Svarte-Petter

Jag ägnade nyss lite mer än en halvtimma åt att läsa en gammal blogg jag skrev själv under en kort period, sommaren 2007. Av de texterna fick jag verkligen känslan av att jag då, juli 2007, var en mycket trasig man. Det var mycket ångest (den ångest vi sysslar med på Svarte-Petter är inte ens i närheten), grava sömnproblem, jobbhat, fylla och cigarett-historier. Sen vips, vid månadsskiftet juli-augusti svängde helt plötsligt allt. Jag slutade mitt jobb jag hatade och började även lägga grundstenarna till det som numera är mitt förhållande med Olivia. Sen fick bloggen ett abrupt slut och lika bra var väl det. Men på ett sätt är det skönt att gå tillbaka och läsa vad som egentligen försegick i mitt liv. Det är en dagbok som ligger ute för andra att läsa. Kanske beror det lite på vad Vedeler sa i lördags om mitt bloggande. Han sa att han aldrig läst något så utlämnande i någon annan blogg. Och visst kan jag tänka mig att hålla med. Mina gamla bloggar, tänk post-Stockholm, -slutajobbet och -Olivia, var verkligen så. Det var depression och smuts i alla former. Självhat, människohat och ibland snudd på rena självmordstankar som skrevs ut där. Så om jag tycker att jag har det jobbigt nu så är det bara att läsa den där bloggen och så får jag ett helt annat perspektiv.

I ett ryck förra året deletade jag personliga bloggtexter som sträckte sig från hösten 2005 fram till våren/sommaren 2007. Ibland tycker jag det är lite synd, men oftast rätt skönt att dessa texter inte ligger kvar alls.

/Sune