Svarte-Petter

Nu är en vecka i Småland avklarad och redo att läggas till handlingarna. Vädret är skitnajs och Växjö är en fantastisk småstad i jämförelse med Värnamo. När jag tänker på hur Värnamo kommun verkligen våldtar sina unga medborgare kan jag bli så arg att jag vill hyra sydafrikanska legoknektar och göra statskupp i kommunhuset.
Krogmonopolet, industrijobben, ett reklamblad i kläderna av en lokaltidning och den högst omoderna frånvaron av en kollektivtrafik- allt är det saker som bär emot mig. Kanske var det att jag vuxit upp så långt ute på landet och levt i en väldigt avskärmad småstad som gjorde att jag sökte mig till Stockholm. Enligt min åsikt ska det finnas en tunnelbana i en riktig storstad.

Växjö i all ära, men jag saknar Stockholm lite nu. Gröna linjen, avgaserna, människorna, stressen. Framför allt vännerna där. Sune, Linn, Jossan, Snotty's, klasskompisarna, Disco, Dragan. Det kommer bli en hård sommar när 80 procent av mina vänner är nere i Småland under sommarhalvåret.
Det är inte så fy skam här, i går grillade jag med Carl-från-Söragård som jag inte sett på två år. Nu ska han bli varslad, men han livnär sig på att klappa och mata en dyr bombhund åt militären och hämtar ut en fin lön på det. Knepiga jobb finns det många av, men det här tar nog priset.
Växjö är en av de städer jag skulle kunna tänka mig att flytta till när jag blir äldre, och frågan är: om man blir erbjuden fast jobb på t.ex. Smålandsposten, hade man tagit det?

Nu ska jag ut och bråka med min syster och fråga om hon vill käka pizza.