Svarte-Petter

Ja, så är vi framme vid del fyra i vandringen i dödssyndernas dal. Avundsjuka är en dödssynd som jag utövar varje dag. För det mesta är jag avundsjuk på alla med fina lägenheter, fast jobb och familj.
"It's better to burn out than fade away" är en av många floskler som många häver ut sig, gärna på fyllan. Precis som Perry påpekar så är det ett av alla de motton som verkar påhittade utav A-laget.
Herre, hör min bön och skänk mig frid, trygghet och ett ICA-kort.

Just nu sitter Svarte-Petter redaktionen på firmafest med handbollsmatchen Sverige- Polen (vet inte om det är syd- eller nordpolen). Arrhenius ser ut som ett rävgryt i ansiktet.

Ibland får jag en liten chock av att läsa olika texter. Dels för att det ofta går ut på att jag tänkt likadant som skribenten i någon månad och sen skriver de ner orden som jag tänkt men aldrig skrivit. Idag var det för första gången omvänt. Ett gammal inlägg om integration i Sverige som jag skrev för några veckor sedan. När jag så läste en krönika i DN slog det mig att fanimig, det här har jag ju redan varit och snuddat på. Så ni kan ju läsa och jämföra ifall ni hittar några likheter. Kom ihåg vem som sa det först bara.

Svarte-Petter-redaktionen led ett stort nederlag under natten mot fredag. Den unge och virile Simon fick efter två stycken Budweiser hybris. Han gick och köpte en till.

Idag ser Sune ut som en ledig man. Vita tygskor, upprullade jeans, uppknäppt skjorta och en fin kofta på det. Simon tror att den senaste grejen är att se heterosexuell ut, så han har stoppat in skjortan innanför byxorna. Heterosexuell is the new black

Den tredje dödssynden är vällust, eller otukt. Trots vad många tror så ägnar jag mig inte åt otukt. Jag är medveten om att hela dödssynd-grejen faller på det.
Som tur är så är den där Mattias en riktigt snuskig kille. Här är hans mobilsignal till exempel:

 

Ett ytterligare erkännande: Jag har aldrig svettats eller bajsat i hela mitt liv.

Ja, i Stockholm är vi rätt bortskämda med att se kändisar dagarna i ända. Annat var det hemma i Värnamo då det blev stor uppståndelse då minsta BB-kändis var på jobbet. Här har jag dock blivit lite avtrubbad och brukar ge blanka fan i om någon varit med på tv eller något annat. Idag såg jag dock några riktiga kändisar, nu snackar vi världskändisar (Det är inte någon från ABBA eller Tito Beltran). Nej, istället såg jag två medlemmar ur Kiss som var på väg in i en lokal musikaffär på Folkungagatan för att skriva autografer eller nått event i den klassen. Det är inte var dag man får se riktiga världskändisar här i Stockholm, det är en sanning.

/Sune

Jag tror att om du skulle ställa upp så kommer du slå ett nytt rekord och tar hem vinsten i hela skiten. Jag säger då det, bara i Köpenhamn barn, bara i Köpenhamn

Som Simon säger i det förra inlägget är skägg något att satsa på. Därför har jag rotat fram en lite tips för mannen som er ute efter ett rejält skägg att bära upp i sommar. Kom ihåg bara att det är viktigt att bära upp skägget rätt, det är lite av grundtesen i våran stil överhuvudtaget. Våra riktlinjer är att för att bära vissa plagg måste man ha en historia att berätta, vikten av att bära upp ett plagg har vi tid att återkomma till.

Dvärgskägget


Ett rätt mastigt skägg som klär sig bäst ifall du är kortväxt och på något sätt vill du försöka hävda dig ur mängden. Bäst gör det sig på en något äldre man. Ifall du är ung, satsa på något mer lätthanterligt då dvärgskägget kräver visst patos för att kunna bäras upp

Terroristskägget


Terroristskägget har vissa likheter med tidigare nämnda dvärgskägget. Skillnaden är att terroristskägget ska skötas med betydligt mindre omsorg. Ifall din skäggväxt inte är så jämn är detta det skägg du bör satsa på. Ger en betydligt mer avslapnad look och många tänker säkert "vilken skön snubbe". Har bland annat tidigare synts på Nöjesguidens stora kuf Carl Reinholdtzon Belfrage.

Kungaskägget


Slutligen kommer vi till överkursen. Kungaskägget kräver först och främst en skicklig barberare. Detta skägg är inget kreti och pleti står framför spegeln och ordnar utan bör behandlas av en professionell hantverkare. Mitt tips är att framåt juni-juli kommer kungaskägget vara ett framstående inslag hos Gubbrummets besökare.

Upprullade chinos och färgglada strumpor är verkligen förra sommaren, de enda som kör på det nu är hopplöst omoderna göteborgare som nu lagt sina Nudiejeans på hyllan.

Abropå min krullige vän Sunes idéer om sommarmodet: Kaftan hade varit väldigt skönt, speciellt eftersom jag redan har en mossgrön sådan, inköpt i Jordanien. Problemet är att jag äter bacon och det är varken Koscher eller följer Sharian. Torparlooken passar bra in då jag ska arbeta hela sommaren, precis som mina förfäder slet så att svetten lackade i den steniga, småländska jorden.

Jag siar att i sommar är det skägg & jeansjacka som gäller. Alla tuffingar har skinnjacka, men jag har alltid varit en fan av jeansjackor. Sen ska man inte lita på Sune som tror att Yachtrock är sommarens musik, det är fel. Det var förförra sommaren.

Simons tre heta sommartips:
1. Jeansjacka
2. Skägg
3. Krautrock

Min kortare vän Simon funderar över huruvida skinhead-looken är något för sommaren 2008. Svaret är: Nej. Skinhead-looken såg sina glansdagar under 2007 i samband med "This Is England", nu känns det bara hopplöst passé. Inte heller upprullade chinos går hem i sommar, även det en trend som peakade för väldigt längesen. Istället funderar jag möjligen ifall det vore dags att återerövra Jesus-looken. Långt hår, ett bastant skägg, en lång vit kaftan och enkla sandaler till detta. Givetvis inga fotriktiga trekking-sandaler utan tänk Gladiator. Eller så får vi köra hårt på att införa torparlooken, som vi drömt om så länge. En fin slokhat, skjorta utan krage, vitt linne under, byxor med mycket luft som hålls uppe med ett snöre och på fötterna antingen träskor eller ett par rejäla stövlar. Den givna accesoaren är förstås lien, med lien blir allt komplett.

På tal om mode, varför ser alltid Daniel Lindström på Café alltid så jävla kåt ut på alla bilder? Det ser ut som mannen är på väg att explodera på varenda bild.

Nu är det sommar och håret har blivit långt och burrigt. Ska jag låta det vara, gå till en professionell frisör eller plocka fram gamle Bettan och dra av alltihop?

Det ser visst ut som det blir en runda på F12 imorgon. Holiday kör klubb och några herrar som kallar sig Embassy ska utföra någon slags livespelning. Med två gästlisteplatser tänkte sig Svarte-Petter-redaktionen göra en attack mot etablissemanget och faktiskt gå dit. Men vi får se, vad tycker ni att vi ska göra?

Vemodet börjar bli lite av dagens ämne här. Frida håller på och packar ihop sina saker, imorgon flyttar hon sina saker härifrån och ger sig ut på nya äventyr här i världen. Det kommer bli tomt därinne, det blir lite tomt i hjärtat. Visst har det inte fungerat friktionsfritt, det gör det ytterst sällan när man bor ihop. Allt som oftast är det mina upptåg som inte riktigt gått hem i alla lägen. Men nu har vi bott ihop i över nio månader, man har vant sig, det är vardag att Frida går upp lite efter klockan sju, duschar och gör inte så mycket oväsen. Kvart över åtta smäller hon igen ytterdörren och låser efter sig. Ibland vaknar jag, ibland gör jag det inte. Vaknar jag somnar jag om efter två sekunder, jag är helt enkelt van vid det. Så det ä en trygghet som rycks bort från mitt livsträd. På många sätt känns det bara hemskt, livet har sin gång och saker blir sällan som man tänkt sig.

Läser en rätt vemodig bok för tillfället, "Too Fast For Love" av Inde&Kellerman. Inde skriver och Kellerman tecknar. Inde har det inte lätt, det är svårt. Jag mår lite dåligt, känner igen mig lite för bra för att det ska vara nyttigt och heta mig.

På andra sätt börjar jag tänka knäppt. När jag står på bakgården tänker jag mina tankar i bokform. Registrerar det jag ser och transkriberar seendet till textform. Iaktar allt och funderar hur jag skulle forumela det bäst i skriven form. Är detta ett normalt beteende?

Snart ska även jag börja packa ihop saker. Göra mig redo för sommaren i Småland. Lämna drömmarnas stad för tryggheten, tråkigheten och staden fyllt av allt jag inte vill ha. En del ska med till Småland, annat ska gömmas undan i förråd och hemliga lådor. Jag hoppas jag överlever sommaren, jag borde inte skriva mer nu. Jag blir bara ledsen av allt, allt, allt. Fan, fan, fan.

...och jag är glad att jag inte gav samma löfte som min klasskompis Erik "G" Backlund. Fick han godkänt på senaste tentan så skulle han skänka 500 kronor till Rädda Barnen. Jag får i stället girigt behålla mina pengar till sämre ändamål. Tjohejsan, godkänt, godkänt, godkänt. Nu kan ni kalla mig Simon G Hjälmefjord.

Borde börja skriva min artikel nu, ett halvt A4:a bara. Men eftersom deadline inte är förräns på fredag eftermiddag så tror jag att den får vila lite. Under praktiken var samma artikel något man skrev ihop under lunchen, för att man hade kniven mot strupen och 90 000 otåliga läsare dagen efter. Författarsjukan skrivkramp finns inte. Nu har jag då tre dagar på mig att skriva den här sketna artikeln och då finns ingen kniv mot strupen, likaså blir det inget jobb gjort.

Jag tänker lite på sommaren här, när alla mina vänner åker hem till Värnamo. Då ska jag sitta själv på min innegård och tänka på er. Festivalerna lyser också med sin frånvaro ser jag i schemat. Ska köra truck hela sommaren med Dragan som boss. Acceleratorfestivalen har tattarna lagt på en tisdag- onsdag, vilket betyder att de bara får hippies utan jobb och ordning i publiken. Vi ordentliga samhällsmedborgare får dricka varannan vatten och säga "det kommer en dag i morgon också". Vilket suger såklart.

Då fortsätter jag på mitt lilla miniprojekt där jag ska utföra en dödssynd om dagen i en vecka. Den andra dödssynden är girighet. Jag hade lite svårt att komma på något konkret att visa när jag är girig och snål. Sparsam är en sak, men snålhet?
Då började en lampa lysa ovanför huvudet och jag begav mig till Lidl- mataffärernas svar på T-shirt med vargmotiv.
Jag utförde min girighet och i stället för att köpa en anständig salami på ICA för några kronor mer så köpte jag Gebirgsjägers fantatsiska kalkonskinka.



Nu märker ni hur mycket den här bloggen betyder för mig när jag slänger iväg 14.90 kronor rätt i sjön. I natt kommer Julens tre spöken hemsöka mig och ta mig ut på en fantastisk färd. Nedstående scen spelade jag in samtidigt som jag var på Lidl. Dä 'e bedrövlit!

Idag är det onsdag, som ni alla säkert redan vet. Dagen har hittills varit till all belåtenhet. Går upp vid halv tio, äter lite frukost samtidigt som jag scannar av webben i jakt på det senaste. Går ut på bakgården och tar en cigarett. Brygger kaffe, läser DN och röker lite mer sen. Som vanligt med andra ord. Ur datorns högtalare ljuder Spiritualizeds nya skiva "Songs in A&E". En artist som väcker minnen till liv igen. Minnesbilderna är sommarkväll, Grön Tuborg, blont hår, mjuka läppar, Marlboro Lights och Spiritualized som gör en formidabelt vacker spelning. Vad som hände den kvällen ligger som en ganska stor grund i att jag i dagens läge, trots ekonomiska bekymmer och sånt, kan skatta mig lycklig. Bättre spelning har jag sällan varit med om, både på ett personligt och ett världsligt plan. Jag mår bra av att tänka tillbaka på det, jag får lite gåshud och ett bultande hjärta.

Dags att försöka ta tag i livet nu, fixa det som fixas bör.

Idag har jag lidit av en viss skrivkramp. Ibland sitter jag framför datorn och bara stirrar in i skärmen. Några ord kommer inte fram och då finns inget att göra. Vänta på bättre tider fungerar rätt bra för mig. Av erfarenhet vet jag att orden brukar komma så småningom. Dagen i övrigt har innehållit en del telefonerande med min flickvän, lite mat, lite läsning och en korpfotbollsmatch. Den matchen fick två ansikten ur en personlig synvinkel. I första halvlek gjorde jag debut som anfallare och firade detta genom att på sant Filippo Inzhagi-manér trycka in en retur samt att genom en taktiskt överhoppning av bollen förvirra motståndarförsvaret och friställa min lagkompis som på enklaste sätt gjorde ett mål. I andra halvlek blev det burvakteri för min del, släppte in ett skott som var välplacerat och sen med trettio sekunder får motståndarna straff (ej orsakad av mig) som de tillvaratar för att kvittera matchen till 3-3. Så jag glädjs åt mina egna offensiva bravader och grämer mig för poängtappen samt chansen att bli matchhjälte genom att ta den där straffen.

Minns att jag pratade igår om hur gärna jag ville se min flickvän som var på bal igår. Härmed tackar jag det allsmäktiga nätverket Facebook som idag har visat några bilder på henne. Och gud så vacker hon var sen, det var som att datorn började skjuta pilar mot mitt hjärta. Med dessa bilder på näthinnan känner jag att dagen är fullbordad och jag kan ta och krypa ner i sängen.

Ja, idag har ni alla en god anledning att fira. Det råkar nämligen vara så att eran nya favoritblogg fyller en månad. För en månad sen hade jag precis vinkat av min flickvän på centralen i Stockholm. Efteråt begav jag (Sune) mig till Simons lägenhet där en intensiv brainstorming tog fart. Ur spillrorna från denna brainstorming-session skrapa vi ihop idéerna som slutade med att den här bloggen kom till liv. För första gången lyckades vi faktiskt sjösätta något tillsammans efter ett gäng försök som fallerat. Vi har tillsammans startat en fyra-fem bloggar som vi aldrig orkade göra någonting med. Så därför tycker jag att ni borde glädjas åt att vi äntligen fick tummen ur röven. Vad som ligger bakom detta vet jag inte, men en kvalificerad gissning är att det faktum att vi två ändå går i skola där skrivandet är en naturlig del så ville vi hitta ett forum för att skriva saker som inte utbildningen riktigt gillar eller förstår sig på.
Under den här månaden som gått har vi tillsammans producerat över hundra inlägg, detta är det 104:e ifall någon undrar. Med skarpa matematiska analyser innebär det att vi producerar snudd på 3,5 inlägg om dagen. Det är inte fy skam för två slashasar som oss. Och inte tänker vi slå av på takten inte. Nej, sommaren innebär lugn och ro från skolarbete som stjäl våran tid. Istället ska vi ägna oss åt kroppsarbete och skrivande här på bloggen. Att våra bostadsorter kommer vara olika under sommaren är visserligen en nackdel. Tur var så finns det numera moderna hjälpmedel, så som telefoner, mejl, msn, facebook och gud vet vad, för att underlätta vårat sammarbete. Till exempel har Simon planerat att under kommande dagar presentera de sju dödssynderna för er läsare. Så håll till godo, innan jag flyttar kommer fler fördomar att luftas och en och annan videoblogg står på lur för publicering. En ljuv sommartid väntar både er och Svarte-Petter

Inte mer än att konstatera att i dag har jag varit duktig. Har lagat sjukt nyttig mat, nudlelsallad med kikärtor och tikka masala, det blev en lunchlåda utav det också. Sen har jag också beställt kurslitteratur, gjort en gloslista till ett seminarie och blivit publicerad. Man är inte övergödd med högmodet direkt. Nu får självhatet vila tills i morgon när tentaresultatet kommer och jag blir kuggad. Detta var den första delen i en miniserie där vi går igenom de sju dödssynderna.
Del 1- Högmod.

Jag hann till och med spinningpasset:


Tack till alla som trodde på mig!

Nu är jag hemma efter en field day i Uppsala av alla ställen. Besök på Uppsala tingsrätt och se en rättegång tillsammans med några klasskompisar stod på agendan. Fast det blev två rättegångar eftersom den första på morgonen avbröts på grund av att målsägande inte ville vittna. Då fick vi en diskussion om målsäganden ska ha vittnestvång eller inte. Sen beslöt domaren att tänka på saken ett tag och rättegången sköts upp.

Som tur var så tog den andra rättegången direkt efter inte så lång tid och var snabbt färdig. Det var spännande, en kille åkte dit på olaga innehav av hasch, amfetamin och två avsågade hagelbössor. Vad som var mindre spännande var att den åtalade erkände alltihop och så var det inte mer med det. För att ha varit på min första rättegång var det två saker som störde mig speciellt:

1. När den åtalade blev utrågad om varför han hade 10 000 kronor i tusenlappar kontant i sin lägenhet.
- Jag sparar ihop till en TV, svarar han.
Det tror jag också, säkert. Ingen langning och ingen motfråga där. Det kanske inte hade med fallet att göra eller så saknades bevis för langning. 1 000 lappar förresten, finns de fortfarande?

2. När Advokaten frågade ut den åtalade:
- Resignerar du? frågar advokaten.
- Vad betyder det? frågar den åtalade tillbaka.
Alla jurister i salen skrockar och ler väldigt förlöjligande.
"Lilla du, sitter här omringad av akademiska rättsstaten. Hur ska det gå?" ser jag att de tänker.
- Det betyder om du ger upp, svarar advokaten.

Och ingen slutplädering a la Ally McBeal fick vi heller. Bring entertainment back to the courthouse.
/Simon

En lättnadens suck går som ett sus genom lägenheten. Måndagen, den första dagen på min sista vecka här i Stockholm, börjar närma sig sitt slut. En lång och seg dag kan jag säga att det varit. Inte mycket vila och ro blev det. Började med att åka till skolan och vara där klockan nio för att tillbringa nästan fem timmar tittandes på en dataskärm. Har sysslat med lite basic layout och det gick väl rätt smooth hela tiden tycker jag. Skönt att bocka av det på min lista som blir längre och längre för var dag över saker som ska ordnas innan jag kan gå på "sommarlov". Resten av dagen har jag tillbringat i soffan, dels med att läsa ut Offside och för att övergå till en orgie i tv-tittande. En fotbollsmatch som inte såg helt lovande ut med tanke på det EM som snart sparkas igång. Som tur var kom Simon hit så vi kunde dra skämt om Sidleds-Danne och en massa annan strunt som bara vi förstår oss på.
När matchen äntligen var slut, sömnpillervarning, så var det kanalbyte för ett High Chaparall som inte riktigt blev vad vi förväntat oss. Vi hade hört att det var Mike Tyson som skulle intervjuas blev vi eld och lågor. Verkligen en perfekt man för det formatet vilket skrivade upp våra förväntningar. Dessa förväntningar spolades rakt ner i toaletten när vi efter några minuter inser att Mike inte var speciellt väl förberedd för Filip & Fredriks lite uppsluppna små idéer. Istället var det en Mike som mest såg ut att vilja sova och programmet blev av samma karaktär. De gjorde ett rätt misslyckat försök med att göra ett program som egentligen borde lagts på is, men jag gissar att de tänkte att "nu jävlar har vi varit med Mike Tyson, vi måste göra något utav det här". När de börjar tänka i de banorna borde någon dragit i nödbromsen. Till min stora lycka bjöd femman på en kompensation direkt efter med ett avsnitt Seinfeld. Där kan vi prata om ett program som alltid levererar. Nej, jag tycker att Filip & Fredrik borde ta ett break nu, samla kraft och tänka om. Deras format börjar kännas lite väl tjatiga och jag önskar att de tar en lång semester och kommer tillbaka med nya tag om något år, eller lämnar över till yngre förmågor. Eller, svensk humorelit (om man nu kan säga elit), kanske inte håller högsta kvalité. Av erfarenhet brukar allt som den så kallade humoreliten dra ihop bli något krystat bjäbb med en intention av att vara "roligt", men slutar allt som oftast att de sitter med Svarte-Petter och är på långa vägar inte ens i närheten av att vara roliga.

Nåväl, nog om tv-tittandet. Väljer att knyta an till ordet "sommarlov" jag droppade innan i den här texten. Börjar så smått med att smida planer för sommaren och vad jag ska ägna den åt. En sak har jag redan bestämt mig för och det är att läsa mer. Böcker, tidningar, magasin, you name it. Enda sättet till bildning är via skriften, som herren en gång sade. Nog med att sitta och vänta på att bloggar ska uppdateras. Nej, jag ska minska tiden vid datorn och börja läsa mer, jag känner redan ett enormt sug efter att få läsa. Simon ställer alltid upp och lånade ut första numret av Filter (det andra kommer imorgon) och Too Fast For Love av Jonas Inde och Martin Kellerman. Så de närmsta dagarna är uppbokade med läsning och en revidering av en tidigare skriven artikel.
Min andra tankar inför sommaren är vilken musik som ska ackompanjera sommarens läsning. Tankebanorna har seglat över allt från hiphop via ghettotech till folktronica. Rotar ett varv extra och kommer på att sommarens musik får bli yacht-rock. Visserligen såg yachtrocken sin storhetsperiod under 2006, men ibland är det skönt att faktiskt få vara hopplöst efter. Börjar bli måttligt trött på att försöka följa de senaste skivsläppen och jada jada med allt som har med ny musik att göra. Jag gör väl bäst i att konsultera en expert i frågan över vilka band som står för den bästa yacht-rocken, funderar på att ta en runda ner till Pet Sounds och fråga Peter om lite tips.

Ikväll är min flickvän på bal. Givetvis är jag grymt nyfiken på hur hon ser ut. Jag kan inte tänka mig något annat än att hon ser alldeles formidabelt vacker ut. Hoppas innerligen att någon förevigar kvällen med en kamera så jag får ta en liten del av hur det såg ut. Ni förstår alla att jag hellre hade varit där än att sitta här och plita efter midnatt. Tänker att det bara är mindre än åtta dagar tills jag får återse den vackraste flickan på jorden. Jag har, trots sällskap dygnet runt i helgen, saknat henne något fruktansvärt, särskilt på morgnarna när jag vaknar ensam uppe i min stora säng och bara vill ha henne bredvid så jag får hålla om henne.

Till vännerna i Värnamo då. Hur ser det ut vid studenthelgen för allihopa. Ett önskemål stämplat innanför tullarna gör gällande att vi syr ihop någon grandios fest på lördagen efter studenten (den 14 juni). Hade varit trevligt med en liten reunion plus att det vore skönt att slippa Harrys. För, som jag sagt till några, jag har bestämt att bojkotta Harrys och krogmonoplets Värnamo under helgen. Helt enkelt ska jag klara av att inte sätta min fot på Harrys under ett helt år. Harrys, eller djävulens påfund som jag hellre kallar det, är inte värt att besökas. Jag och Simon är slående överrens om att man lika gärna kan gå till Prostsjön och slänga 200 kronor i sjön som att gå till Harrys, är det inte sant så säg?

Det viktigaste här i världen är inte ytlighet- det är insidan som räknas. Därför har jag slängt ut Axe sprejen och mina tubsockar. In åkte i stället nyinköpta, fina, röda, små sockor och en Paul Smith deo. Men nu ska det här inte handla om parfym, utan om BILAR!!!!

Jag kom och tänka på detta innan i dag när jag köpte deodoranten. Paul Smith är mitt favoritmärke. Hade jag haft pengar eller varit sponsrad av PS så hade jag lätt- trots bensinpriser och miljöhot- kört runt i PS Mini Cooper. Hade jag varit en rik oljeryss och köpt ett fotbollslag så hade varken Adidas, Nike eller Umbro designat kläderna- det hade Paul Smith.

Precis som att jag bland datorer inte är en hårdvaranörd utan en mjukvaranörd så har jag inget intresse av tekniken under motorhuven på bilar. DN skickar en motorbilaga till mig en gång i veckan. Jag har aldrig öppnat den.
Trots detta så finns drömmen om Mannen Med Bilen någonstans och lurar. Här är mina favoriter:


Paul Smith Mini Cooper- Fortfarande finns anglofilen som vill fara omkring bland torvmossarna och lyssna på BBC:s radioprogram.


Ford Mustang 1972- Men när radiostationen byts till classic rock och torvmossen förvandlas till Highway 61 så vänsterställer vi ratten.


Koenigsegg CT Orange- Vräkig och rätt osmaklig bil. Men Koenigsegg kommer med för att det är den enda, svenska sportbilen.


Lincoln Towncar- med skottsäkra rutor och redo att ställa upp i presidentvalet för det republikanska partiet duger bara ovanstående bil som färdmedel mellan staterna.


Porsche 964- Republikan kommer jag aldrig att bli så vänsterliberal som jag är. Alla som har sett Californication vill leva samma liv som författaren Hank Moody. Men utan att kunna köra Porsche så får man aldrig känna Stilla Havets vind i ansiktet.


Chevriolet Impala- Kommentar överflödig. Vem var det som sa Whigga?


Goggomobil Dart- Tipsrundefavorit: Vad är en Goggomobil? Svar: Ett kortlivat bilmärke från efterkrigstidens Bayern med det roligaste bilnamnet någonsin.


Bentley Continental- Demokraternas svar på Lincolns Towncar. Den här är för Obama.


Volvo V70- TIll skillnad från krigsflygplans-skurkarna Saab så håller Volvo alltid. Sen stödjer du den svenska ekonomin med att köpa en. Allt jag vill är trots allt att bli en del i folkhemmets Sverige.

/Simon

Redaktionen på Svarte-Petter har genomlidigt en hård helg. I stort har det gått ut på öl, mera öl, grillning, Debaser Slussens uteservering, bakfylla, trasiga telefoner, lagade telefoner och umgänge. I skrivande stund är klockan sen och orken att sätta fingret i vädret för att säga något klokt har tagit semester. Därför tar vi och drar täcket över huvudet, glömmer bort att det är måndag i morgon och sen tar vi tag i livet. Kommande vecka blir min sista vecka i Stockholm innan jag ska iväg på en resa genom landet. Kommer bli mycket Västkusten och Värnamo i sommar för min del. På ett sätt lite trist, på många andra sätt bra. Jag väljer att försöka se på fördelerna med det hela. En liten teaser är att vi har fångat in en hel del videomaterial under helgen som kommer åka upp på bloggen med står sannolikhet. I det inspelade materialet har vi fångat bland annat en missioner från Satanskyrkan och ifall kvalitén håller så kommer en debatt om tidelag att dyka upp. Så återkom gärna under veckan som kommer vetja

/Sune

I dag har det varit en dag i sofflockets tecken. Jag började vilodagen med att läsa ut Snabba Cash. Jag fattar varför så många pratar och refererar till den. Trots allt är det en bra kriminalroman. Språket var väl lite sådär kanske, men äh. Det var lätt att läsa och det är, enligt mig, det viktigaste i en text.

Sen vet vi ju alla att det inte är psykopater, våldtäktsmän och seriemördare som är de mest intressanta bovarna. Det finns en anledning till att det också är de tre grupperna som står lägst i rang i landets fängelser. Tacka vet jag organiserad brottslighet. Bovarna som man själv älskar är de som gör det for the love of money. Och för pengar är vi allihopa beredda att göra väldigt mycket, att mäta lycka går till stor del ut på att ha en tjock plånbok. Därför ligger vi allihop betydligt närmre Jorge i Snabba Cash än vad vi gör med Åke Edwardssons våldtäktsmän.

I svenska dramer är det oftast dessa enskilda psykopatfall som bjuds på i underhållningen. Hoppas det kommer fler svenska kriminaldramor i framtiden med vår egna maffior som Brödraskapet Wolfpack, Hell's Angels, Bandidos och Fucked for Life i huvudrollerna. Det som gjorde historien ännu mer konkret och närvarande var att den utspelar sig runt om på olika ställen i Stockholm. Hagagatan där jag bor på nämndes på ett ställe när Jorge tänkte igenom alternativa flyktplaner om en kokainaffär skulle slå fel. Under veckan som kommer nu ska jag läsa Tony Parsons Familjeaffärer och nya numret av Filter.

/Simon i murrig kulturkofta

Godmorgon, godmorgon. Här är vi uppe i ottan och det också nu vi är som ärligast, inte sant?
(P.S: jag vet fortfarande inte vem som vann ESC.)
Exempel på bra schlager-låtar som hade tillräckligt mycket ryggrad för att aldrig ställa upp i att tävla om musik:

'
Prefab Sprout- When Love Breaks Down

Allvarligt talat? Låt mig rada upp det jag ser personligt som de för- och nackdelar Sverige har:

Fördelar:

• Stort socialt skyddsnät
• Välfärdssamhället
• Bra och seriösa tidningar
• Snygga människor
• Bra musik
• En riksdag utan extrema partier, både på höger- och vänsterfronten

Nackdelar:

• Världens högsta skattetak
• TV4
• Kungahuset
• Vädret
• Ängsligheten
• Schlagern

Det är den sista punkten som är mest aktuell i dag. Kom igen. Eurovision song contest, what's the deal?
Jag kommer inte ihåg vem som sa det, men alla Schlager-låtarna handlar om att vara Celine Dion och stå längst fram i fören på Titanic när refrängen kommer in och Krishti ropar "Hallelujah". Varenda låt. Sen ska lilla Sverige åka iväg på stora Europa-mästerskapen och nostalgiskt drömma om att vinna ett Waterloo-schlag.

Efter splittringen av forna Jugoslavien så har öst tagit över Eurovision och vinner varje år. Det är också något seriösa länder som England redan insett och nu slutat bry sig om trummaskins-upphottade barnvisor.
Ok, det här är väl lite som att sparka in öppna ladugårdsdörrar, jag vet. Det är bara tröttsamt att år efter år dras in i jönseriet igen.

Vad många inte vill se och inte vill erkänna är att Sveriges största musikevengemang sakta men säkert har tagits över av en högst odemokratisk junta. Juntans diktator Christer Björkman har tillsammans med sina partikamrater Thomas G:son och Bobby Ljunggren lurat av miljoner från både dina och mina licens-pengar för att kunna använda artister som marionettdockor i deras interna melodifestival, precis som en militärjunta i Asien har hela Burma som lekplats.

Däremot har jag ett förslag som skulle göra Eurovision betydligt mer spännande. Erkänn Palestina som en stat i Eurovision och låt palestinierna ställa upp med ett bidrag också. Kan gissa på att det hade tagit hus i helvete i Israel. Men å andra sidan: Israel ligger såvitt jag vet inte i Europa, vilket jag skulle säga är ett grundkriterium för att ställa upp i Eurovision.

/Simon

Mats Olsson: "Nån konstaterar att Kina är det land som har flest grönsaker"
Andres Lokko: "I England har man bara sju sorter, och då har man ändå räknat in grävling."

Många har sett det här klippet förut, men det tåls att ses igen och igen. Ikväll har vi firmafest på Svartepetter. Vi har grillat och käkat 300 gram kött var. Just nu går vi igenom det senaste numret av Café, Daniel Lindström har skrivit en bottenartikel om mode, anser vi. Snart ska vi till Debaser slussens uteservering. Under tiden dricker vi inga tråkiga öl: Spendrups, Carlsberg eller vad de nu råkar heta.
Den stora frågan är såklart vilken öl som är mest hiphop? Innan var svaret Red Stripe från Jamaica, eller bara bubbel. Men nu kommer den svenska tigern tillbaka, med Slim Shady som galjonsfigur. Ey bro!

Läser i varenda tidning och klubbguide att de säkraste tecknena på att sommaren börjar göra intåg är att alla uteklubbar sätter igång. På ett sätt känns det lite bittert att missa allt det på grund av självvald exil men å andra sidan tackar min plånbok för visad omtanke. En empirisk undersökning via internet och andra medier har vi gjort en liten kartläggning över vad som händer i Stockholm under sommarmånaderna. Förutom att många klubbar som kört höst/vinter/vår tar semester så öppnar nu en uppsjö alternativ upp för dekadens och konvalecens.

Humlan (Spy Bars uteservering i Humlegården): Ett vattenhål för alla mediamänniskor över 25.
F12 Terrassen: Yngre och hippare än Humlan.
Trädgården: Inte riktigt lika hippt som F12 men de ligger alldeles i bakvattnet.
Debaser Slussens uteservering: Befolkas av Söder-människor som inte riktigt vill känna sig vid att vara "hipp", här är det mer alternativt.
Utecompaniet: Schtek, rätt och slätt.
Berns: Konkurrent med Humlan och F12, söker samma klientel.
Debaser Medis: Nyöppnat, ingen aning, men lite samma stuk som systern vid Slussen.
Snaps: Medis gamla trotjänare, en jävla masch up med allt möjligt, svenne-banan-varning.

Vart jag hade hamnat är fortfarande osäkert. Trädgården är ett hett tips, dels för att mina vänner med Offe, Dragan och Disco i spetsen har besjungit Trädgårdens lov stup i kvarten. Men man vet aldrig.

Nu är det fredag, vi har fått pengar. Därför tar vi sikte mot en uteservering för en eftermiddagsöl. Sen en runda till bolaget, lite grillat någonstans, en park och sen får vi se vart fyllan tar oss i Stockholmsnatten.

Ojoj, här lämnar man bloggen några dagar, och vad möts man av? En superambitiös Sune som skriver & tänker som det står så fint i vår slogan ovan. Gillar designen skarpt, förutom att jag inte funderat och levererat på någon dag nu. Men det ska det bli ändring på nu. Jag blöter mitt finger, sätter upp det i luften och märker att hippast denna veckan är Kleerups platta. Som svar på detta har jag odlat ut en liten, porrig mustasch, precis som Kleerup:


                                                        Ska den åka av? Foto: Simon Hjälmefjord

Idag har jag haft en dag med en hel del häng på kultursidorna runt om på de fyra storas hemsidor. Framförallt är Aftonbladets nya ledarduo för deras kultursidor spännande. Har inte hunnit läsa så mycket (varför kommer sen), men när tiden kommer ska jag grotta ner mig ordentligt i deras utbud av artiklar. En snabb scrollning av utbudet fick mina ögon att fastna för den här artikeln. Där skrivet Mikael Nyberg om journalister med en utgångspunkt ur bland annat min käre lärare Kommun-Gunnars skrift, "Yrke på glid". Huvudtesen i den är som vanligt att journalister mer och mer sitter framför sin dator och redigerar text tagna från någon annan än att vara ute på fältet och göra det "ädla grävjobbet". Visst ser det tyvärr alldeles för ofta ut som texten säger, de som inte har råd eller lust får gratistidningarnas nyhetsfabrik. De som har råd och lust köper Financial Times där kvalitetsstämpeln sitter fast på pappret. På min skola finns det vissa grundfundament som är viktiga att veta. Vad som räknas till kvalité är DN, SvD, SVT och SR. Det är de stora medier som det ges mest tilltro till vad man kan läsa ut mellan raderna. Kvällstidningar behandlas mer styvmoderligt, reklam-tv och -radio likaså. Gratistidningarna är värre än toapapper. Ungefär så ligger det till. Som tur var finns det andra sätt att tillgodogöra sig god journalistik. Till exempel för oss fotbollsintresserade finns magasinet "Offside". Av min gode vän Simon fick jag en helårsprenumeration i födelsedagspresent. Det första numret dök upp i postlådan för några dagar sen. På grund av stress, tidsbrist och fylla har jag inte öppnat den förrens idag. När väl de första reklamsidorna var bortbläddrade satt jag fast, jag läste varenda ord, sög in allting. Läste ett tio sidor långt reportage om uttagningen av domarna inför EM och hur den svenska domarbasen arbetade, det var brilljant. Var läser man sådant i traditionell dagspress? Sådant finns inte att erbjudas så därför får vi ta nya vägar. Gänget bakom Offside har startat en ny tidning, "Filter". Tyvärr har jag inte läst den än, men imorgon ska jag låna den av Simon för att läsa. Om den är hälften så bra som Offside är det läge att teckna en prenumeration. Journalistik av sådan god kvalité måste premieras i ett medieklimat som mer och mer lutar åt att trycka ut så mycket nyheter med så lite resurser så möjligt. Kvalitén blir lidande och kvantiteten får ta över.

För att återknyta till artikeln jag länkar till ovan, har Kerstin Ekberg skrivit om var journalister bor. Det visar sig att tio procent av den svenska journalistkåren bor på Söder, hej och hå med att vara unik liksom. Nu känns det lite väl dumt att påstå att det är något nytt fenomen inom journalistkretsar. Genom åren har kåren alltid bestått av vit medelklass i innerstan, och jag erkänner att jag hemskt gärna får bo kvar här ett par år till.

/Sune

För en sisådär tolv dagar sen skrev jag ett litet inlägg om SVT efter inspiration från en artikel i DN Debatt. Dagarna efteråt har debatten, mestadels på DN Debatt det med. Kent Asp, respekterad medieforskare på GU, skrev om förändringarna i programutbudet på SVT med utgångspunkt från hans egna mätningar och resultat. Sen har vi bjudits av utspel från SVT-chefen Eva Hamilton själv, Eric Fichtelius (Figge) och någon programdirektör från SVT. En jävla soppa helt enkelt bjuds vi på, ett drama som spelar upp sig mitt framför ögonen. Vill ni ha en mer övergripande insikt i ämnet så läs Carl Otto Werkelids kommentar i Svenskan. Han sammanfattar rätt bra vad som hänt och har väl vissa åsikter om vad som bör göras. Jag mår fortfarande dåligt när jag läser att Hamilton vill göra ettan till en ny "Fyra", en konkurrent till den värsta sortens kanal. Det tål att upprepas, men SVT:s unika ställning och kompetens borde riktas åt ett annat håll än att göra "bred och underhållande" tv. Jag må vara en man som gillar det lite smalare men bred underhållning har vi redan i mängder, vad vi minst behöver är ännu mer. Så jag uppmanar återigen SVT:s ledning att åka hem, fundera om och besluta rätt. Tidsfördriv finns det redan för mycket av, ge oss djupet istället.

Ja, nu har jag smält vinsten igår och glädjen har lagt sig lite. Det är dags för lite analys av vad som egentligen hände under matchen. I första halvleken var det United som höll i taktpinnen, något större spel var det kanske inte. Mera hårda närkamper än finlir. Ronaldo drog Essien ett par gånger och några gula kort delades ut. Målet var snudd på fenomenalt, Scholes och Brown väggspelar sig effektivt ur et trängt lägge och inlägget sitter perfekt på en dåligt markerad Ronaldo som enkelt lägger in bollen bakom Cech. Lite senare kommer dubbelläget som faktiskt borde givit ett mål men ändå. Vilket spel det var, på fem sekunder hade bollen gått från mittplan till Tevez skalle. Returen var snudd på ett givet mål, men Cech stod bra i målet och skottet var inte speciellt välplacerat. Chelseas mål är mest en rad oturliga omständigheter som leder fram till att bollen går i kassen. Bollen studsar olycklig på Ferdinand, Van Der Sar snubblar på gräsmattan som med rätta bör kritiseras och Lampard kan rätt ostört lägga bollen mitt i målet.

I andra halvlek kom Kaiser Ballack och Frankie Boy på de blåas mittfält vilket ökade trycket framåt. Någon ramträff fick dom till medan varken Ronaldo eller Rooney kom loss för United. Att det slutar oavgjort efter full tid var ingen förvånad över. Lagen var lika bra, någon solklar vinnare fanns inte under ordinarie tid.  Förlängingen blev ändå rätt dramatiskt den med. Chanser fanns åt bägge håll, mest imponerande var Evra som stormade igenom Chelseas straffområde och serverade en briljant passning in i banan som Giggs borde bankat in den med. Sen kommer den omdiskuterade situationen där Drogba åker på rött kort. Det hela fick sin upprinnelse av att Tevez uppmanade United att flytta upp laget efter att Chelsea fått bollen efter en skada. Lite onödigt må tyckas men Chelsea gjorde en liknande sak under den ordinarie matchtiden. Att sen Drogba ger Vidic en lavett mitt framför domaren är ju bara korkat, han får skylla sig själv. Så mycket var situationen inte värd, lite tjafs var det ibland men här stod alla spelare och tjafsade med varandra. Åter till matchen, den kunde lika gärna avgjorts i förlängningen, bägge lagen hade klara målchanser så straffar kändes inte helt oävet.

Straffläggningen var väl inte målvakternas paradgren. Bara tre bommar av fjorton straffar är lite i underkant. Jag sa till Simon att Ronaldo skulle missa, vilket han förstås gjorde. De största stjärnorna brukar ha en viss förkärlek för att bomma (Baggio, Beckham, Zlatan och så vidare). När så John Terry stegade upp för att lägga Chelseas sista straff för att ta hem vinsten sa jag återigen till Simon, "han kommer missa" och refererade Lex Mellberg EM 04. Mittbackar ska i så stor utsträckning inte skjuta straffar. Att han halkade får väl ses som oturligt, men vi har sett det förr (Beckham). När Van Der Sar till slut får tag på en straff blir han självskriven hjälte, trots att han bara tog en straff (han snuddade dock på två-tre stycken).Terry grät sorgetårar, Ronaldo glädjetårar och det var så dramatiskt det kan bli. Matchen i helhet når dock inte upp till finalen 2005, den var fortfarande bättre i åtminnstonde underhållnings- och spänningsfaktorn.

Att säga att United förtjänade vinsten ska jag inte säga, det var två oerhört jämna lag, man kan säga att det är jämnbördiga. Ligan avgjordes av att United hade bättre målskillnad och CL-finalen på straffar. Vad som skiljer lagen åt är svårt att säga, United har ett mer utvecklat spel, de har fler varianter att ta till. Chelsea litar på att Drigba fångar in bollen och spelar den vidare, vilket han gör med briljans rätt ofta. Nu pratar Drogba om att sticka, så vad som händer med Chelsea nästa år blir spännande. Nu börjar Silly Season i Europa, en period av spännande övergångar att vänta. Vad United behöver är svårt att säga. En högerback av samma klass som Evra på vänstern hade varit okej. Tevez och Rooney på topp är ltie för kortväxta för min smak, hade gärna sett en lite tyngre anfallare som kan använda huvudet också, saknar Nistelrooy lite kan jag erkänna. Han och Ronaldo hade varit livsfarliga ihop. Vi får se vad som händer, nu börjar EM-uppladdningen på riktigt. Har lite dåliga feelings inför det, med Sverige vet man aldrig...

/Sune

I sann konsumentupplysingsanda tänker jag införa ett litet moment här på bloggen. Nämligen en svart lista på företag och annat jag varnar er, kära läsare, att ha någon som helst kontakt med. Jag tänker börja med att skriva upp satans lakejer nummer ett, Bredbandsbolaget. Där har vi ett gäng lallare som inte borde få syssla med affärer överhuvudtaget. De verkar ha som huvudsysselsättning att lura sina abonnenter på pengar. Själv har jag nog blivit av med mer än tusen kronor på deras påhitt. Det hela började med att jag hade ett bredbandsabonnemang hos ovan nämnda bolag i min lägenhet i Värnamo. Det funkade rätt bra, ibland låg det nere men det var oftast inga större bekymmer då. Istället tog det fart när jag skulle bli av med skiten och flytta till Stockholm. När jag skulle säga upp abonnemanget visste jag inte var jag skulle bo i Stockholm och hur det skulle se ut med bredbandsabonnemang här. Så jag erbjöds att frysa abonnemanget i tre månader efter augusti i väntan på svar hur det skulle se ut då. Som jag förstod det skulle abonnemanget upphöra efter dessa tre månader ifall inget nytt hände. Tydligen hade jag fel så i slutet av förra året började fakturor på ett bredbandsabonnemang jag inte ens hade droppa in i postlådan. Jag betalde en eller två, minns inte riktigt, innan jag fick nog. Så jag ringde upp deras kundtjänst och det är hittills första och enda gången jag blivit upprörd på riktigt i kontakt med olika bolag. Under samtalet uttalades en hel del svordomar och hot men det gav effekt för några fler fakturor dök inte upp. I februari/mars dök det upp ett brev om att jag skulle skicka tillbaka mitt modem, om så inte skedde kommer en avgift på fem hundra att dyka upp. Modemet som låg hemma i Rydaholm skickade mina föräldrar tillbaka den 27 mars enligt postens anteckningar. Trots detta fick jag för en vecka sedan en faktura på att jag var skyldig BBB fem hundra kronor för ej återlämnad utrustning. Inom mig kokade det och idag ringde jag tillbaka till deras satans lakejer. Jag var förberedd på att ta till svordomar och hot igen men istället kläcker den käcka damen ur sig att modemet hade kommit in igår och det bara var att riva fakturan. Hur i helvete kan det ta två månader att få fram ett modem? Herrejesus liksom. Både jag och mor min tror att det finns något slags system hos BBB att försöka lura konsumenter på pengar. Jag har skrivit om BBB på min andra blogg och jag skriver det här igen.

SKAFFA ALDRIG ETT ABONNEMANG HOS BREDBANDSBOLAGET, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG. KOM IHÅG DET

Så nu står det ett namn på min svarta lista:
Bredbandsbolaget.

/Sune

Hjärtat, mitt hjärta har farit illa under kvällens gång. Under matchens gång var det stillestånd ett par gånger, med en ökad frekvens i slutet. Men det gick vägen, mina röda djävlar fick promenera upp till Platini och hämta bucklan. Lyftet med Giggs och Ferdinand är alltid lika fyllt av gåshud. Fan vad vackert det var och jävlar vad glad jag blev. Förra gången vi vann följde jag skiten via text-tv, inte riktigt lika spännande. Tror till och med jag hade gått och lagt mig innan matchen var över och när jag vaknade fick jag reda på att det blev vinst ändå. Enda grejen är väl att det är svårt att peka ut någon solklar hjälte, alla gjorde sitt. Ronaldo bommade en straff men han gjorde ju det enda spelmålet för oss, så det går att förlåta. Van Der Sar tog ju faktiskt bara en straff, men ack så viktigt. Han var i alla fall och nosade på två-tre utav straffarna. Helt enkelt är hela laget hjältar och det här ska jag fira med sömn. Imorgon kan det komma en lite djupare analys av matchen, för just nu är det mest sömnen som lockar. Vi tar itu med det här imorgon. Godnatt

Helt plötsligt känns livet värt och leva igen. Bakfyllan har släppt och jag har fått mat i magen. Alla artiklar är inlämnade, har väl några omskrivningar kvar att göra men sen är skolan klar. Och, som jag har väntat på den här dagen. Kleerups självbetitlade debutplatta har äntligen kommit till oss. I skrivande stund spelar jag första låten för första gången, jag har en spännande timme framför mig.

20.45 kommer nerverna gå i baklås och ölen flöda ner i strupen. Jag tror jag kommer tappa det.

Efter en liten snabbkalkylering har jag kommit fram till att jag håller i en öl på 16 av 33 bilder på min facebookprofil. Av det kan vi dra slutsatsen att jag:
A: är alkoholist
B: bara träffar människor ute, resten av tiden sitter jag själv framför datorn.

Själv tycker jag att jag dricker på tok för lite, har varit på klubb en gång under TVÅ månader. Men jag lovar att bättra mig, det gör jag.

Har spelat in ett tv-inslag innan i dag med Billy boy. När vi åkte buss från Kungsholmen till Vasaparken pratade vi om vi ville skaffa barn. Vi var överens om att vi skulle ha två ungar var. Sen kom vi fram till Vasaparken och riggade upp kameran. Då kom tio snorungar fram och ställde sig i en ring kring oss. De frågade om vi var från TV, om spelade vi in, om vi var från sommarlovsmorgon. Vi spelade dryga och sa att vi inte ville bli störda. Då började ungarna säga könsord och fnissa. En stöddig idiot som kommer bli värdetransportrånare om femton år kallade oss för "knullbögar".

Då rågades måttet och vi försökte schasa iväg ungarna, fast i slutändan så var det vi som flydde fältet. Fadersskapsplanerna från bussturen övergavs rätt fort och Sverige blev fyra framtida medborgare fattigare.

Ojsan hejsan. Nu sitter jag här en vanlig onsdag och har tagit på mig betonghjälmen. Addera till det en jävla bakfylleångest och massa funderingar. Igårkväll var väl rätt trevligt liksom. Först var vi hemma hos en klasskompis långt upp på Skånegatan, drack inte så många öl men blev rätt på pickalurven. Marsch bort till Kvarnen där jag lika väl kunde ha blivit nekad inträde men lite Söder var det och vakten sa "ta det bara lite lugnt med alkoholen". Javisst sa jag och svepte i mig två jamare och sen kom jag hem vid tre-tiden, tror jag. Har svaga minnesbilder av vad jag gjorde här hemma. Mest var jag avundsjuk på min kasskompis Johan som varit på Schyfferts "The 90's", borde ju egentligen också sett på den föreställningen. Som sagt mår jag som jag förtjänar. Kaffet är slut och någon ork att gå för att handla mer finns inte, trots att det finns ett skriande behov. Istället blir det notisskrivande och lite sånt. Får se om jag orkar öppna DN idag, varning för att det inte blir så. Senare blir det någon slags uppladdning inför kvällens höjdpunkt. Känner redan nu att nerverna börjar komma. Undrar lite vagt bara om min bloggkamrat Simon ska se på matchen med mig ikväll. I måndags sa han något om att han skulle se på "Smala Sussie" med Linn ikväll, jag säger bara "Vafalls!". Så du kan ju höra av dig om du kommit på andra tankar eller om du kör en Birkenstock-afton. Jag funderar på att spy lite, hejdå.

Journalistik i all ära, men jag undrar om det inte är hantverkare jag borde bli egentligen?
Bakgrunden är att i dag ("i dag" är egentligen ingen särstavning, på skolan lär de oss att det är "idag" som är fel, inte tvärtom) så har vi haft vårstädning med föreningen. Jag ledde arbetet och snickrade ihop ("i hop" däremot, det är en särstavning) en blomlåda på en höft. Grymt förvånad över min prestation när jag både mätte upp, sågade och spikade ihop lådan. Jag som egentligen är född med tummen mitt i näven och läste syslöjd alla år under skolgången.
 
Kvällen avslutades med att vi käkade mat och drack vin på innergården i tre timmar och styrelseordförande höll låda med trolleritricks. Nu är jag lite vimsig av allt rosévin jag druckit under tiden jag skrattade åt trolleriet (kanske lite därav alla paranteser i inlägget).

I dag hittade jag fyrahundraspänn i en hög med papper här, mer om det imorgon. Då ska jag ska skriva ett inlägg om bostad & inredning, Sune är sportreportern på S-P, jag sköter bostadsbilagan. Fast mer än jag hoppas på att United vinner så hoppas jag Chelsea förlorar. Men man vet aldrig vilka domare som fått smaka på Abramovitjs smutsiga oljepengar. Smutsiga pengar i fotboll är aldrig hedervärt, tänkt på Miltons porr-gnaget.

Ännu en dag har passerat och blivit kväll. Har hunnit med en hel del skolarbete under dagen. Skönt att det mesta börjar bli överstökat, måste bara fixa lite finlir innan jag kan gå på sommarlov. Skönt är det i alla fall. Sen stressa hem, handla mat på jävla Coop, handla inte på Coop i Stockholm, dyraste i stan. Laga mat, äta mat och sen byta om. Tuben till Bredäng för match. Spela match, förlora match med 5-1, stod målvakt och hade en mindre rolig kväll. Fast motståndarna var snäppet bättre och ärligt kan jag säga att jag hindrade motståndarlaget från att vinna med 13-1 så det är ändå okej. Byta om, snacka lite skit och ta tuben hem. Kommer på vid Slussen att det vore gott med lite öl. Åker vidare till centralen och går på bolaget med en klasskompis. Springer ner i tunnelbanan igen och åker hem. In i duschen och ut igen. Så snart iväg och dricka lite bärs. Kan jag behöva efter de senaste dagarnas prövningar. Så görå vi journalister, efter prövningar, alltid dricka.

Läser på lite om Rysslands spännande metoder att hantera 50 000 brittiska fotbollsfans. De ska helt enkelt stängas in i två separata läger tio timmar innan matchstart. Sen får fansen hänga där, bussas till matchen och efter match skickas förlorarfansen (läs Chelsea) direkt till flyget medan vinnarnas fans får stanna kvar en halvtimme och fira (läs United). Det jag finner mest intressant är att i lägrena serveras ingen öl. Jag undrar hur 50 000 britter kommer reagera över detta faktum. Om vi säger såhär, "I predict a riot". Men jag funderar på varför Uefa lägger matchen i Ryssland för. Visst är brittiska fans lite väl stökiga ibland, men att låsa in hela bunten, det är väl ändå att ta i. Det måste kännas surt att betala typ 10 000 för att åka till Ryssland för att se finalen och få tillbringa större delen av tiden inlåst i ett läger med endast läsk, det låter i mina öron lite väl tufft. Jag misstänker att det kan balla ur ordentligt tyvärr, jag hoppas verkligen jag har fel.

Äh, jag orkar inte skriva något nu. Har inget vettigt alls att säga denna veckan, det hade jag förra veckan däremot. Gå in på www.smp.se och läs min artikelserie om kameraövervakning i stället. Den är bättre, lite torrare skrivet kanske. Nu måste jag iväg till Grön-målarfärgs-butiken, sen till A-fils-butiken.

Cd-recensioner utlovas nog snart, tror jag Sune. Autisterna, Benga och Marta Wainwright kommer med.

Går in på Aftonbladets startsida. Det första som dyker upp är en rubrik som med stora bokstäver basunerar ut "Öppnade eld på campingplats". Nu när inte alla hjärnceller kopplar som dom ska funderar jag direkt, "det är väl inget ovanligt med att tända en eld på en campingplats, campingfolk brukar ju gilla att grilla". Läser vad som står under och förstår att det rör sig om skottlossning, gud så dum jag känner mig.

/Sune

Huvaligen vilken jävla pissdag det varit hittills. Fy fan säger jag bara. Men jag har mig själv att skylla återigen. Mina egna demoner och lite småknäppa påhitt spelar varandra bra i händerna för att göra mitt liv till ett helvete. Att kombinera urusel sömn på en buss genom landet med att försöka prestera bra skolarbete är inte en lyckad kombination. Särskilt inte när det står ordet "telefonintervjuer" på schemat. Efter en kanna kaffe och fem timmars ångestladdad frustration fick jag äntligen telefonen att ringa och det gick, hör och häpna rätt bra. Polisen jag pratade med sa saker jag ville och en jävla massa mer som kanske inte behövdes för artikeln men som var spännande att höra. När artikeln var någorlunda klar och konsulterad med en klasskompis var det på nästa uppgift. Opponering, fy fan, något jag inte heller gillar speceillt mycket. Jag är och har nog alltid varit en rätt okritisk läsare och det klär sig inte på en opponering. Så det var fram med förstoringsglas och lupp för att söka efter klokheter att dela med mig av imorgon.

Men nu har jag gjort allt det där, det är över nu. Imorgon är det mer skolarbete, men det känns som att en stor del av grovjobbet är överstökat, nu ska det bara finliras lite imorgon och bli brutalsågad ännu en gång kanske. Vi får se. Förlåt att jag skriver tråkigt idag. Det har sina förklaringar som ni kan läsa ut av det jag skrivit här innan. Snart kommer Simon hit så vi får umgås på tu man hand efter att ha varit ifrån varandra i tre veckor. Så lång tid mellan våra träffar har vi inte haft på ett år, då Simon lekte Columbus på andra sidan jordklotet på en liten ö. Vi ska i alla fall titta på High Chaparall, weiiiii!

Jag saknar redan min flickvän, femton dagar kvar, femton, femton, femton, snart fjorton.

Satan i gatan vad jag ska sova sen, ja jävlar, jävlar i havet!

Så slog den stora tidningsdöden ned sin lie dag. Gratistidningen PunktSE lägger ned med omedelbar verkan med sista numret i dag. Det var väl väntat, gratistidningsmarknaden i Sverige är inte särskilt gynnsam. I Köpenhamn har jag hört att de har fjorton gratistidningar, hur funkar det egentligen?
Kommer att sakna PunktSe lite faktiskt, framför allt det lilla formatet som var lätt att bära de hårdaste morgonarna på väg mot pendeln. Sen är det synd att inte kunna läsa Eric Rosén en gång i veckan. Kanske Alex Schulman också. Kom igen, han är ju rolig!

Avslutar med två frågor:

• Så fort jag hörde om nyheten sprang jag genast i väg och roffade åt mig två ex av det sista numret borta vid t-banan. Hur mycket frimärkssamlarbeteende var det?

• Jag har en inspelad mobilfilm där Dennis Andersson och Erik Pettersson brottar ned en tjej och spottar henne i ansiktet. Bör jag lägga upp den här eller gå till polisen med den?

/Simon

Ha, hemma igen framför datorn vid köksbordet. Allt i sin ordning, eller ja, typ. Ångesten har väl inte försvunnit och saknaden av den jag älskar är lika hård den. Men what to do. Ska sätta mig i eftermiddag och ringa lite, måste ta igen mig lite först. Dricka några koppar kaffe och känna livet komma tillbaka i form av koffeinkick. Såg innan att min present från Simon äntligen dök upp i postlådan. En helårsprenumeration på kvalitetsmagasinet "Offside". Läsning som kommer väl till pass när väl skolan börjar lugna ner sig. Glad blev jag av att se tidningen ligga i mitt postfack. Det finns ändå hopp i livet liksom.

Bussresan då? Jo, va fan. Var faktiskt en hel del folk och fick tillgång till två lediga säten för mig själv från Jönköping och hem. Sov lite i omgångar, ingen lugnande sömn utan mer kaossömn. Man liksom somnar och sen känns det som en blinkning så har klockan gått en timme och jag är på en helt annan ort. Hände mig två gånger under nattens gång. Buss är för övrigt sjukt obekvämt att resa i. Jag störde mig mest på faktumet att fönsterrutorna både är iskalla och skakar. Så fort en kroppsdel kommer i kontakt med rutan börjar man frysa i hela kroppen. Hade behövt en huvudkudde för att göra resan komfortabel till den grad att det snuddat vid okej. Men fram kom jag och jag har varit en sväng i skolan, verkligen onödigt, men vad fan, det fick gå ändå. Hann i alla fall med att träffa min vän Simon som jag inte sett på typ tre veckor. Men nu är vi tillbaka bägge två i stan. Tyvärr bara i två veckor till innan jag lämnar stan för en sommar nere på landsbygden.

En sådan står på menyn under nattens gång. Av diverse olika variabler som alla sammanföll med ett resultat att jag måste åka buss hem inatt. Nattbuss genom Svea Rike helt enkelt. Stiger på bussen 23.30 på Göteborgs central med en mellanlandning i Jönköping någon gång under nattens gång för att så småningom glida in i den svenska huvudstaden kring 06.30 måndag morgon. Vilken jävla resa liksom, verkligen aaah. Måste typ sova men det kommer bli svårt att lyckas med det. Imorgon kommer bli en jävla skitdag känner jag redan nu. Har massa saker som måste ordnas med skolan så jag kommer fanimig gå sönder. Om jag är en hel man på tisdagkväll är jag nöjd, nöjd som fan. Det känns som att allting kommer dras till sin spets de närmaste dagarna. Och därav känns det rätt pissigt att behöva tilbringa en natt på boskapsexpressen (läs Swebus). Fast det man får ha med i beräkningarna är att jag på så viss får några extra timmar tillsammans med min flickvän. Det får jag tänka på så då blir det ändå ok, rätt ok liksom. Nästa gång jag kommer hit är det kvällen innan hennes student. Kommer bli trevligt det.

Har förövrigt sett mitt arbetsschema för juni och det är liksom okej. Är tillochmed ledig på midsommarafton och börjar inte jobba förrens 15.00 dagen efter. Det är bra det, sen är det totalt 10 dagars jobb så jag tar det med ro. Juni kommer nog bli en bra månad tror jag, jag tror det blir bra.

Annars är jag, utan att ha sett matchen, grymt imponerad att Zlatan kommer in och avgör hela Serie A efter att ha varit borta i någon månad. Om något så talar väl ändå det om klass, bara en riktig stjärna kan göra sådana saker. Så det känns ju lite bättre inför EM menar jag.

När väl mitt skolarbete har lugnat ner sig lovar jag att jag och Simon ska börja producera bra grejer här på bloggen. En hel de skakig mobilfilm ska produceras. Jag har mängder av idéer på olika grejer att spela in.

Idag är det söndag, jag vet inte hur ni, våra läsare, mår. Jag, Mattias a.k.a. Sune, mår väl sådär. Rent fysiskt är det helt klart godkänt, lite risig i tarmarna, men i övrigt som normalt. Ingen bakfylla inget sådant alls. Själsligen är det väl desto värre, men så kan det vara ibland. Kommande vecka kommer bli riktigt äcklig, snudd på brutal kan jag tro. Det är bara, för att citera min lärare som totalsågade mig i torsdags, att spotta i nävarna och bita ihop. Jag vill ju klara av det här, inte falla ihop sista veckorna som ett korthus. Nu är det mer, rädda det som räddas kan. Men för att muntra upp våran förmodade bakfyllda läsekrets så bjuder jag på några roliga klipp från några av mina favoritserier. Vi vet redan nu att när man lägger upp Youtube-klipp så har man inte mycket att komma med, och det är nog rätt sant. Idag låter jag någon annan roa, jag är inte i stånd för att göra det själv. Så håll till godo!


Baltimores poliser tar till okonventionella metoder för att lösa brott. Njut av deras fantastiska lögndetektor, en jävla kopieringsmaskin (The Wire)


Samma Baltimorepoliser har problem med språket. (The Wire)


Räkna hur många gånger ordet "fuck" sägs. Man måste älska HBO ibland. (The Wire)


Allas våran George har ett fint telefonsvararmeddelande (Seinfeld).


Den sanna historien om sex brådmogna greker (Percy Tårar).


Killingarna sammafattar 90-talets Fredagsbilagor (Percy Tårar)


Fasaner på stan, mer behöver inte sägas (Percy tårar)

Det var allt för den här gången, vi lär återkomma med samma koncept fler gånger.

Nu har jag kommit hem till Stockholm efter två veckor i Växjö. Det har varit en trevlig tid på Smålandsposten. Jobbet var det roligaste jobbet jag haft. Slutade på topp med att min artikel hamnade på framsidan i gårdagens papperstidning. Fick beröm för mina insatser och ett välkomnande för sommarjobb nästa sommar. Jag kan konstatera att det har varit mycket roligare att jobba som journalist än att läsa till det.

Nu väntar det tjocka arbetet med att rensa upp i lägenheten, komma på hur man ska ha råd att handla mat efter att ha ätit ute i två veckor, skriva 6-8 sidor rapport om praktiken och köpa in material inför föreningens vårstädning.

Haha, jag vet inte hur det är med er, men jag tycker det är roligt att det inte går veta om det är jag eller Sune som skriver inlägg här ibland. Vi borde kanske börja signera inläggen lite oftare. Men, tja. Vi är väl rätt lika ändå, och viktigast är inte avsändaren, utan texten.

Läste Andres Lokkos krönika i Svd i går. Jag har följt hans krönikor i snart tre år nu, och fan vad illa han skriver!
Långa, bakvända meningar som är svåra att följa med i -speciellt med avbrotten mitt i som hans tankestreck gör- och de högtravande ordvalen. Men, men. Det går inte komma ifrån att han antagligen är Sveriges bästa musikkritiker. Till exempel Jan Gradvall skriver mycket bättre än Lokko, men han har inflation i högsta betyg och delar ut dem till höger och vänster.

Jag ser att det har varit mycket snack om invandring och segregation här på sistone. Nu kommer en floskel: Extremhögern har jag alltid haft väldigt svårt för, mer än extremvänstern. Den stora skillnaden är att där extremvänstern bygger på konflikt på grund av stora inkomstskillnader mellan människor, så bygger extremhögern på konflikter på den etniska skillnaden mellan människor. Det är ett orättvist sätt att dela in människor i egenskaper beroende på var man är född. Orättvist eftersom de som blir utsatta för extremhögern inte har kunnat välja det själva.

Det är alltid lätt att tänka "hå, hå. Sverigedemokrater är så pantade, klart jag fattar varför de har så fel."
Problemet är att många av dem är mycket smartare och bättre på att debattera än vad Alexandra "Kissie" Nilsson är.
Möter man bara en extremhöger som debatterar med, citat, "I mölmö är 90 % av invandrare arbetslösa" gör man det lätt för sig. Tjejen som är stolt över att vara svensk kan liksom inte ens skriva en mening på svenska språket, det enda vi har som binder samman svenskar till en nation.

En extremhöger i Sverige med ett parti som ligger över fyraprocents-spärren i undersökningarna, förtjänar att få debattera mot motståndarna. Inget parti ska behöva kunna bränna på om en martyrstämpel i sin valpropaganda. De är hala, proffsen, politikerna. Men de måste mötas i debatt och säga exakt vad de menar med till exempel: att den svenska kulturen håller på att försvinna. Påståenden att invandrare tar svenskars jobb måste också få källkritik och så vidare.

För överkursen:
Anna Tibergs utfrågning av Sd:s arbetsmarknadspolitiska talesman finns här, där hon ber honom förklara exakt vad han menar med olika citat ur partiprogrammet. Inga direkt hårddragna frågor, Anna Tiberg läste bara på partiprogrammet och frågade vad de menade med det.

Min fina vän Josefine, som tyvärr inte längre är med oss i Stockholm, har för mycket fritid och skriver ett trevligt inlägg om Feminism -08. Klokt tänkt och så. Själv betar jag av några modebloggar om dagen, mer om det en annan gång, jag är ju ihop med en modebloggerska. Så lite koll måste man ha på modebloggsskrået. Men mest spännande var det här inlägget som Jossan länkade till. Jag läser och blir förstummad, ska jag skratta eller gråta? Jag tror mest att jag ska gråta faktiskt. Den bloggen läses av 70 000 i veckan, enligt Bloggportalen (räkna med att siffrorna inte stämmer). Sådana inlägg gör mig mörkrädd, det ger mig kalla kårar över hela ryggen. Var börjar man med att argumentera emot ett inlägg som detta? Ska nog lägga mig under en filt och hoppas på bättre tider. Vi hade en lång fyllediskussion kring invandring förra onsdagen. Kontentan var att det är segregationen som leder till problem. Jag har läst att Gnosjö är den kommun som är bäst på att integrera invandrare i hela Sverige. Jag är inte förvånad över detta. I Gnosjö finns det jobb, det finns arbetsgivare som ger jobb till invandrare. Där har vi a och o i en god integrationspolitik. Ett arbete ger både pengar och en chans att träffa på andra folkgrupper än sin egen. I invandringstäta områden där många invandrare går arbetslösa och går på bidrag blir det givetvis svårare att integreras i det svenska samhället. Där får man umgås med folk som har liknande problem och jag förstår ifall de tycker det är hopplöst. Och den hopplösheten skapar lätt problem, folk tar till andra metoder för att skaffa pengar, brott är säkert vanligt förekommande. Samtidigt kan jag förstå att invandrare och flyktingar bosätter sig i dessa områden. Där har de möjligen släkt, vänner eller åtminstonde folk som är i en liknande situation. Just här börjar problemen tycker jag. För att bli en del av det svenska samhället är som sagt jobb, a och o. Och tyvärr lyser ofta jobben med sin frånvaro i de områden dit många invandrare flyttar. Här måste någon rycka ut, sen om det ska vara staten eller invandrarna själva är upp till någon annan. Men bäst vore att de flyttar till ett ställe där jobb faktiskt finns. När väl man blivit av med sitt bidragsberoende tror jag att mycket kan lösa sig självt. Att invandrare är dåligt för Sverige, det är bara bullshit. Utan dem hade inte Sverige varit ett så framgångsrikt land som vi faktiskt kan kalla oss. Det var tack vare invandringen på 60- och 70-talet som vi fick tillräckligt med arbetskraft för att kunna driva alla fabriker.

Kontentan av mitt svammel blir att våra kära politiker måste börja integrera invandrarna i samhället, inte segregera. Hur det ska gå till har jag inte riktigt klart för mig, men så småningom kommer det. Tror inte det skulle funka att bussa alla till Gnosjö, men någonstans borde folk börja snegla åt det hållet. Jag vet personligen att ifall jag någon gång har ett eget företag skulle jag inte tveka på att anställa en invandrare, alla ska få en chans, spelar ingen roll om du heter Jan eller Ahmed. Och jag har i mitt tidigare jobb stött på invandrare, en del kunde vara rätt otrevliga ibland men jag lärde mig ett bra knep och det funkade rätt bra. Det gick ut på att bara vara schysst mot dem, inte vara otrevlig. Jag minns att de efter ett tag brukade stanna och snacka lite skit med mig istället. När de kom hälsade de alltid och ja, så var det problemet ur världen. Om folk bara kunde ha lite respekt för varandra istället för fördomar. Jag är ingen ängel, men jag försöker så gott jag kan istället för att rösta på Sverigedemokraterna

Framme på Västkustet igen då.
Tågresan var lång men den gick att genomlida.
För första gången på länge kom jag fram när det fortfarande var ljust, var länge sedan jag fick glida in i Göteborg och faktiskt se hur det ser ut.
Men allt väl med det, ikväll sägs det vara någon slags fest ute i någon utav sockenbyarna härikring.
Annars är det rätt bedrövligt, men det är skolan.
Jag gråter mig igenom nätterna och på dagen fördriver jag alla hemska tankar med ett abnormt nikotin- och koffeinmissbruk.
Egentligen är det inte så svårt, bara ringa några samtal och sen skriva ner det.
Nu har jag tyvärr utvecklat ett hat mot telefonintervjuer, de blir så dåliga, usla rent ut sagt.
Varje gång intervjupersonen lyfter på luren tar min hjärna time-out och jag sitter där som ett fån.
Ibland lyckas jag hala ur mig några bra följdfrågor.
Svaren jag får blir aldrig till min belåtenhet, de blir alltid fel svar, eller felformulerat.
Varför fattar inte dom att dom ska svara som jag vill?
Va, vad är problemet?
Jaja, efter ett tar vi nya tag, jag känner att all skam börjar lämna kroppen.
Ju mindre skam, desto bättre går det.
Därför kan journalister vara lite knäppa, de saknar skam i kroppen och det är okej för mig.
Tyvärr har jag fortfarande för mycket skam kvar, det går i vågor men oftast har jag alldeles för mycket.
Ack, ack, ack.
Inte trodde jag att maj månad skulle vara den mest ångestladdade av alla månader.
Inte trodde jag att utbildningen skulle vara såhär.
På nätterna brukar jag bara bli förbannad på det, allt liksom, lärarna, deras metoder, upplägget, brist på praktik.
Då blir jag förbannad, riktigt arg så jag kokar.
Kokar och gråter, slår mig själv i skallen.
Allt, allt, allt.
I min enfald tror jag det är lättare när det är på riktigt.
När en artikel ska skrivas för en tidning, då kommer jag banne mig se till att få det gjort.
Nu är det bara skola, det är bara på låtsas känns det som.
Det finns ingen verklighet förankrad i utbildningen.
Visst håller vi på och gör en tidning, men tidningen är inriktad till interner på fängelse.
Så trots allas tjat om att det är på riktigt så känns det inte så.
Det blir en kvasigrej bara, jag skriver om något jag egentligen inte bryr mig om.
Bryr jag mig inte blir det ännu svårare att motivera bort skammen.
Kanske är jag för lat, för odisciplinerad eller så är det bara overkligt.
Att låtsas leka journalist som vi gör, det känns inte bra, det känns skamfullt.
Bara skam, inte på riktigt, pajas.
Bryr mig gör jag ju uppenbarligen eftersom jag mår piss av det.
Piss, urin och avföring.
Trots att jag bryr mig har jag svårt att ta tummen ur röven, jag vill sitta kvar i min skyddade värld framför datorn.
Tar jag ut tummen kommer all skit tror jag, det gör det säkert inte, men jag tror, tro är viktigt.
Just nu har jag ingen tro på någonting, allt kan barka åt fanders.
Eller så går allt bra, jag vet ju inte riktigt.
När jag inte vet, då skriver jag knäppa saker här.
Nu skriver jag knäppa saker.
Hur ser det ut, här kommer ett stort jävla textsjok, bara text, ogenomtänkt text.
Det ser ut som jag fått orddiaré.
Fingrarna bara tar över och skriver.
Bara text, text, text.
Men den här bloggen ska roa, den ska underhålla till viss del, den ska väl förmedla något, den vill gärna vara smart, den önskar att den hade mer och säga ibland.
Idag har jag inget av det att säga, jag har bara det här.
Rakt och ärligt.
Det är inte smart, det är inte roligt, det förmedlar ingenting.
Eller det kanske det gör, ett sorts budskap om att det inte står rätt till ibland, eller att jag kanske är på fel spår.
Så tänker jag ofta det senaste dygnet, den senaste veckan.
"Du har valt fel Mattias".
Ibland håller jag med, det här är inte jag.
Men samtidigt vill jag inte ge upp, innerst inne är det ju det här jag vill.
Jag är bara svag i motgång, skör som en sytråd.
Varje dag tror jag tråden ska brista.
Än är den inte av, tror bara att den blir smalare för var dag.
En tidsfråga innan den brister.
Kan ske ikväll, imorgon, nästa vecka eller veckan efter det.
Håller den terminen ut är det gott.
Då ska jag hem till Småland, hata världen och bli hel igen.
Komma tillbaka som en ny man, eller åtminstonde hel.
Tycker synd om min flickvän.
Hon får dras med mig när jag blir knäpp.
För det mesta försöker jag låtsas som ingenting.
Jag bygger upp murar kring det här, vågar inte riktigt visa mig så svag som jag är.
Då och då spricker muren och jag faller ihop.
Eller överdriver jag?
Är det bara skola?
Jag kan inte ta saker så lätt, jag tar allting på liv eller död.
Bra eller dåligt?
Bra eller anus?
Anus, ett spännande ord.
Eller böjningen analt.
Karin berättade en rolig sak.
Hon skulle skriva ner så många ord på "A" som hon kunde.
Det första ordet hon skrev var "analt".
Hon visste först inte var det kom ifrån.
Sen var hon hemma hos mig och förstod.
Det var från männen bakom den här bloggen.
Vi är två lustiga pojkar jag och Simon.
David hade en utläggning om oss.
Det var roligt att lyssna på, han sa saker jag aldrig tänkt på men som stämde bra in.
Visst börjar det bli bättre.
Men kontentan var att jag är lite av en skitstövel ibland.
Utan att jag tänker på det är jag en skitstövel ibland.
Tror jag, jag överdriver kanske igen.
Jag är bra på att överdriva saker.
För bra för mitt eget bästa och möjligtvis andra i min närhet.
Oroar mig för saker jag inte borde.
Jag och Frida, vi är sådana, likadana.
Vi har nog fostrat varandra in i det där.

Nehe, nu blev det mycket här på en och samma gång. Nu ska jag droga mig och piska mig med oxpiskan. Sen ska jag försöka haffa någon polischef och juristprofessor.

Nu när jag såg att Perry gjort en liten kortfilm så vill inte jag vara så mycket sämre. Därför frågade jag Lars-Göran i dag om vi inte skulle åka iväg 12 mil till Jönköping och spela in lite intervjuer med folk från Yrkes-SM. Lars-Göran tyckte självklart att jag måste bräcka Perry så han packade ned macbook, videokamera och stativ i en väska. Sen startade vi tjänstebilen och for iväg.

Här blev det en artikel med André Axelsson. Lugnaste killen den här sidan tullarna. Länkat där finns lite andra godbitar som webb-tv-intervjuer med några tävlande, Bildspel och faktaartikel.

Det har varit mycket jobb i dag, lirade runt med press-kortet runt halsen och drack kaffe. Kände mig oehört viktig. Roligast var när jag sprang på min granne Musse från Stockholm och hälsade på honom när han jobbade som publikguide. Han gav den paffaste minen den här sidan tullarna.

Japp, japp, Torsdag idag och då är jag glad (världens sämsta rim). Om en och en halvtimma sitter jag på det fruktade femtimmarståget mot Götlaborg. I helgen ska jag försöka umgås med min flickvän och göra en jävla massa skolarbete. Hade ett trevligt seminarie idag på en utav min mindre bra texter som jag författat med en klasskamrat. Vi var redan innan väl förbereda på att köra igenom en bandsåg och till slut grillas. Alla våra värsta scenarier blev uppspelade som på film. Vi fick bland annat kommentaren av läraren, "snudd på katastrof". Ja jävlar, jag är en rättshaverist. Men som vi säger i det militära, "Gör om, gör rätt", så är det. Ett tag mådde jag lite dåligt och funderade på att hoppa av, sen kom revanschlusten och den där feelingen "jag ska jävlar visa dom jävlarna". Så till helgen ska jag jaga jurister, kriminologer, sociologer och gud vet vad. Det är ju tur att jag visste att "lider jag igenom det här får jag åka till Olivia". Utan det hade nog Västerbron sett betydligt mer lockande ut, men bort, bort, bort med det negativa. Idag är vi positiva, jag är det.

Kan bli lite bristande uppdatering från mig under helgen gång. Som ni fattar har jag lite att stå i så att säga. Men ha en trevlig helg ifall vi inte hörs. Puss

Nu är jag själv hemma ett tag och har passat på att gå på toa några gånger med dörren uppe, små saker som gör livet värt att leva.
Någon som inte borde leva däremot, det är familjens gullekatt. Missan heter hon. Vad är vitsen med att ha en jättegullig katt som sitter under soffan hela dagarna och kvider? Här kommer jag, med en diplomatisk rostbiff i hand, vänliga ord och klappar henne. Vad möts jag av?- Ett fräsande och rivna, blödande fingrar.
Det har visserligen sagt innan på min tidigare blogg, men: Satans katt, här får hon både mat och tak över huvudet, men hatar allt och alla ändå. Min allmänna åsikt är att hon borde dumpas i diket på riksväg 30 i första, bästa skokartong. Slut på hatet. Under tiden skriver Lotta brev till statsministern.

Reklam kan vara bra, särskilt ifall reklamarna rotar lite i skivarkiven och tar fram gamla fina soulhits. För er som inte känner mig så väl kan jag intyga att soul, särskilt sådan som tillverkades på 60-talet har en speciell plats i mitt hjärta. Det är den absolut bästa dansmusiken, alla gånger. Några få gånger har jag varit på soulklubb och varje gång har jag dansat hela natten lång. Så medryckande, så dansant, bättre blir det inte. Så när jag sitter hemma och bara mår dåligt brukar jag Youtuba fram lite gamla rökare för att få en mening med livet. Vi har pianot, blåset, up-tempot och körerna, viktiga beståndsdelar i en lyckad soulrökare. Så jag bjuder på fyra favoriter att lysa upp dena gråa, trista onsdag.



Chairman Of The Board - Give Me Just A Little More Time


The Isley Brothers - This Old Heart Of Mine



The Temptations - Get Ready (kolla movesen, BSB med flera kan ju fan slänga sig i väggen)


The Four Tops - I Can't Help Myself

Vissa saker i min bostad får mig ibland att känna, "Mattias, du är en dålig, osund människa". Ett moment som leder till vissa funderingar är när jag står ute i min egna personliga "rökruta" på bakgården och njuter av mina älskade Kents. På samma bakgård finns en entré till ett gym och entré till vårat hus. Där står jag på kvällarna i lugn och ro med en rykande cigarett i näven. Då vandrar det allt som oftast förbi en eller gärna två gymbesökare. De ser så hurtiga ut i sina träningskläder och med in vattenflaska i handen. Sen står jag där, sunkigt klädd i mjukisbyxor och ett par slitna espadrillos och blossar. Jag ser i deras i blickar att de genast känner sig som en bättre människa, en sundare människa. Där har de nyss avverkat ett hårt pass på gymmet och så när det kommer ut står världens mest otränade människa och röker. "Haha, han kommer dö när han är 45 och jag kommer bli minst 90 år" ser jag att de tänker. Vid utvalda tillfällen, det kan ske lite när som, kommer det även folk i huset som varit ute på joggingtur och pustandes andas ut efter några minuters fysisk aktivitet. Så står jag återigen där och förorenar mig själv. Gissar att jag bjuder alla dessa hurtigbullar på lite extra feel-good när de utfört sina exercisövningar i mänskligt självplågeri. Men jag bjuder så gott på det, jag gillar att bjuda på saker. Självklart ser jag lika föraktfullt tillbaka, det kan ni tro. Samtidigt som de får sin feel-good-kick av mig får de en mörk och uppgiven blick som bara kan tolkas med en sak, "idioter".

En annan sak som känns mer tagen ur valfritt avsnitt ur "Seinfeld" eller "Curb Your Enthusiasm" är från våra hissar. Särskilt när jag ska åka upp inträffar det saker. Som en rätt världsfrånvänd och osocial människa jag är uppskattar jag att åka hiss i fred. Om omständigheterna nu skulle gå så illa att jag måste dela hiss med någon kan jag med viss möda utstöta ett trött "hej", absolut inget mer. Men när jag mår som bäst är när jag står i hissen på bottenvåning och väntar på att dörrarna ska stängas. Ibland kommer det någon annan gynnare och får för sig att de ska dela hiss upp. Till min stora glädje brukar för det mesta dörrarna stängas igen innan de hinner in i hissen. Just i det ögonblicket känner jag en rätt stor tillfredställelse. Dels för att jag slipper dela hiss med någon som säkert bara ska till våning fem och det tar ju längre tid med mer stopp på vägen upp. Och för det andra så är det bara roligt att få jävlas med folk jag inte känner. Usch, vilken dålig människa jag måste vara, ohjälpsam och egoistisk. Men jag är i alla fall ärlig med det. Vi väl valda tillfällen kan jag faktiskt hindra dörrarna från att stängas igen så en stackars annan människa får audiens att åka med mig upp i hissen, det har hänt jag lovar. Då är det mitt dåliga samvete som får tala. Men allt som oftast brukar jag gömma mig i ett hörn och önska att jag slipper bli störd.

Självklart måste även Svarte-Petter få lägga näsan i blöt när det kommer till den svenska EM-truppen som presenterades idag. Hade sett både "Sportpanelen" (Gomorron Sverige) och "Fotbollskväll" igår så förutsättningarna hade jag fått förklarade för mig men är inte riktigt nöjd. Därför kommer jag nämna några punkter jag finner intressanta.

• Målvakterna, där är det ingen diskussion. Bättre uppsättning målvakter har vi inte att tillgå. Bara att hoppas att Isaksson skärper till sig och ger fan i och släppa in åtta mål i samma match. Rami har börjat skärpa till sig i Bajen-kassen och EM-form på intågande. Wiland är i EM för att bära vatten.
• Backlinjen, likaså där inga större funderingar. Vi har det material vi har och det är bara att försöka göra det bästa av saken. Att våra mittbackar inte kan passa är givetvis ett problem Lagerbäck får lösa. Ytterbackarna utan skadade Edman är inte heller så respektivingivande. Jag varnar för att det defensiva kan få lida
• Danne-sidled får återigen en plats och det är åt helvete fel. Minns mycket väl hur illa det såg ut mot Spanien. Nej, Rasmus Lindgren hade varit mitt självklara val, men han kan väl inte pärmarna så kvar. Därför får vi bara hoppas att Linderoth håller eller ifall så inte sker, att Taco får lira defensivt. Daniel Andersson borde inte ens få bära vattenflaskorna.
• Niklas Alexandersson, ytterliggare en trotjänare får plats, trots att hans allsvenska säsong varit snudd på katastrofal. Någon bättre, yngre yttermittfältare borde väl ändå Sverige ha, varför inte ta med Kennedy från första början, till exempel. Vissa tyckare påstår att det är bra att ha Alexandersson med som möjlig högerback. Jag röstar för att vi ställer ut en orange-vit kon istället.
• Henrik Larsson. Mister "jag-ska-ligga-hemma-framför-tv:n-och-kanske-se-Sverige-matcher" Larsson gör comeback. Lite svinigt att skita i kvalet och sen hänga med när det väl hettar till. Men om någon får den äran så är det Henke. För med Henke får vi en anfallare som faktiskt är bra. Zlatan vet vi inte hur det kommer gå, han brukar ju blanda och ge. Elmander har inte varit lika lysande den här säsongen och är ett litet frågetecken. Sen att Allbäck får vara med i truppen istället för Markus Berg är inget annat en skandal.

Summeringen är att våran vän Lars Lagerbäck inte verkar tänka så mycket på framtiden utan fortsätter i redan inkörda spår. Om vi har en kris i landslaget om tre-fyra år, skyll inte på mig då i alla fall. Nytänkande har aldrig varit Lagerbäcks starka sida och någon gång ska bomben smälla, det kan ske i EM. Jag tror inte på final, så mycket kan vi säga än så länge.

Dagens andra ämne: Premier League-avslutningen
Enligt den kalkyl jag ritade upp på bloggen för två veckor sedan slutade helgens Premier League med en United-vinst. Jag har inte firat något särskilt och det må bero på att man har blivit lite för bortskämd med ligatitlar de senaste femton åren. Inte för att låta dryg bara. Men denna säsong vill jag se att United tar hem Champions League. Efter en himla massa pinsamheter sen vinsten 1999 (jag minns alldeles för väl Milans utskåpning på San Siro förra året) ser jag hellre en vinst i Champions League. Kanske för att CL är lättare för mig att följa eftersom jag inte har råd med Canal+. Dessutom att i CL är det mera att vara bäst när det gäller och ha lite tur med sig. En liga blir lite för lång för att man ska kunna hålla pulsen uppe i 38 matcher. Däremot CL, som avgörs i en enda final, där finns smärtan, hjärtinfarkterna och spänningen. Får även tillägga att United förlorade två, just det TVÅ, matcher mot Manchester City. Det är inte acceptabelt, det är skandal. Så därför ser jag ligatiteln som en kompensation för lidandet och om United ska plussa denna säsongen återstår nu en vinst i CL.

ttRättning: Vår danske korrespondent, Perry, rapporterar från SvardePeder.dk att Gringo tydligen har återuppstått i myllan på möllan.

I dag har jag kört silvrig tjänstebil, upplevt pojkdrömmen när jag satt i cockpiten på en 13 ton tung Saab 340. Som avslutning diskuterade jag kameraövervakning med folk på stan, bland annat Per.
Att sitta i flygplanscockpiten var nog hela veckans upplevelse, var helt livrädd mot att stöta till någon spak och råka dra igång motorerna, eller trycka på Self-destruct-knappen. Tänkte ett litet tag att jag var actionhjälte som höll på att flyga hem presidenten i Air force one efter äventyr i mellanöstern.

Eh, känner mig som en rätt tråkig människa på fritiden, inte lönt att fråga vad jag gör annars nu för tiden. Kommer hem, käkar, bloggar, läser andras bloggar och ibland glor jag på någon rulle. Det är tur att jag har en så störd praktik så jag kan snacka om den i stället.

Som utlovat, här kommer del två i fördomspanelen- blogginlägget där ordet objektivitet är som att svära i kyrkan. Del två handlar om målgruppsundersökning i olika tidningar, det vill säga: Vad är det för människor som köper porrtidningar år 2008?

Café: Du köper en modetidning, men läser aldrig moderepotagen. Detta eftersom du mycket väl vet vilka kläder du gillar och vilken kassa du har. Därför behöver du inte någon annan som berättar för dig och du tycker egentligen att Daniel Lindström inte klär sig speciellt bra. Däremot uppskattar du alla intervjuer, Rocky, Jonas joggar och knäppa repotage som berättar hur du tar över en mindre, afrikansk nation med legoknektar för åttio miljoner kronor. Det är inte så PK med tjejmodellerna som är med i tidningen, men det skiter du fullständigt i.

King magazine: Innerst inne är du nog en godare människa än Café-läsaren. Om du skulle få kvinnobesök hem skulle du skämmas lite över en Café-tidning och du är rädd över att värja dig mot att ha halvnaken bilder på fotomodeller. Därför köper du King, lite snällare och tråkigare. Eller så är du bög eftersom det bara är män på omslagen. Kanske gillar du klockor, gärna jättestora bultar till klockor att ha på armen. En sak vi är helt bombsäkra på: du rakar pungen. Du är intresserad av mode, inte av stil. Därför är du en, liksom Café-läsaren, en själlös människa som tror framgång sitter i att ha de senaste byxorna från Whyred och ett par Acne-boots.

Slitz: Du är äcklig och skäms för mycket för att ta upp porren ur tidningshyllan och lämna över till tjejen i kassan. Äckel-päckel där! Du bor i en mindre stad eller förort och du har Fredrik Ljungberg eller "Chippen" som stilförebilder. Du anser att bandana är det tuffaste man kan ha och är van att på helgkvällar prova dina nyfunna vetskaper du fått genom Slitz för att dra hem en blonderad ungmö som gillar att visa "valen".

DV Man: Du är kvinna och köper i vanliga fall orginalet Damernas värld. Din kille går omkring i sina lodiga jeans och förvarar mobilen i ett litet case på skärpet. Nu köper du hem lillebrortidningen till honom för att han ska börja intressera sig lite i kläder, stil och deodorant.

Groove: Du gillar rock. Det är första tanken som far i våra huvuden. Du anser att bra musik handlar om gitarrsolon, bas, trummor, tuffa solglasögon och skinnjackor. Du är lite inskränkt i vad som är bra/dålig musik och väldigt snar till att dra en hård linje däremellan. Negergung är ingenting för dig, det är ytligt och kvinnoförnedrande.

Sonic: Du är självklart musikintresserad. Dock har du inte riktigt följt med historien och insett att tidningen är hopplöst omsprungen av internet. De artister som det står om i tidningen har redan peakat i media inför nya skivan och gör den jobbigt efter. Innerst inne när du en dröm om att en gång själv bli omskriven i Sonic, du vill bli popstjärna.

Mojo/Uncut: Du gillar rock, men är 35+. Du köper din musik antingen som skivor eller så betalar du för att ladda ned det på internet. Däremot är du inte så intresserad av allt nytt och spännande, utan ditt intresse sträcker sig till att förvalta musikhistorien. I stor utsträckning får du stånd över remastrade Led Zeppelin-plattor som du kan spela hemma i ditt högtalarsystem med sju högtalare. Ditt musiklyssnande har fler likheter med frimärkssamlande än med sex. Du är 700-kronorsmannen (Vill ni veta vad det är så fråga).

PC för alla: Du är analfabet vad gäller datorer, men är ändå intresserad av hur du kan använda den här nya datorn.
PC för alla är egentligen inte en datortidning utan snarare en nybörjarguide till 2000-talet. Grattis! Släng faxen nu för helsike!

Se & Hör: Här pratar vi damtidning. För unga människor med koll på internet behöver inte köpa en uruselt layoutad skvallerblaska för att ha koll på kändisarna. Det sköts via internet det med av ungdomar. Men 30+-damer, de håller fast vid sin skvallerblaska. Du bor säkerligen inte innanför tullarna.

Bröllopsguiden: Du är en kvinna som antingen snart ska gifta dig och söker inspiration eller så är du en sjuk människa som genast bör uppsöka vård för ditt enorma behov av vita klänningar, stora tårtor, bordsplaceringar och inbjudningskort.

Illustrerad vetenskap: Nördarnas stora tabloid. Märkliga saker skrivs om som går dig över huvudet. Som tur är, precis som namnet på tidningen antyder, så finns det bra med grafik. Det gör alla att molekyler, basselusker och osmoser blir lite lättare att ta på.

Aktuell rapport: Du är för dum för att använda nymodigheter som internet. Samtidigt gör detta att du aldrig kommer läsa vår idiotförklaring. Vilket samtidigt är lite synd, för vi skulle verkligen vilja tipsa dig om att köpa PC för alla nästa gång du kommer till Pressbyrån.

Offside: Fotbollsintresserad man, gärna lite mer bildad än råskinnen från Solna. Offside lämpar sig alldeles utmärkt som toalettlektyr. Du skiter och läser ett långt reportage om Bojan Djordjic. Du håller säkerligen på något obskyrt lag i engelska andra divisionen med en "anrik" historia. Svensk fotboll är mindre intressant om du nu inte redan råkar ha ett favoritlag du supportar varmt, inte AIK dock.

Filter: Du har länge suktat efter Filter. Enda sedan Sex gav ut ditt sista nummer har du läst amerikanska magasin i väntan på att få ditt enorma behov av långa texter om populärkultur uppfyllt. Du bor säkerligen i en storstad, finns Filter utanför Sthlm och Gbg? Du gillar att ha koll helt enkelt och spenderar minst en timma om dagen med att läsa bloggar.

Jaktmarker & fiskevatten: Centerpartiet räknar med din röst vid varje val. Fler slutsatser är att du inte är vegeterian, din fru (för du är en man, heterosexuell och allt) har Maud Olofsson-frisyr och käcka tantklänningar och ett par rejäla boots till det.

Gringo: Numera nedlagd blattetidning. Enda problemet var att det inte var några blattar som läste tidningen. Det var vita universitetsstudenter som ville vara sådär fördomsfria och mångkulturella.

Detta var allt från Fördomspanelen. Tills nästa gång vi möts ska vi gräma oss över att Daniel "sidleds-danne" Andersson kom med i EM-truppen i år igen. Sen undrar vi såklart om inte Henke Larsson är lite för gammal för att spela boll?

Ja, inte "stress" i ordets bemärkelse utan i Justice-låten "Stress" vars video har blivit vida omtalat. Till och med så pass stort att DN idag kör en helsida om debatten kring den. Johan Wirfält skriver här, så gör eran hemläxa och läs den texten först. När ni så gjort det tar ni och tittar här



Sen tycker jag att ni tar er en ordentlig funderare över om det är bra eller dåligt. Är det en skildring av verklighetens Paris? Eller är det bara smygrasistiskt och Justice-pojkarna med regissörs egna våldsfantasier? Så nu gnuggar ni geniknölarna så tar vi en diskussion sen, okej?

Första dagen på den nya veckan avklarad. Erkänner att jag är lite matt, sovit dåligt, ätit dåligt och tittat för mycket på tv. Glädjs givetvis av att Bajen tog en fin skalp med en man utvisad mot jävla Gefle. Hade gärna varit med och sett Söderstadion explodera av glädje när Dadomo avgjorde i sista minuten. Men fantisierna duger rätt bra de med. Annars har det helt enkelt varit torftigt idag. Inte orkat gå och handla, trots att jag borde och lite sånt. Imorgon är det skola och fotbollsmatch.

Våra vänner har alla tjatat om en ny fördomspanel och trots att vi befinner oss på olika platser i landet har vi en ny panel på gång. Jag ger en liten teaser och säger att temat blir "Magasin". Det finns en uppsjö mängd magasin och det är inte helt omöjligt att det kommer en uppföljning på samma tema. Men första delen kommer med sannolikhet dyka upp någon gång under morgondagen, så håll ut vänner.

Sune: jag är ledsen. Men kommunen här måste granskas i sömmarna och jag anar en hel del ugglor i mossen bakom den putsade fasaden. En förlust mot JMS kräver sina två veckor i landsexil. I sommar styr vi upp det med pendeltrafik mellan Sthlm-Vmo. Sen måste vi lära oss använda Msn någongång också.

Simon, nu tar du första bästa flyg till Stockholm, allt är förlåtet. Till och med eran förlust i fotbollen mot JMS kan jag förlåta. Hur fan ska vi reda ut sommaren?

Orkar inte skriva något för tillfället så jag visar upp bilder från den gångna helgen istället.

Lördag


Grillning på en kulle


Ett gott resultat


En glad bloggskribent


En nöjd discodansare


Micke och det stora blå


Roligt var det också


Bäst att inte hoppa


Johan kom förbi


Det vildvuxna håret med några vänner


Det är gott och leva

Söndag


En glad pojk, en två-åtta, ett Apberg och en fin utsikt


Två glada män med deras folkisar


Jag försöker se svår ut


En sann livsnjutare


Lite grillat med bröd till det


Dagens lunch

Lördagen utspelade sig på en kulle mellan Solna och Sumpan
Söndagens drama var uppe vid Apberget, Söder Mälarstrand

Ok, nu har jag gjort det. Jag har köpt Jens Lapidus- Snabba cash. Ett år efter alla andra såklart, precis när hans andra bok nyss har kommit ut. 

Det är lite tråkigt, jag vet. Tänk att komma hem till någon och se att deras bokhylla bara är fylld utav böcker från Camilla Läckberg, Jens Lapidus, Stieg Larsson, Åke Edwardsson, Paulo Cohelo och Dan Brown.
Nu spelar det absolut ingen roll om böckerna är bra eller inte, Milleniumserien var skitspännande. Men just själva bokhyllan, den blir väldigt opersonlig på något sätt. Som om det inte är ens eget val, att man har letat efter just de där böckerna. Men böcker är väl bara en av alla gadgets som ska visa ens personlighet, precis som valet av kläder, dator, stad, jobb och så vidare.

Dan Brown är en författare man hatar att man läser böckerna av. Stört spännande, men inget djup och stereotypa karaktärer. Det är som att äta mögelost fast tvärtom: kul i teorin men omöjligt i praktiken.   
Den värste av dem alla måste vara Raymond Khoury som skrev Den siste tempelriddaren, som kom ut i efterdyningarna av Da vinci-koden. Vilken ripoff, alltså. Khoury fuktade fingret i munnen, sen satte han upp fingret och kände att trenden då handlade om gamla, medeltidssekter som har bevis att rasera kristendomen. Sen skrev han om det efter en mall med ännu fler stereotyper, hjälten blir ihop med hjältinnan och agenter från amerikanska myndigheter som vill sätta munkavel på alla.

Men nu ska jag läsa Snabba cash, bara för allmänbildandets skull. Alla verkar prata om det, och jag hatar att inte kunna vara med i ett samtal bara för att man inte vet något om samtalsämnet.

Nu är en vecka i Småland avklarad och redo att läggas till handlingarna. Vädret är skitnajs och Växjö är en fantastisk småstad i jämförelse med Värnamo. När jag tänker på hur Värnamo kommun verkligen våldtar sina unga medborgare kan jag bli så arg att jag vill hyra sydafrikanska legoknektar och göra statskupp i kommunhuset.
Krogmonopolet, industrijobben, ett reklamblad i kläderna av en lokaltidning och den högst omoderna frånvaron av en kollektivtrafik- allt är det saker som bär emot mig. Kanske var det att jag vuxit upp så långt ute på landet och levt i en väldigt avskärmad småstad som gjorde att jag sökte mig till Stockholm. Enligt min åsikt ska det finnas en tunnelbana i en riktig storstad.

Växjö i all ära, men jag saknar Stockholm lite nu. Gröna linjen, avgaserna, människorna, stressen. Framför allt vännerna där. Sune, Linn, Jossan, Snotty's, klasskompisarna, Disco, Dragan. Det kommer bli en hård sommar när 80 procent av mina vänner är nere i Småland under sommarhalvåret.
Det är inte så fy skam här, i går grillade jag med Carl-från-Söragård som jag inte sett på två år. Nu ska han bli varslad, men han livnär sig på att klappa och mata en dyr bombhund åt militären och hämtar ut en fin lön på det. Knepiga jobb finns det många av, men det här tar nog priset.
Växjö är en av de städer jag skulle kunna tänka mig att flytta till när jag blir äldre, och frågan är: om man blir erbjuden fast jobb på t.ex. Smålandsposten, hade man tagit det?

Nu ska jag ut och bråka med min syster och fråga om hon vill käka pizza.

Haha, ja, jävlar! Jag kan på rak arm erkännna att jag har dansat på Ace iförd en slokhat ikväll, jag bjuder på det. Annars har jag haft en underbar försommarafton ute i Huvudsta. Suttit vid vattnet, grillat, druckit öl, rökt och sen varit i Mickes nya lägenhet. Väl där slutade med att jag och Disco satt på balkongen och pratade om viktiga ting här i livet. Det var ett härligt samtal, ett djupt samtal och jag, jag gillar fanimej djupa samtal. Sen drog Dragan med oss till Ace som var under all kritik. Men jag antar att alla "crazy" klubbkids var på Happy Nation ikväll så det var mest äckligt, vanligt folk på Ace. Men där träffade vi Dragans Malin med några vänner. Och Dragan och Malin är så fina och det får mig att bli avundsjuk. Jag vill mest bara ha min flickvän där också. Ha någon att dansa med, kyssa och vara glad. Men men. Istället så går jag in på bloggen hon och hennes syster har. Där sitter jag och tittar ett tag på bilderna som ligger där. Det är fint, hon är så vacker och jag blir så glad i hjärtat mitt, trots att hon ligger och sover femtio mil härifrån. Men fin är hon, ack så fin. Jag vill nog mest bara ligga bredvid henne och sova just nu. Istället lyssnar jag på Beatles, det är inte fy skam det heller. Ack så jag saknar henne...

Har faktiskt lite dåligt samvete för att jag inte har producerat så mycket text här. Men, men. I princip har jag bloggat i pappersformat. För 90 000 läsare fick jag reda på i går, sånt kan göra mig lite skakis.
    I SVT- debatten håller jag helt och hållet med Sune. Jag betalar TV-licens och allt, men ska min själ hoppa av den snart. SVT visar lite bra amerikanska serier, men de är mitt på natten och då är bara social-bidragarna uppe. Musikbyrån, Kobra och Sportspegeln funkar också. I dag har SVT gjort en manifestation som inga andra kanaler hade gjort, när de visade Englas begravning. En fråga är vilka psykon det är som sitter och kollar på barnbegravningar på TV;n, här tycker jag att det har varit en väldigt, väldigt osmaklig indelning på vad som är offentligt och vad som är privat.
Axess TV, Åttan och framför allt ZTV är de kanaler som trots det rätt jordnära och sunda behovet av ekonomiska spelregler, får det att funka.

I går var jag ute och upplevde Växjös studentliv på campus. Kom in på ett ställe som heter Stallarna med ett förfalskat kårkvitto. På kvittot står det att jag har betalat in min kåravgift från Föreningssparbanken, som inte funnits på flera år.             Vakterna kastade bara ett kort öga på det, sen kom jag in. Känns som om det lika gärna kunde vara Kalleankabanken på kvittot. Tja, sen var det en massa röriga rum, studenter i för stora skjortor och med billiga drinkar i handen som sjöng med i trance-sånger. Det är nästna av en befrielse att upptäcka den delen av Sveriges nöjesliv också. I Stockholm är studentlivet inget man upptäcker. På kårpubarna är det bara utbytesstudenterna som hänger, då de inte känner någon annan.  

Jag har hört att det är Pingstafton i kväll, kan det stämma?

Sover länge idag, ligger kvar och drar mig sängen. Njuter av att solen skickar små strålar genom persiennerna samtidigt som jag långsamt vaknar till liv. Går upp och slår upp DN, fastnar på Debatt-sidan där journalistlärarna och kurslitteraturförfattarna Lars Nord och Håkan Hvitfelt skriver om SVT:s framtid. Det är en skrämmande bild de målar upp och kaffet mitt sätter sig nästan i vrångstrupen. Ett SVT som sparar in och ska göra nya satsningar. I deras nya linje ska SVT24 bli en repriskanal och Kunskapskanalen läggs ner. Ettan kommer bli den breda kanalen med satsningar på påkostade underhållingsprogram medan tvåan blir den smalare kanalen med mera inköpt material för att kunna fördela mer pengar till publikfrieriet på ettan. Här slår det bakåt i mitt tankesystem. Här har vi ett public service-företag som med pengar jag betalar för att driva som ska konkurrera med de kommersiella kanalerna. SVT har inga annonsörer att blidka och inga krav på sig att ha högst tittarsiffror. Istället ska SVT sända ett innehåll som markant skiljer sig från dagens kommersiella kanaler. För ärligt talat, hur roligt är programinnehållet i de kommersiella kanalernas utbud? För en elitist som jag absolut det tråkigaste som finns. Det finns inget djup, ingen analys. Bara program som ska locka en bred massa med meningslöst innehåll för att på så sätt få fler annonsörer. Då frågar jag mig, varför i hela friden ska SVT gå samma väg? Jag ser inget behov av att vi behöver ett mer likriktat utbud i tv-etern än vad det redan är.

Istället drömmer jag om att SVT vågar ta ett steg åt det motsatta hållet. Mindre underhållning och mer smal, djupgående och berättande television. När de ändå har resurserna kan de försöka utbilda och informera de svenska invånarna istället för att fördumma oss. Vill SVT tjäna pengar så sälj ut hela Melodifestivalen till den högst bjudande kommersiella kanalen. Jag vill inte spekulera i hur mycket cash de skulle få men Melodifestialen är det program med flest tittare i Sverige så summan skulle vara rätt saftig. Sen ser jag gärna att de satsar lite mer nytänkande i sina dramaserier. Nu var det längesedan SVT producerade en dramaserie jag faktiskt vill se. Det finns så mycket jag vill göra med SVT så att jag önskar att jag någon gång får bli vd på företaget, om nu inte moderaterna lägger ner alltihopa innan det är försent. Men jag antar att det här är en debatt som kommer fortgå och sista spiken är inte slagen. Men som sagt, jag hoppas SVT snart inser sin styrka och det är inte i de breda formaten utan i de smala, nischade formaten som ingen annan vill ta i med tång. Släng ett öga på TV8 vetja, de vågar satsa smalt och analt. Sådant uppskattar vi på Svarte-Petter.

Ja, en fredag i en total asocial tillvaro kanske var vad jag behövde. Ta det lugnt, äta chips, slösa bort alldeles för mycket tid framför tv:n. Såg lite på Musikbyrån som var i Island och gjorde reportage. Kom och tänka på en gammal favorit från den lilla ön ute i havet som jag inte lyssnat på väldigt länge. Den passar lagom in i mitt lite melankoliska stadie jag just nu befinner mig i. Så jag delar med mig av denna låt så kan ni som råkar läsa det här mitt i natten somna gott till dessa toner. Varse!


Sigur Rós - Svefn-G-Englar

Eftersom jag:
A: är kille och således gillar vapen, explosioner och militär
B: gått över från att vara anglofil till en fascination för allt som kommer från USA (många känslor här, äckel,                             avsky, beundran. USA är ju ländernas land.)
C: Älskat sönder the Wire, utom den svajiga sista säsongen.
så väntar jag med spänning på HBO:s nya miniserie Generation Kill ska dra igång under juli. David Simon och de andra från Wire- gänget är de som ligger bakom produktionen.
Nu ska man komma ihåg att jag inte gjorde lumpen, på mönstringen var jag uppe sex minuter hos psykologen innan jag fick åka hem. Trots detta så sitter jag som på nålar. Har hört att Alexander Skarsgård ska vara med på ett hörn också.




/Simon

Det finns många olika sätt att förgylla sin vardag med rätt enkla medel. Ända sedan jag flyttade till min lägenhet i Värnamo har jag alltid lagt stor vikt vid att använda ett bra toapapper. Ett inslag av enkel vardagslyx var att efter ha uträttat sina naturbehov, självklart med toadörren på vid gavel, städa upp efter sig med ett mjukt toapapper. För finns det något som är värre en att torka sig i röven med ett toapapper som likväl skulle kunna användas som sandpapper? Jag finner obehag vid tanken att beblanda mig med sådant toapapper. När jag flyttade ihop med Frida så insåg jag att toapappersåtgången snudd på tiodubblades och in i tanken kom ekonomin också. Snålheten hos en student gjorde att ett paket Lambi (utsökt toapapper) med ett väl tilltaget pris inte lockade lika mycket som det tio kronor billigare toapappret av sämre fabrikat. Jag fick helt enkelt vänja mig vid tanken att varje toabesök inte kommer att sluta så lyckligt som jag önskade. Dock lyckades jag till min stora glädje komma över en hel bal (24 rullar) Lambi till ett så förnämnt pris som 89 riksdaler. Den senaste månaden har helt enkelt varit en glad och lustfylld månad där varje toabesök har varit värt att minnas. Nu har vi dock förverkat alla rullar och nu står ett paket COOP toapapper och väntar på att skitas upp. Det är lite så det bränner i hjärtat och jag saknar mitt älskade Lambi. Vissa stunder önskar jag att jag hade skaffat en till toapappershållare på toaletten. En med Fridas namn på och en med mitt. I min hållare skulle det vara Lambi och Frida hade fått bestämma själv vilken höjd av bekvämlighet. Men så blir det inte, men tanken har lockat åtskilliga toabesök...

Varje fredag samma procedur. DN Bostad dimper ner och där sitter jag med uppspärrade ögon. Bara tittar på fina lägenheter och drömmer mig bort. Tänker på hur det skulle vara att bo i just den och den lägenheten. Givetvis med en förkärlek för lägenheter inom en radie av någon kilometer från nuvarande bostad. Oftast åt lägenheter österut, jag är en SoFo-bög liksom. Fast det här med bostäder har intresserat mig länge, redan när jag bodde i Värnamo brukade jag glupskt glo igenom tidningarnas bostadsannonser. Samma gäller när jag besöker min flickvän på västkusten. På måndagar kommer GP:s bostadsbilaga. Noterar dock att i GP:s bilaga tittar jag bara på villor, bostadsrätter i Gbg intresserar inte det minsta. Nej, villor med läge vid havet är betydligt roligare. Oftast blir det villor i Kungsbacka kommun som fångar mitt intresse. Det är något fint över den kommunen ändå, eller alla har sina brister. Närheten till havet är väl det jag gillar mest. Så jag drömmer mig tjugo år fram i tiden, då jag bor i en fin, mysig villa vid havet. En stor uteplats som jag varje sommarmorgon vandrar ut på, tänder en cigarett, vandrar runt i trädgården lite, klappar en blomma och funderar. Sätter mig på verandan ett tag, dricker lite kaffe i min randiga Paul Smith-morgonrock och läser tidningen. Det låter rätt sjukt allt det här. Vi vet ju alla att jag kommer sluta som halvpank frilansare som kuskar runt på andrahanskontrakt långt utanför tullarna innan jag får nog och tar jobb på en landsortstidning någonstans i ingenstans. Men drömma, det får man faktiskt göra och jag finner en viss ro i att göra det. Som tur var har inte bostadsfluktande gått överstyr, sitter inte med stora inredningsmagasin och onanerar över innehållet. Där får gränsen gå, bostadsannonser räcker gott och väl för min självbefläckelse.

Som jag utlovade tänkte jag lägga upp lite ord som jag uppskattar. Har funderat på det här och insett att jag har en förkärlek för ord som börjar på "kon". Se bara

kontext
konjuktur
konspiration
kontemplerera
konst
konsolidera
konkurs
konkubin

Jag skulle kunna göra listan betydligt längre men jag håller mig. Här kommer några fler:

aggro-flata
anal
usch
urban
turban
knutpunkt
känslor
hybrid
restaurang
kost
mustig
murrig
burrig
mastig
blad
understöd
press
urinoar
rulltårta
kopulera

Listan kan bli mycket längre men nu är jag trött. Vi ska nog köra vidare på det här temat tror jag. En annan dag ska vi skriva ner de äckligaste orden vi vet. Ifall ni har något eget favoritord så lämna det i kommentarsfältet.

Då har jag tagit farväl av min, och Simons, goda vän Josefine, mer känd som Jossan. Hon ska bo nere i Småland över sommaren så om en månad syns vi igen. Men till hösten ska hon flytta till Uppsala, ett påhitt jag och Simon motsätter oss. Dock börjar det sjunka in lite i medvetandet men fakta kvarstår att det ser rätt dumt ut att flytta till Uppsala när det finns en så fin stad i Stockholm. Nu ska jag inte älta det här mer, någon gång kommer det förhoppnigsvis lösa sig. Jag kommer sakna henne här, det kommer bli lite tomt. Nu har jag ingen att hänga runt på Söder med. Vi brukar sitta hela eftermiddagar på Nytorget, kedjeröka och dricka kaffe från Sleven. På kvällarna hänger vi uteslutande på Snottys, dricker öl, trängs, snackar om livet, kärleken och våra vänner. Som ikväll där vi tog ett farväl av Snottys. En öl på borden ute på Skånegatan och ett gäng cigg. Hon fick en present av mig med. Men jag kommer sakna allt det jag nämnt, det hoppas jag att du vet. Farväl Josefine, jag saknar dig redan.

Ska lägga mig i soffan och titta lite på tv nu. Hockey och Seinfeld. Sen ska jag publicera lite favoritord på bloggen framåt midnatt.

Eh, nu blev det tjalll på webben som de uttrycker på jobbet. Vill ju visa upp min sletna nuna här, och så försvann inlägget.
I dag har det varit en chill dag på jobbet, drog en halvtimme tidigare. Förmiddagen var hetsig när jag höll på att redigera två artiklar samtidigt, den ena finns här och den andra dyker upp i morgondagens nöjesbilaga Galej. Jag gillar kommentaterna och hur arga folk blir, hahaha.
Nu börjar jag också se ett mönster på arbetet vid posten, tidsmässigt ligger det till ungefär så här:

08:25: Anländer till jobbet, slår mig ned vid P-G:s kontorsplats eftersom han jobbar eftermiddag och jag har ingen dator. Läser dagens tidning i en halvtimma, hälsar på min kontorsgranne Martin som har bättre arbetsmoral och dyker upp innan mig.
09:00: Morgonmöte- hela redaktionen samlas och vi går igenom dagens tidning och tar upp synpunkter, frågeställningar och uppföljningar. Alla säger vad de ska göra under dagen.
09:30: Normalt sett fika, men jag får mitt jobb från nyhetschefen och tar kaffet vid datorn och ringer runt.
12:00: Lunch på postens matservering. Tjugi spänn kostar maten, är oftast så stressad och uppe i varv så den varar bara i en kvart.
12:15: Fortsätter jobba. Ringer runt, åker i väg, antecknar, skriver.
14:30: P-G dyker upp och tar min/hans plats. Jag hoppar över till Hon-som-gör-notisernas plats, då hon har gått för dagen. Med jämna mellanrum (30 minuter) går jag och fyller på kaffemuggen, tänker och skriver. Alla andra gör samma sak, the Office-tystnaden infinner sig. Ibland hör man nyhetschefens "Jaja" på bred skånska. Och så börjar sporten för dagen och kommer in och bullrar.
17:00 Jag märker om jag blir färdig i tid eller om jag måste jobba över. I dag drog jag vid den här tiden. I går jobbade jag till 19.00 då jag satt med sista redigeringen tillsammans med natten och sporten. Sporten håller sig mycket för sig själva, men de umgås mycket med ekonomin och snackar gårdagens förlust för Sverige, men inget om Bajens vinnartag mot bratiga Djurens gård.

Måste ge en eloge till Mattias för att försvarat sig mot Toto-runkandet och protestant-whisky.

En liten skäggig man foto: Erik Bronner

Det har varit lite bilder på mig och mer bilder på Sune här på bloggen. Jag höll i kameran under det omtalade penis/kukmanssamtalet och andra bilder finns jag inte på. Nåväl. Fotografen heter Erik Bronner och jag läste Kulturgeografi med killen förra året på Stockholms universitet. Som ni ser på bilderna är han rätt vass som hobby-fotograf. Om någon vecka kan duon Hjälmefjord/Bronner presentera ett repotage som publiceras i Abrahamsbergskyrkans lilla blad, Livet.
Lite kort handlar texten om Kovikens fritidsgård som har fått runt en halv miljon kronor för att handikappanpassa stora delar av byggnaderna. Spännande på lokal nivå.

Jag repar mod igen. De senaste dagarna har varit en slags melankolisk och deprimerande festival. Men den perioden drack jag farväl av under natten som var. Som belöning vaknade jag framåt halv ett med en rejäl betonghjälm. Lite frukost och kolsvart kaffe gjorde sitt och så var jag människa igen. DN blev en liten läsfest idag, två timmar blankt att läsa ut. Innan funderade jag lite över gårdagens vilda diskussioner kring köksbordet om det mesta. Roligast var att såga min klasskompis musikprojekt utan att ens ha hört det. Minns även citatet "det är sådana som ni som runkar till Toto", någonstans efter det ebbade den diskussionen ut och det blev mera tjat om rättegångar, domar etc. etc. Hamnade i samspråk med en man som kom från Alvik klockan halv fyra i väntan på att nattbussen skulle komma. Han var lite upprörd över att en ung tjej, 19 år, var ute på Kvarnen med sin lärare. När det gick upp att hon kom från Salem fanns inte mycket mer att säga. Det var ljust ute när jag gick och la mig, det kändes sjukt men ändå vackert.

Nu tänkte jag sätta mig och fundera över köksknivar.

Vad är klockan undrar jag? Datorns klocka pekar på att den har passerat fyra för länge sedan. Själv sitter jag rätt packad och funderar lite. Men mest glädjs jag åt att Bajen spöade DIF idag. Sådant som kan rädda en dag liksom. Ikväll har vi sammanstrålat ett gäng blivande murvlar och diskuterat Riccardo-domen, Rödeby-målet, fortkörning och skillnaden mellan musikalitet och känsla. Det har varit rätt hetsiga diskussioner, påhopp och skratt. Nu är jag bara full och vill sova. Jag har tjatat om katolsk whisky hela kvällen och av ren övertygelse vägrat dricka Famous Grouse. Simon, jag hoppas du är stolt över mig?

Sådär, då var våran bloggs första fylleinlägg författat, men inte det sista.

Eh, ja. Min dag har väl sett ut ungefär som Mattias. Har gjort lite enkäter på stan och det tog emot. Skammen i kroppen att springa på folk med ett jätteglatt uttryck och fråga om de vill ställa upp med både för och efternamn i tidningen.

Så nu skiter jag i att snacka om jobb hela tiden. Hela världen arbetar trots allt inte som journlister- och tacka gudarna för det ska ni veta!

Funderade på att kika lite på hockeyn, men pallar nog inte. Jag är lite trött på medievärlden just nu, på ett sätt ska det bli skönt att jobba på lager hela sommaren. Inte tänka, bara stapla. Slå på stenarna och brista ut i primalskrik. Nu börjar det bli rätt osammanhängande här. Till helgen ska jag sala ihop ett gött gäng i Växjö och dricka lite öl. Det är bra så.
Nu sätter mamma på U2 för femte dagen i rad. Bono ska få lite sponanförakt för det, han började röka efter han fyllde 50. Det är inte särskilt coolt.

Fortsättning följer i berättelsen om hur Mattias gör sina tappra försök att förvandlas till en murvel. Efter en hård och lång kamp till deadline, den tuffaste hittills. Som en murvel gör efter en hård skall också Mattias göra. Han ska ta sig ett par järn med några jämlikar, det låter bra det. Sörjas och glädjas. Så från mig får ni ingenting mer idag.

I vanliga fall brukar bloggare lägga upp Youtube-filmer när deras energi att skriva tagit slut. Så gör vi inte på Svarte-Petter utan här blir det en rullande rapportering om vad som händer under min kamp mot deadline. Varsågoda:

06.00: Mattias stiger upp, äter frukost och brygger kaffe
07.15: Mattias tar dagens första cigg och kommer på en tes att driva i sin krönika
07.20-08.00: Mattias skriver sin krönika under bifallande skratt från sig själv.
08.00: Krönikan klar och Mattias låter Frida fota en bylinebild till krönikan
08.10: Mattias åker hiss ner tillsammans med Frida. Frida går till jobb, Mattias tar en cigg och dricker kaffe.
08.20-08.50: Mattias layoutar sin krönika.
08.50-09:10: Mattias tar rast, bajsar, noterar att han druckit fyra koppar kaffe på två timmar samt att det känns konstigt i huvudet.
09.10: Mattias tar dagens tredje cigarett.
09.45: Mattias mår dåligt och tvingar i sig en cigg till
10.00: Sammanbrottet närmar sig för Mattias. Han går numera runt i lägenheten och svär okontrollerat för sig själv
10.15: Mattias gör en kort telefonintervju med en man på NA.
10.30: Mattias funderar allvarligt på att tömma sparkontot och köpa en pistol under ackompanjemang från ännu en harang svordomar.
11.15: Ger upp

15.55: Mattias sitter hemma och pustar ut. Han repade sig efter många om och men. Arbetet är inlämnat, nu är det bara på nästa. Mitt hjärta är på väg att braka i sönder.

"Är det värt det?", var tanken som klingade genom huvudet när klockan ringde vid 06.00. Eller minns inte att klockan ringe, kinns bara att jag var vaken och klockan var 06.02.  Är det värt det? förtsätter jag och undra så smått. Jag vet inte, antagligen inte. Nu har det kommit sig så att den längsta artikeln kan räknas som helt klar. "Fucktaartikeln" är snudd på färdiskriven, men måste ringa två samtal och layouta skiten. Sen har jag en krönika som ger mig magsår, den ska både skrivas och layouta. Till råga på allt upptäckte jag i morses att jag måste skriva en 6-7000 tecken lång arbetsrapport med! Det känns onekligen som att det här barkar åt helvete. Om jag hinner kommer det räknas som ett mirakel. Sorry för texten, men jag är desperat, jagad och mår piss.

För er som undrar vad Simon skriver för artiklar kan jag ge ett litet smakprov. Här kommer en favorit ur lokaltidningarnas breda bevakning av det svenska samhället.


Källa: vlt.se

Jag känner att jag borde tillföra någonting här. Det är bara det att det är lite svårt att sortera ut något relevant att erbjuda. Dagen till ära är dagen innan deadline för ett arbete jag snudd är halvfärdig på. Givetvis förbannar jag min oförmåga att arbeta på ett strukturerat och rationellt sätt för att undvika situationer som de här. Men jag har alltid i alla tider varit en sista minuten-lirare. Gång på gång har jag satt mig i just den här sitsen och på något mirakulöst sätt klarat mig ur knipan. Men varje gång känns det som att nu, nu jävlar kommer det skita sig. Hur det går vet jag inte förrens klockan 15.00 imorgon, tippar på att det inte blir många timmars sömn inatt. För är jag inte snudd på klar innan jag går och lägger mig kommer jag inte kunna sova på grund av ångest. Kort förklarat har jag dragit in mig själv i en ond cirkel och jag har bara mig själv att skylla, amen. Så nu har jag inget mer att säga om det. Ni andra, vanliga, dödliga människor, får sova så gott. Jag har min kaffebryggare.

I natt drömde jag teknikrävens våta dröm. Jag drömde att jag åkte till en datorbutik för att köpa Xbox360 så jag kunde spela GTA, men att jag i affären ändrade jag mig helt plötsligt. Köpte (fortfarande i drömmen, nu va?) i stället en liten, tajt Macbook för femdubbla priset och var skitnöjd och fattig. Sen gick resten av drömmen ut på att jag satt på OS Leopard och bläddrade runt bland en massa olika program och mappar. Ni vet, när man för ned musen längst ned på skärmen och en massa ikoner dyker fram och man bläddrar snabbt förbi dem allihopa. Fram och tillbaka.
Sen vaknade jag upp ur drömmen och slog på min tråkiga PC.

Förra veckan drömde jag att jag hade köpt en ny mobil, en Ericsson W880i, och att jag var skitförbannad för att jag lagt ut pengar i onödan på två mobiler. Då tyckte jag att det var stört att jag drömde om en enskild mobilmodell och kunde hitta namnet på den efteråt också. Men nu efter Mac-drömmen börjar det här bli riktigt kusligt. Innan jag vet ordet av stoppar jag in tischan innaför byxorna. Sen åker frisco-jeansen upp till bröstkorgshöjd och jag drar åt bältet och drar på mig en reklamkeps. Det är teknik-nörden inom mig som ropar på hjälp i drömmarna.

Men ändå, varför sitter jag här med min HP Notebook när jag kunde ha en Mac i stället? PC är trygga och man har alltid använt dem. Det går att spela lite datorspel på dem, och få en massa virus. Det är som en söt, men lite tråkig tjej. En sån man gifter sig med.
Mac däremot, dyra, snygga, vassa och knappt några virus. Det är den eldiga älskarinnan man flyr ur landet med tillsammans i en sportbil.

Karin, psykolog-samtal snart? Mina dödsdrömmar har ersatts med KTH-student-drömmar.

Roligt annars är att jag var uppe på Växjö campus i dag och intervjuade några studenter. En av studenterna gick på samma gymnasium som jag, fast hon är två år äldre än mig. Här kommer några år senare den lille, rödhårige pojken från skolkorridorren i silvirg tjänstevolvo, reporterblock, skägg och med en stor, flintskallig fotograf i släptåg.

En ny dag har så påbörjats i Stockholms stad. Vaknar vid sex-tiden av att jag fryser och saknar min flickväns kropp att krama om ohc bli varm både i fysisk mening och inombords. Somnar om, klockorna i mitt hus börjar ringa både här och där. Suckar djupt, tar några vinglande steg ner för stegen och med nyvakna steg slår jag skiten ur väckarklockan i vanlig ordning. Knäpper på datorn, tar på mig morgonrocken och dukar fram frukost. Får ett SMS av min flickvän som får mig att både le och gråta en skvätt. Äter frukosten samtidigt som jag läser in vad som hänt under natten på webben. Plockar undan frukost, laddar kaffebryggaren, klär på mig kläder och går ut och tar morgonens första cigg. Kommer upp till lägenheten, tar med mig DN in, häller upp en kaffekopp och läser DN:s huvuddel noggrant. Häller på en ny kopp kaffe, skummar snabbt igenom Ekonomidelen och läser lite förstrött sporten. Öppnar kulturen, läser lite här och där. Funderar över "den nya mannen", ett ämne Nöjesguiden skrev betydligt mer underhållande om för ett år sedan. Vad DN:s skribent ville förmedla fattade jag aldrig och lämnade den artikeln. Läser om den skäggige fransmannen Tellier om hans något uttjatade koncept om att knulla, göra musik och fransmän. Utan ens ha lyssnar på hans skiva blir jag bara mer osugen att göra det efter den intervjun. Sen läser jag Rocky, skrattar lite och sveper mitt kaffe. Där och då känner jag att "Nu kan dagen börja".

Så ser en helt normal vardagsmorgon ut för mig här i Stockholm. Nu behöver jag aldrig mer skriva det utan när jag menar "morgonrutinen" så är ni nu väl införstådda i hur det går till. Bra, bra. Nu ska jag skriva lite artiklar och krönikor, jes, jes. Idag blir det kanske fik med Joss, träffa Frida (skoj, skoj, skoj) och korpfotboll på aftonen. Inatt kommer jag sitta upp och layouta artiklar känner jag. Men så länge, tills jag har något med vett att skriva, bidar jag min tid i Word. Ha en trevlig dag.

Ibland kan en rätt trist sändning av Sportnytt nå oanade höjder. När inslaget om AIK-Halmstad rullade igång och hållt på kanske 20 sekunder hör man hur kvinnan som kör speakerrösten börjar komma av sig. Sen helt plötsligt får vi sanningen på ett fat när hon utbristen "Fan, vi måste ta om". Först förstod jag inte riktigt vad som hände men efter några sekunde greppade jag händelsen, lutade huvudet bakåt och utbrast i ett formidabelt konferensskratt i min ensamhet. Anmärker på att hela sändningen var rätt tafflig och utstrålade mycket osäkerhet. Är det alla personalnedskärningar som börjar visa sig?

Tittade på Kobra innan. Var lite annorlunda men lite förutsägbart. Fotbollsreportrar är rätt förutsägbara och det slutade helt enkelt med att de istället för fotboll körde kultursnack i samma jargong som med fotboll. Inte speciellt roligt eller givande men det var ett gott försök. Håll er till fotbollen pojkar. Imorgon ska jag nog titta på vad Kobra-gänget hittade på med Fotbollskväll och om de lyckades övertrumfa sina kollegor, vilket inte kan vara så svårt.

Nu kan jag meddela med splittrade känslor att halva bloggen har återvänt till Stockholm. Medan den andra hälften sitter och krumelurar ekonomiartiklar mitt i det mörka Småland sitter den andra i Stockholm och blickar ut över vidderna från femtonde våningen. Tillbringade fem timmar på ett jävla tåg utan en enda rökpaus. Bara det är dålig service tycker jag, i vanliga fall brukar det erbjudas rökstopp i åtminsonne Örebro, ibland i Västerås också. Till råga på allt fick min laptop för sig att halvera batteritiden så i en och en halv timma hade jag underhållning. Resten av tiden fick jag sitta och stirra ut på det svenska landskapet som svischade förbi utanför fönstret. Väl hemma blev ensamheten så slående att jag mådde illa i några timmar. Orkade inte ens laga mat utan gick till Doncen och åt för mig själv. Ju fler kalorier som samlades i mina tarmar, ju mer ångest fick jag. Utan flickvän i tio dagar är aldrig ett bra tecken. Sen att min vän Simon är borta under resten av tiden och Jossan flyttar tillbaka till Småland snart gör inte saken bättre. Frida är hos sin pojkvän men det kommer väl bli med henne, datorn och tv:n jag får bida min tid med kommande veckor.

Jag hoppas ni alla har läst Simons första stapplande steg på sin journalistkarriär. Att redan första dagen fronta SMP:s hemsida är inte dåligt. Får erkänna att innerst inne är jag rätt stolt över min vän och samtidigt jävligt avundsjuk. Blir bara så förbannad när jag tänker på att vi inte fick någon praktik. Men jag ska med glädje följa min gode väns framfart genom Smålandsbygden. När han kommer tillbaka till Stockholm hoppas jag han gör det i för stor kavaj, urtvättade jeans med ringar på bakfickorna efter snusdosan, illasittande skjorta, manchesterbyxor och fotriktiga skor. Plus att han kommer röka något obskyrt cigarettmärke och klaga på magsår efter en diet beståendes av snabbmat, whisky och tolv koppar kaffe om dagen.

Kvällens begivenheter är väl inte så många. Men vi har det roliga rollbytarspelet på SVT om en dryg halvtimme då Kobra-gänget bytt plats med lirarna i Fotbollskväll. Jag själv är oerhört splittrad över vilket av programmen jag ska välja. Kobra (gjort av Fotbollsmännen) handlar om supportrar och kultur medan Fotbollskväll (gjort av kulturormarna) handlar om huruvida man kan vara både fan och journalist. Jag tror jag väljer att se Kobra men kommer antagligen se Fotbollskväll via internet vid ett senare tillfälle. När så detta är över tänkte jag lägga mig till rätta och se en och en halvtimme med Pablo Francisco på femman och sen runda av med Seinfeld. Kort och gott blir det tv-soffan för min del ikväll. Funderar på att skriva ett litet inlägg om hur det är att städa upp efter en fest tillsammans med en trollkarl, låter det intressant att höra?

Första dagen avklarad, och man hamnar på löpet. Inte illa pinkat. Här finns den otroligt intressanta artikeln.
Får se hur det ser ut på morgonmötet i morgon om vad bossen och ansvarige utgivare Magnus Karlsson säger om detta. Han tyckte i alla fall att Södertörns journalistutbildning var den bästa i Sverige bredvid Sundsvalls. Ett gott tecken.

I morgon är en ny dag i Växjö kommun, kronobergarna går till sina jobb och vi på redaktionen bevakar och håller dem upplysta. Nu ska jag gå och käka lite fett.

Jag vet inte vad det är med mig. Här har man ansträngt sig och smällt i sig fett, chips, indisk mat, kinamat, fläskfiléer, bacon, ägg i bra stora mängder under vårens matlagningsfredagar och lunchlådor. Tro fan att man landar under femtiofem pannor trots allt.

Jag hade lätt gissat på att vara närmre de sextio nu. Ska ha ett maratonätande nu när jag är hemma och får mat på bordet. Kan ge rapport på hur det går med kampen mot vikten under tiden. Det kan bli lite som en bantningsblogg i en U-sväng på 180 grader. Hade suttit fint med ett Kentucky Fried Chicken att åka till efter jobbet i morgon, sen hem och äta en bucket med friterade kycklingvingar på en inplastad soffa medans jag kollar på Fresh Prince in Belair. Det är väl den nya svenska, matkulturen med cous-cous, kyckling, fisk och grönsaker som förstör min kropp. Jag ska inte gå med i facebook-grupperna om att få Starbuck's till Sverige. Däremot den här facebook-gruppen.

Det är alltid något speciellt med att återvända hem. Att helt plötsligt se de småländska skogarna uppenbara sig utanför tågfönstret. Från storstadens anonyma central där alla springer som jagade utav Hin Håle själv, till att gå av vid Alvestas perrong. Sen tio minuter vidare till Växjö central och ut till de väntade föräldrarna som nu står själva när ungarna är utflugna. De har köpt en ny lägenhet tillsammans och påbörjat ett nytt liv utan att behöva tänka på mig och min syster hela tiden. Det känns snarare som om det är mina föräldrar som flyttat hemifrån och inte jag. Lille mamma och lille pappa har vuxit upp. Det är verkligen en ovan känsla att gå omkring i deras nya hus. Smaka på den, deras nya hus, inte vårat.

I dag är det faktiskt tre år och tre dagar sedan jag flyttade hemifrån för första gången. Trots detta är det lite ovant att besöka dem fortfarande, speciellt nu när min syster också har flyttat ut. Men vi bodde ändå tillsammans i arton år som en kärnfamilj. Mamma, pappa, syster, son och en tjock katt som hette Svartis.
Den gamle katten hade vi hela min uppväxt, men han dog strax efter jag flyttade ut. Jag minns det där telefonsamtalet under Emmabodafestivalen -05, Jens Lekman spelade "Maple Leaves"och Svartis hade dött. Jag minns att jag grät en stund, folk frågade vad det var jag var ledsen för. De trodde säkert att jag skulle svara något i stil med "min flickvän gjort slut" men förklaringen att jag grät över en död bonnkatt i stället gav mer förvånade blickar än empati. I dag har mor och far skaffat sig två nya katter som ersättare för Svartis, mig och syster. Den ene fick jag namnge och den heter Stefan. Han är både lat & döv. Den andre heter Missisippi och enligt min åsikt en osympatisk liten ond argbigga.

Det var mycket som förändrades under den Emmaboda- helgen, men nog om det. Nu är vi tre vuxna människor i det här huset och de vill säkert att jag ska montera upp IKEA-möbler till det svenska folkhemmet. Eller borra upp hål för tavlorna på väggen. Att komma hem ska vara som en schlager sägs det. Känns mer som en film tycker jag.

Goddagens läsare, beundrare och haters. Idag skiner solen i Frillesås. Just nu är jag glad över att min deadline för mitt skrivarbete har flyttats fram tills på onsdag. All den ångest som ridigt mig nätterna igenom har fått sig en spark i magen. Jag andas ut lite och släpper planerna på att skriva mer för idag. Jag avvaktar med det tills tågresan hem imorgon. Istället ska jag umgås lite med min flickvän som för tillfället är på jobbet. Ser att TV4 Sport visar Bajen-IFK Götlaborg idag, kanske slänga ett öga på den matchen. Hade mer än gärna stått på Söderstadion och gastat "Hat, hata, hata Göteborg" och liknande ramsor. Får göra det framför tv:n istället.

Igår arrangerades det en liten grillfest här i huset för Olivias vänner och bekanta. Trevligt att sitta ute i solnedgången, äta god mat, dricka kall öl och röka tre cigaretter för mycket. Fick lära de stackars vilseledda Västkustarna i att förstå lite om Stockholm. Till exempel att förklara för de att Spy Bar inte är stället man ska gå till för att hitta gamla dokusåpa-lirare. Tyvärr kände jag att min cynism för omvärlden gjorde det rätt svårt för mig att föra samtal med normalt funtade människor igår. Så jag satte mig på en kulle, tog mobilen och ringde upp min brother-in-crime, Simon och väckte stackarn ur sin sömn för att få snacka skit i allmänhet. Vi pratade i en kvart, sen gick jag runt och städade i två timmar kändes det som mitt i natten, lite småfull ackompanjerat av huvudvärk. Inte optimalt men sådant som måste göras.

Fick ett Facebook-meddelande från Sanna igår om att vi borde flytta till Berlin i sommar. När jag läste det kändes det som herren tog fram stora släggan och drämde den i huvvet på mig. Jag satt säkert i en kvart och förbannade mitt liv. Istället för att hänga i Berlin eller Stockholm i sommar blir jag fast i Värnamo, jävla, jävla Värnamo. Gud vad jag inte vill det. Jag hatar pengar, pengar är fanimig det värsta mänskligheten uppfunnit. Om jag inte dränerat min ekonomi så totalt det senaste året hade jag kanske inte behövt dra till Värnamo i sommar. Men nu sitter jag i skiten och ska väl försöka göra det bästa av situationen. Ack vad bitter jag är.

Lite senare idag ska jag nog bjuda på lite favoritklipp från tv-serier jag uppskattar. Om jag orkar och om Bajen vinner, förstås. Fortsätt nu att njuta av den underbara, lediga vårdag det faktiskt är, det ska jag göra i alla fall.

Ser att vi börjar få in fler kommentarer än inlägg här på bloggen. Det är ett steg i positiv riktning, men vi ska bli ännu mer (im)populära. Just nu sitter jag långt ute på vischan i Möcklehult hos mina föräldrar. Har skruvat ihop möbler i dag i deras asnajsa, nya lägenhet vid folkets park i Växjö. I morgon ska vi dra det sista flyttlasset innan vi kan flytta in.
Växjö-bor: Kommer att jobba 08:30-17:30 vardagar, men efter det är jag på att göra något och lära känna det småländska höglandet lite närmre. Såg förresten nu att våra hemska lärare har gett oss i uppgift att skriva en 8 sidor lång rapport om praktiken, så i sista veckan kommer jag kanske jobba dygnet runt. Helgerna ska i alla fall hållas fria. Jag är faktiskt rätt nervös inför praktiken, på att jag inte kan hålla deadline eller på att de kommer dra skämt om min längd och be mig koka kaffe i två veckor.
Har också lite separationsångest från väl välda delar av Stockholm. I sommar kommer jag också ryka på en hel del jobb. Livet består bara utav jobb, kan man inte bara få softa i stället för att bara producera dagarna i ända?

Nu ska jag sova bort mitt ryggont och min värk i lederna. Önskar att jag hade haft en rullstol och en personlig assistent som körde runt mig, matade mig och torkade mig i röven efter toabesök. Men det är ju jag det.

Som ni vet är den här bloggen Stockholmsbaserad. Men som av en slump befinner sig varken jag eller Simon i våran nuvarande hemstad. Nej, här sitter jag på en solivästkust, tre stenkast från havet och lyssnar på gräsklippare och fågelsång. Simon sitter på ett tåg ner mot Småland, vårat hatälskade Småland. Den lille sluge rackaren ska iväg på praktik. Inte vilken praktik som helst utan på den formidabla dagstidningen Smålandsposten (Smp). Där ska Simon utveckla sina journalistiska kunskaper samtdigt som han får se och lära hur det går till på en tidningsredaktion. Mitt enda bekymmer är väl att de som jobbar på Smp inte kommer hitta Simon. Han är en liten lurig jävel som ibland, helt utan förvarning, går och ställer sig under ett skrivbord. Sen står han där och väntar tills någon hittar honom. Som praktikant är han nog inte så eftersökt. Mitt tips är att de börjar leta efter honom när kaffet är slut och det måste börja bryggas nytt. Då kommer hela redaktionen krypa runt på alla fyra och leta efter Simon som står gömd bakom en blomkruka.

På tal om tidningar måste jag få tillåtas fundera lite. Hemma i Stockholm har vi en hög kvalité på våra morgontidningar, både DN och SvD är bra grejer. Om jag hade tid och råd skulle jag ha båda hemma. Men nu när jag är här utanför Göteborg och familjen jag bor hos prenumererar på Göteborgs-Posten. I vanliga fall ägnar jag 1-1,5 timme åt att läsa igenom DN. Men så slår jag upp GP och tänker sätta i mig nyheterna. Det tar mig en kvart att göra slut på den tidningen, notera, en kvart. Jag förstår inte varför det är såhär? Kommer det sig av att GP är en genuint tråkig tidning eller är jag för bortskämd med min DN. Fast jag kan väl förstå att jag inte har så stort intresse av att veta saker om lokala Göteborgspåhitt. Det är ju lite mer lokaltidning än DN, det är det ju. Kanske därför, jag vet inte. Jag borde ringa allas våran medieforskare, Kent Asp, och fråga om råd i den här frågan.

Ikväll ska det bli grillfest här i huset. Många av flickvännens kompisar är vegetarianer/veganer så något kött blir det inte. Vad kan man grilla för gott vegetariskt? Jossan, det här vet du, vet jag. Först ska vi bara åka en tur till Kungsbacka, köpa mat, alkohol och kanske en parfym till mig. Parfym, så spännande, jag får Café-vibbar i hela mig, iiiiiiiiih.

Ok, jag har blivit portad från att återvända hem innanför tullarna. JMM förlorade med 0-2. Att det inte blev fler mål kan vi nog tacka Mark "marknadsvärdet" Malmström och två målvaktsstolpar för. Till vårt försvar kan sägas att JMS ställde upp med sina toppspelare. Vi var för oerfarna och otajta. VI var 6 stycken individuella fotbollspelare på fältet medan JMS var ett lag. Hade vi hållt på bollen och passat mer så hade vi tröttat ut JMS efter ett tag och sen kunnat ta över.

Så det ser väl ut som om jag får en exil till Växjö tills skammen har lagts sig. Jag är ledsen Sune.

Vilken dag, vilket väder och allt det där. Jag har förpassat mitt kontor ut på altanen där solen just nu strålar som mest. Just i detta nu är det rätt svårt att tycka illa om livet. Här ute kan jag skriva, röka en cigg och dricka en kopp kaffe. Det är såhär livet som journalist alltid borde vara. För mig är sinnebilden av murveln en kaffeberoende man med illasittande kavajer och en cigg som ständigt hänger i mungipan. Hemma i Sthlm är det lite svårt att leva upp till den bilden då rökning inomhus är strikt förbjudet. Så jag lever ut mina drömmar nu.


Murvel, never goes out of style. Foto. Olivia.

Nu är skrivandet i full gång. Det blir inte bra, det tror jag verkligen inte. Men text blir det, text i mängder. Ska bara skita ur mig 1500 tecken till så är "fucktaartikeln" i hamn. Efter det ska en krönika produceras och artiklarna ska layoutas. Skoj skoj.

Idag har min kompanjon skrivit tenta. Jag hoppas det gick bra för dig kompis, du är ju en VG-lirare, tur att någon utav oss två håller fanan högt. Åter till arbetet. Hejdå

Förväntar er inget klokt och genomtänkt inlägg just i detta nu. Klockan passerade nyss ett-snoken och egentligen borde jag ligga i en säng bredvid min flickvän. Varför i helvete gör du inte det? frågar ni förstås. Korrekt fråga tänker jag för mig själv och klurar på ett svar. Jag känner att jag på något sätt måste bestraffa mig själv. Dels har jag ägnat hela dagen åt att inte göra någonting, mitt i brinnan kris. Plus att mina tankar framåt midnatt aldrig är speciellt trevliga att tas med. Så på med en kofta, fram med datorn och ute i köket med dig. Så här sitter jag nu med min laptop i mörkret och försöker knappra ner några ord på mina artiklar. Den jag jobbar med nu kommer bli tattigast forever, jag lovar. Funderar till och med på att lägga upp den här så ni får se hur jävla dålig den är. Fan, jag sa det innan va? Jag har fet ångest över det här. Men som vanligt är det "det kommer lösa sig", jag hatar den frasen, säg den aldrig till mig i det här läget. För nu gäller det inte skolan, nu gäller det fanimej livet. Nej, nu ska jag banka huvvet i bordet ett par gånger och försöka skita ur mig några rader kuk-text innan jag knoppar in.

PS. Artikeln jag skriver är en faktaartikel, därför går den under arbetsnamnet "Fucktaartikeln", humorn når nya bottenrekord efter midnatt, så sant, så sant. DS

"Din ålder borde vara 31.7" stod det efter ett test på Vuxenpoäng.com.

Där har vi det svart på vitt. Jag borde inte kuska runt som en student, levandes några tusen som ökar på mitt csn-lån varje månad. Jag borde ha ett fast jobb, bo sambo med tryggheten. Fuck leva dolce vita, backpack, fester till soluppgången, pank första veckan i månaden. Fuck alla dessa valmöjligheter.
Jag vet inte hur många som är med mig, men jag är väldigt trött på att idealet i dag på skönhet och framgång är Sienna Miller i flug-solglasögon med en kaffe latte i handen. Såväl tretton som fyrtioåring söker sig dit. Att vara en twenty-something. Inte för att det är fel med antirynk-kräm och hårfärgning för att täcka över de första gråa hårstråna. Det är upp till var och en att bestämma hur de vill se ut. Men att skönheten ligger i Den Eviga Ungdomen och förnekandet av ens egen ålder. Att ge sken av att vara oförstörd, fläckfri, babylen.
Varför räknas man som ungdom tills man blåser ut trettio ljus på födelsedagstårtan? Jag längtar efter en inrutad vardag, något kontinuerligt och stadigt. Något att hålla fast i. Som svar på Jossans tal.

Jag vill bli en vuxen, rationell människa. Simon var namnet, lill-gammal var adjektivet. Rapporterandes ifrån skarven mellan ungdomen och vuxendomen. Förresten, när jag tittar mig själv i spegeln ser jag kring ögonen de första tecknen på ålder. Där har några små, fårade rynkor uppenbarat sig. Jag älskar dem.

I morgon har jag tenta som jag knappt lagt ned någon energi på. Men verkade mest vara basic grejer i Sveriges statsskick och lite kommunpolitik. Förvaltningsrätt är nog det tråkigaste på den här jorden.

I morgon ska jag också spela fotboll för första gången på säkert två år. Så hade hellre övat på att få upp dribblingarna igen i stället för tentan. Har inhandlat ett par billiga fotbollsskor från Nike (tiempo natural) och en fotboll fyrans storlek att öva upp dribblingarna igen.

Mitt hjärta i fotboll i övrigt tillhör till större delen svenska lag. Främst Horda AIK, sedan IFK Värnamo. Men där slutar den geografiska skalan för sedan är det ett grön-vitt hjärta som hamrar under bröstet. Men det har det bara gjort i två år. Innan dess var det möjligen Assyriska  fast utan något brinnande engagemang.
Till skillnad mot Sune och Perry så har jag inte haft någon favorisering i internationell fotboll. Valencia gillar jag i och för sig, men inget lag som spelar på en regning ö med vänstertrafik, heltäckningsmatta och trekantiga, gurksmörgåsar. Mitt stora bekännande är att jag är rätt historielös, blev faktiskt inte intresserad av fotboll överhuvudtaget förräns år 2003.
Innan dess i skarven mellan 90- och 00-tal så hade jag en mörk period i mitt liv där Warhammer och ungdomsmöten i Gnosjö hörde till större delen av vardagen. Tillsammans med Horda AIK förstås.

/Simon

Våran gode vän Perry har i en lång kommentar önskat om en genomgående analys av framförallt Champions League-slutspelet som igår brutalt hänvisade Liverpool till förlorarnas bänk och konstaterade att Manchester United möter Chelsea i finalen. Jag bringar klarhet i det här att mina texter om fotboll (om det gäller svensk eller brittisk) är oerhört subjektiva. Mitt hjärta är hos United och har varit så sen 1994. De tre andra lagen i det brittiska toppskiktet har jag inte mycket till övers för.
Mest hatar jag Chelsea, helt klart. Ett lag utan själ men med en snorrik ryss som köper ihop ett topplag för att leka med. Vissa påstår att laget visst har själ i form av mittbacken John Terry och Frank Lampard. Lampard är en lipig jävel som mest verkar bry sig om att få högre lön, plus att han är skolad i West Ham. Vad han gör på planen vete gudarna men någon gång träffar han bollen rätt och gör mål. John Terry har genom åren tillhört Chelsea och verkar så förbli, så även han tjänar ett antal miljoner i veckan tack vare Roman, om det inte vore för Roman skulle nog varken Lampard eller Terry förbli i Chelsea, tro mig. I övrigt är laget något ihopplock för tre miljoner. På vänsterbacken har vi ytterliggare en girigbuk, Ashley Cole, vars största intressen verkar vara att bedra sin fru och supa till det. Han lämnade sitt Arsenal, som skolat honom, för miljonerna i Chelsea. Jag kan bara gissa hur mycket Gunners-lirarna hatar honom. Mera Chelsea då. På topp lirar den där Drogba vars största talang är att ligga på gräset, ibland gör han dock bra saker och jag erkänner att bättre targetplayer är svår att hitta. Mittfältet är ett misch-masch av tyskar, britter, fransmän, ivorianer och gud vet vad. Ballack, antagligen den fulaste fotbollspelaren efter Oliver Kahn, förstår jag mig inte riktigt på, vad gör han på plan? Fasta situationer eller nått, för mig står han för tråkfotboll. Okej, nu ska vi inte hänge oss allt för hårt i personangrepp, kort och gott ett lag utan själ med en medgångspublik och en tränare som inte vet vad 4-4-2 är för något.
Näst efter Chelsea kommer Arsenal på min hatskala. Det har med historiska händelser att göra. På 90-talet stod kampen om ligan oftast mellan Arsenal och Man Utd vilket leder till att vissa sorger framkallade av just Arsenal. Rent fotbollsmässigt är jag inte lika negativt inställd till Arsenal. De är ett spelande lag som i sina bästa stunder är så underbara att skåda. Fabregas, killen är 87:a och är redan en av världens bästa mittfältare och spelfördelare. Jag beundrar tränaren Wenger som vågar släppa iväg rutinerade spelare och bara satsa på unga spelare, han har ett mod och tålamod som saknas i dagens fotboll. Att Arsenal tillåter Wenger att hålla på som han gör är beundransvärt, all cred för det. Men trots deras fina fotboll hatar jag dom, det kan inget i världen ändra på. Fotboll är hat och kärlek, så länge man kan hålla hatet inom sig själv.
Så Perry, redo. Liverpool. Vad ska man säga om Liverpool. Är det ett lag eller är det en man? Steven Gerrard, mannen som är Liverpool. En spelare som blev erbjuden en ofantlig summa ryska oljemiljoner och var nära att ta i betet. Men till skillnad från Ashley Cole lät Steven hjärtat bestämma och han skulle aldrig kunna komma hem till Merseyside igen om han svek sitt älskade Pool. Istället blev han en figur för Liverpool, en man vars namn kommer sjungas på Anfield så länge den finns kvar (typ 2-3 år). I Gerrard har laget ett hjärta, i målet står Pepe och flaxar. På topp har 330-miljonersmannen Fernando Torres överraskat varenda fotbollsförståsigpåare och dunkat in 31 mål under sin debutsäsong, inte dåligt alls. På mitten springer Mascherano och jagar livet ur motståndarnas spelfördelare. Förstås måste vi nämna Anfield Road, hemmaarenan för Liverpool. Varje gång innan och efter match sjungs den klassiska hymnen "You'll never walk alone". Får gåshud varje gång jag hör den. Om ni undrar varför jag inte uttrycker mer hat över Liverpool är av den enkla anledningen att de sällan har satt käppar i hjulet för United, de har aldrig räckt ända fram i ligan de senaste 15 åren. Däremot är de ett lag som trivs i CL. Finalen 2005 mot Milan är den bästa fotbollsmatch jag sätt, hur många gånger stannade ditt hjärta den matchen Perry? Där pratar vi fotboll när den är som bäst.

Sådär, då har ni en bakgrund och lite åsikter kring brittisk fotboll. Vi går vidare mot stundande final i CL och slutspurt i ligan. Bägge står mellan United och Chelsea. I ligan har lagen samma poäng men Utd en bättre målskillnad. Två matcher återstår och United möter West Ham hemma och Wigan borta, det här är matcher som ska vinnas, annars är det tjänstefel. West Ham kan vara lite kinkiga, men de ska besegras och om det blir poängtapp mot Wigan, då ska jag allvarligt fundera på ett fönsterhopp. Chelsea däremot möter Newcastle borta, det låter som en mindre rolig uppgift men långt ifrån omöjlig. De avslutar sedan hemma mot Bolton, en vinst där är kalkylerad. Så enligt kalkyl tar United hem ligan.
Däremot Champions League-finalen är ett öppet drama med en utgång jag ej vågar tippa. Chelsea har fördelen av att matchen spelas på hemmaplan, i Moskva. Vår gode Perry tror det blir en fråga om vem av Drogba och Ronaldo som filmar till sig en straff först. I den matchen vinner nog Drogba. Att Ronaldo faller lätt vet alla domare om och därför är det svårt för honom att få straff. Däremot Drogba som med sin vältränad kropp ser ut att kunna ta en närkamp men skenet bedrar, han faller så fort Vidic kommer och andas i nacken på honom. Vad jag ser framemot är duellen Ashley Cole vs. Ronaldo. Jag tänker njuta varenda gång Ronaldo rullar upp bedragar-Cole på läktaren så kan han stå där, lille Ashley, med kuken i ena handen och spritflaskan i andra och skämmas. Vad United saknar är en huvudspelare på topp. Att Rooney och Tevez ska ha en chans mot Terry och Carvalho i luftrummet är inte troligt. På mitten undrar ni förstås, vad händer där? Kommer inte Ballack-Makelele-Lampard köra över Uniteds mitt. Icke troligt säger jag. Paul Scholes (Uniteds hjärta ihop med Giggs och Neville) som äntligen får spela sin CL-final kommer inte spilla tid på artigheter. Minst ett knäckt ben kan jag utlova och Carrick kommer utan problem jaga skiten ur Lampard, inga svårigheter. Men med Sir Alex vet man aldrig vilken uppställning han kommer spela med. Blir det en 4-4-2 betyder det att United kommer spela för att vinna. Bjuder rödnäsan på en 4-5-1 blir det antagligen en mera låst och kontrollerad match. Chelsea spelar ju tråkfotboll, som vi alla vet. Jag hoppas och tror att United vågar spela brallan av Chelsea, det är ingen omöjlighet. Hur det går, det vet endast Sir Alex och Simon Bank tror sig veta, men han har fel. Han borde ägna sig åt att hylla Henrik Larsson istället.

Och vilka brittiska fotbollspelare som är kuk- respektive penismän, det kommer i ett separat videoinslag, vi lovar