Svarte-Petter

Oj oj, läser mängder av artiklar idag om detta valborgsfirande som är i antågande. Störst uppmärksamhet är det kring ungdomarnas supande. Ikväll kommer ett x antal tusen kids antagligen ha sin första fylla har jag förstått. Det är dags att skolas in i den svenska mentaliteten. Vi är ju inget sofistikerat folk när det kommer till drickande. Vi kan inte dricka två glas vin och vara nöjda med det. Nej, vi har mer inställning "Ända in i kaklet". Och med kaklet menar jag att det slutar med huvudet i toalettstolen. Att kidsen super har jag ingenting emot, de får göra som de vill, vi vuxna är ju inget direkt bra föredöme. Min lilla protestaktion blir helt enkelt att sitta inne ikväll, nykter med världens finaste tjej och kanske se någon film istället. För vem ger sig frivilligt ut på stan och mötas av horder med ungdomar som spyr, slåss, svär och spottar. Inte ens en brasa vill jag se, det har jag sett nog av under min uppväxt. Har tidigare rört vid ämnet men som sagt, jag är uppväxt i en strikt religiös familj. Varje valborg såg likadan ut. Vi deltog i valborgsfirandet som gick ut på att någon kör sjöng några låtar och sen höll någon slags lokal kändis ett tal samtidigt som brasan brann. Kvällen avslutades alltid med ett fyrverkeri som ackompanjerades av hackande tänder och stelfrusna tår. Allt under total nykterhet, På andra sidan viken däremot brukade ungdomarna supa till det och av tradition gick man dit och hälsade på sina aspackade vänner. I myndig ålder och efter att konverterat till flaskan har jag ändå aldrig riktigt kört något valborgsfirande värt amatörerna. Förra året söp jag mig aspackad på min balkong i sällskap med Frida och en BiB rosévin. Vaknade första maj klockan sex och gick asfull till jobbet. Annars är det lugnt på valborgssupande vad jag kan minnas (jag lägger in en brasklapp för att någon gång kan jag varit full, men inget att minnas). Minns att jag träffade min första kärlek en valborg för fem år sen, fortfarande under nyktra förhållanden. Det var väl efter att det tog slut som jag spårade ur, så mycket ont kan vi härleda till valborg.

Vad jag däremot förstår är att i studentstäder är valborg något speciellt. Lund och Uppsala verkar slåss om titeln bäst stad att fira valborg i. Då förstår ni att detta är en tävling som utkämpas av unga vuxna vars favoritplagg är sin studentoverall. Mitt hat till dessa "kårmuppar" är väl utbrett och jag tar därför avstånd från att åka till så kallade studentstäder. Låt kårmupparna sköta sitt och låt oss normalt funtade människor ha en lugn och stilla valborg. För imorgon är det första maj och då är det upp till kamp mot borgarna, oh ja. Hoppas ni alla får en trevlig valborg och om ni blir nerspydda av en fjortonårig tjej på nattbussen hem, kom inte och säg att jag inte varnade er, amatörer!

Det är alltså valborgsfirande i kväll. Håller på att försöka få tag i folk för kvällen, det verkar som om den gode Jossan är med på att hitta på något. Bra det, så slapp ni läsa en massa kåserier jag hade skrivit ned här i stället.

Jag kom förresten på att för exakt ett år sedan så var jag i Karibien på Lära-känna-mig-själv-semester. Jag såg faktiskt min Karibienresa lite som ett manifest. I stället för att åka österut till asien och backpacka igenom 10 länder med en massa Rayne Wooneys och Mick Surfdude så åkte jag västerut. Helt själv. Till en ö lika stor som halva öland. Till det brittiska pensionssystemets semesterort, Barbados. Där satt jag på en altan och läste böcker i två månader innan jag åkte hem till Sverige igen.

Till minne av resan sitter jag och varvar låt efter låt med Bitty Mcleans reggae. Har fortfarande kvar min flaska med rom från Barbados, tror jag ska göra några rom & cola i kväll. Borde fixa några hundra gram gräs och blåssa i mig framför några säsonger South Park. Men det är sant, jag är ingen stoner.

Dagens låt: Bitty Mclean- Walk Away From Love

Det är sista dagen på månaden och vi tänkte bjuda på ett litet axplock på skivor vi lyssnat på under månaden. Dessutom kommer vi bjuda på ett betyg och ett kort omdöme över skivan. Notera dock att just i detta ämne kommer ingen anal djupanalys av skivorna dyka upp, det finns det andra tjommar som får roa sig åt. Nej, vi tänker bara sammanfatta det hela. Sen att vissa skivor släppts för någon månad sen eller så får ni ta. Det är ju så jävla jobbigt att hålla koll på. Men i fortsättningen ska vi försöka att hålla oss strikt till månadens släpp. Se detta som en nybörjargrej va. Så då sätter vi igång:

Joel Alme - A Master Of Ceremonies
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Hajp eller inte hajp må diskuteras. Fakta är att det är stor pop, ett fint låtsnickeri och det är bara bra. Göteborg kan mycket, leverera bra musik och fiska räkor.

Markus Krunegård - Markusevangeliet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: I början höll jag det som en fyra. Men vid noggrann eftertanke är det bara bli-vuxen-ångest all over. Trean får han för en stark inledning och ett bra avslut. Mittenpartiet är rätt anonymt utan något som sparkar mig i arschlet.

Cut Copy - In Ghost Colours
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Jämstark skiva från de australiensiska finlirarna. Ingen låt som höjer skivan till en femma men ack så värd att lyssna på. Fin popmusik helt enkelt. Ta det för vad det är, annars salar vi ihop ett gött gäng och flänger huden av er.

Crystal Castles - S/T
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Vi drar en parallell till Cut Copy. En fin samling knasljud som sammanfogar skivan till en helhet som får mig att veva lite lätt på högerarmen. Bästa partierna är de låtar som knappt går att lyssna på för de är så störande. Mer idiot-elektronisk musik till folket. Musik ska riva i öronen.

El Perro Del Mar - From The Valley To The Stars
Betyg: 2 undernärda, svarta katter
Omdöme: Raka motsatsen till Crystal Castles. Lika roligt som att torka sig i arschlet med Lambi, ack så skönt men dyrt. Rätt onödig skiva faktiskt. Inget man vill vända tillbaka till utan slängs helst ut med soporna efter lunch.

The Roots- Rising Down
Betyg: 3 svarta katter och en svart kattunge
Omdöme: Jag vill att vi ska vara det första rapakten som släpper ett 10:e album som faktiskt är bra, säger ?uestlove, trummis i the Roots, tillika bandets stora maestro. För the Roots är ett band, ett rockband och ingen rapakt. Möjligen är de hiphop, men inte rap. Rising Down är ett bra rockalbum, Birthday Girl heter den finaste poplåten Sugarplum Fairy aldrig kommer skriva.

Vapnet- Döda Fallet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: Sen när är nittiotalet tillräckligt långt borta för att indie ska bli retro? Svar: år 2008. Vapnet är musik omodernare än kungahuset. Vackert är det, fastän jag får bilder av Expressen Fredag-redaktionen från Percy Tårar. Brown?

Sun Kil Moon- April
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Mark Kozelek tog droger redan som 10 åring. 41 år gammal släpper han April, en väldigt sakral skiva. Det är första gången den här våren jag önskar att det vore höst så jag skulle få sitta hemma, nydumpad och utbränd tillsammans med Sun Kil Moon och den första frosten.

Wale- 100 miles and running. Mixad av Mick Catchdubs
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Wale gästspelar på ovan nämnda Rootsalbum, på en av de bästa låtarna, Rising Up. Själv så kör Wale i den här mixtapen hiphop blandat med klubbinfluenser från hemstaden Baltimore. Texterna handlar om nya Nikeskor. TIll slut är eastcoast inte längre penisman. Det är kukmän med karibisk klubbmusik.

När vi startade den här bloggen kom vi gemensamt fram till att det inte bara ska vara text. På våra förra bloggar har det i princip bara varit textmaterial som fyllt ut bloggen på bredden och på längden. Någon enstaka gång har en bild eller ett Youtube-klipp dykt upp. Men nu ska det bli ändring på detta och i den andan visar jag er två bilder från i torsdags då jag var ute med den ytterst trevlige och sympatiske vimmelfotografen Michael Spicey. Bilderna föreställer endsat mig och ingen annan. Men de blev rätt snygga ändå. Första bilden är tagen utanför Galleri Jonas Kleerup och den andra bredvid en container vid Norrmalmstorg.




Foto: Michael Spicey

Om ni vill se fler bilder från Spicey så gå in på hans Facebook-sida.

Just nu inne i ett oerhört jobbigt stadie i mitt skolarbete. Någonstans på vägen från fältarbetet till skrivandet drabbas jag alltid av en hämningslös ångest. Den slår ut alla system i kroppen och jag blir sittandes sysslolös. Gör ingenting av det jag borde göra. Jag ringer inga chefredaktörer, jag skriver inget reportage och jag författar inga mejl. Istället tar jag reda på vilka kändisar som torskat för knark på Flashback. Vet vem "artisten" och "tv-stjärnan" är. Känner mig snudd på lite smutsig men sådan är jag. Knark är smutsigt och folk som håller på skiten kan gott skit ha. Inatt när jag skulle sova kom återigen paniken som ett hårt knytnävsslag i ansiktet. Blev liggandes i fosterställning med händera för ögonen och ville bara glömma allt, Kommun-Gunnar, fotografer och allt. Men våg efter våg kom upp i floden av ångest. Ångestfloden, min och Simons gemensamma nämnare, något som alltid drabbar oss. Varför är det så? Har det med våra frikyrkliga uppväxt att göra, skammen eller något annat? Snart dags att gå till en psykolog och prata ut om det här. Kan inte fortgå med det här, inte alls. Ska försöka rycka upp mig nu, ringa några samtal och göra bort mig, bli en idiot igen. Sen ska jag skriva med långa, episka reportage om livet som vimmelfotograf, haha. Fuck me

Världen är full av möjligheter och ibland tar livet oanade vändningar. Som idag till exempel. Hann knappt stiga av tåget i Göteborg innan jag fann mig själv stå med en kamera och plåta kläder som min flickvän med syster modellade i. Så nu kan jag helt enkelt lägga till modefotograf på mitt CV. Knäppte väl iväg en sisådär 300 bilder eller liknande. Fina kläder hade Klara på Tillskärarakademin gjort också. Som liten extra krydda fotade vi på ett nerlagt regemente, lumpenvibbarna all over.

Finner det mycket roande att vissa hör av sig och inte riktigt förstår skillnaden mellan penis- och kukmän. Vad säger vi Simon, det är väl bara sånt man vet, eller hur?

Då var alltså GTA IV släppt. Hade jag haft råd så hade jag definitivt skaffat det. Problemet är att man bara kan spela det på något av konsolerna Xbox360 eller Playstation 3. Eftersom jag bara vill spela GTA IV och inga andra spel så vore det en dålig investering att punga ut några tusen lax för kanske 60-80 speltimmar.
Det jag älskar med de andra GTA-spelen är att de utspelar sig i en verklighet, inga påhittade rymdmonster eller trollkarlar. Rymdvarelser har vi aldrig sett, trollkarlar kastar inte omkring på blixtar och eldklot. Trollkarlar har frack och drar upp kaniner ur cylinderhattar.

Jag har hört talats om några stollar som suttit utanför Webbhallen här i Stockholm i flera veckor för att köpa spelet på releasedag. En sak är säker: varken Niko Bellic, Carl Johnson, Toni Cipriani, Claude eller Tommy Vercetti hade köat för ett TV- spel. De hade i stället köpt spelet för knarkarpengar eller snott det i butiken. Fast troligast så spelar de inte några andra spel än livets hårda skola.
Nedan kommer ett litet klipp ur spelet, som också förklarar framgången för GTA-serien. Nedan visas hur man kör rattfull i ett spel. Rattfyllespelet! Förstå befrielsen att begå grov brottslighet av alla de slag, trygg och nykter i soffan hållandes i en plastdosa.



/Simon

Ok, det verkar som om det inte alls var Death Cab for Cutie, utan en skiva med ett tyskt band som heter Velveteen. Låter hur som helst vääääldigt likt DCfC.
Tyskland, nu är läspandet förklarat.

/Simon

Puuh, är stressad som ett as nu. Därför bara en kort lägesrapport. Stod i duschen innan, dörren till duschen öppen och allt är som vanligt. När vattnet spolar som mest hör jag ett plingande på dörren och tanken slår mig direkt. "Helvete, de där hantverkarna skulle in och fixa våra element idag". Går inte ut och öppnar utan låter det ske, kort därefter hör jag hur låset öppnas och in stiger hantverkarna. "Vad fan gör jag nu tänkte jag?" och hann fundera på både det ena och det andra. Som tur var hade jag med snabba hantverkare att göra så de var klara på under tre minuter och ingen pinsam situation uppstod, men ack så nära det var. Lite jobbigt läge att vandra ut i kallingar framför två hantverkare, men som sagt, jag slapp det.

Anledningen till att jag är stressad är att jag ska inom 40 minuter hinna sätta mig på ett tåg. Tåget går till Göteborg och därifrån vidare till Frillesås där min flickvän bor. Så kommande vecka ska jag ägna mig åt att läsa GP, dra vitsar och fiska räkor. Dags att stressa, hejdå.

Jag gillar våra kategorier här, de flesta inspirerade ifrån DNs olika bilagor. Hade jag haft råd så skulle jag prenumenerat på Svenskan istället/också. DN har det förmånliga studentpriset 995 pix för ett år, Svenskan dundrar upp på 1600 kr för motsvarande studentprenumenation. Vore det inte för priset och för Rocky så hade jag inte tvekat en sekund att byta morgontidning, Svenskan är underdogsen, DN är dinosaurien.

Men min favorittidning är såklart Smålandsposten, för där ska jag börja praktisera på måndag och två veckor framöver. Nu kallar vardagens tråkigaste sidor: räkningar, tvättid och matinköp.

Har fått tag på Death Cab for Cuties nya platta med, Den låter väldigt mycket läspande, amerikansk gitarrpop. Inte för att det är något fel, men en typisk treplusskiva. Kan sträcka mig till tre och en halv möjligen.

Som vanligt en morgon i Stockholm inleds den med en snabbstudie (en timma drygt) av dagens DN. I vanliga fall brukar jag oftast slå igen tidningen med någon form av obehag av något jag läst. Idag är det österrikare som låser in och våldtar sitt barn det som framkallar mest olustkänningar. Även att Mugabe verkar dundra igång med våldet igen skrämmer mig, eller det som skrämmer mest är att det föräras en liten notis på Utrikes och ett litet omnämnande på ledarsidan. Detta får inte glömmas bort, kom ihåg, glöm för helvete inte bort Zimbabwe. Förvånas samtidigt över att Utrikes bara får en sida idag, notera EN sida. Visst kan vi lägga till ett uppslag om österrikarna men ändå, en halv sida en tisdag, har alla korrar åkt på semester? Nu ska jag nog komma till det som är viktigt här, något positivt faktiskt. Jag läser två spännande artiklar om miljön, ni som känner mig vet att jag har något bultande för miljön. Inte sådär jätteradikalt men jag försöker bry mig lite, i de stora frågorna som mest. Dels läser jag om några lirare i Sthlm som bränner runt i elbilar från 90-talet. Tyckte det verkade soft, deras milkostnad var i dryga slängar 1-2 kronor, vad en bensindriven bilfan kostar kan ni räkna själva på men det är över 15 kronor i alla fall. Därför hoppas jag innerligt att de där omskrivna Hybridbilarna gör intåg snart, köp köp köp. Vattenfall, vårt stolta svenska miljöförstörargäng, har slagit näven i bordet och fått tummen ur röven. Nu jävlar har de lyckats uppfinna ett kolkraftverk som inte släpper ut någon koldioxid. Ett kolkraftverk som inte släpper ut någon koldioxid låter ju helt crazy tänkte jag först. Men för er som inte orkar läsa själv så har de uppfunnit något system som brassar ner all koldioxid en kilometer ner i marken istället för rätt upp i luften. Beundransvärt tycker jag, glöm bara inte att tipsa chipparna och indierna om uppfinningen, ett råd från mig allena. Kulturen var som vanligt rätt bister, enda läsningen var att Schottenius skulle försvara DN:s egen Leif Zern i Norén-historien Annars bara tråk, tråk, tråk.

Japp, så avrundar vi den här lilla stunden med att ta dagens första cigg och låta dagen börja på riktigt.

Nu avrundar vi den här

Eftersom vi redan har börjat hänga ut våra vänner så känner vi dåligt samvete och ska bjuda lite på oss själva också. Med anledning av detta ger vi er en mp3-fil som består av Sunes första staplande steg som blivande radiojournalist. Efter en rundtur med bandspelare på Södermalm kom vi över den här enkäten om vad folk gör för att minska klimatförändring. Lyssna noga på vad gubben säger i slutet, klicka här.

Uppdaterad: Nu funkar länken, var lite tjall på linjen innan.

Hej, nu brölar vi på med inlägg och jobbar upp en buffert. Här kommer vi att ta upp penis- och kukmän vi känner (tillsammans med en snoppman).

Vi kör igång direkt med vårat nya koncept, Fördomspanelen. Här analyserar vi våra fördomar och projicerar dem på olika företeelser. Idag tänker vi mjukstarta med att fundera över vilka människor som röker olika cigarettmärken. Inte så svårt att hajja va? Självklart är vi oerhört subjektiva i våra åsikter. Då kör vi!

Marlboro Röd
Du är en person utan egna åsikter. Du började röka under högstadiet och nu när du närmar dig vuxen ålder jobbar du på industri. I korta ordalag är du en sådan vi kallar "Svenne-banan". Du gillar motorsport, innebandy och håller på AIK. Tjejer röker inte Marlboro Röd.

Marlboro Light
Antingen är du tjej eller så feströker du, eller både och. Du gillar schlager, handlar partytoppar på Gina Tricot och har en fäbless för Xcider, vin går bra vid väl valda tillfällen. Som kvinna gifter du dig med mannen som röker Marlboro Röd, inga konstigheter.

Menthol (av alla de sorter)
Om du inte är tjej är du antagligen en man som gillar att ragga på småtjejer. Är du tjej har du en förkärlek till modebloggar, Conor Oberst och rödvin. Vi kallar är även för lite mer alternativa, ni skickar ut signaler om att verka svåra bakom doften av halstabletter/rök.

L&M
Som Marlboro, fast lite billigare, lite smutsigare.

Prince
Du är över 50 år.

Camel
Du försöker verka lite speciellt men egentligen önskar du att du vågade stå för att du är en Marloboro-människa. Du har glasögon och har lagt en grund för kommande ölmage, eller så heter du helt enkelt Fredrik Virtanen.

Level
Artbetslös eller pank frilansare. Kort och gott, inga bekymmer där. Level är räddningen för alla utanför de sociala skyddsnäten.

Kent
En finsmakare, du vågar prova nya saker i jakten på perfektion. Stilren och medveten om vilka signaler du sänder ut. Tidigare var du en Marlboro-man och innerst inne är du lite bajsnödig.

Glenn
Anglofil med viss förkärlek för elgitarrmän från England (läs Pete Doherty, Arctic Monkeys)

Gula Blend
Medelålderslirare, vi tänker oss en Mona Sahlin, fast lite tuffare. Var några år för ung för 68-generationen och är med i Kommunal. Röstar på sossarna i vått och torrt. Favoritmåltid är stekt falukorv och stuvade makaroner.

Lucky Strike
Du är rätt ung, åker på Emmabodafestivalen och gillar indiepop. Som man har du glasögon och som kvinna bär du tygpåse och handlar kläder på H&M.

Nu sitter vi här med Svarte-Petter och våndas. Det har kliats i fingrar och hjärnknölar har gnuggats. En massa projekt som gått i stöpet och en massa planer för framtiden. Vi känner att vi behöver en plattform att starta upp våra grandiosa framtidsplaner på. Så av den enkla anledning börjar vi med den här lilla bloggen. Vad det kommer handla om vet vi inte riktigt än, men ni kan nog räkna med det mesta. Det är bara att spänna fast säkerhetsbältena och trycka på gasen, vi vet inte var vi kommer stanna. Välkommen ombord!

/Simon & Sune