Svarte-Petter

Nu är jag hemma efter en field day i Uppsala av alla ställen. Besök på Uppsala tingsrätt och se en rättegång tillsammans med några klasskompisar stod på agendan. Fast det blev två rättegångar eftersom den första på morgonen avbröts på grund av att målsägande inte ville vittna. Då fick vi en diskussion om målsäganden ska ha vittnestvång eller inte. Sen beslöt domaren att tänka på saken ett tag och rättegången sköts upp.

Som tur var så tog den andra rättegången direkt efter inte så lång tid och var snabbt färdig. Det var spännande, en kille åkte dit på olaga innehav av hasch, amfetamin och två avsågade hagelbössor. Vad som var mindre spännande var att den åtalade erkände alltihop och så var det inte mer med det. För att ha varit på min första rättegång var det två saker som störde mig speciellt:

1. När den åtalade blev utrågad om varför han hade 10 000 kronor i tusenlappar kontant i sin lägenhet.
- Jag sparar ihop till en TV, svarar han.
Det tror jag också, säkert. Ingen langning och ingen motfråga där. Det kanske inte hade med fallet att göra eller så saknades bevis för langning. 1 000 lappar förresten, finns de fortfarande?

2. När Advokaten frågade ut den åtalade:
- Resignerar du? frågar advokaten.
- Vad betyder det? frågar den åtalade tillbaka.
Alla jurister i salen skrockar och ler väldigt förlöjligande.
"Lilla du, sitter här omringad av akademiska rättsstaten. Hur ska det gå?" ser jag att de tänker.
- Det betyder om du ger upp, svarar advokaten.

Och ingen slutplädering a la Ally McBeal fick vi heller. Bring entertainment back to the courthouse.
/Simon