Svarte-Petter

Huvaligen vilken jävla pissdag det varit hittills. Fy fan säger jag bara. Men jag har mig själv att skylla återigen. Mina egna demoner och lite småknäppa påhitt spelar varandra bra i händerna för att göra mitt liv till ett helvete. Att kombinera urusel sömn på en buss genom landet med att försöka prestera bra skolarbete är inte en lyckad kombination. Särskilt inte när det står ordet "telefonintervjuer" på schemat. Efter en kanna kaffe och fem timmars ångestladdad frustration fick jag äntligen telefonen att ringa och det gick, hör och häpna rätt bra. Polisen jag pratade med sa saker jag ville och en jävla massa mer som kanske inte behövdes för artikeln men som var spännande att höra. När artikeln var någorlunda klar och konsulterad med en klasskompis var det på nästa uppgift. Opponering, fy fan, något jag inte heller gillar speceillt mycket. Jag är och har nog alltid varit en rätt okritisk läsare och det klär sig inte på en opponering. Så det var fram med förstoringsglas och lupp för att söka efter klokheter att dela med mig av imorgon.

Men nu har jag gjort allt det där, det är över nu. Imorgon är det mer skolarbete, men det känns som att en stor del av grovjobbet är överstökat, nu ska det bara finliras lite imorgon och bli brutalsågad ännu en gång kanske. Vi får se. Förlåt att jag skriver tråkigt idag. Det har sina förklaringar som ni kan läsa ut av det jag skrivit här innan. Snart kommer Simon hit så vi får umgås på tu man hand efter att ha varit ifrån varandra i tre veckor. Så lång tid mellan våra träffar har vi inte haft på ett år, då Simon lekte Columbus på andra sidan jordklotet på en liten ö. Vi ska i alla fall titta på High Chaparall, weiiiii!

Jag saknar redan min flickvän, femton dagar kvar, femton, femton, femton, snart fjorton.

Satan i gatan vad jag ska sova sen, ja jävlar, jävlar i havet!