Böcker man hatar att läsa
Ok, nu har jag gjort det. Jag har köpt Jens Lapidus- Snabba cash. Ett år efter alla andra såklart, precis när hans andra bok nyss har kommit ut.
Det är lite tråkigt, jag vet. Tänk att komma hem till någon och se att deras bokhylla bara är fylld utav böcker från Camilla Läckberg, Jens Lapidus, Stieg Larsson, Åke Edwardsson, Paulo Cohelo och Dan Brown.
Nu spelar det absolut ingen roll om böckerna är bra eller inte, Milleniumserien var skitspännande. Men just själva bokhyllan, den blir väldigt opersonlig på något sätt. Som om det inte är ens eget val, att man har letat efter just de där böckerna. Men böcker är väl bara en av alla gadgets som ska visa ens personlighet, precis som valet av kläder, dator, stad, jobb och så vidare.
Dan Brown är en författare man hatar att man läser böckerna av. Stört spännande, men inget djup och stereotypa karaktärer. Det är som att äta mögelost fast tvärtom: kul i teorin men omöjligt i praktiken.
Den värste av dem alla måste vara Raymond Khoury som skrev Den siste tempelriddaren, som kom ut i efterdyningarna av Da vinci-koden. Vilken ripoff, alltså. Khoury fuktade fingret i munnen, sen satte han upp fingret och kände att trenden då handlade om gamla, medeltidssekter som har bevis att rasera kristendomen. Sen skrev han om det efter en mall med ännu fler stereotyper, hjälten blir ihop med hjältinnan och agenter från amerikanska myndigheter som vill sätta munkavel på alla.
Men nu ska jag läsa Snabba cash, bara för allmänbildandets skull. Alla verkar prata om det, och jag hatar att inte kunna vara med i ett samtal bara för att man inte vet något om samtalsämnet.
Det är lite tråkigt, jag vet. Tänk att komma hem till någon och se att deras bokhylla bara är fylld utav böcker från Camilla Läckberg, Jens Lapidus, Stieg Larsson, Åke Edwardsson, Paulo Cohelo och Dan Brown.
Nu spelar det absolut ingen roll om böckerna är bra eller inte, Milleniumserien var skitspännande. Men just själva bokhyllan, den blir väldigt opersonlig på något sätt. Som om det inte är ens eget val, att man har letat efter just de där böckerna. Men böcker är väl bara en av alla gadgets som ska visa ens personlighet, precis som valet av kläder, dator, stad, jobb och så vidare.
Dan Brown är en författare man hatar att man läser böckerna av. Stört spännande, men inget djup och stereotypa karaktärer. Det är som att äta mögelost fast tvärtom: kul i teorin men omöjligt i praktiken.
Den värste av dem alla måste vara Raymond Khoury som skrev Den siste tempelriddaren, som kom ut i efterdyningarna av Da vinci-koden. Vilken ripoff, alltså. Khoury fuktade fingret i munnen, sen satte han upp fingret och kände att trenden då handlade om gamla, medeltidssekter som har bevis att rasera kristendomen. Sen skrev han om det efter en mall med ännu fler stereotyper, hjälten blir ihop med hjältinnan och agenter från amerikanska myndigheter som vill sätta munkavel på alla.
Men nu ska jag läsa Snabba cash, bara för allmänbildandets skull. Alla verkar prata om det, och jag hatar att inte kunna vara med i ett samtal bara för att man inte vet något om samtalsämnet.
Kommentarer
Trackback
