Svarte-Petter

Det händer ibland konstiga saker i fotbollens underbara värld. Av någon lustig anledning finns det oftast en domare inblandad i situationen. I detta klipp är det någon ung man som får för sig att prova lyckan på planen genom en löptur över det gröna fältet. Lyckan får ett abrupt slut när nummer fjorton väljer att lägga ett hederligt krokben för planlöparen. Vad som sedan händer är att domaren ger krokbensmannen rött kort för hans tilltag. Bara det är ju vrickat nog, men vad jag vill att ni tittar på i klippet är krokbensmannens frisyr. Vi har sett andra exemplar på flintisförnekare, typ Kennedy Bakirciuglu, men det här tar nog priset. Jag tänker seriemördare, vad tänker ni? (Kolla nu noga på nummer fjorton).

Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för att varje inlägg är en ursäkt för att vi inte skriver oftare i den här satans bloggjäveln.
Efter två veckors uppehåll är då listan återigen tillbaka! Nu är vi här! Nu är vi här! Nu är vi här! Svensk kraut liksom.

Inne

Eldkvarn: Sveriges äldsta rockband är tillbaka med sina bensindrivna rockepos på tre minuter. Att Plura är närmare 400 år gammal märks inte. "Hunger Hotell" får hjärtat att banka några extra slag av värme på väg till ett blåsigt Jordbro eller en skola ute i Öststatsdjungeln (Söderort).

Peter Wolodarski: När vi fick beskedet att Niklas Ekdal sagt upp sig som chef för DN:s ledarredaktion gick ett sus av sorg genom våran hjärtan. Först skulle Sydsvenskans dito ta över men fick förhinder och valde att stanna kvar i Danmark, ringde den store Torbjörn ett samtal till Harvard och in stormar den unge stjärnan och mycket saknade Peter Wolodarski. Den yngste någonsin att inneha positionen men någon bättre har vi svårt att komma på. En salut eller två vore på sin plats.

Hulken: En Dragan med alldeles för hög promillehalt, frisläppt på Stockholms gator och torg är en fröjd för alla sinnen. Ingen går säker och skratten står som spön i backen. Tunnelbanekartor gör säkrast i att stanna inne nästa gång Hulken släpps fri.

Weekday-rean: När Weekday nu väljer att sluta sälja alla externa märken måste dessa bort ur lagren. Ett plus ett blir stor jävla utförsäljning, 50 procent på allt. Att handla Acne-byxör för 500 spänn kändes nästan som ett rån, ett vädligt angenämnt sådant kan tilläggas. En av S-P:s trotjänare brände i fredags iväg närmre två lakan på fashion, sjukt nöjd.

Pingis: Denna sporternas sport, giganternas kamp, galna kineser och sönderslagna bollar. Roligare sport att utöva finns inte. Jobbets "pingisbord" har nyttjats flitigt så fort tid funnits över. Snart kommer Simon utmana J-O Waldner på en match säger ryktena på staden.

Ute

Vädret: Ända sedan starten av den här listan har vädret varit en stående kandidat på utelistan. Vi har valt att inte ta med det för det känns väldigt klyschigt, men de senaste veckorna har ju varit katastrofala i väderväg. När det gör ont i kroppen att gå utanför dörren är det något som står jävligt galet till. Det är inte mänskligt att gå runt såhär säger S-P och skakar ironiskt på huvudet.

Ungdomar: Människor i åldern 13-17 år är det värsta som finns. Killarna rör sig i stora gäng överallt. Alltid håller de på och slåss med varandra alternativt bankar på Selecta-automater samtidigt som de gapar och skriker. Ibland misstar vi oss för att det är en skock apor som släptps fria från Skansen. Flickor i samma ålder stör inte lika nämnvärt mer än smaklösa klädkombinationer, evigt godissnaskande, tjuvrökning och höga skrik, skratt you name it. Kan inte Gud uppfinna något som tar bort ungdomar från stadsbilden. S-P förordar militärskola för allihopa.

Kombinationen skola och jobb: Anledningen till att vi inte skriver så mycket här. Livet är en enda stor soppa, i huvudet snurrar 5000 tankar runt och det blir oftast pannkaka överallt. Att jobba och plugga på 150 procent är hemskt utmattande. Men snart är det jul och då är det över.

En veckans sammanfattning är under skapande. Under tiden lyssnar vi på denna låt.

Den som ser ett blogginlägg signerat från undertecknad innan kl. 18.00 imorgon uppmanas att ringa upp mig och ge mig en ordentlig avhyvling. För just nu sträcker sig inte min horisont längre än så.
Om jag orkar så ska jag på söndag skriva ett trevlig liten text om Elvis Presley. Kanske om Eldkvarns nya också.

Så här mycket pengar har jag bränt idag: 8495 kronor. Dock ej eldat upp dem för kråkorna. 

Ja, vi har diskuterat det här förut och visst är det vackert. Alla dessa människor som på fejjan sitter och klagar på fejjan, startar protestgrupper, events och gud vet vad de sysslar med. Nu senast har jag fått en uppsjö event-invitations om något jävla "The Facebook Blackout", som vad jag förstår går ut på att alla ska låta bli att logga in på Facebook under en dag. Den 15:e december och för alla som vill deltaga i min protestaktion gör det lättast genom att den dagen vara online på Facebook, hela jävla dagen, det ska jag i alla fall.

Helt ofrivilligt har jag halvt dragits in i min rumkamrats med tillhörande bands stora antiklimax idag. De, Penny Century, skulle spela på Sydostasiens största rockfestival på söndag. Hur de fick den spelningen är en historia jag itne orkar dra nu. Men men, det började igår när jag kom hem från jobbet då var större delen av bandet här, så jag delade lägenhet med fem andra arma stackare som sov lite här och var mellan förstärkare och gitarrer. Imorses klockan fem började det bökas och stökas, en massa packning bars ut och under en timma smällde det ordentligt här inne. Vid sex blev det äntligen tyst och iväg får de, för minst 10 dagar trodde jag. När jag själv skulle upp, räkna vid cirka nio-tiden öppnas dörren precis när jag vaknat till liv och in stormade hela bandet igen, åtta personer med massa instrument och packning. Resan hade avblåsts tack vare demonstranterna som tagit över flygplatsen i Bangkok vilket ledde till att alla flyg dit ställts in, så även bandets. Så under förmiddagen har det varit intervjuer för lite olika tidningar och radio samt nu så sitter hela bandet och blir intervjuat av TV4 nere på Espresso House i Skrapan. Nu verkar inte det bara vara Penny Century som drabbats utan hela festivalen verkar ha ställts in, men ändå, bandet lider nog av ett stort antiklimax. Några pratar om att åka iväg utomlands, Jimmy är sugen på att dra till Norrköping och supa ner sig. Själv är det skolarbete för min del som gäller, så det får vara det.

Ur folkskolans läsebok från 1910:
Sagan om Vår Herre och Småland Vår Herre höll på med att skapa Sveriges landskap, och Sankte Per gick med och såg på. Till slut tyckte han, att det var rakt ingen konst. Vår Herre hade redan börjat lägga ut och ordna Småland, då Sankte Per livligt bad att få fortsätta.
Det gick Vår Herre in på, men för att icke vara sysslolös, tog han genast själv itu med Skåne.
Sankte Per började nu forma berg och åsar och stapla upp stenhögar på bergen, ty han ville,
att marken skulle komma så nära intill den goda solvärmen som möjligt.
Och så bredde han ut ett tunt jordlager över stenmassorna. Men han förstod ej, att ett land,
som når högt upp emot molnen, är mera utsatt för köld, snö, regn och oväder, utan han var högeligen belåten med sitt verk. Och så gick han ned till Skåne för att träffa Vår Herre.
”Är du redan färdig?”
”Ja, för länge se’n”, svarade Sankte Per.
”Nå, vad tycker du om det här landet?” Sankte Per såg ut över de jämna åkrarna och ängarna, som lyste i solskenet, men han såg också sjöar, åar, åsar och skogar på sina håll.
”Åjo”, sade han, ”det här är nog ett gott land, men jag tror ändå, att mitt är lika bra.”
Och så gingo de tillsammans åstad för att titta på Sankte Pers skapelse. Men medan Sankte Per var nere i Skåne, hade det kommit ett par strida slagregn och sköljt bort nästan all jorden från bergen och ner i skrevorna, och vattnet hade fyllt dessa och bildat sjöar och stora kärr; men på några jämna ställen låg sanden torr och törstade i solen.
”Ja, det här landet kommer att bli magert och torftigt i alla tider, det kan inte hjälpas”,sade vår herre.
”Å, så farligt är det väl inte”, sade Sankte Per.
”Vänta bara, tills jag hinner skapa folk, som kan odla upp mossarna och röja upp åkrar ur stenbackarna!”
”Nej”, sade Vår Herre, ”Det ombetror jag dig visst inte. Men du kan få gå ner till Skåne, som jag har gjort till ett gott och lättskött land, och skapa folk till det landet. Smålänningen vill jag skapa själv.”
Och så skapade Vår Herre smålänningen och gjorde honom kvick och förnöjsam och glad, flitig, tilltagsen och duktig, för att han skulle kunna skaffa sig bärgning i sitt fattiga land.

Ja, som ni förstår är det bråda dagar hos Svarte-Petter. Detta beror dock inte på bloggen utan helt andra faktorer som vi i denna text kan kalla för skola och arbete. I skolan har både jag och Simon två lite större projekt att resa ut och deadline inträffar för detta någon gång under nästa vecka (tisdag för Simon, torsdag för mig). Sen att det är två vitt skiljda ting vi sysslar med är en annan femma. Jobbar gör vi som sagt, denna vecka mån-tors 17-22 och lördag 7-12, de två nästkommande veckorna blir det mån-fre 17-22 och lördag 7-12 (reserverar för övertid). Om ni kan räkna ut den ekvationen så innebär det att vi har sysselsättning som minst uppgår i 150 procent av en normal arbetsdag. Tiden som blir över räcker oftast till att sova och läsa morgontidningen. Hur vi reagerar på denna arbetsbörda är dock ack så olika. Simon som är en flitig och duktig kille oroar sig dagligen hur han ska hinna med och framför detta med jämna mellanrum ackompanjerat av ett huvudskak och orden "jag måste lära mig säga nej". Jag själv däremot tar det hela lite mer med en klackspark och tänker, "det löser sig någon gång i alla fall". Kanske beror på att mitt engagemang för skolan är närmare nollgradigt medans Simon är betydligt närmare kokpunkten. Hur vi sedan mår i slutet av vecka 51 återstår att se, jag själv ser framemot en lugn jul och Simon ska leka landsbygdsskildrare. Nåja, med detta får ni även läsa mellan raderna att just den här bloggen kommer att få lida av den tidsbrist som för tillfället infinner sig, men vi lovar att skriva något lite då och då, förvänta är dock inte fyra inlägg om dagen, så mycket kan jag säga.

Imorgon på förmiddagen ska jag träffa en Peter från något tv-produktionsbolag, ska bli spännande och se vad som händer där, nu ska jag fota lite mer och steka upp lite färs. Hejdå.

Nu är det mycket. Har sagt det tidigare och säger det igen. Det är när man har kniven mot strupen som man arbetar som bäst, det är då självdisciplinen stiger in. Eller överlevnadsinstinkten kanske det är. När allt annat än skolarbete ger en så stora ångestattacker att det blir outhärdligt att göra något annat än att jobba. 

Måste också tillägga att jag idag har pratat Eldkvarn, fotboll och paranoia med mannen bakom Mats Hård, Olle Svalander. Hemskt sympatisk kille. Han gav även en recension på Eldkvarns nya: "som ett klassiskt Eldkvarn album, fast bättre"
Nu är det dags att sova. Handledning i arla morgonstund 08:30 ute i förorten imorrn. Sune däremot, han har ingen kontakt med dygnet och verkligheten längre verkar det som. Han och kött-Staffan åker visst runt i Stockholmsnatten och fotar hippa ställen till ett flashdataspel.

När klockan slog två inatt gick jag upp och satte på datorn. På Aftonbladets hemsida var det ovanstående ord som var det första jag såg. En och en halvtimma senare satt jag bakom ratten på väg mot Skavsta flygplats. Redan nu kan jag konstatera att det var den värsta bilresan jag någonsin manövrerat en bil igenom. Snö, halka och storm, tre fantastiska saker som tillsammans skapar ett monster för bilister. En lastbil körde av vägen, jag körde om en annan lastbil och har aldrig känt mer dödsnärvaro i hela mitt liv. Nu gick resan bra och fick nyss ett meddelande om att min flickvän var fram i Barca och jag landade nyss i min lägenhet igen efter lite morgonfika hos en pastorsfamilj, lös den ekvationen om ni kan.

Visst känns det som att bajsa naken att se detta? Att något känns konstigt i ryggraden, men man kan inte sätta fingret på vad. En helt vanlig sportbild, och kung Henke som räddar dagen.

Henke Larsson lirar innebandy och är bra på det. That's some fucked up shit.

/Simon

Under kvällens gång har jag bevittnat matchen mellan mitt älskade United och Aston Villa. Bortaplan och ett Villa som förra helgen gav Gunners en rejäl spark i ändan med en 2-0 vinst. När de tre andra lagen bland de fyra stora hade misslyckats med att göra mål under eftermiddagen var det som upplagt för att ta igen några poäng på Pool och Chelsea. Men efter att ha sett många målrika matcher i Premier League de senaste veckorna var det dags för en recession i det. Villa-United slutade 0-0 och det sammanfattar matchen rätt bra. Inte för att den var dålig på något sätt. Däremot försvarade sig bägge lagen utomordentligt bra. Ronaldo ramlade ofta i bra frisparkslägen, fick några med sig, ännu fler var det som han inte fick. Det är alltid fifty-fifty i de där situationerna. Domarna måste vara väl medvetna om vad Ronaldo tänker när han löper in i den zonen. Rooney gjorde som vanligt något brilljant men tio gånger fler misstag, också det helt enligt skolboken. Nog om detta, istället ska jag presentera min absoluta favoritspelare i United. Ni som har några gissningar kan gissa nu. Svaret kommer här.



Nemanja Vidic, mannen med nummer 15 på ryggen. Bildar tillsammans med Rio Ferdinand ett utav världens bästa mittlås. Många rankar Rio som nummer ett, mycket möjligt att det är så. Spelar ingen roll, jag säger bara, titta på mannen. Han ser ju helt jävla livsfarlig ut, det ser ut som han äter barn till frukost och på fritiden leker med automatvapen. Och visst är det så att skenet sällan bedrar. På planen spelar han ofta väldigt fult, men dock med en sådan briljans att domarna sällan upptäcker något. Det är mycket dragningar i tröjor och armar. Däremot gör han inga idiotgrejer, typ sparkar ner folk helt i onödan. Nej nej, inte Nemanja inte. Han springer istället runt och glor på folk med sin alldeles iskalla och tomma blick, som om han vilken sekund ska vrida nacken av motståndaren. Jag njuter mer av att se Nemanja spela sitt försvarspel än när Ronaldo springer runt med sina överstegsfinter. Nemanja är en sådan spelare man älskar när han spelar för sitt eget lag, men står han på motståndarsidan skulle i alla fall jag dra mig både en och två gånger för att gå in i närkamp med honom. Och jag säger det igen, titta på blicken, bara titta. Där finns ingen medkänsla, det kan jag säga.

/Sune

Gomorra, gomorra! Stapplade morgontrött upp ur sängen. Satte på kaffet. Klockan är sex på kvällen och det är dags att läsa tidningen. Roberto Saviano var återigen med, tillsammans med någon rubrik om Camorran, kriminalitet o.s.v.
Snart så kan jag inte hålla mig undan längre, jag måste få tag i hans bok eller se filmen Gomorra.
Hej, jag heter Simon och är krimporrmissbrukare.
Någon som tänkt på att i varje artikel Saviano är med i så ser det ut som polisen har gripit honom? Han ser faktiskt helt livsfarlig ut. När jag tänker efter så är Saviano är väldigt lik en maffiaboss, en göteborsk sådan, OG ledaren Dano Acar.


foto: Pupia Italia                        foto: Lars Rosengren

/Simon

Tja, någon måste ju bära proletariatets flagga framåt tänker vi på Svarte-Petter och åker ut till lagret i snöovädret.

• Folk som är med i facebookgrppen "Bevara negerbollen"

• Folk som direkt nämner vikten när man pratar om Tomas Brolin. Han är ju krögare för Guds skull! Visa respekt för en av Sveriges största fotbollshjältar. 

• Böcker och texter som det står "opp" i stälet för "upp." En gång i grundskolan tvingade vår svenskalärare oss att läsa skönlitteratur som hon hade valt. Kom inte ihåg vilken bok det var, men i ett inledande kapitel begick författaren detta misstag. Något som gnagde i mitt bakhuvud under resten av läsningen. "Opp" drar ned hela texten i någon slags buskis.

Nu har jag städat trappor i två lägenhetshus. Nu ska mitt golv bli rent. Sen spishällen. Allra sist ska jag själv bli ren, för nu är det är helg och jag tänker vara så fin och käck!

Det som slår mig när jag försöker läsa modeartiklar är att det på något sätt känns som om jag är lurad.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2073323.svd

"Oxfordromantiskt"? Ja, tänk vad kul och spännande modet är när det kommer in helt nya infallsvinklar och referenser.
Rätta mig om jag har fel men är inte meningen med mode att det ska innehålla trender och då med fördel ändra sig i takt med varje årstid?
För är det statiskt däremot, då kallas det stil. Och stil och mode är inte samma sak. Mode är roligare och bättre för att det är mer nyfiket. Om man kan hantera det såklart.
Var inte förra hösten/vintern och förr-förra hösten/vintern också väldigt inspirerat utav preppymode och brittiska dandys?
Tänk vad de kan hitta på de där modeskaparna. Undrar vad sommarens trend blir? Det kan bli vad som helst. Kanske något marint som seglarskor, randiga tröjor och chinos? Det skulle kännas kul och fresh.

Sen vill jag tillägga att jag hatar folk som gör kläder det är handtvätt på. I butiker borde de sätta upp stora varningslappar på kläder som kräver handtvätt, alternativt skära av en del av butiken för de plaggen. Jag vill helst bara stoppa ned mina smutsiga plagg i en regnvattentunna, i med en smällare, på med locket och BOOM! Så är det klart.

/Simon

Idag är det fredag och vad ska man göra idag? Blev tydligen helt ledig tack vare att min skolkamrat jag arbetar med har däckat i magsjuka under natten. Ska väl mest städa, pyssla och lite sådant skulle jag tro. Men det ger med sig, läsa DN i lugn och ro för en gångs skull kanske vore på sin plats också.

Tog en liten runda inne på Flashback för att se vilken allsvensk fotbollsspelare som blivit gripen av polisen under gårdagen. I en annan tråd diskuteras den här bloggen. Har hört om den innan och så men aldrig besökt den själv. Så jag var helt enkelt tvungen att kolla upp det hela. Det här är en blogg som verkligen kittlar allt i hela kroppen alltså, vad är det för människa? På Flashback pratas det om att det antingen är en stor parodi på hela bloggvärlden eller att det rör sig om en mycket tragisk människa. Jag har svårt att avgöra vad som är i görningen, är det någon av våra läsare som kan förklara för oss vad vi har att göra med här? Jossan, du bor i Uppsala, du kanske har något att dela med dig av? Jag är mycket nyfiken.

Lära mig säga nej.

Har dragit på mig på tok för mycket grejer nu. Måste. Lära. Mig. Säga. Nej.
Smutsiga pengar. 

Torsdag idag. Dagarna snurrar på fort och det är väldigt lätt att tappa fotfästet, både på ett väldigt konkret och på ett lite mer mentalt sätt. Nu är det skolarbete, jobb och skolarbete om vartannat, någon slags karusell kan vi kalla det, livets karusell. Jag och Staffan håller på med ett Flash-projekt som i alla fall på idéstadiet är väldigt roligt. Så igår efter jobbet drog jag med Simon hem till Staffan så hade vi lite manusarbete, ska bli spännande och se hur de där idéerna håller sig idag då en del skrevs under viss påverkan. Inte så farligt för min del men det blev en dålig nattbuss hem inatt, vilket kan ge en viss tidsrymd. Ska runda ta en sväng till skolan inom kort för att träffa vår lärare, Flash-Uffe. Skrivandet går på tomgång just nu och det får ni förlåta mig för, just nu snurrar jorden lite för fort för att kunna tillfredställa allt och alla.

Ja, inte sitter dom och dricker sprit samtidigt som de arbetar fram ett manus i alla fall.

Hej Perry!
Jag hör gärna allt som Erik Dahl någonsin har skrivit. Då gärna någon kommentar till tatueringen på hans smalben. 
Håller med om att Game i vissa bitar låter som Nas. Tonmässigt och till beatsen om man ser till Nas album efter Stillmatic. 
Nas är också några step högre pretto, politisk än vad Game är. Yes He Is!
Nas är till Obama vad Florence Valentin är till Lars Ohly.
The Game har utan tvekan en beundran för östkustens allra vassaste tungor. Han säger själv att han liknar sig som "the Westcoast Rakim" i låten Da Shit från Doctor's Advocate. Men utan tvekan är han old school västkust. Games texter är fortfarande det mest lokalpatriotiska Kalifornien haft i musikväg sen...Mamas & Papas eller Beach Boys. Game har ändå återlanserat den gamla striden mellan NY och LA med sitt hat mot fifty.
G-U'not som vi säger.

/Simon

P.S. Har du hört Nipsey Husstle? D.S.
Det går att ladda ned Bullets Ain't Got No Name Vol II här.
Roll the Windows Up lyser starkast än så länge.

Inne

Masthugget: För er som inte har koll på geografi är Masthugget en stadsdel i Göteborg. Och efter att ha tillbringat tre dagar där i helgen kan vi konstatera att det är en oerhört ful stadsdel. En massa hyreskåkar från glada 60-talet, toalettarna har inga vanliga lås utan haspar, gasspisar är vanligt förekommande och hissarna går långsammare än min mormor. Men i all denna enorma fulhet finns en charm som saknas här i Stockholm. På morgonen vallfärdar invånarna till fabrikerna (de som får ha jobbet kvar) och på kvällen sitter de på lokala pubar med subtila namn. En slags vacker vardagsmisär där invånarna sitter på bussen på väg hem med en spritflaska innanför jackan och tar en sipp då och då. Svarte-Petter står alltid på den svages sida.

Zlatan: Helt rätt att gossebarnet fick ta hem sin tredje guldboll. Och jag tror verkligen inte att det är den sista. Egentligen behövs väl ingen trött tv4-gala för att dela ut guldbollen till Zlatan. Det är bara och göra en sisådär fem guldbollar och skicka hem de till Zlatan på en gång så slipper vi fotbollsgalan i fem år framöver. För i övrigt var det inga större ljuspunkter, vi noterar till exempel att Daniel Andersson var nominerad till årets mittfältare och det är ett statement som mycket väl tar tempen på svensk fotboll.

Knast: Äntligen har vi hittat en bar som vi kan kalla för "ett andra hem". Ölen är inte speciellt billig (Söderpriser då), men vad gör det. Det finns skumma statyer, röda skinnsoffor, oftast bra dj:s och allmänt hemtrevligt. Det känns som att Svarte-Petter tillbringar mer och mer tid i Vasastan än på Söder. Tyvärr kommer det inte bli så mycket Knast för oss den närmaste tiden, vi skyller på Carl Lumsden.

H&M och CdC: Billig fashion uppskattas alltid av utarmade studentplånböcker. Så den ena halvan av Svarte-Petter tillsammans med Eagle Eye-Billy slog på stort och handlade sig lite plagg tillsammans med fulhipsters i torsdags. En kofta till rimligt pris jublade Simon högt och julade hela vägen hem till Hagagatan.

Bögar: Äntligen ska våran favvosexuella läggning få gifta sig på riktigt. Svarte-Petter draperar sig i gay-flaggan och springer raka vägen till Rådhuset med fickorna fulla av riskorn.

Ute

Glasögonormar:  Simon måste köpa nya glasögon och har gjort research i bågbutikerna utan att finna ett endaste exemplar som var värdiga att pryda hans skäggiga anlete. Antingen små stålbågade projektledarbrillor eller stora, ironiska plasbågar. Det finns faktiskt en ursäkt till varför vi på 90-talet kastade sten på de som bar glasögon i klassen. Gud uppfann linser av en anledning, börja använda dem.

Flash: Programmet Satan skapade för att göra livet till ett helvete på jorden.

Blondinbella:  Stackars Blondinbella måste skriva en hel jävla debattartikel som Expressen gladeligen publicerar där vår tids största bloggare gråter ut om att Janne Josefsson inte borde få leda debatt. Vi håller med om JJ inte är världens bästa debattledare men det behövs ingen större tankeverksamhet att förstå att det handlar om en personlig konflikt mellan BB och JJ. När BB gästade Debatt för några veckor sedan kände hon sig dåligt behandlad av våran favvomurvel JJ. Medan i våras fick hon sitta med Stina Dabrowski och prata konsumtion lite småputtinuttigt i Debatt. Vad som passar Blondinbella bäst är rätt lätt att komma på. Men att en 18-åring vars främsta kvalité är att ta betalt för blogginlägg ska ha något att säga till om när det kommer till vad SVT bör och inte bör göra är väl åt helvete fel. Fy fan för Blondinbella.

Åkte tåg hem igår. Efter att ha läst ut nya Café och några kapitel ur Byt Namn!-boken drog jag upp datorn för att se på tv-serier. En aningen pinsamt blev det när Charlie Runkle (Californication) började idka samlag med sin porrskådis-klient och bredvid mig sitter en man i 60-årsåldern och glatt glor på min skärm där diverse nakna kroppar dyker upp. Där kände jag mig faktiskt lite pinsam. Note to self, nästa gång du tittar på Californication så gör säkert att ingen annan sitter bredvid.

Egentligen ska jag göra skolarbete nu. Ikväll ska jag jobba, det ska bli roligare.
Skolarbete är prestationsångest,
Jordbro är mycket enklare. Där går livet sin lilla gång.
Det enda som finns kvar därute är allt som är viktigt i livet.
Tjejer, tv-spelet, vilket lag som vinner derbyt, silly season-köpen.
Här framför datorn finns kommundelstjänstemän, seminarier, deadlines, förkylning.
Det ska bli skönt att jobba. Det handlar nog om att få samarbeta någon gång. Vänner är viktigt. Umgänge är viktigt.
Slängde bort lite tid innnan deadline på facebook och se en gammal flamma med en ny kille.
Gick och duschade. Lyssnade jag på UGK en stund.
Satte på mig min nya skjorta. Stoppade in den i byxorna.
Såg farlig ut.
Funderade på att raka av håret, igen.
Funderade på att skaffa mig en tatuering. När jag har övervunnit min nålskräck ska jag göra det.
Ett kors på ryggen.
Så kan jag citera ur Bibelen: "Vi bär alla ett kors på ryggen"
Fånigt? Javisst. Det insåg jag också. Det blir ingen tatuering.
Jag är inte tillräckligt hård för det. Inte när jag kan alla Broder Daniels låtar utantill och har ett BMI på 19.
I stället vänder jag öronen västerut.
Till gamla goda Compton.
Där finns en kille som är större än mig. 195 cm bulldog. Han är allt jag vill vara.
Han har gjort denna låten:
 
The Game- Why you hate the game.

Den är väldigt vacker tycker jag. Nio minuter gospel. Den 8 December kommer han till Stockholm.
Tyvärr kommer jag att jobba då.
Jag sparar ihop mina pengar inför Krisen och Kriget. Det kommer snart.
Då kan jag vara stridspilot eftersom jag inte är för stor för cockpiten. Det eller värnpliktsnytt, tack.
Idag är jag på mitt allra mest pretentiösa humör. Men nu blev stämningen lite bättre.
Tack.

Ja, då kommer vi till den betydligt mera jordnära smärtan då. Måndagar är allt som oftast hemrese dagen så och även idag. Blev det vanliga kvällståget hem och allt vad det heter. Det är skönt att åka kollektivtrafik på Västkusten när det är vardagskvällar, allt annat än trevligt under helgkvällar (får be att få återkomma). Först är det bussresan till Kungsbacka, resan jag kallar för självspäkningsresan. Där väljer jag att bara lyssna på depplåtar och annat bara för att spä på smärtan att inte få träffa henne på ett tag. Så småningom övergår sorgen till en stor tystnad, ett svart hål i hjärtat som varken gör ont eller något, det är bara tomt, tomt, tomt. Om någon vandrade genom hjärtat hade stegen ekat högt där inne. Så småningom kommer ångesten över allt annat man försummat under helgen över än. Väl framme i Stockholm har resan genom de olika stadierna gått sin gång och det är dags att snabbt börja anpassa sig till vardagen utan en flickvän inom en armlängds avstånd.

I övrigt har helgen varit rätt fin, rätt mycket öldrickande i Masthugget om jag får säga det själv. Har mest ägnat mig åt att observera folket som bor där borta och kommit fram till att majoriteten av invånarna är riktiga hjon, solklara måndagsexemplar. Alla bussresor klocakn tre mitt i natten gör saken klar. Fult klädda är de också. Killarna går runt i kräkframkallande Evisu-jeans och fula jävla LaCoste-sneakera eller som jag kallar det, "Åsa-fashion. Kvinnorna har i regel höga, tråkiga, svarta stövlar, någon trött jävla enorm jacka och till det än ännu större väska som säkerligen gömmer två lik och en kaffebryggare, märkesväskor är det förstås (antagligen fejk eller så kommer kvinnorna från Onsala/Vallda). Som Style By Mats-Mats skulle sagt det
- På Västkusten har fashion inte flyttat in.

Huuh. Sen skolan då. Funderar starkt på att skita i den här kursen vi pysslar med. Är så urleda trött på att sitta vid en dator och göra totalt meningslösa saker i Flash. Jag hatar Flash, jag lovar mig själv att aldrig, aldrig använda Flash. Visst kan det bli bra om man behärskar skiten men jag har ingen större lust att sitta och göra Flashgrejer till mina journalistiska produkter. Jag vill bli journalist, inte någon jävla datormupp. Fy kuken för Flash.

Dags att fortsätta normaliseringen igen. Det betyder en cigg på bakgården och sen sängen med 30 Rock.

PS. Alltså Entourage och Californication, där pratar vi inte måndagsexemplar till serier, det börjar fan bli hiskeligt bra (vi återkommer där också).

Tittar på den här trailern och det smärtar hårt i mitt gamla trötta och bespottade indiehjärta att jag inte var på den konserten.



Kommer man ens kunna titta på filmen undrar jag nu?

Måndagen till ära: Skolan har bestulit mig på en dag av mitt liv som jag aldrig kommer att få se igen. Hade jag fått tillbaka denna dag på min ålders höst så hade jag:
1. Kört bil för fort
2. Värmt ägg i micron
3. Dragit en pinne mot ett staket
4. Inte suttit i en dåligt konditionerad föreläsningssal i 7 h och fått höra att man kan bildsätta reportage på olika sätt. Det finns tydligen inga rätt eller fel i bildsättning. No shit, sherlock. 

Gick upp vid tre-snåret idag. Det var kolsvart ute. Man förstår varför vampyrer är på modet i Sverige denna höst. Det är liksom natt hela dygnet med undantag av lite ljus till elva-kaffet.

Har tänkt på att försöka skriva något roligt här, men det enda jag kom på var att berätta om min nya dammsugare som jag har köpt. Funderar starkt på att börja skriva om vitvaror, det hade varit en bra nisch! Tänk när Sverker Olofsson testar olika torktumlare och tar in en expertpanel i Plus. Bredvid okarismatiska VD:s och butiksåterförsäljare dyker undertecknad upp.

Sent omsider så kryper jag till korset för att bekänna. Sune gav mig förtroendet att stå för underhållningen på vår blogg denna helg. Så ska inte svika honom, och bjuda en hel del på mig själv. Underhållningen kommer senare i inlägget, först ska vi avverka de lite trevligare sakerna. Har varit sängliggande de senaste tre timmarna. Försökte somna men ögonen rörde sig febrilt under den tunna hinna av hud som kallas ögonlock. Jag tror faktiskt att jag inte har lyckats sova mitt på dagen sen -97 kanske?
Läste i stället Olle Svalanders dag/blogg-bok "Konsten att förlora" som faktiskt är jävligt bra. Avdragsgill tid också eftersom Eye 'n' eye och jag ska intervjua Olle om drygt tio dagar och jag kan deklarera research.

Jag har varit sängliggande för att jag gick upp svinigt tidigt idag på morgonen, 05:30 närmare bestämt. Varje lördag hela hösten har varit såhär. Försökte äta frukost på tåget in till jobbet.
Tvingade ned barkbitarna till mackor i magen. Gick av pendeltåget, kände plötsligt kväljningarna kring halsen. Stod bakom ett plåtskjul i novembermorgonens Jordbro och spydde upp min frukost. Sen fortsatte jag gå mot jobbet.
Självplågeri är vad jag kallar det här.

/Simon

God dag vänner, bekanta och andra lösa förbindelser. Vad händer på Västkusten undrar kanske ni? Jo, det ska jag säga er, idag har det förvånansvärt nog inte regnat. Vi har till och med sett skymtar av solen, men som konstaterat är november den mest deprimerande månaden. Det hindrar dock inte mig och min flickvän från att ha roligt. Ikväll ska vi åka till en av Olivias bästa kompisars nya lägenhet i Masthugget (Göteborg, Rena Rama Rolf, ni kan det där). Där ska vi dricka öl och sen gå till Svanen (någon slags instutition bland indiekids i Gbg, inte lika smutsigt som Baba i Sthlm). Så ikväll blir det tyst från mig, återkommer imorgon med mer historier om Göteborg, möjligen. Simon får bjuda på den stora underhållningen i helgen tror jag. Själv lider jag av en viss Flash-ångest (mina klassvänner förstår). Adjö.

/Sune

Kommer ni ihåg Ville Niskanen?



Jag vet inte om jag är irriterad eller om jag älskar den här killen. En gingerkid som sjunger tenor och för en kamp mot fetman för att lyckas med sitt mål att bli popstjärna. Den bästa historien som Idol fött fram, så klyschigt sockersöt. Blir också kluven av Uppenbarelsen Ville och får ett stort testosteronsug och vill köra bil för fort, skjuta rådjur i ansiktet och sånt.

/Simon

Uppdatering: Nu har jag bestämt mig. Jag gillar Ville Niskanen. På ett platoniskt sätt, förstås.

Usch. Jag håller på att försöka kolla på det senaste avsnittet av Californication. Trots att jag sitter helt själv med laptopen i knät slog jag armarna framför ansiktet och började skrika "NEJ, NEJ, NEJ!!!" Det är så smutsigt pinsamma scener så jag vill börja gråta och gå i kloster av bara tanken.

Bara scenen efteråt där Hank försöker förklara för sin exfru Karen och sin dotter varför han råkade knulla med sin dotters pojkväns mamma är värre än nazi-tyskland.
Hank: Well you didn't tell me about the boy until the dinner party. How was I supposed to know who his mother was?
Karen: If you were not so preoccupied with sticking your dick in any hole that will have you, you might notice these things.
Hank: Yes, but you kicked my dick out of the house. You made my dick homeless. Now my homeliss dick must seek shelter from the storm.

Touché.

/Simon

Klockan har sakterliga klämtat fram tiden idag. Resfebern tar sig i uttryck som enorm rastlöshet, alldeles för många cigaretter och en total handlingsförlamning. Inom kort är jag på väg långt bort från Skrapan, eller en sisådär femtio mil i alla fall. Vad som helgen har att bjuda på vet jag inte riktigt än, men någon kalasfylla eller dylikt är inte helt oväntat. Annars har jag mest fortsatt att äcklas lite åt våra ovänner "djursexmaffian" som idag fick ytterliggare ett långt reportage. Vi får läsa om deras berättelser när de smyger in i hagar och lurar hästar med äpplen för att senare skinka på den ätande hästen. Jag hoppas verkligen Simon får nysta i det här under mellandagarna på SMP. Scrollade sedan lite längre ner på sidan och hittar en artikel där mannen, vars barn blev mördade i Arboga tidigare i år, nu sitter på en bild och håller om sin nya sambo och stolt basunerar ut att de ska få barn. Och någonstans här ringer varningsklockan och dagens mest osmakliga artikel fick gott  sällskap. Därav slutsatsen att, besök inte expressen.se idag.

/Sune

I dagens ledare i DN skriver ledarredaktionen om religionsfrihet och att man ska respektera människor och deras religionsutövning. Det var bra och intressant skrivet. Förutom slutet som jag fann lite konstigt.

"...detta med att vägra hälsa genom att ta i hand. Inget lagbrott och säkert något som kan fungera om man lever hela sitt liv i en radikalmuslimsk kontext. Men onekligen en svårighet, för att inte säga omöjlighet, om man vill arbeta som jurist, tandsköterska, läkare eller reporter i majoritetssamhället."
 
Vilket DN hävdar att det är helt omöjligt för säg en muslimsk bokstavstroende kvinna att arbeta med något av dessa yrken. Detta för att man inte kan skaka hand med människor. Oavsett om jag tycker det är fel eller inte att en religion förbjuder någon att skaka hand så tycker jag inte att det per automatik inte går att bli en bra jurist eller reporter. Tandsköterska och läkare förstår jag att det blir en direkt omöjlighet eftersom det är yrken där man arbetar med händerna. Men nog måste man, precis som ledaren säger innan, ha respekt inför andra religioner och inte tycka att en jurist inte är förtroendeingivande nog på grund av att de inte kan skaka hand. Det måste ändå vara kunnande och yrkesvana som avgör förtroendet, vad är det annars för fördomar som kommer fram?

/Simon

Well, var ska vi börja det här då. Jo, jag kanske inte varit riktigt klar över att säga det att även jag, Sune, har börjat arbeta. Efter lite mer än ett år i Stockholm med endast CSN som "inkomstkälla" började sparkontot sina och ett arbete vid sidan av studierna stod högt på prioritetslistan. Tyvärr hatar jag att skriva CV och hålla på och söka runt bland jobb. Som av en anledning halkade jag in på en inventering ute på lagret i Jordbro där både Simon och Dragan jobbar. Det ena ledde till det andra och till slut ledde det till att jag fick ett extrakneg där. Så för cirka två veckor sedan började jag och redan nu kan jag säga att jag trvis alldeles fenomenalt. Framförallt känns det riktigt bra att jag får arbeta med två av mina bästa vänner och det har fallit sig så att jag och Simon kommer jobba ihop i princip alltid. Så om en av oss skriver att vi ska jobba så kan ni räkna med att även den andra bloggaren här gör det.

Nåväl, jag ska inte tråka ut er med detaljer om hur jobbet fungerar och dylika ting. Nej nej, idag provade jag och Simon på att börja med ett stycke lager humor. Uppe på avdelningen där småelen (mindre prylar som köksmaskiner, kaffekokare, dammsugare m.m. står) blev vi strängt tillsagda att ge fan i samt att det fanns lappar på datorerna där det stod "NEJ" med en elak gubbe ritad bredvid. Som svar skrev jag och Simon en lapp tillbaka innan vi gick hem som vi la bredvid en av NEJ-lapparna med följande text:

"Vi har ollat en sak här uppe, gissa vad.
MVH Simon & Sune"

Hoppas dom får en trevlig morgon där uppe.

För mig återstår att gå upp till sängen, se ett avsnitt "Mad Men" för att sedan sova. För imorgon får jag äntligen återse min stora kärlek efter alldeles för lång tid utan det, frågor på det?

/Sune

Det sämsta med att jobba ensam är att man inte gör det. Jobbar alltså, ensam är jag. Varje försök till att öppna word eller läsa ännu en debattartikel slutar oftast med att jag fastnar i en massa hiphop-bloggar eller pangar ryssar i huvudet på xboxet.
Det hade varit mycket bättre om alla politiker jag håller på att läsa om inte var så förbannat tråkiga.
Obama eller Nobama- politik är än så länge långt ifrån sexigt/kul/underhållande. I alla fall i grötkorvs-Sverige.
Det hade lättat om Göran Hägglund hade lappat till Lars Ohly och Ohly hade skrikit svordomar tillbaka. Nu är det bara det vanliga smågnabbet där dessa heterosexuella män har en torr och saklig dispyt om ämnen som egentligen är så mycket hetare. Ledarredaktionen på Svenskan har antaligen också tröttnat på detta och tipsar lite om kul politikerslagsmål. Roligast var tjeckerna:



/Simon

Känns kul att de flesta i djursex-nätverket kommer från Växjötrakten. Gissar på att mitt nya extrajobb har en riktig konstig dag på redaktionen efter Expressens avslöjande. Morgondagens nr av Smp lär mer likna En Ding-Ding Värld. Hoppas att jag får skriva spaltmeter om tidelag i jul, då vore mamma stolt över mig.

Nu har jag bestämt mig för att skriva en artikelserie om könsneutrala äktenskap. Sexualitet är den här veckans hetaste potatis. Fick ett mail från en släkting till mig där man skulle gå in och rösta emot könsneutrala äktenskap. Gick in och röstade för.

/Simon

Okej, det här reportage är tamigfan ett av de vidrigaste jag läst. Visst att det finns sjuka människor, det vet vi. Men att det finns ett stort nätverk i Sverige som har som huvudsysselsättning att skinka på djur är riktigt vidrigt. Kul om någons fru upptäcker att sin man är en man som föredrar tidelag. Jag vill typ spy nu, usch usch usch.

Note: Dock är det trevligt att en tidning som Expressen tar upp den här frågan så vi för en gångs skull kan få ett förbud mot tidelag.

Det där med glesbygsfylla vi nämnde i föregående inlägg provade vi på i lördags. En kameraman var utsänd för att dokumentera resan, ungefär såhär såg det ut (Varning, starka bilder!):


Josefine har ingen fungerande kamera, men fota kan man göra med mindre anpassade verktyg.


Kvällens vapenarsenal med raketgeväret Fernet Branca i huvudrollen.


Sä glad blev Jossan när hon fick syn på Fernet-flaskan


Sune skriker åt ungarna på gården att ge fan i den tjocka ungen


Jossans väninna Anna blev fundersam efter att ha hört orden "bajsa i en tuba" tio gånger den senaste timmen.


Irland kom på besök...


...med en äggkopp Fernet


Den mycket populära leken bland jurister är att en säger en lagparagraf och den andre ska säga vilken paragraf det är, just detta fångat på bild. Mycket gripande.


Kvällens transportmedel


Välkommen in sa Erik och in gick vi.


Erik gillar spartansk inredning, vi ringde Martin Timell.


Erik upptäcker att någon har bajsat i kameraväskan


Simon häller upp den spartanskt serverade bålen.


Simon upptäcker att han inte har några byxor på sig.


Storbesök från Hässelby, innan under dagen delade Nils en prinsesstårta med Ken Ring.


Kvällens ljuskälla.


En slagen hjälte klockan 01.30 i ett studentrum.

Inne

Bakisbajset: Finns det något skönare än att på eftermiddagen, dagen efter en rejäl fylla, gå på toaletten och skita så hårt att man nästan lyfter från toastolen? Troligen inte svarar era korrespondenter från verkligheten.

Glesbygdsfylla: För att kunna genomföra ovanstående punkt är en ganska kraftig fylla dagen innan att föredra. I Stockholm är det på något sätt lite svårt att få till de där riktiga raketfyllorna. Men så fort man lämnar tullarna kopplas alla spärrar ur och svineriet kan börja. På bortaplan är det mesta tillåtet och hemmalaget får stå för säkerhetskostnaderna (inte i Allsvenskan då förstås).

Erik Backlund: En man, många överraskningar, lite möbler.

Staten: Idag när nyheten om att staten tar över Carnegie har vi alla hajjfajvat och utropat sprida tjut av glädje. Än finns det krut i staten och att de sopar till ett gäng bankofiler som snillat med alldeles för mycket pengar helt åt helvete är inte mer än rätt. Snart är hela Sverige förstatligat, planekonomi für alle!!!!!

Filip & Fredriks valvaka: Visst kan man tycka att valvakor bör vara seriösa och sakliga, men när det handlar om ett annat lands presidentval som dessutom avgörs mitt i natten är det inget fel att man har lite roligt på vägen. Tittade man på SVT eller TV4 under valnatten var John Blund endast ett ögonlock ifrån men på Filip & Fredriks valvaka hände det i alla fall saker, det var en valvaka, inte likvaka som man kunde tro på övriga kanaler. Sen känns det svårt att riktigt bry sig om alla viktig-pettrar och tv-kolumnister som fördömer allt som inte följer mallen för en "vanlig" valvaka. För en gångs skull håller SP med folket, Filip & Fredrik hade tydligen flest tittare, vi förstår, det gör inte "experterna".

Ute

Uppsalapendeln: Vi hade planerat en trevlig resa till Uppsala, men redan på tåget spårade det ur. Pendeltåget var fullsmockat med Uppsala-lantisar som varit i storstaden för att spendera pengar. Fullt till den grad att era favoritbloggare fick stå hela vägen till Uppsala, icke humant kallar vi det. Från och med nu döper vi om Uppsalapendeln till "Boskapspendeln".

Kalmar FF: Att ett gäng bönder från Småland går och vinner Allsvenskan säger alldeles för mycket om hur svensk fotboll verkligen mår. Nästa år bör ett Stockholmslag ta hem guldet, annars riskerar fotbollen att hamna i hockeyfällan (gärna ett lag med grönvita färger, reds anm).

Dressmans paraplyer: Att fashion inte bor hos Dressman är vi alla väl medvetna om. När de inte ens klarar av att tillverka ett paraply som håller längre än 30 minuter är det något som är väldigt galet. Vi yrkar för att staten går in och tar över Dressman och gör en rejäl utrensning hos satans lakejer.

Glad måndag på er! Sverige går i samma färgton som gröten jag åt till frukost. Min stora uppgift nu i början av veckan är att jag ska komma på en artikelidé till skolan som ska vara runt 12-14 000 tecken långt. Mina förslag är:
1. Kameraövervakning.
2. Svenska kyrkan, lagen om trosamfund "firar" tio år, homoäktenskap något sånt.
3. Dinosaurier.

Måndagsexemplar till idéer.

Klockan är elva på kvällen och nu har äntligen Fernetgiftet runnit ur kroppen.
I samband med detta kan jag gå ut med den glada nyheten: Världens bästa tidning Smålandsposten har signat bra reporterkompetens under mellandagarna, nämligen undertecknad. Vilket betyder att jag för första gången kommer få betalt för något som jag skrivit. Firar med Ipren och ett glas vatten. 

Nu ligger jag i min soffa med datorn på magen. Utanför regnar det småspik och blåser sådär som det bara kan göra en mörk jävla novemberkväll. Gårdagens aktiviteter har tagit ut sin rätt under dagen som gått. Rejälare bakfylla var längesedan jag mötte. Men Uppsala var trevligt och bäst av allt var att få träffa Jossan igen. Det verkar hårt att plugga till jurist, en annan nivå än den jag och Simon befinner oss i. Vi ägnade mest kvällen åt att dricka lite för mycket och prata om storheten i att bajsa i en tuba, resten kan ni räkna ut själva. Bilder finns och kommer publiceras när krafterna återvänt till kroppen min. Dock verkar det som om vi missade nattens grande finale, men vid närmare eftertanke var det nog lika bra det. Vi hörs senare, en veckans lista ska möjligen produceras. Så håll till godo med denna korta lilla rapport från en bakfull värld.

Hjälm säger: julklapp, vad önskar du dig?
Tohmas säger: ja du inte en aning
Hjälm säger: hitta på något för jag ska fixa en till dig.
Tohmas säger: okok
Hjälm säger: 200 lök i ett kyvert?
Tohmas säger: aa visst
Hjälm säger: den vore smidigast, lite tråkig kanske.
Tohmas säger: nää då det funkar
Hjälm säger: vi kan säga så och så får du hojta till om du kommer på något roligare.
Tohmas säger: japp det gör jag

Så, då har superlördagen börjat för eran favoritblogg. Idag står det jobb under förmiddagen på schemat, för bägge utav oss plus Mad Mike. När så klockan slagit lite efter Arsenal-Manchester United börjar tar hela redaktionen tåget till Uppsala där vi ska delta i svenskt studentliv på riktigt. Ett dyk rakt ner i den svenska folksjälen. Vi har förberett oss minutiöst inför detta uppdrag. Vi har köpt på oss ett parti Italienskt rävgift (även känt som Fernet). Dessutom ser vi fram emot att få träffa våran mycket goda vän Josefine som lämnat ett tomt, svart hål efter sig här i Stockholm. Kan säga att i alla fall jag saknar alla helgkvällar på Snottys och fredagseftermiddagar på Nytorget med Sleven-kaffe och kedjerökningen.

En liten fråga har vi också. Vi har en fundering över att ta med en kamera och dokumentera hela våran resa för att sedan lägge upp ett längre fotoreportage på bloggen, skulle det vara av intresse för er läsare tror ni?

Det kommer vilket som bli en mycket bra dag, till och med tidningsbudet gick runt och nynnade glatt för sig själv i korridoren under morgonen, ett tecken, ett tecken!!!!!!

Säg att man bygger en tandem- cykel med platser för 10 personer, alla försedda med pedaler och kanske ett eller flera gångjärn för att göra det möjligt att svänga. Som SL:s blåa bussar.
Varje person cyklar i 30km/ h. Enkel matematik säger ju här att man tillsammans kommer att kunna cykla i 300km/ h (30km/h x 10= 300km/ h). Är det möjligt att bygga denna cykel? För då är klimatkrisen ett minne blott och OPEC-länderna, inklusive Norge, maktlösa.

Folkhemsskalderna Kenneth & the Knutters.

I somras när jag jobbade på lager hade vi en fin tradition varje fredag. Sista timman innan stängning brukade vi fika uppe i lunchrummet. Samtidigt kom Posten och hämtade dagens utleverans av vitvaror och lossade in dem i lastbilen. Det brukar ta minst 40 minuter.
Någon kom på den briljanta idén att plåga postens anställda med att sätta på den så kallade Fredagslåten på repeat, vrida upp volymen till max och låsa gallerdörren till lagret så att Posten bara kan vara på lastbryggan. Det betyder att de inte har någon möjlighet att komma åt stereon och stänga av låten. Som kördes på repeat, högsta volym, varje fredag. Själva slapp vi detta eftersom vi fikade i lunchrummet en våning upp.
För att ni ska få en inblick i arbetssituationen för posten går det att lyssna på detta rock-epos, denna samtidisskildring till poplåt nedan:


Kenneth & the Knutters- Det är fredag, vi ska parta

/Simon

Igår fick vi håltimma i skolan på fyra timmar. Svenskt näringsliv stod för pausunderhållning i aulan. Ironiskt nog med Henrik Schyffert. Vi fick några goodybags med lite reklampapper, redbull och godis av sponsorerna. Jag tror anledningen bakom föreläsningen/stand-up:en var en tävling där studenter skulle hjälpa några olika företag med Pr. Har de inte råd med en Pr-byrå?
Schyffert inledde bra med att presentera sig med: "hej, jag heter Henrik Schyffert och är tv-kändis" för att snabbt förklara att tv-kändis i Usa är limosiner & Oprah Winfrey och i Sverige är det testa maträtter i tv400 efter kvinnofängelset och att hora ut sig på företagsgig som det här.
Roligast var att höra att det alltid var fyllehistorier bakom hur Killinggänget kom på sina idéer. Bland annat hade en koreansk trubadur som körde Velvet Underground-låtar stor humorfaktor.
På vägen ut slängde jag och mina klasskompisar våra goodybags och glömde lika snabbt bort vilka företag som ordnade showen. Men uppskattat var det, tack Svenskt näringsliv!

/Simon

Det kändes som att det här talet i morses kan vara ett stort ögonblick i den moderna historien. Ett sånt tal som man kan berätta för sina barnbarn om 50 år. Jag hoppas verkligen att det blir så. Och jag är hemskt glad över att jag fick bevittna det i realtid likaså, trots att det innebar missat pendeltåg och försening till jobbet,, för det fick det vara värt. Mer om valet kan ni läsa om överallt, just idag är jag bara glad och tänker låta det förbli så utan att snäva in i tankegångar. Reflektionen kommer senare.

/Sune

• Som skoluppgift så har hela klassen fått projektet att starta en egen tidning. Vår ska handla om bloggar. Spännade värre, håller på att spåna så mycket idéer som jag bara kan nu. Helst vill jag bara blogga för den, eller rita serier. Hur som helst så känns det som att det kommer brytas ny mark, eller bli en kanonflopp.
• Är trött på att vara trött hela tiden. Och att xs-storlekarna i alla klädaffärer fortfarande är för små. Vill ge upp livet som räka och börja gymma. Har hittat ett billigt gym för bara 150 spänn i månaden. Men jag vet inte, något bär emot. Gym? Har aldrig varit på ett. Är rädd att det bara kommer vara folk som man hatar där, stora surferdudes i billabong-shorts och stånd. Ja, ni som besöker gym: är det bara kukhuvuden på dem? Jag vill att det ska vara som att komma till ett bibliotek eller något. Bara sköna, tysta och ödmjuka människor.
• Frida Hyvönens nya skiva "Silence is wild" är väldigt vacker. Stora, pompösa pianoballader, we like. Nio av tio gånger hellre ett piano än en gitarr. Gissar på att jag kommer att ångra det uttalandet.
• Valvaka? Någon? 

/Simon

Ingen Nas ikväll heller, bara Liverpool och en ond, kall till matchen.

Vilket väder vi har!
Ojojoj.

Inne

Brittisk fotboll: Nidbilden av brittisk fotboll har alltid varit att det är 22 leriga män som sparkar långbollar och sedan jagar efter (ungefär som svensk fotboll) samt att alla matcher slutar med max ett mål. Men icke då. Efter att ha bevittnat två hela matcher under veckans gång har vi sett inte mindre än FEMTON! mål, försvarspel är ute.

Vila: När juletider vankas och en rejäl storm av arbete och lidande annalkas är vila det bästa botemedlet. Det är något som vi på Svarte-Petter tagit till vara på under helgen, därav det lite halvknaggliga bloggandet.

Prisextra Fridhemsplan: Nyöppnat, storslaget och superbilligt. Dyra matpriser mitt i innerstan är ett minne blott. Vi exil-smålänningar tar pilgrimsresan på Gröna linjen mot Hässelby och kastar våra slokhattar högt i luften. Senast igår såg vi hela styrelsen på Carniege köpa fikabröd på ovan nämnda ställe.

Valhets: Om Sune bott i USA kunde det kanske sett ut så här.

Resekataloger: När vädret har blivit självmordsvänligt erbjuder resekatalogernas bilder en värmande hand och drömmar om något som inte stavas helveteskyla. Resekataloger är den nya porren!

Ute

Komedifilmer: Simon såg "Min brors flickvän" i veckan och har skrivit med sitt eget blod på papper att aldrig någonsin mer se en komedifilm.

Svarte-Petter: Svartvit blogg, bara text, inga bilder som piggar upp utan bara cyniska meningslösheter om det lilla livet. Piggas ibland upp av Youtube-klipp eller dylikt, detta dock endast när skribenterna själva inte orkar leverera utan låter andra göra jobbet. Helt värdelös blogg!!!!

Värnamo kommun: Kommunen som är roten till allt ont här i världen gör det igen. Istället för att öppna en större biograf väljer kommunen att investera i ett äventyrsbad. Ytterliggare bevis på att kommunen gör allt för att jaga bort alla unga och trycka in barnfamiljer så det står härliga till. Tur att det är nära till E4:an så det går snabbt att åka ifrån TV4-landet. Fy fan för Värnamo!!!!!!!

Så kom till slut den där veckan med det där valet som kommer att gå till historien. På tisdag spelar Mos Def, De La Soul och sist men inte minst Nas i Stockholm. Drar jag dit kommer det bli den perfekta uppvärmingen inför uppesittarkvällen vid Usa-valet. Nas, liksom. Rapparen som givit demokraterna ett ansikte på gatan. Hmm, eller snarare gatan ett ansikte hos demokraterna är en bättre jämförelse. Videon visar detta väldigt tydligt. Om någon är taggad på att hänga på så är jag inte den som är den.


Nas- Black President

/Simon