Svarte-Petter

Vänner, vänner, idag visar den allsmäktiga kalenderguden att det redan blivit årets sista dag. Redan tycker jag, klyschan om att åren går snabbare ju äldre man blir verkar på något mystiskt sätt stämma. Någon traditionsenlig årsberättelse från min sida blir det nog inget av i år. Ni har ju kunnat följa med större delen av årens händelser på bloggen. Lite mer än femhundra inlägg har vi serverat till er på lite drygt åtta månader. I snitt hamnar vi lite över två stycken om dagen. Det tycker vi är rätt okej ändå. Vi är väl medvetna om att årets sista månader inte var de mest produktiva och goda ursäkter har vi skrivit förr. Var den här bloggen tar vägen under 2009 vet varken jag, Simon eller någon annan. Vi funderar på expansioner, samarbeten och extra allt. Enda sättet att få reda på det är att följa med in i nästa år, med Svarte-Petter som er enda ledsagare. En liten teaser är att det under januari någon gång kommer en dokumentär om Simon. Med dessa ord önskar jag, Sune, er alla läsare ett Gott Nytt År (Om inte Simon skriver något själv instämmer han i detta).

PS. Läste ett tips från någon diettant i tidningen idag. "Börja inte med nyårslöfterna förrens den 2 januari". Klokt säger jag. DS.

Nu när jag är hemma hos mamma och pappa (per definition är jag inte hemma, jag har aldrig bott i det här huset) kan jag passa på att göra en sak som jag inte har gjort på år och dar. Bada. Hade jag haft större badrum hemma (i sthlm) så hade jag lätt kånkat in ett badkar. Det är skönt att bara ligga och guppa. Oftast har jag en bok som jag läser också. Precis som att gå upp på morgonen krävs det så mycket självdisciplin att det gör ont när jag reser mig upp ur det varma vattnet. Därför brukar jag ligga kvar till russinstadiet. Då är vattnet helt iskallt och badandet är inte längre en njutning.

I badet funderade jag över tusen onödiga små saker. Som "hur många levande människor befinner sig under vatten nu?"
Försökte närma mig en beräkning men kom inte fram till så mycket.
På tidningen har det inte skett så mycket i dag. Skulle göra ett större personporträtt som blev uppskjutet till fredag. Därför åkte jag och Urban till Systembolaget och spelade in TV. Det blev en nyårsspecial där jag frågade lite människor om vad de tänkte köpa för nyårsviner. Är helt hysteriskt dålig som TV-reporter så jag tänker inte ens länka till klippet. Något som gick bättre är ur dagens tidning. Där finns näst in till ett helt uppslag signerat undertecknad.

Sen var jag färdig rätt tidigt på eftermiddagen. Eftersom inga nya jobb dök upp ägnade jag resten av tiden åt att läsa en artikel på the New Yorkers hemsida. Vad den handlade om? Varför det finns fler senap än ketchupsmaker. Den tog ungefär en timma att läsa. För intresserade finns den här. Jag tror inte att ni är så många.

Så, igår fick jag äntligen återse min flickvän igen efter alldeles för lång tid mellan gångerna. Och vilket återseende. Vi hade en liten julklappsutdelning för oss själva ackompanjerat av Olivias fars egenkomponerade glögg. Olivia hade köpt en biljett till Morrisseys spelning på Hovet den 24:e juni! Helt jävla fantastiskt!!!! Minns när nyheten kom ut att han skulle spela i Sverige, satt i skolans datasal och när jag läste det utbrast jag högt i hela salen "Morrissey ska spela i Sverige!!!!!". Sedan dess har jag funderat i omgångar om jag ska beställa biljett eller inte. På grund av vissa ekonomiska bekymmer så har det inte blivit av. Men nu slipper jag bekymra mig tack vare min underbara flickvän!

Själv vandrar jag omkring i min nya hemvändarstad, Växjö. Känner inte så många här, runt tre personer (mamma, pappa & syster.) Men som tur var så har jag julklappar att roa mig med på dagarna. Har fått Gomorra, gomorra- Ett år med Glenn Hysén som jag strax ska börja med. Före det så måste jag traggla mig igenom Pluras självbiografi. Det är mycket mat, vin, cigaretter, studioinspelningar och Norrköping i Pluras liv.
Sen läser jag seriestrippar tills ögonen blöder. Mastodontboken Rocky- 10 år hade tomten orkat släpa med sig i sin säck. Runt 1700 strippar på nära 800 sidor.
Min favoritstripp är när Rocky frågar Klasse varför han sitter och skrapar trisslotter.
- Kan man inte rappa eller boxas är det enda vägen ur ghettot.

Annars har det varit två- tre släktträffar här under lika många dagar. Har mest snackat med mina sysslingars pojkvänner som kom över igår. Och käkat för mycket mat.
Om två timmar ska jag traska ned till Smålandsposten och uppdatera hemsidan på kvällen. Sen är det jobb fram till tisdag kväll ungefär. Men jag lider av någon form av adhd om jag bara får sitta still en dag. Så därför är det bra att det finns ett råtthjul att springa i.
Nyår firas i Värnamo, ser ut som det blir middag hemma hos Karin. Tid att begrunda året som gått, tid för andakt över ett stilla glas bubbel. Man är inte tjugo längre.

Goder afton vänner och läsare. Bloggen har inte varit prioriterad att vårda och enligt vår besöksstatistik har inte ni heller haft något större sug efter Svarte-Petter. Vi kan kalla det hela för oavgjort och tar raskt nya tag inför det nya året. Veckan som gått har varit familj, släkt och vänner jag inte träffat på alldeles för lång tid, jul kan vi kalla det. Nu är den förbi och imorgon lämnar jag det gula huset för ett annat hus, ett tjugotal mil härifrån. Mer om det kommer senare. Julen, ja, det var väl ingen Norénjul så man ska inte klaga. Det var alldeles precis som vanligt, klockslagen detsamma, rutinerna likaså. För att citera den heliga skriften "allt var så som de hade sagt det". Den som vet i vilken bok och kapitel samt skriver det i kommentarsfältet vinner ett pris. Nåja, juldagen var fylla i all dess prakt, givetvis ingen utgång på något utav Värnamos något torftiga vattenhål för alkoholsugna. Umgänge med de närmsta vänner, köksfläktsrökning och allt enligt skolboken regler. Till min stora glädje har vår granne kyrkan införskaffat ett nytt pingisbord så åtskilliga timmar har ägnats åt att slå en minimal boll så hårt så möjligt med största möjliga precision. Pingis är en fantastisk sport och att jag var såhär duktig på att utöva sporten hade jag ingen aning om. Har haft många, långa och hårda slagdueller med min bror som imponerat stort på mitt eget ego. Imorgon kommer hela pappas tjocka släkt hit vilket i runda slängar betyder en påfyllning med folk på en horisont till femton-tjugo pers. Det enda som glädjer mig är att mitt tåg går 19.10 på kvällen.

Så, för att återanknyta till inläggets rubrik samt ovan nämda lilla mening. Imorgon är dagen då saknaden äntligen kan bytas till glädje. Ikväll frågade min filosofiska vän om jag inte kunde sätta ord för hur mycket jag saknade Olivia. Jag sa att det inte gick, särskilt inte då jag inte är mästare i talspråk. Jag sa att jag tar det här istället. För det är lite det som är problemet, saknaden har blivit så stor att det inte finns ord till det längre. Saknaden har tagit över ordförrådet och bokstavligen tömt det på innehåll. Att ens ge sig på att med några ord förklara hur det känns är orimligt. De här fyra veckorna sedan jag sist fick kyssa hennes läppar är det absolut längsta i mitt liv. Att varje natt gå till sängs med sig själv när jag vet att det finns någon på andra sidan landet som jag kan dela den med är helvetiskt jobbigt. När telefonsamtalen blir jobbigare och jobbigare för att saknaden bara slammar igen alla tankar och samtalsämnen. Men nu, när tiden har fått driva mig snudd till galenskapens gap så har kalendern äntligen dragit fram den 28:e december och som jag har längtat, nästan ihjäl mig. Om cirka tjugo timmar får jag äntligen träffa den jag saknat så jävla hårt. Jag vill vara där nu.

Varför inte avsluta kvällen med svartaste vi har, Franke, "Ensamhetens anlete samt adress"

Smälter som allt smör i småland när jag ser den här bilden. Har lagt in den som skrivbordsbakgrund nu, en liten vitaminkick varje gång jag slår på datorn. HInner inte skriva mycket mer nu, släkten knackar på dörren. Det är dags för Det Stora Taberaset i Växjö ikväll. Har jag tur kanske jag kan se hela vägen till Mariannelund när solen stiger upp igen.

Då var det julafton. Har svårt att känna någon större glädje. Det är som det alltid har varit, ett himla liv och kiv helt enkelt. Visst känner jag av någon slags julefrid, det är tyst och lugnt i huset nu. Alla har gått och lagt sig. Själv tänker jag nog vänta en timme till. Fira lite i min ensamhet, kanske tjuvröka eller läsa en bok. Svårt att ändå finna ro, det finns en saknad i kroppen som gör mig förlamad, det sticker i hjärtat och jag kramar om mig hårt i ett desperat försök att hitta ett substitut för den närhet jag så innerligt saknar. Men inte hjälper det utan det dröjer, galen blir man på kuppen. Så, julafton, traditioner av börd skall åter dammas av ur gamla flyttkartonger i något förråd. Nog kommer det se ganska exakt ut som det gjort genom alla år. i alla fall ända sen den dagen då familjen bestämde att vi inte längre skulle kuska runt till släktingar och fira jul. Ett skönt beslut var det. Sedan dess har vi suttit i det gula huset, mittemot stationen i Rydaholm. Jag kan lägga upp ett schema över hur det kommer se ut men det är itne särdeles intressant för någon utav er. Är rutiner en trygghet? Kanske är det så, vad vet jag. Julklappar ska det bli, hann aldrig få någon panik över detta och nu skyller jag endast på posten för att möjligen den viktigaste klappen inte riktigt kom hela vägen hem. Men det löser sig va? Det brukar lösa sig så småningom, alltsammans hela kalaset.

Ändå är det lite nostalgiskt här i bygden. Igår körde jag sträckan Rydaholm-Värnamo på 27:an, ensammen i gamle V70:n. Som förr i tiden, särskilt ångeststräckan hem. Ett par hundra gånger har tanken om att krocka med en älg på väg hem och sedna funderat över vad som hänt. Har aldrig ens varit nära att smälla på en älg men någonstans i skogen finns dom. Så idag gick jag även promenaden från gamla jobbet till Rörstorp tåghållplats. Den sträckan är lite mer än hälften av sträckan från jobbet till min lägenhet. Det var längesen jag lufsade den sträckan nu. Inte sen jag slutade tror jag det hänt. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Mycket gott vatten dessutom. Värnamo har alltid varit förknippat med ångest och leda, det är svårt att ändra på. Kommer alltid minnas Värnamo så. Få glada saker finns, som vänner man träffar alldeles för sällan, men som ändå bara finns där. Det är fint, det är kärlek på ett bra plan. Vi fikar, dricker kaffe som aldrig förr och allt är som vanligt.

Hemma i det gula huset är allt som vanligt även här. Hunden är förstås centralpunkten och vi andra kommer lite i andrahand. Men hunder är söt, det är inte vi pojkar. Hunden vinner alltid på poäng, den är tyst, kissar inte speciellt ofta inomhus, den springer efter mamma vad nu än mor sysslar med. Är mamma och handlar ligger hunden pliktskyldigt och väntar vid dörren tills mor kommer hem igen. Då flyger vovven fram som en pil genom hallen och tillbaka. Jag tror inte det är speciellt kul att vara hund. Antar att de inte bryr sig om det ändå, ett soft liv har de nog. Vi har tagit några kvällspromenader, hunden och jag. Jag röker, hunden bajsar i andras trädgårdar, fair deal tycker jag.

Familjen, även den är kvar. Fast visst händer det lite saker. Äldste bror flyttar till Kanada om åtta dagar, minste bror håller på och tar körkort och näst yngste bror står i den stora livsvalskrisen. Var jag själv står vet jag inte riktigt. Här glider jag mest runt, försöker slippa så mycket städande och andra liknande ting.

Vad ville jag få säga med den här texten? Inte speciellt mycket, ville mest låta tangenterna få dansa över bordet lite. Ingen kommer ändå att läsa den här bloggen på julafton så vad gör det? Nej, mest av allt vill jag nog ha söndagkväll, men det är fem hela långa jävla dagar tills dess. Fram tills dess blir det familj, släkt och vänner i olika former i olika berusningsgrader.

God jul önskar jag

/Grinch Sune

PS. Påväg in till Värnamo ikväll när jag skulle hämta min lillebror på hans jobb så hörde jag en liveupptagning med Mange Schmidt. Och när de körde hans senaste hit, "Inget att förlora", var jag tvungen att byta till RixFM. Det lät som om någon höll på och slaktade grisar när de "sjöng" refrängen, fy fan säger jag bara. DS.

...fast det är en skiva med Takida.

Sune måste ha missuppfattat mitt arbete. Jag är inte reporter, utan Smp har ett lager i källaren. Där förvarar de allt de kan tänkas behöva under tidningsproduktionen. Dataskärmar, skrivblock, arkiverade gamla tidningar. Med en pallyft och en anteckningshäfte går jag runt där nere och inventerar lagret. Bokför minsta pryl jag hittar, om det så är ett suddigummi.

Skämt åsido så har jag faktiskt skrivit lite. I dagens tidning är mitt arbete på löpet, vilket verkligen är en boost för självförtroendet. Fram tills vi hade morgonmöte  i dag och någon påpekade att efternamnet på min intervjuperson var felstavat. Vilken klassikermiss, det stod "Jansson" i stället för "Jonsson."

Här hittar man artikeln bakom löpsedeln. Den handlar om blommor.

I morgon är det julafton och den ska firas i Laholm hos mina kusiner. Så vi dundrar iväg med citran på morgonen till Halland.  Väl framme hoppas jag på ett julbord befriat från satans påfund: inlagd sill, senap, gröt och janssons frestelse. Julmat är bland det värsta jag vet.

Surfar som vanligt runt på nyhetssajter och upptäcker att Arsenal har börjat förstärka sitt damlag inför kommande Champions League-slutspel med drabbningar mot bland annat svenska Umeå.

En liten parantes till föregående inlägg som Simon skrev om Franke. Han missade den bästa referensen i jämförelsen mellan Franke och Glasvegas. Jag tänker mig att det skulle sett ut ungefär såhär:

"Oväsendet är ännu högre och bröderna Franke är lite snyggare än sina skotska kollegor, mindre fårmage och mer räkfrossa".

Nåja, nog om Franke som vi på S-P tippar som årets band nästa år, bara så ni vet. Annars sitter jag hemma i föräldrahemmet och glor. Växlar mellan dator, busa med hunden, sitta framför brasan och bli olidligt uttråkad. Hoppas det blir en liten sväng in till Värnamo lite senare här. Nog om detta. Vad jag önskar är att Simon länkar till lite artiklar han skriver borta på SmP.

Nu i dessa Glasvegas-tider kom jag att tänka på bandet som mest av allt påminner om dem: Franke.
Kommer ni ihåg Franke? Det gör knappt jag heller. Förutom att de spelade på Wayoutwest förra sommaren och att jag då var på Kanye West i stället. Det ångrade jag inte då, och inte i dag heller. Jag har faktiskt inte ägnat Franke en enda tanke på säkert tre år. Förrän jag hörde Glasvegas.
Rockabilly, skinnjackor, oväsen, vuxen-emon, pretantionerna. Visst ser man lätt likheterna? Jag saknar Franke väldigt mycket. Reinholdzon skrev en krönika om att de skulle släppa en skiva förra sommaren, men det blev det inte så mycket av.

För att friska på minnet vill jag att ni går in och lyssnar på deras musik här. Särskilt "Ställs mot dig" och "Ensamhetens anlete samt adress." Ni/Vi pretantiösa som gillar Glasvegas för texterna kommer älska Franke ännu mer. Oväsendet är ännu högre och bröderna Franke är lite snyggare än sina skotska kollegor.

/Simon

Oj, nu gick jag in och läste Reinholdzons krönika. Den killen är sjuk i huvudet.

Frisyr: Simons arméfrisörsalong.
Tröja: HM
T-shirt: Bandtröja med de gamla kommunisterna the (international) noise conspiracy
Byxor: Snorgamla acnejeans som är söndriga efter 1000 timmar på Jotex.
Skor: Ridell

Trappstädningen kan börja! Måste skynda nu, som nämnt tidigare så ska vi åka ned till Småland idag. Har fortfarande en massa att ta hand om. Var exempelvis nere i Flemingsberg idag och scannade bilder, lite slarvfel på mina illustrationer men gissar på att större delen av min klass inte kommer börja layouta imorgon kl. 9.
Hepp! Hepp!

Vaknade av att alarmet på mobilen börjat tjuta vid åtta-tiden. Tittade ut genom fönstret och såg såluppgången på årets kortaste dag. Det var mycket längesen utsikten från våning femton var vackrare. En mängd färger borta i horisonten och en molnfri himmel fick mig att må oförskämt bra. Den stora skillnaden var att jag inte längre låg två meter upp i luften längre. Nej, förvandlingens tid har rått i lägenheten det senaste dygnet. Igår efter jobbet flyttade Jimmy ut alla sina grejer och ganska lagom till det att allt var inlastat i flyttbilen kom mina föräldrar förbi lägenheten. Efter fyra timmars meck med borrmaskiner, skruvmejslar och hammare hade vi byggt om loftsängen som stått i "mitt" rum till en vanlig säng som står inne i "det andra" rummet där min inneboende (Frida och Jimmy) bott. I väntan på att min käraste flickvän ska flytta in så har jag lägenheten för mig själv. Än så länge ser det rätt miserabelt ut, men det kommer lösa sig, inte nu, men någon gång i början på det stundande nya året.

Om några timmar är det således dags att packa in sig i bilen och börja resan ner mot Småland igen. Med på resan är även Simon och min storebror som lämnar våran svenska huvudstad för att studera några månader i Kanada. Vad som blir roligt med Småland? Tjaa, träffa alla vänner, hunden och givetvis mina bröder. Fira jul ska bli trevligt trots att det går rätt knackigt med julklappar för tillfället om vi säger så. Nåväl, nu måste jag packa, städa lite och fixa.

Hoppas ni uppskattade gårdagens listor?

/Sune

Lite korta, snabba grejer vi gärna vill uppmärksamma. Allting börjar med årets, ni hänger med? Bra, då kör vi:

Efternamn: Vedeler
Bar: Snottys
Park: Nytorget
Öl: Primator
Fisk: Pangasius
Gris: Bacon
Hamburgare: Den hemmagjorda
Besvikelse: Sommar-OS
Sprit: Explorer
Whisky: Jameson
Rumskamrat: Frida
Mest använda ord: -Bogge, -Elvis, asså.
Yrke: Lagerarbete
Murvel: Simon
Slapptask: Sune
Årets korta, skäggiga man: Musse (inte pigg)
Profil: Dirtan
Chef: Lumsden
Kön: Kvinna
Årets enögde: Billy
Pokerhaj: Facklund
Långe man: Staffan
TV-spel: Call Of Duty 4
Magasin: Filter
Dagstidning: Dagens Nyheter
Frisyr: Lisbeth Palme-pagen
Mode: Stålhettor och sotarmössa (tillsammans)
Sämsta Daniel: Lindström, tätt följt av Andersson
Avsked: En annan Broder Daniel
Vuxenpoäng: Ica-kortet
Krönikör: Påstan- Benke
Frälsare: Jesus
Musikstil: Dub-step, tätt följt av Balaerican
Ordvits: Rauk'n'roll
Neger: Barack Obama
Idrottsstjärna: Zlatan
Bojkott: Harry's
Skåning: Karin
Uppsalait: Jossan
Sås: Bernaise
Film: Ingen
Allan Ballan: Mannen som sjöng hårdrock högt på pendeltåget tidigare idag.
Bög: Magnus Betnér
Sexuella läggning: Zoofil
Skämt: ordvitsar
Svenska politiker: Lars Ohly, helt jävla blindgalen!
Problembarnsnamn: Jimmy
Bok: This Is Stockholm
Viktigaste händelse: Horace Engdal slutar som Svenska Akademins ständige sekreterare och ersätts utav Peter Englund
Idrottslag: Manchester United
Stördaste land: Ryssland
Mugabe: Robert Mugabe
Transportmedel: T-bana, tätt följt av benen
Stadsdel: Vasastan
Förort: Jordbro
Landskap: Jämtland
Flickvän: Olivia

mvh
/Simon & Sune

1. The Wire
HBO:s storslagna drama om Baltimore är den bästa snutserien som någonsin gjorts. Kanske var sista säsongen som gick i våras inte den starkaste, men tillräckligt stark nog för att spöa all konkurrens med hästalängder. Vi har fortfarande inte slutat dricka Jameson och när sommaren kommer ska vi ägna nätterna åt att blanda Jameson och Heineken på en lämplig bangård. Gör oss gärna sällskap när vi sörjer McNulty, Bunk, Lester Freeman, Omar, Avon, Boodie, D, Slim, Cheese Waggstaff, Marlo, Snoop, Stringer Bell och alla andra.

2. Californication
Flera gånger under året har vi frågat varandra vem vi skulle vilja vara om vi fick välja mellan Vincent Chase från Entourage eller Californications Hank Moody. Lyckligast hade man kanske varit som Vincent Chase, men Moodys gamla kavaj och sletna porsche hade definitivt klätt oss mycket bättre. Mycket sex, otrohet, knark och så pinsamma scener så det gör ont att se på ibland.

3. 30 Rock
Mångt och mycket den enda serien som faktiskt är rolig nuförtiden. Alec Baldwin är helt jävla fenomenal som chef till Tina Fey. Deras samspel är värd varenda jävla Emmy i komediklassen. Sen att hela serien är fylld av skruvade karaktärer gör saken bara bättre. Nörden i truckerkeps, Kenneth, Tracy Jordan och sen är det bara att bocka av listan. Nyligen var även Jennifer Aniston med som galen mansslukerska i ett avsnitt, roligt att se den gamla haggan tycker vi.

4. Entourage
Gammal kärlek rostar aldrig. Efter några rostiga säsonger kom Entourage tillbaka efter ett alldeles för långt uppehåll. Vinnies karriär gick helt plötsligt inte spikrakt framåt utan mer en rostig spik neråt, Turtle fick ligga, Drama vara lika oskön som alltid och E var E. Men mest av allt, Ari Gold var fortfarande Ari Gold. Tidigare säsonger har Ari räddat det mesta från ren katastrof, men under den senaste säsongen kom faktiskt den där känslan om att "jag måste se nästa avsnitt, hur fan ska det gå?" tillbaka

5. Mad Men
Den snyggaste serien i år där välskräddade kostymer och strukna skjortor ackompanjerat av välkammade frisyrer intrigerade, bedrog, ljög och gjorde reklam mitt på Manhattan. Själva dramat har sina kurvor men fångar ändå in en tills man är fast. Mycket rökning, mycket sprit, en helt annan kultur. Kvinnor som inte stannade i hemmet i början på 60-talet var väldigt konstigt. Men mycket bra serie.

1. Fleet Foxes - S/T
Skäggen vann i år igen. Simon har redan börjat med försök att odla ut till ett äkta Fleet Foxes-skägg. Sen att musiken låter bättre än vad vi någonsin kunnat drömma om är ju mer än väl för att bli årets album. Motiveringar är överflödiga egentligen, bara att dra på sig sin murrigaste kofta, kryoa ner i soffan och sätta på Fleet Foxes, så är du hemma.

2. Glasvegas - S/T
Helt plötsligt blev skotsk socialrealism det tuffaste någon gång under hösten. Huruvida Glasvegas är rockens räddning låter Svarte-Petter vara jävligt osagt, men musik som låter som ett våldsamt samlag mellan Broder Daniel och Glasgow Rangers fanclub är bra, det är tillräckligt bra för att bli tvåa.

3. Lil Wayne - Da Carter III
Minst, smutsigast, coolast. Ur ruinerna efter att New Orleans jämnats med marken reser sig en, från topp till tå ,tatuerad, tre äpplen hög smurf med dreadlocks som räcker ned knäna. Lil Wayne kan rappa utan att ens behöva tänka och det behöver han inte heller göra. Ös på för fan bara, ingen hjärna, det viktiga är att ha kul. Han gjorde den konstigaste och häftigaste hip hop skivan i år. Lollipop är en så sjukt enkel låt som glider genom en heliumångande dröm om Lamborgini, booty och gräs.

4. Bon Iver - For Emma, Forever Ago
Ni kanske märker att vi vår musiksmak är ltie splittrad här och där. Lite skägg, lite skinnjackor och en skvätt hip-hop. Men ibland är det skönt att sitta i badkaret med en god bok och rosta lite bröd samtidigt. Till detta ändamål har vi snudd på missbrukat Bon Ivers skiva som stämningsfull bakgrundsmusik samtidigt som rostbrödet blir något för bränt i kanterna.

5. Lindstrøm - Where You Go I Go Too
Vi ber till vår allsmäktige fader att den kosmiska fjorddiscon har kommit för att stanna, helst förevigt. Lindstrøms halvtimmes-epos med samma titel som skivan är fjorddiscons finaste stund.

6. MGMT  - Oracular Spectacular
Den skiva som har lyssnats sönder och samman på förfester, fester, klubbar och efterfester. Hipstersarna från Brooklyn fångade partyt på denna skiva.

7. The Game - LAX

8. Vampire Weekend - S/T
Vi tänker välutbildad pop i preppykläder. Tonerna får oss att drömma om Kennedy-klanen, Ivy League och kokain.

9. T.I. - Paper Trail
10. Benga - Diary Of An Afro Warrior

5. Dungen - 4
Vi tänker skägg, fiskemössor, vatten, gamla män med mjäll och Dungen på det. Amen sade Herren när han såg att det var gott.

4. Kleerup - Kleerup
Mycket möjligt att Herr Kleerups skiva var en av de mest hypade under året som gått. Men någon gång under sommaren försvann den in i skuggan bland skäggiga Seattle-bor och hippa Brooklyn-tomtar. Likt förbannat är skivan fortfarande jävligt bra med ett knippe grymma låtar. Sen att Kleerup blev något av Sveriges svar på Pete Doherty med missbrukarhistorier och affärer med diverse föredetta Big Brother-deltagare och modeller blev kanske lite väl uttjatat i längden.

3. Frida Hyvönen - Silence Is Wild
Yrvädret från den norrländska vildmarken släppte i mångt och mycket årets mest finstämda och vemodiga skiva. Sällan har ett piano låtit bättre i popsammanhang.

2. Hello Saferide - More Modern Short Stories From Hello Saferide
Östersund är en stad vi mer och mer börjat älska under året- trots att vi aldrig varit där. Det kan vi delvis tacka vänner för, men också Det Norrländska Vemodet i indiekostym. Den klarast lysande stjärnan därifrån är Annika Norlin. En jämn, bitter skiva, helt i vårt tonläge alltså med en massa fantastiska små historier.

1. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
Ingen annan svensk artist har en ärlig chans i vår värld när Håkan är med. Vår barndom avslutades och vår ungdom började samtidigt som Håkan släppte sin första singel, och vi har nu levt med varandra i snart nio år. Sen har polare, skolor, lägenheter, flickvänner kommit och gått men Håkan bestått.

1: Offes 24-årsfest kombinerad med inflyttningsfest
Folk kom, dom såg, skrattade, blev fulla och gick hem med ett leende. Vedeler diskuterade livets stora frågor och Offe försvann först från festen av alla. Ingen var förvånad, allt var som vanligt, Johan däckade i en stor säng och den tryggaste festen blev även den roligaste. Tack till Klitor, Oskar och Martina.

2: Karins villafest i samband med studenthelgen
En kär hemvändarfest i somras när allt häng med släkt och familj blev outhärdligt kom Karin som en räddande ängel från Syd och bjöd på hus, hem, grill och nakna hermeliner. En fest som gärna kan sammanfattas med det oerhört slitna uttrycket "alla var där".

3: Vice-festen i oktober.
Nej, så jävla kul var det faktiskt inte.

I övrigt har vi krönt kvällarna med häng på Snottys, Knast, Nada, Tranan, Ace, Debaser, Spy Bar (mest blivit utslängda), Bonden, Carmen, Trädgården och i våra respektive lägenheter.

Nu kommer årsbästalistorna på löpande band, så håll i hatten så åker vi!

/Svarte-Petter

Är tillbaka från min Dantesfärd i centralområdet. Har handlat julklappar till mina nära och kära. Det liknade faktiskt Den Gudomliga Komedin väldigt mycket. Började i de yttre ringarna kring hötorget för att sakta vandra in mot epicentrum och Hin Håles boning: Åhléns.
Barn överallt som man får kliva över, skrikiga tonåringar som går i zick-zack, några av min egen sort som stirrar ned i marken och går rakt fram, och tanter som av någon anledning använder de sista ljuva åren till att stå vid kassan och prata med personalen. Nigga please! Du är ju pensionär och har all tid i världen. Gå ut kl. 10.00 på en vardag om du vet att du kommer ta god tid på dig i ditt handlande.
Det värsta är ändå alla, förlåt, bonnläppar som ställer sig på vänster sida i rulltrappan. Därför gick handeln i barnvagnsfart medan migränen rusade fram i X2000- hastighet, hela vägen hem igen.

Väl hemma upptäckte jag något fint i min mail. Min gode vän och klasskamrat Mark Malmström bjöd in mig till Spotify. Därför ska han ha dagens stora hyllning! Jag ska låta gravera in Markbook på min dator efter detta!

/Simon

Nu har jag fattat ett beslut. Håret är för jobbigt halvlångt, dags att klippa sig. Det är ändå för tjockt för att jag ska kunna låta det vara ytterligare några månader och skaffa den rockabilly-frippa jag egentligen vill ha. Den första varningsklockan ringde förra veckan när en jobbarkompis (Nils-Thomas) sa till mig att jag såg ut som Björn Hellberg.



Björn utsågs ändå av Hipp-hipp till "Mr.Medeltid" tack vare sin frisyr.
Hade en klasskompis en gång i tiden som lät sig klippas som Twiggy i Marilyn Mansons band. Tyvärr var det hans mamma som klippte honomt och hon tog inte ut svängarna tillräckligt mycket för att det skulle bli coolt. Det första jag själv gjorde då på måndagsmorgonen när han kom med sin nya frisyr/pottfrilla var att införa hans nya smeknamn: Mr.Medeltid.

Så var det äntligen dags för lite andrum. Ska inte kalla det ledighet eftersom det är tidig uppgång imorgon också. Men sen är det slut. Sen är det jullov på riktigt. För min del kan vi väl sätta "jullov" inom kaninöron också. Detta eftersom jag på måndag börjar som vikarie på Smålandsposten under julen. Har som tur är några dagar ledigt också, men måste ändå säga att jag ser mycket fram emot mitt första betalda journalistjobb.
Men ikväll har jag kvällen off för första gången på jagvetintehurlänge. Har utnyttjat tiden till att äta avocado, läsa Café, kolla på californication och ta hand om disken. Skämdes när jag diskade och såg att det bara var kaffemuggar. Inte en enda tallrik eller bestick. I princip har jag bara käkat köpemat i en månad nu. Jag är inte en slacker på riktigt, har lite för lite tid och lite för mycket pengar för mitt eget bästa. Inte helt osökt leder det in på mina nyårslöften:

• Börja laga mat. Flera gånger i veckan. Och så ska jag under 2009 utöka min arsenal av maträtter, helst vill jag lära mig laga något från varje kontinent i världen. För svensk husmanskost är bland det värsta jag vet. Försökte mig på en falukorv för några veckor sedan. Skar upp en liten bit, stekte och åt upp den. Sen slängde jag resten av korven i soporna.
• Inte jobba så hysteriskt mycket. Nu måste jag ta det lugnare. Det är på tiden att jag börjar umgås med mina vänner och inte försumma alla nära och kära.
• Börja träna. For real.
• Sälja något frilansarbete under året.
• Resa utomlands.
• Ha semester och åka på Emmaboda.

På söndag påbörjas färden ned till landskapet där jag är född. Där skogarna står täta utmed vägarna och människorna pratar på lite smådum Kronblom-dialekt. Sen stannar jag där tills nästa år. Så hoppas att några av er mina vänner väljer att fira både juldag och nyår med båda fötterna stadigt nedkörda i den steniga småländska jorden.

Så vänner! Då var det "jullov" för min del. Varför jag sätter jullov i kaninöron är väl mest att på högskolan finns det inget uttalat jullov men inofficiellt finns det ett och det börjar jag på nu. Framåt 5:e januari åker jag till skolan igen. Har lite skolarbete att göra under lovet med och jag hoppas jag finner ro till att göra detta skolarbete i Rydaholm. Närmast på schemat står en liten julavslutningsfest med några klasskompisar på diverse adresser runt om i Stockholm, bland annat min. Imorgon jobb mellan 7-12 och sedan ta emot föräldrar och göra om min lägenhet bland annat. Och på söndag sker hemresan till Småland i familjens bil och med på resan följer så även Simon.

Var och tittade på lite julklappar idag. Det slutade givetvis att jag kom hem med ett par kängor till mig själv som kostade lite mer än en tusenlapp över vad jag egentligen har råd med. Snart är jag ett ekonomiskt haveri, men en julklapp till flickvännen är beställd i alla fall. Får komplettera listan under helgen, eventuellt måndag eller tisdag med.

Nu kaffe & cigg.

Imorgon har vi preliminärt planerat in att skriva lite listor för att sammanfatta året. Så håll ut. Svarte-Petter tar ny fart framåt det nya året. Puss

Hitler får ingen tårta: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4021632.ab

Jag ägnade nyss lite mer än en halvtimma åt att läsa en gammal blogg jag skrev själv under en kort period, sommaren 2007. Av de texterna fick jag verkligen känslan av att jag då, juli 2007, var en mycket trasig man. Det var mycket ångest (den ångest vi sysslar med på Svarte-Petter är inte ens i närheten), grava sömnproblem, jobbhat, fylla och cigarett-historier. Sen vips, vid månadsskiftet juli-augusti svängde helt plötsligt allt. Jag slutade mitt jobb jag hatade och började även lägga grundstenarna till det som numera är mitt förhållande med Olivia. Sen fick bloggen ett abrupt slut och lika bra var väl det. Men på ett sätt är det skönt att gå tillbaka och läsa vad som egentligen försegick i mitt liv. Det är en dagbok som ligger ute för andra att läsa. Kanske beror det lite på vad Vedeler sa i lördags om mitt bloggande. Han sa att han aldrig läst något så utlämnande i någon annan blogg. Och visst kan jag tänka mig att hålla med. Mina gamla bloggar, tänk post-Stockholm, -slutajobbet och -Olivia, var verkligen så. Det var depression och smuts i alla former. Självhat, människohat och ibland snudd på rena självmordstankar som skrevs ut där. Så om jag tycker att jag har det jobbigt nu så är det bara att läsa den där bloggen och så får jag ett helt annat perspektiv.

I ett ryck förra året deletade jag personliga bloggtexter som sträckte sig från hösten 2005 fram till våren/sommaren 2007. Ibland tycker jag det är lite synd, men oftast rätt skönt att dessa texter inte ligger kvar alls.

/Sune

Lite tid över, lite tid att sitta och tänka på saker och inte bara kämpa för överlevnad. Det var gott, väl behövligt om så kan sägas. Om två veckor är år 2008 till ända och ett nytt år kan börja. Varför inte försöka smacka in några nyårslöften att för en gångs skull försöka följa. Mina funderingar har börjat och listan är hittills inte speciellt lång men så här ser den ut:

• Röka betydligt mindre (Gå från dagens 15 om dagen till hälften åtminstonde)
• Börja läsa mera (böcker, tidningar, tryckt på papper)
• Sitta mindre och slöa på nätet (effekt av ovanstående)
• Börja träna
• Ta tag i skolan för fan
• Och till sist, ta tag i mitt liv och börja gör saker

För att fördriva lite tid idag gick jag in på Nöjesguidens hemsia och läste lite sammanfattningar över 2008. Sen valde jag, dumt nog, att läsa en enkät om hur 2009 som diverse kvasi-kändisar fick svara på. Effekten av när jag läst de tre första respondenterna var att jag scrollade bort artikeln och känslan efteråt var att jag duschat i någon annans diarré. Så barn, ge fan i att läsa Nöjesguiden.

Nu lyssnar vi på Eldkvarn och gör oss redo för lite jobb.

Anticimex: Nu kommer jag med julbordet till råttorna.
Jag: Ja, de glöms lätt bort under juletid.
Anticimex: Det är inte gift vi har i detta (pekar på fällan med råttgiftet), de kommer föräta sig på högt kolesterol.
Jag: Fettbomben!
 

Hoppsan hejsan, slapp tydligen åka till skolan idag fick jag nyligen reda på. För detta tackar jag mina kära klasskamrater, Diskofil-Johan och Erik, som jag tillsammans bildar tv-team med under pågående kurs. Nu dök det här upp något oväntat och efter att ha haft mitt liv oerhört strikt planerat ställer jag mig lite frågande till vad fasikens jag nu ska hitta på? Vad bör jag göra? Äta mat ska givetvis ske, samt ordna iordning lite i hemmet förstås. Sen får vi se var det bär hän någonstans. Kanske jag får tid att raljera över något här i bloggen.

Givetvis är vi på Svarte-Petter nyktert glada över att vår kära vän, Baggen, flyttar till Stockholm i vår. Äntligen någon av våra vänner från landet som har fattat något. Att det just är Baggen som tagit detta fina beslut förvånar mig inte det minst. En klok man kan vi konstatera.

Visst känns det underbart att lämna sin lägenhet vid 08.15 och att kunna stolpa in samma lägenhet 00.15 på kvällen och allt ser likadant ut. Ur detta meddelande får ni gärna förstå att tid för blogg det finns inte. Idag har jag packat en massa juice-elvisar med mera. Tomteverkstad på hög nivå ska ni veta. Trevligt att för en gångs skull få knega ihop med Dragan. I vanliga fall hinner vi som hastigast hälsa på varandra innan Dragan går hem och jag börjar. Således är det bara två kvällar kvar att arbeta det här året. Det får mig att bli lite glad i alla fall. Vad som får mig mindre glad är det dystra faktum att jag inte träffat min flickvän på över två veckor och att det antagligen dröjer lite mindre än två veckor till innan jag får träffa henne igen. Sådana ting får mig att inte vilja gå upp på morgonen, fast ändå, för sängen känns ovanligt tom...

Söndagen i all ära. Den enda lediga dagen på veckan. Sitter likt förbannat och förbereder mig inför veckans alla seminarier. Och ja, glasögonsnoddarna är på.

Igår var jag på inflyttningsfest i Huvudsta. Offe, Oskar och Martina har på något vänster fått tag i världens största och fräschaste P Diddy lägenhet med takterass, över 100 kvadrat på två våningar. Det var en fantastisk fest, träffade en massa uppflyttade Värnamobor som jag inte pratat med på år och dar, bland annat två klasskompisar. En av dem är ihop med Freddy Söderberg i Hammarbys A-lag. Det ledde såklart till att både jag och Sune genast gick fram till henne för att prata/intervjua/förhöra om Freddys träning mellan säsongerna.
- Han dricker väl inte?
- Är han uppe i tid på morgonen och äter sin gröt?
- Äter han sina grönsaker?
Och så vidare. Blev lycklig när vi bytte nummer och bokade att vi skulle gå tillsammans på säsongspremiären i vår.

Kvällen avslutades med att vi slog sönder en stulen sopborste och att jag och Dragan racade uppför en rulltrappa. För att inte förlora vid slutspurten slängde jag mig och gled över golvet längst upp. Det känns i höften i dag.
Gårdagens mest använda uttryck är som det står nedan: "Vi byggde den här staden på Rauk'n'roll"
Eder Simon Hjälmefjord.

Medan klocka fortfarande är sen och S-P inte har sovit på 22,5 timmar vill vi i alla fall säga att vi är hemma från den bästa festen i mannaminne. Nog för kompisar från förr och nu som inte är med oss- Men vi byggde den här staden på rauk'n'roll som gotlänningarna skulle sagt det.
Stockholm! Vad nån än säger.

Glasögonsnoddar från gubbdagiset numero uno, Claes Ohlsons. 10 kronor och i vilken färg du vill så länge den är svart.

För övrigt är alla former av inne/ute-listor, längre analyser av Kinky Afros årsbästa album och Niklas Ekdals ledare inställda tills jobbet slutar. Vilket är torsdag nästa vecka.

Polisen på Södermalm verkar ha en bråd dag idag. Morgonen inleddes med ett knivrån mot den lilla blomsterbutiken som ligger i Södra Stationshuset lite innan nio. Strax efter tio rånade två män med motorcykel pantbanken uppe på Götgatsbacken, strax bredvid H&M och Brunogallerian. Nu när jag var ute precis för ett besök på Bolaget hovrade en polishelikopter ovanför den södre delen av Götgatan samt att det stod en polisbil utanför Handelsbanken nere vid Ringen med poliser utanför som förhörde en människa. Jag funderar om det är ytterliggare ett rån på banken eller om det har något med ovanstående händelser att göra. Man kanske borde bli kriminalreporter istället. Lasse Weirup på DN är alltid spännande att läsa, organiserad brottslighet, unga grejer det.

Men nog om rånfrekvensen i mina kvarter. Från klockan 16 ikväll till klockan 16 imorgon ska det jobbas cirka fjorton timmar med ett sömnuppehåll på nio timmar någonstans där i mitten. Först en handledarsväng till skolan. Insåg innan att fan vad det kommer kännas konstigt i januari att inte åka till jobbet varje kväll, nu har jag vant mig vid det här och så är det snart slut. Skönt misstänker jag att det kommer vara.

Då har dagens bästa timmar förbrukats, nu ska dagens sämre timmar börja. Kvällsjobbet igen, skönt att vara ledig på dagen i alla fall. Kände på mig att ytterliggare en 9-23-dag inte hade uppskattats av mina sinnen. Nåväl, har varit lite halveffektiv, fått hälften av sakerna på min todo-lista gjord. Mer har jag inte att ge, hjärtat gör ont, kroppen gör ont, tiden är borta. Även jag är otrogen, men bara med våran Bogge. Lyssnar konstant på Glasvegas julskiva, fantastiskt.

1. Alla nya band och artister är yngre än vad jag är.
2. Klasskompisar gifter sig.
3. Man känner sig trygg när man ser en polisbil
(Vilket jag fortfarande inte gör. Pulsen går upp och jag börja genast tänka på vad jag har på mig, körde jag i 97 på 90-väg osv.)

Lite nyheter: Är hemskt otrogen nu ett tag från Svarte-Petter. Mitt liv består just nu av två saker: Skola och Jobb.
Jaja, den harangen har vi hört innan, tänker ni nu. Men en bloggare med tre till fyra år bakom nacken i bloggvärlden måste få sin uttömning. Så skriver därför ibland i min klass gemensamma blogg, som handlar om produktionen av en tidning om just bloggar.
Den andra bloggen är betydligt mer intern och hemlig. Men känn ingen nyfikenhet, den handlar om vitvaror.

Till Tone: Fantastiskt att det börjar poppa upp några som använder det genialiska A Milli-beatet. Uppsalas starke man, Organism 12 back on track! Hörde UGK på radion på vägen hem. Tänkte på det år som gått sen Pimp C dog rock'n'roll-döden. Hip hop-världen är full av röckstjärner. Hävdar fortfarande med bestämdhet att Wu-Tang är en att världens bästa rockband, och ODB är Shane McGowan.

Ja, nu är en helvetesvecka avklarad, nu är det bara två kvar innan jag tar julledigt. Med helvetesvecka menar jag att varje vardag är det skola mellan 10-16 och sedan arbete på kvällen 17-22. Plus att det även har pratats om övertid på lördag. Tur är väl då att Offe och Oskar har någon slags inflyttningsfest på lördag, så det finns något ljust att se framemot. I övrigt är det bara mörker, mörker, mörker. Det här hektiska livet har redan resulterat i ett större sammanbrott med knutna nävar och tårar över diskbänken sent en kväll. Hur många fler vet jag inte hur det kommer att bli. Egentligen borde jag göra skolarbete nu, men det finns ingen ork i kroppen, all energi är slut. Har ett flashprojekt som hänger över mig likt en snara och det känns lite som att stolen jag står på närsomhelst ska ryckas undan. För att spä på skiten ännu mer kommer jag inte få träffa min kära flickvän på länge, det gör mest ont av allt.

En bra sak dock, Dennis är i stan så ikväll blir det en söndagsöl på Snottys med forna Värnamo Basejumpers. Men vi kan summera veckan såhär, "Fy fan för livet".

Samma tradition varje söndag. Jag vet att både jag och Simon är stora beundrare av Niklas Ekdals söndagsledare i DN, oftast en av få anledningar att överhuvudtaget lämna sängen en söndagmorgon/förmiddag/eftermiddag/kväll (beroende på lördagens alkoholintag). Idag, andra advent, var inget undantag från regeln. Idag slår herr Ekdal hela huvudet på spiken, hårt som fan. Jag hoppas att alla Göteborgare inte läser DN idag (Göran Johansson och alla bilindustriarbetare, men det är väl hela Göteborg?). Ekdal har givetvis helt rätt i att staten inte ska gå in som ägare för någon av bilindustrierna där borta i väst. Visst kan det leda till att många människor blir arbetslösa, men som Ekdal skriver är det inte Statens uppgift att lägga våra skattepengar på biltillverkare som tydligen inte går speciellt bra. Finanskrisen som råder är ett reningsbad och vi svenskar kanske för en gångs skull inse att världen har utvecklats. Tillverkningsindustrin är inte anpassad för Sverige i samma grad som den var för några decennier tillbaka. Länder vars invånare klarar av att göra samma jobb (tänk skruva på muttrar och liknande) men till en betydligt lägre kostnad har väldigt stora fördelar gentemot Sverige. Det är dags att vi får anpassa oss till rådande världsordning och inte plöja ner miljarder på en blödande industri. Gör något för pengarna som vi faktiskt är bra på, för bilar kan tydligen andra göra bättre än vi svenskar.

/Sune

Den dagen då en julskiva innehöll en låttitel med namnet "Fuck You, It's Over" skulle komma trodde jag aldrig riktigt på. Nu har årets hajp Glasvegas bevisat att jag hade fel i mina tankebanor. Bara två månader efter deras skivdebut kommer jul-ep:n "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)". Och om ni föväntar er glada miner och hyllningar till julen har ni fel. Här kommer den svarta julskivan, Carolas antites kan vi kalla det. Och äntligen kommer en julskiva som det går att identifiera sig med, en skiva som inte automatiskt framkallar kräkreflexerna. En likhet med traditionella julskivor är att låten "Silent Night" faktiskt är med. Men det är fortfarande Glasvegas, ni som hört debutskivan kommer definitvt känna igen er. Bra skit.

/Sune

Kvällens United-match var allt annat än en njutbar upplevelse. Istället för en på förhand tippad storseger blev det en vandring genom dödsskuggans dal. Bollinnehavet för United var något över 100 procent men målen ville inte trilla dit. Inte förrens klockan slog över till 90 minuter då Michael Carrick får ett bra skottläge strax utanför straffområdet. Han drar till med vänstern, skottet ändrar riktning på en Sunderland-försvarare och tar i insidan på stolpen och rullar ut i banan. Och vem dyker upp där? Inte Rooney, inte Tevez, inte Ronaldo, inte Berbatov utan mittbacken och min hjälte som jag skrev om häromveckan, Nemanja Vidic. Han har tagit en löpning över hela planen för att hjälpa till i slutoffensiven. På något mirakulöst sätt lyckas han tamja löpningen så väl att han helt plötsligt står med öppet mål och bara har att skyffla in bollen, vilket han gör med briljans. Tack vare det målet kunde jag förlåta för en i övrigt rätt miserabel match.

På plattan står nu en Tikka Masala och till det kanske Glasvegas julskiva mån tro?

/Sune

Igår på julfesten förde jag, Micke och Sune en diskussion mot vår marknadschef om varför mac är bättre än pc. När vi inte kunde ena oss rådfrågade vi vår IT-chef, Frank, om vad som är bäst.

- Du måste ha mac. Annars är du ju dum i huvudet.


Foto från boschkonferens i Vaxholm. En blank Johan och en blank Frank.

Känns tryggt att ha plöjt ned pengar i en sådan nu när den är godkänd av basket-Frank.
Senare under julfesten kallade han marknadschefen för "bara en trainee" och sa saker i stil med "plöjer du ned studiebidraget i drinkar nu?"
Mac vs pc upprör mycket känslor hos folk. Diskussionen om FRA och äktenskap för homosexuella bleknar i jämförelse.

/Simon

Ja, igår personalfest, nu gå till jobbet. Räkna själva ut kombinationen och addera gärna tanken på en lite småpackad vd med en låda rödvin för att göra saken lite mera spännande. Jag gratulerar dock mig själv för att jag har lyckats gå upp i alla fall. Plus att igår var jag varken otrogen eller spydde på chefen, men kanske droppade en och annan spydighet mot IT-chefen, kanske, minnesbilderna är inte så värst bra. På med Jerry Seinfeld-skorna nu, hejdå!

Fan.
...tastiskt.

Här är macbooken som jag köpte förra veckan. Igår var jag och Billy hemma hos mig och arbetade på en artikel.
- När kommer tomtarna med datorn, utbrast jag. Sekunden efter plingade det på dörren. Mycket riktigt stod tomten från budfirman i trappuppgången med min dator i hand.
Så nu är det fullt upp med att lära mig alla nya funktioner i mac. Rss-läsaren är i alla fall mycket bättre än på HP:n, lättare operativsystem men lite jobbigare tangentbord än på min förra laptop.
Jag och Billy började genast exprimentera med photobooth. Ett cheesyprogram förtjänar cheesy bilder. Därav följande:


Pastor Dave.


Amerikansk fotboll-spelare.

Wacko skit.

...varför jag aldrig skriver här? Jo, livet är just nu rätt pissigt, så jag orkar inte.

Slut på meddelandet.

Lisa Millberg, trummis och sen något år tillbaka, sångerska i the Concretes, berättade en gång hur hon avgjorde om hon skulle vara vän med folk eller inte. Hon kom på att det räckte med att ställa en enda fråga för att se vad det var för person.
Vad tycker du om Garden State? var frågan. Hon avslöjade aldrig vilket svar som var det "rätta."
Jag kan tycka att den är lite väl insnöad, folk i glesbygd'n till exempel kanske aldrig har sett filmen. Inte för att jag tror att hon har åså mycket kompisar från Motala, men ändå. Så jag har gjort en liknande fråga för att avgöra. En bredare sådan som alla kan svara på, och som dessutom bara har två möjliga svar.

Om du fick välja mellan att få en miljard skattade svenska kronor eller möjligheten att kunna flyga som Peter Pan. Vad hade du valt då?

Vad hade ni valt?

Förra veckan lyckades jag på något vänster skriva 12.000 tecken och jobba 27 timmar. Stor fanfar till mig. Hur jag lyckades är ett mindre mysterium, men jag tror att själen fick dö lite på bekostnad av tiden. Därför tar jag imorgon en välbehövlig tisdagssemester.
Så, vänner, antagonister och klasskamrater. Ledsen att inte närvara vid redaktionsmötet imorgon. Fast så ledsen är jag inte, det ska bli skönt. Nog för att det är många bollar i luften, men jag kan tydligen jonglera.

Planer på min tisdagssemester:
11:00: uppstigning
12:00: tvättid börjar. Tv-serierna slås på. Kanske kommer 8000 kronors prylen.
16:00: vandra iväg till råtthjulet igen.
23:00: komma hem från råtthjulet. Gå direkt till sängen utan att passera "Gå."