Svarte-Petter

Det finns många olika sätt att förgylla sin vardag med rätt enkla medel. Ända sedan jag flyttade till min lägenhet i Värnamo har jag alltid lagt stor vikt vid att använda ett bra toapapper. Ett inslag av enkel vardagslyx var att efter ha uträttat sina naturbehov, självklart med toadörren på vid gavel, städa upp efter sig med ett mjukt toapapper. För finns det något som är värre en att torka sig i röven med ett toapapper som likväl skulle kunna användas som sandpapper? Jag finner obehag vid tanken att beblanda mig med sådant toapapper. När jag flyttade ihop med Frida så insåg jag att toapappersåtgången snudd på tiodubblades och in i tanken kom ekonomin också. Snålheten hos en student gjorde att ett paket Lambi (utsökt toapapper) med ett väl tilltaget pris inte lockade lika mycket som det tio kronor billigare toapappret av sämre fabrikat. Jag fick helt enkelt vänja mig vid tanken att varje toabesök inte kommer att sluta så lyckligt som jag önskade. Dock lyckades jag till min stora glädje komma över en hel bal (24 rullar) Lambi till ett så förnämnt pris som 89 riksdaler. Den senaste månaden har helt enkelt varit en glad och lustfylld månad där varje toabesök har varit värt att minnas. Nu har vi dock förverkat alla rullar och nu står ett paket COOP toapapper och väntar på att skitas upp. Det är lite så det bränner i hjärtat och jag saknar mitt älskade Lambi. Vissa stunder önskar jag att jag hade skaffat en till toapappershållare på toaletten. En med Fridas namn på och en med mitt. I min hållare skulle det vara Lambi och Frida hade fått bestämma själv vilken höjd av bekvämlighet. Men så blir det inte, men tanken har lockat åtskilliga toabesök...