Svarte-Petter

Ha, hemma igen framför datorn vid köksbordet. Allt i sin ordning, eller ja, typ. Ångesten har väl inte försvunnit och saknaden av den jag älskar är lika hård den. Men what to do. Ska sätta mig i eftermiddag och ringa lite, måste ta igen mig lite först. Dricka några koppar kaffe och känna livet komma tillbaka i form av koffeinkick. Såg innan att min present från Simon äntligen dök upp i postlådan. En helårsprenumeration på kvalitetsmagasinet "Offside". Läsning som kommer väl till pass när väl skolan börjar lugna ner sig. Glad blev jag av att se tidningen ligga i mitt postfack. Det finns ändå hopp i livet liksom.

Bussresan då? Jo, va fan. Var faktiskt en hel del folk och fick tillgång till två lediga säten för mig själv från Jönköping och hem. Sov lite i omgångar, ingen lugnande sömn utan mer kaossömn. Man liksom somnar och sen känns det som en blinkning så har klockan gått en timme och jag är på en helt annan ort. Hände mig två gånger under nattens gång. Buss är för övrigt sjukt obekvämt att resa i. Jag störde mig mest på faktumet att fönsterrutorna både är iskalla och skakar. Så fort en kroppsdel kommer i kontakt med rutan börjar man frysa i hela kroppen. Hade behövt en huvudkudde för att göra resan komfortabel till den grad att det snuddat vid okej. Men fram kom jag och jag har varit en sväng i skolan, verkligen onödigt, men vad fan, det fick gå ändå. Hann i alla fall med att träffa min vän Simon som jag inte sett på typ tre veckor. Men nu är vi tillbaka bägge två i stan. Tyvärr bara i två veckor till innan jag lämnar stan för en sommar nere på landsbygden.