Svarte-Petter

Sovmorgon är kung pung! Har stigit upp klockan 05:20 två dagar i rad, vilket inte har varit det roligaste jag har gjort i mitt liv. Men nu kliver jag på kvällspasset i två dagar. Lyckas på något sätt alltid undvika 9-17 jobben. Kanske för att Dolly Parton är kommunist som klagar över att hon bara jobbar åtta timmar om dan. Ja, menar. Vi andra får inte betalt för lunchen.
Den som inte arbetar skola ej heller äta.

Kan passa på att berätta om min värsta sommarjobb. Maskinoperatör på Horda gummi 2006. Körde moped sju kilometer varje morgon. Stämplade in klockan 06.03, tre minuter för sent. Stod vid en stor gummipress och gjöt ihop delar av lastbilsmotorer. Det såg lite ut som när man bakar bullar. In med en gjutjärnsform i pressen. Vrida om reglagen så maskinen stängde sig. Sen pressades rågummit in och smältes in i formarna. Öppna maskin. Ta skyddshandskar, bära ut 10 kilosplåten (som vid det här laget var skållhett). Lägga de färdiga bitarna i en låda. In med plåten igen. Proceduren upprepas.

Kaffe fick man ta två gånger om dagen, vid en fem minuters rast. Det kostade en spänn som man stoppade in i Selectamaskinen. Röra om i kaffet med bläckpennan. Dricka upp rävpisset. Under sommaren insåg jag att tjänstemännens kaffemaskin på kontoret gjorde bättre kaffe. Slutade besöka de kollektivanställdas kaffemaskin, och hängde på kontoret på rasterna.
Kom hem hålögd med brännsår på armarna från den varma plåten. Men, som vi alla vet: Det som inte dödar, det härdar.

Nu saknar jag ett inlägg av Sune här. Gör inte ni det? En recension av Morrissey enligt Svennis-skalan vore på sin plats. Alternativt något om hur mycket roligare U21 är än seniorlaget.

Eder
Simon Hjälmefjord

Nu har jag två år kvar av min utbildning. Dags att planera vad som händer därefter. På tidningen Journalistens hemsida läste jag lite statistik från ansökningarna till mediernas alla sommarvikariejobb. 18 000 ansökningar till 950 lediga journalistjobb. Snudd på 20 ansökningar till varje plats.

Det är sånt som får mig att anmäla mig till vårens högskoleprov. Vilket jag också har gjort. En dröm, fix idé, idioti, smart drag eller vad vi nu vill kalla det, som jag har är att söka till Stockholms Universitets juristprogram. Som det ser ut på vårens ansökningar skulle jag nog komma in om jag höjer mig lika mycket på nästa högskoleprov som jag gjorde på mitt förra. Men det är klart. Min idé om vad en jurist är, är nog en annan från verkligheten.
Mina juristdrömmar har två alternativ:


John Cage

I Ally McBeal är arbetsplatsen en kreativ lekstuga. Chefen är en sexgalning, John (jag alltså) har ett hemligt kontor bakom väggen på den nyinredda unisex-toan, har en groda som husdjur, den smalaste advokaten på byrån har Jon Bon Jovi som rörmokare och så bor vi alla på Manhattan, hänger på jazzlounger och njuter av att vara på näringskjedjans topp.

Alternativ 2.
 
Maurice Levy, knarkligornas advokat i the Wire


Den här killen är Djävulens advokat. Han bryr sig bara om en sak: pengar. Han tjänar också den stora kovan. Blir jag Maury ska jag ha en byrå som heter "Buffel & Båg" och företräda maffian och mc-gäng.
- Jo, men jag körde för snabbt.
- Säg inte ett ord till någon.
- Ja, och så var bilen snodd.
- Fortfarande inte ett ord om detta till någon annan förutom mig.
- Och så hade jag tre styckmördade prostituerade i bagaget.
- Har jag nämnt vad mitt arvode är?
 
Verkligheten är nog så här: Trava iväg genom snöslasket till Södertörns tingsrätt och sitta av några tusen timmar på rättegångar mot Maja som shopliftat smink, geezers i skinnjacka som sålt nikotintuggummi till barn och någon kontraktstvist. Efter bra många timmar tråkiga kommunalhandlingar, övertid, utnyttjande arbetsgivare och underbetald lön får man en anständigt jobb. Inte helt olikt journalistiken då.

/Simon

Igår på julfesten förde jag, Micke och Sune en diskussion mot vår marknadschef om varför mac är bättre än pc. När vi inte kunde ena oss rådfrågade vi vår IT-chef, Frank, om vad som är bäst.

- Du måste ha mac. Annars är du ju dum i huvudet.


Foto från boschkonferens i Vaxholm. En blank Johan och en blank Frank.

Känns tryggt att ha plöjt ned pengar i en sådan nu när den är godkänd av basket-Frank.
Senare under julfesten kallade han marknadschefen för "bara en trainee" och sa saker i stil med "plöjer du ned studiebidraget i drinkar nu?"
Mac vs pc upprör mycket känslor hos folk. Diskussionen om FRA och äktenskap för homosexuella bleknar i jämförelse.

/Simon

Något jag börjat hata mer och mer är mediebranschen. Men även mig själv som av någon urbota dum anledning valt att läsa till just det yrket i hela västvärlden där det finns allra minst chans att överleva. Journalist. 
Tog mig en funderare själv över varför jag med största övertygelse vill bli journalist. Det är ändå en utbildning där marknaden redan är proppmätt. Men det är något där som lockar eftersom det fortfarande är fler och fler som vill jobba med något i media. Blir mer och mer förbannad över att jag är lik så många andra människor med mina mål här i livet. Det får en att känna sig lite mindre...unik antar jag.

En av mina favoritbloggar, Stuffwhitepeoplelike, har också upptäckt att jag inte är unik. Att jobba på häftiga bolag är viktigare än att få en anständig lön och yrke.

"if you were to present a white 19 year old with the choice of spending the summer earning $15 an hour as a plumber’s apprentice or making $0 answering phones at Production Company, they will always choose the latter."

Hämtat ur Stuffwhitepeoplelike.

Jag vet inte om det är en rest från klassamhället att ingen i landet vill jobba med klassiska arbetarklassyrken och inte är tillräckligt smart eller tillräckligt motiverad för att bli ekonom, jurist eller något annat top-notch. Jag tror att det handlar om status.
LO presenterade i vintras vilka serviceyrken som tjänar allra mest hos dem. Ta sopgubben till exempel. Rikssnittet ligger på 34 000 kronor. Ingen utbildning krävs, bara ett körkort. Finns det något annat yrke med samma drömförutsättningar?
Om man nu vill kosta på en utbildning kan ett år på KY till elektriker passa. Då tjänar du i snitt 36 500 kronor i månaden.
Nu börjar vi alltså prata chefslöner här.
Det är lätt att vackla i tron under min tre år långa resa mot Jordens ände. Men jag vet att jag då kanske kan köra sopor på halvtid och frilansa den andra halvan. Månadslönen blir då minst 18 250 kronor i månaden. Är bara rätt att jag i slutet väljer att skita i allt vad skrivande innebär och kör sopbil på heltid.

/Simon

Igår natt hörde jag den hemska nyheten. Jotex i Värnamo läggs ned helt och hållet. 75 anställda, många goda vänner och arbetskamrater förlorar sina jobb. Lagret flyttar till typ Polen, kontorstjänsterna omplaceras till Borås. Jotex har växt för mycket för att få plats i den lilla plats som staden vid E4:an kan erbjuda.
Pratade med Dennis som är kvar på lagret och fick höra hur jarjongen gick. Många var ledsna, men knappt någon var arg. Gunnar som är för gammal för att skaffa ett nytt jobb fällde en tår. Det gör ont i mitt hjärta när jag hör det.
Jag tänker på alla de familjer i Värnamo som nu förlorar en inkomst, och även att det nog blir färre jobb bland transportföretagen i min hemstad.
Nu vet jag hur Michael Moore kände sig när bilproduktionen i Flint lade ned. den goda nyheten är att mitt i lågkonjukturen så är det tillväxt som gör att företaget flyttar, inte konkurs. Och att en hel del jobb kommer att skapas i Polen.

/Simon

I dag är det lördag och jag har precis blivit klar med min två timmars frukost med DN och tre koppar kaffe. River mig i skägget, vattnar blommorna och blickar ut över innegården med Ekot i bakgrunden. Sätter mig vid datorn, kollar in Svarte-Petter och ser att min kollega har ställt en berättigad fråga.

"Vad hittar lille Simon på?"

Det känns väl som det är dags att svara på den frågan. Eftersom jag under veckorna inte träffar en enda själ på fritiden, utan sitter själv i min lägenhet så får jag väldigt mycket tid över till att fundera över saker och ting. Den största punkten som min tankesmedja funderar över är vad jag ska köpa för alla pengarna jag kommer att tjäna.
Listan på förslag på inköp ser hitintills ut så här:
1. Macbook
2. Estlandsresa
3. Ett oberoende från Csn under ett halvår.

Bubblare är:
4. en luftballong för 12 papp. Sen funderar jag väldigt mycket på vilka motiv ballongen ska ha. Antingen ett stort foto på mig själv eller så ska ballongen vara grön-vit med texten "Forza Bajen- Heja Poppen!"
5. Xbox 360 med GTA IV, Halo 3 och Call of duty.

Min klasskompis Billy har skänkt mig ett exemplar utav nya numret av Filter, eftersom han jobbar på Carlsberg och de är annonsörer där så får Billy magasinet gratis på jobbet. Efter lite nödvändigt onda vaktmästarsysslor så ska jag lägga mig ned och lusläsa numret från pärm till pärm.

/Simon

I sann konsumentupplysingsanda tänker jag införa ett litet moment här på bloggen. Nämligen en svart lista på företag och annat jag varnar er, kära läsare, att ha någon som helst kontakt med. Jag tänker börja med att skriva upp satans lakejer nummer ett, Bredbandsbolaget. Där har vi ett gäng lallare som inte borde få syssla med affärer överhuvudtaget. De verkar ha som huvudsysselsättning att lura sina abonnenter på pengar. Själv har jag nog blivit av med mer än tusen kronor på deras påhitt. Det hela började med att jag hade ett bredbandsabonnemang hos ovan nämnda bolag i min lägenhet i Värnamo. Det funkade rätt bra, ibland låg det nere men det var oftast inga större bekymmer då. Istället tog det fart när jag skulle bli av med skiten och flytta till Stockholm. När jag skulle säga upp abonnemanget visste jag inte var jag skulle bo i Stockholm och hur det skulle se ut med bredbandsabonnemang här. Så jag erbjöds att frysa abonnemanget i tre månader efter augusti i väntan på svar hur det skulle se ut då. Som jag förstod det skulle abonnemanget upphöra efter dessa tre månader ifall inget nytt hände. Tydligen hade jag fel så i slutet av förra året började fakturor på ett bredbandsabonnemang jag inte ens hade droppa in i postlådan. Jag betalde en eller två, minns inte riktigt, innan jag fick nog. Så jag ringde upp deras kundtjänst och det är hittills första och enda gången jag blivit upprörd på riktigt i kontakt med olika bolag. Under samtalet uttalades en hel del svordomar och hot men det gav effekt för några fler fakturor dök inte upp. I februari/mars dök det upp ett brev om att jag skulle skicka tillbaka mitt modem, om så inte skedde kommer en avgift på fem hundra att dyka upp. Modemet som låg hemma i Rydaholm skickade mina föräldrar tillbaka den 27 mars enligt postens anteckningar. Trots detta fick jag för en vecka sedan en faktura på att jag var skyldig BBB fem hundra kronor för ej återlämnad utrustning. Inom mig kokade det och idag ringde jag tillbaka till deras satans lakejer. Jag var förberedd på att ta till svordomar och hot igen men istället kläcker den käcka damen ur sig att modemet hade kommit in igår och det bara var att riva fakturan. Hur i helvete kan det ta två månader att få fram ett modem? Herrejesus liksom. Både jag och mor min tror att det finns något slags system hos BBB att försöka lura konsumenter på pengar. Jag har skrivit om BBB på min andra blogg och jag skriver det här igen.

SKAFFA ALDRIG ETT ABONNEMANG HOS BREDBANDSBOLAGET, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG. KOM IHÅG DET

Så nu står det ett namn på min svarta lista:
Bredbandsbolaget.

/Sune