Svarte-Petter

Hjärtat, mitt hjärta har farit illa under kvällens gång. Under matchens gång var det stillestånd ett par gånger, med en ökad frekvens i slutet. Men det gick vägen, mina röda djävlar fick promenera upp till Platini och hämta bucklan. Lyftet med Giggs och Ferdinand är alltid lika fyllt av gåshud. Fan vad vackert det var och jävlar vad glad jag blev. Förra gången vi vann följde jag skiten via text-tv, inte riktigt lika spännande. Tror till och med jag hade gått och lagt mig innan matchen var över och när jag vaknade fick jag reda på att det blev vinst ändå. Enda grejen är väl att det är svårt att peka ut någon solklar hjälte, alla gjorde sitt. Ronaldo bommade en straff men han gjorde ju det enda spelmålet för oss, så det går att förlåta. Van Der Sar tog ju faktiskt bara en straff, men ack så viktigt. Han var i alla fall och nosade på två-tre utav straffarna. Helt enkelt är hela laget hjältar och det här ska jag fira med sömn. Imorgon kan det komma en lite djupare analys av matchen, för just nu är det mest sömnen som lockar. Vi tar itu med det här imorgon. Godnatt