Svarte-Petter

Det är skillnad på studenter och studenter.
Hårt är det att studera juridik.
Andra skriver tentor.
Vissa har mycket praktik.
Men vad är ett lätt seminarie,
när man slutar som sjuksystervikarie?

Men sen finns det dem som läser på JMM.
Då får man slänga ihop en talkshow på en halvdag, sen hem och lyssna på Eminem.



/Simon

Glöm nu inte för guds skull att kolla på Olle Ljungström-dokumentären på SVT2 om lite drygt en timma. Med vänliga hälsningar och trevlig helg.

/S-P

Så här efter jul och nyår är vi många som ser oss om lite djupare i kylen efter överblivna köttbullar, torr skinka eller vattnig janssons. Vad passar bäst att se på medans maten värms i micron?
Jo, Göteborgs starke man Peter Apelgren!



Fantastiskt att han kan göra ett helt tvprogram med mindre budget än min matkassa, och med färre personal än två norska lampbytare.

/Simon

1. The Wire
HBO:s storslagna drama om Baltimore är den bästa snutserien som någonsin gjorts. Kanske var sista säsongen som gick i våras inte den starkaste, men tillräckligt stark nog för att spöa all konkurrens med hästalängder. Vi har fortfarande inte slutat dricka Jameson och när sommaren kommer ska vi ägna nätterna åt att blanda Jameson och Heineken på en lämplig bangård. Gör oss gärna sällskap när vi sörjer McNulty, Bunk, Lester Freeman, Omar, Avon, Boodie, D, Slim, Cheese Waggstaff, Marlo, Snoop, Stringer Bell och alla andra.

2. Californication
Flera gånger under året har vi frågat varandra vem vi skulle vilja vara om vi fick välja mellan Vincent Chase från Entourage eller Californications Hank Moody. Lyckligast hade man kanske varit som Vincent Chase, men Moodys gamla kavaj och sletna porsche hade definitivt klätt oss mycket bättre. Mycket sex, otrohet, knark och så pinsamma scener så det gör ont att se på ibland.

3. 30 Rock
Mångt och mycket den enda serien som faktiskt är rolig nuförtiden. Alec Baldwin är helt jävla fenomenal som chef till Tina Fey. Deras samspel är värd varenda jävla Emmy i komediklassen. Sen att hela serien är fylld av skruvade karaktärer gör saken bara bättre. Nörden i truckerkeps, Kenneth, Tracy Jordan och sen är det bara att bocka av listan. Nyligen var även Jennifer Aniston med som galen mansslukerska i ett avsnitt, roligt att se den gamla haggan tycker vi.

4. Entourage
Gammal kärlek rostar aldrig. Efter några rostiga säsonger kom Entourage tillbaka efter ett alldeles för långt uppehåll. Vinnies karriär gick helt plötsligt inte spikrakt framåt utan mer en rostig spik neråt, Turtle fick ligga, Drama vara lika oskön som alltid och E var E. Men mest av allt, Ari Gold var fortfarande Ari Gold. Tidigare säsonger har Ari räddat det mesta från ren katastrof, men under den senaste säsongen kom faktiskt den där känslan om att "jag måste se nästa avsnitt, hur fan ska det gå?" tillbaka

5. Mad Men
Den snyggaste serien i år där välskräddade kostymer och strukna skjortor ackompanjerat av välkammade frisyrer intrigerade, bedrog, ljög och gjorde reklam mitt på Manhattan. Själva dramat har sina kurvor men fångar ändå in en tills man är fast. Mycket rökning, mycket sprit, en helt annan kultur. Kvinnor som inte stannade i hemmet i början på 60-talet var väldigt konstigt. Men mycket bra serie.

Kommer ni ihåg Ville Niskanen?



Jag vet inte om jag är irriterad eller om jag älskar den här killen. En gingerkid som sjunger tenor och för en kamp mot fetman för att lyckas med sitt mål att bli popstjärna. Den bästa historien som Idol fött fram, så klyschigt sockersöt. Blir också kluven av Uppenbarelsen Ville och får ett stort testosteronsug och vill köra bil för fort, skjuta rådjur i ansiktet och sånt.

/Simon

Uppdatering: Nu har jag bestämt mig. Jag gillar Ville Niskanen. På ett platoniskt sätt, förstås.

Usch. Jag håller på att försöka kolla på det senaste avsnittet av Californication. Trots att jag sitter helt själv med laptopen i knät slog jag armarna framför ansiktet och började skrika "NEJ, NEJ, NEJ!!!" Det är så smutsigt pinsamma scener så jag vill börja gråta och gå i kloster av bara tanken.

Bara scenen efteråt där Hank försöker förklara för sin exfru Karen och sin dotter varför han råkade knulla med sin dotters pojkväns mamma är värre än nazi-tyskland.
Hank: Well you didn't tell me about the boy until the dinner party. How was I supposed to know who his mother was?
Karen: If you were not so preoccupied with sticking your dick in any hole that will have you, you might notice these things.
Hank: Yes, but you kicked my dick out of the house. You made my dick homeless. Now my homeliss dick must seek shelter from the storm.

Touché.

/Simon

Comedy Central lägger upp alla sina serier gratis på sin hemsida. Men nu är det kulturell mobbning! "Sorry scandinavia"?
Hoppas McCain vinner på tisdag, dör efter en vecka och ni får Palin som högsta höns. Rätt åt er.

/Simon

Absolut. Det går alldeles utmärkt att ryta till, Sune. Efter tre minuter Mix Megapol förlorar jag hoppet om privata aktörer i etern. Varför det bara är radion som är så genomusel vet jag inte riktigt? Det borde gå att producera lika spännande och kul radio som P1 och P3. Radio är trots allt tokbilligt att producera.

För att poängtera och understrycka själva problemet: Hela betalningssystemet är helt felkonstruerat. TV-licensen betalades av rätt personer under 1900-talet då alla som tittade på TV och lyssnade på radio också var EXAKT samma människor som ägde den fysiska maskinen för ändamålet.
Sen hände något. Internet kom.
Och vips! så var en avgift på att äga en TV helt irrelevant. För idag kan alla få nytta av public service som har en bredbandsanslutning. Som jag ser det finns två möjligheter här:
1. Bredda till att alla internetanslutna hushåll också blir betalningsskyldiga, eller
2. Inse att i princip varenda medborgare har en TV eller en bredbandsanslutning. För att ta betalt av alla medborgare finns det redan ett skitbra system. Skatt kallas det.

/Simon

Hela den här lilla grejen Simon kör mot Radiotjänst börjar hålla mig sömnlös om nätterna. Vissa saker irriterar mig väldigt mycket. Bland annat "granaten" som skriver följande om Radiotjänst: "Vampyrer är vad dom är när dom suger ut 2000 kr från fattiga studenter för att man har en tv!". Det här nog inte något som Simon tycker heller om jag får tolka fritt. Saken är jävligt enkel, har man tv som man använder för att titta på tv skall licensen betalas, that's it. Ingenting är gratis och sist jag kollade FN:s mänskliga rättigheter stod inte gratis tv till alla inskrivet. Däremot är som Simon säger avgiften helt åt helvete fel formulerad och det vet ni som följt inläggen här hur det ser ut. Men vi på Svarte-Petter gillar Public Service och jag tror Simon inte har något emot att betala för saken men finner här en fråga som vår generation inte har så mycket koll på. TV-licensen är för oss någonting man inte vill betala men ändå se på tv. Om alla tänkte som ni hade erat tv-utbud bestått av Stjärnor på Is, Idol, Filip & Fredrik får en egen kanal, dåliga utländska tv-serier och reklamavbrott. I radioväg blir det breda hits en gång i timmen, dygnet runt, alla dagar i veckan. Jag ser min tv-licens som en skatt, en stor del av pengarna går till saker jag verkligen inte behöver men vissa delar finner jag nödvändigt att stödja och ser med glädje att till exempel bloggen PSL finns och att radion går runt. Likadant är det med skatten, inte fan går så mycket pengar till saker jag använder men det behövs för att Sverige ska fungera. Ain't so hard? Så vill ni slippa tv-licens, släng ut tv:n eller åtminstonde dra ur kabeln som Simon gjort och ge fan i och titta på tv:n. För annars är ni bara äckliga dubbelmoralister allihopa.

/Sune

/Simon

För några dagar sedan avslutade jag en livslång relation. Ett kort telefonsamtal och sen gick vi skilda vägar. Jag tog beslutet att skiljas under en kort lunch, svårare än så var det inte.
Under måltiden satte jag igång min TV för att om inte bli underhållen så i alla fall bildad. Zappade igenom mina tre kanaler.
Kanal 1: Programtablån.
Kanal 2: Riksdagsdebatt.
Tv4: Bingo.
Detta var första gången på en vecka som jag tittade på TV. Maten tog tio minuter att äta upp. Efter lunchen stängde jag av riksdagsdebatten. Sen räknade jag på vad mina tio minuter TV-tittande i veckan kostade mig.
Public Service-avgiften ligger på 2032 kronor per år. Delat på 51 veckor ger det en kostnad på 40 kronor per vecka. För dessa 40 kronor fick jag se en miljöpartist debattera om att höja bensinpriset framför tre sovande riksdagsmän.

Det första jag gjorde efter denna kalkylen var att ringa Radiotjänst och göra slut. Radio och TV i allmänhetens tjänst fick ut mer av mig än vad jag fick av dem. Som konsument så tyckte jag inte att den tjänst jag betalade för riktigt var värt pengarna. Istället gick jag helt lagligt och gratis in på SVT:s hemsida och såg Rapport. Detta utan att jag behövde passa bestämda tider i tablån.

Tekniken har sprungit om lagstiftningen flera gånger om.
Ett exempel är att ingen längre behöver vänta ett år på att de nya serierna från USA visas i Sverige. Genom nedladdning går det att få tag på varje avsnitt minuten efter att de har sänts på andra sidan Atlanten. Helt olagligt förstås. Det gör oss inte till brottslingar, det finns bara inga alternativ.

Ur lagen (1989:41) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst:
”2 § En TV-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV- program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål.”

Ett annat exempel är att detta är kanske den enda lagen i svensk lagstiftning som inte efterföljs. Idag har alla TV-kanaler värda namnet en bra hemsida där de lägger upp hela program. I Sverige så var SR och SVT de första kanalerna där man kunde få tag på program på webben, som podcasts och även i mobilen. Senare följde även de privata mediehusen efter. Genom denna innovation så har SVT och SR samtidigt indirekt visat regeringen att public service-avgiften borde vara teknikneutral. Nya idéer har gjort våra lagar lika moderna som en påvebulla.
Det bästa vore om avgiften slopades helt, Radiotjänsts pejlare fick sparken och att det i stället togs ut en public service-skatt. För varför ska du betala för att se på TV när du kan göra det gratis på webben eller i mobilen?
Numret till Radiotjänst är 0771-91 00 04. Öppet vardagar nio- fem. Ring och säg upp din licens redan idag.

/Simon

Hemam från en klassöl på Carmen där jag hade lite samtal med min klass om public service och frågan om tv-licensens vara eller icke vara. Min klasskamrater har många frågor en stark ryggrad och principfast moral. Men i public service frågan liknar de mer Annikas resonemang. Där man själv får ansvaret att bestämma när man vill betala och inte (se kommentarsfältet två inlägg nedan. Jag säger inte att Annika har dålig moral, bara en som liknar min klass.) 
Whatever, kom fram till en sak ikväll. Ska säga upp min licens och skaffa en vanlig skärm till xboxet. Min vita rör-tv från åttiotalet skänker jag bort till vem som helst som vill ha den. Hey, jag kan till och med ge en slant till den som vill komma och hämta upp tv:n ärligt talat.

Baggen och även Dennis: Många gånger som jag har lyssnat på kommersiell radio så har tankarna inte varit långt borta från att starta en Baader Meinhof-liga. Mix megapol får en att längta till ett Sverige där det bara fanns en radiokanal och strömmen stängdes av kl. 22 i hela landet.

/Simon

Märker att bland tv:n rör upp vissa känslor hos några av våra läsare. Det är trevligt att ni tycker till, vi gillar kommentarer, det gör vi. För mig som har ett lite större tv-utbud blir det ändå sällan av att jag sätter på dumburken. Av vissa enkla anledningar förstås. Alla bra tv-serier kommer från USA (möjligen Storbritanninen) och har därför oftast redan betats av innan de dyker upp i svensk tv om de nu överhuvudtaget gör det. Dessutom har jag väldigt svårt att tablåanpassa mitt liv för att pricka in allt som borde ses. TIll exempel borde jag nu sitta och titta på Debatt på ettan där bland annat Jan Helin ska debattera namnpubliceringar på brottslingar, vilket en journaliststudent verkligen borde se då det är en moraliskt het, rykande fråga som ständigt blir aktuell. Tyvärr blir det inte så eftersom min dag blivit fuckad av gårdagens mangling så istället ska jag pyssla med lite matlagningen och så. Men tv-licensen betalar jag glatt, jag stöder public servicen men kan inte påstå att jag utnyttjar den speciellt bra. Till er som inte betalar den men ändå använder tv:n misstänker jag att ni kommer från Småland eller raskt borde flytta dit för att känna er riktigt hemma. Om jag väl ser på tv är det antingen fotboll eller komediserier man aldrig orkar tanka, läs Seinfeld, Scrubs med mera. Fotbollen lär det bli mindre av eftersom Viasat (min tv-operatör), på nazistmanér, bestämt att plocka bort de bästa CL-matcherna från 6:an till någon kanal som kostar mer pengar. Så vad som händer med min tv inom den snaraste framtiden återstår att se, men jag antar den kommer finnas kvar ändå.

/Sune

Jag fattar verkligen inte varför jag fortfarande betalar tv-licens. Jag har tre kanaler, 1:an, 2:an och 4:an. De senaste veckorna har jag lagt märke till när och på vad jag kollar på tv. Mitt på dagen, efter skolan, under lunchen. På 1:an har det varit programtablån som rullat, på 2:an riksdagsdebatt och på 4:an Bingo.
Det är de här tre programmen som jag betalar min tv-licens för. Riktig waste of money. Programtablån liksom? Svt har hela Sveriges moderna historia på filmrullar nere i deras källare.Spela upp något därifrån, jag är nöjd så länge det är några rörliga bilder.

/Simon

Höstluften var lite extra kylig idag på morgonen. Men det bekom mig inte det minsta. Skönt att det är höst igen Inte för attt modet blir bättre (hade stått ut med billabongshorts om det varit varmt), inte heller för att jag vill hoppa i lövhögar eller dricka te (jag dricker inte te). Nej, den största behållningen är att folk äntligen har börjat arbeta igen. Mest tacksam är jag att Usa:s samlade manusförfattare slutat strejka och insett att i finanskristider så  gäller det att jobba på utav bara helvete.

True Blood utspelar sig i en liten håla någonstans bland de bredaste dialekternas sydstater. Och jädrar i min lilla låda var bra det var! Det var inte Buffy- the Vampire Slayer direkt. Mer likt Blade, fast uan actionscenerna och mer åt hillbilly-romantik.

Första intrycket av True Blood var att det är väldigt svårt att inte se vampyrernas jämförelse med homosexuella i det homogena Usa. Redan i seriens intro skymtas väldigt snabbt en skylt med texten "God hates fanges." Utanförskap i en liten amerikansk skithåla verkar vara den rena vinkeln. Visst, det är spetsiga tänder, blod och en tjej som kan läsa tankar. Men för mig som inte ens klarar av att se Heroes så är det här ett stort steg för mig att acceptera det övernaturliga.
True Blood, tillsammans med nya svenska filmer som Vampyrer och Låt Den Rätte Komma In ger alla en hint om höstens trend. Det är vampyrer som är det nya modet. Och modet blir alltid bättre framåt hösten.

/Simon

Ja, vad är dealen med att alla deltagare i "Vem kan slå Filip & Fredrik" är så jävla grymt osköna människor. Visserligen såg jag inte förra veckans omgång men veckans nya deltagare är ännu värre än den förste som var med. En kvinnlig betongarbetare med ett självförtroende större än Kim Jung Ils hår och bara framkallar illamående med sin självgoda uppsyn. Kul att det var huvudräkning med då hon fick sina enda poäng när Fredrik svarade fel, no pun intended. Filip & Fredrik kan ju verkligen inte vara helt nöjda med sina motståndare i alla fall. Om den här kvinnan vinner kommer jag må riktigt dåligt. Som tur var vet jag att jag slipper se de två kommande avsnitten då jag imorgon sitter på ett tåg och på torsdag är ute i Göteborgsnatten med öl och dans.

/Sune

Jag är en junkie, jag erkänner det härmed. Jag trodde att sommarens rehabvistelse i Småland med taskig bredbandsuppkoppling och alldeles för mycket jobb, supa och hänga skulle få mig på fötter igen. Men efter tre veckor i huvudstaden börjar gamla mönster och fotspår visa sig i mitt beteende igen. Fundamentala saker som ordentlig sömn och en hyfsat regelbunden tidsrytm får stå tillbaka i min jakt på nya jakter efter kickar. Ett exempel ur mitt liv som junkie. Klockan är elva på kvällen, rätt lagom tid att gå och lägga sig. Tittar in i Finder-fönstret på datorn, ser att jag har tre avsnitt kvar av en säsong. Snabb huvudräkning, det tar tre timmar med någon rökpaus eller två. I säng vid två om jag fullföljer projektet. Helt okej deal säger junkiehjärnan, den vanliga hjärnan säger max ett avsnitt. Som vanligt segrade junkiehjärnan och datorn fälldes igen vid cirka 02.00 inatt. Vad jag tittade på? Första säsongen av Showtimes 1500-talsepos om Kung Henrik VIII, en man som påminner mig om andra, mer moderna, män jag sett i tv-serier. Fast i första säsongen har han inte ballat, inte avrättat en massa människor. Han sysslar mer med att kopulera med drottningens assistenter, slänga saker omkring sig, få utbrott stup i kvarten, kärar ner sig i en av drottningens assistenter och kämpar hårt för att få skiljsmässa från sin fru. Runtomkring kungen är det som vanligt konspirationer till höger och vänster, men jag gillart och efter tentan kommer andra säsongen hem skulle jag tro.

För att få en liten inblick i mitt beroende kommer en liten lista över vilka tv-serier jag såg under föregående läsår:

The Wire (fem säsonger)
Six Feet Under (fem säsonger)
Dexter (två säsonger)
The Shield (två säsonger)
Big Love (två säsonger)
Californication (en säsong)
Sopranos (en säsong)
Tell Me You Love Me (en säsong)
Curb Your Enthusiasm (en säsong)
Gossip Girl (en säsong)

Kanske någon mer som jag inte riktigt kommer ihåg, det var ändå rätt många där. För övrigt skriver äntligen Weird Science om Entourage, tre dagar försent. Borde kontakta Kjell och diskutera det här.

/Sune

Ett av naturen ej skapat, men ack så säkert, hösttecken är att tv-säsongen börjat på allvar. Efter ett par månader av allsång, snickrande, brittiska mysdeckare och repriser spänner äntligen tv-kanalerna återigen musklerna för att vinna tittare. När det kommer till svensk tv är hösttablån som vanligt rätt mycket axelryckning. Svenskproducerad tv håller ytterst sällan klassen och serierna som köps in har man redan hunnit titta på. Istället vänder jag blicken mot andra sidan Atlanten där tv-serier som faktiskt går att njuta av å det faktum produceras. Igår hade en gammal favorit premiäer, Entourage förstås. För sak skull har jag tittat på avsnittet två gånger för att suga in karamellen och riktigt bita mig fast i det. Under de 25 minuterna avsnittet varade visar det att kommande säsong kommer bli en kamp i motvind efter avslutningen på säsong fyra som var snudd på katastrofal för Vinnies rykte. Ari Gold är fortfarande förbannad, skriker på folk, släng skällsord efter sin assistent och bara är Ari Gold. Om säsongen kommer bli bättre än förra är för tidigt att säga något om, men jag håller tummarna. Dessutom har ju Drama gått och skaffat flickvän i Frankrike, hur fan ska detta gå?

I övrigt har jag svårt att hitta några större, intressanta nya serier att följa. HBO börjar med en vampyrserie, "True Blood", men vampyrserier är inget för mig så där blir det nada. Så istället riktas blicken mot nya säsonger av våran favoritmördare "Dexter" och Hank Moody i "Californication". Alla serier sänds på söndagar i USA, vilket för oss svenskar utrustade med torrents kommer måndagmornarna vara hektiska, "Supermåndag".

Tittade för övrigt på Filip & Fredriks nya påhitt under kvällen. Ärligt talat känns upplägget jävligt jobbigt och krångligt. Bara den saken att en motståndare kommer tävla mot dessa herrar i totalt 4,5 timme känns jävligt mycket overkill. Trots att jag gillar F & F är ändå det lite för mycket för att det ska vara troligt att man orkar följa. Så tyvärr kommer kanal 5 inte få några reklampengar för mig, särskilt inte när programmet kommer krocka med CL-fotbollen som börjar nästa helg. Under programmet fick jag även en glimt av hur resten av hösten på femman kommer se ut. "Musikmaskinen" på lördagar är ett big no no, räckte med att se fem sekunder på trailern för att ta fram varningsflaggan. Magnus Betnér ska ut och slänga sina kängor i ansiktet på de han driver med. Lite spännande upplägg men ändå är det tveksamt där. Annars var det väl mest att 74:e säsongen av valfritt CSI återkommer, nyskapande och härligt.

/Sune

Men inom några timmar är den äntligen över. Tårar har gråtits, namn har besvurits, manusförfattare hatats och djur har offrats. Snart blir vi på Svarte-Petter äntligen tillfredställda igen. Någon gång under nattens timmar sänds första avsnittet på sösong fem av "Entourage". En serie som skänkt oss många ljusa stunder i vårat bistra liv på den småländska småbygden. Och trots att säsong fyra var den sämsta som gjorts bryr vi oss inte nämnvärt utan skruvar upp förväntningarna till max. Mest av allt väntar vi på att en av tv-historiers största one-liner-leverantör gör comeback, Ari Gold. Som liten uppvämrning tar vi en gammal fin greatist med Ari och vilar på lagrarna. Imorgon, äntligen, nu kan tv-hösten börja på riktigt.