inte. Vad vi vet har vi bara bytt medium. Från text till ljud. Svarte-Petter Soundsystem kommer ta över. Vi fortsätter att spela kraut'n'roll.

Far väl.

/Simon och Sune.

Igårkväll hade jag lite tråkigt och ströglodde lite på Sveriges träningsmatch i hockey. Det blev straffar och det här är banne mig snyggare än Foppas straffmål i OS 1994. Skillnaden är väl att då gällde det ett OS-guld och igår gällde det absolut ingenting. Men det är fan jävligt snyggt ändå.



/Sune