En vinst, en seger och en triumf
Ja, nu har jag smält vinsten igår och glädjen har lagt sig lite. Det är dags för lite analys av vad som egentligen hände under matchen. I första halvleken var det United som höll i taktpinnen, något större spel var det kanske inte. Mera hårda närkamper än finlir. Ronaldo drog Essien ett par gånger och några gula kort delades ut. Målet var snudd på fenomenalt, Scholes och Brown väggspelar sig effektivt ur et trängt lägge och inlägget sitter perfekt på en dåligt markerad Ronaldo som enkelt lägger in bollen bakom Cech. Lite senare kommer dubbelläget som faktiskt borde givit ett mål men ändå. Vilket spel det var, på fem sekunder hade bollen gått från mittplan till Tevez skalle. Returen var snudd på ett givet mål, men Cech stod bra i målet och skottet var inte speciellt välplacerat. Chelseas mål är mest en rad oturliga omständigheter som leder fram till att bollen går i kassen. Bollen studsar olycklig på Ferdinand, Van Der Sar snubblar på gräsmattan som med rätta bör kritiseras och Lampard kan rätt ostört lägga bollen mitt i målet.
I andra halvlek kom Kaiser Ballack och Frankie Boy på de blåas mittfält vilket ökade trycket framåt. Någon ramträff fick dom till medan varken Ronaldo eller Rooney kom loss för United. Att det slutar oavgjort efter full tid var ingen förvånad över. Lagen var lika bra, någon solklar vinnare fanns inte under ordinarie tid. Förlängingen blev ändå rätt dramatiskt den med. Chanser fanns åt bägge håll, mest imponerande var Evra som stormade igenom Chelseas straffområde och serverade en briljant passning in i banan som Giggs borde bankat in den med. Sen kommer den omdiskuterade situationen där Drogba åker på rött kort. Det hela fick sin upprinnelse av att Tevez uppmanade United att flytta upp laget efter att Chelsea fått bollen efter en skada. Lite onödigt må tyckas men Chelsea gjorde en liknande sak under den ordinarie matchtiden. Att sen Drogba ger Vidic en lavett mitt framför domaren är ju bara korkat, han får skylla sig själv. Så mycket var situationen inte värd, lite tjafs var det ibland men här stod alla spelare och tjafsade med varandra. Åter till matchen, den kunde lika gärna avgjorts i förlängningen, bägge lagen hade klara målchanser så straffar kändes inte helt oävet.
Straffläggningen var väl inte målvakternas paradgren. Bara tre bommar av fjorton straffar är lite i underkant. Jag sa till Simon att Ronaldo skulle missa, vilket han förstås gjorde. De största stjärnorna brukar ha en viss förkärlek för att bomma (Baggio, Beckham, Zlatan och så vidare). När så John Terry stegade upp för att lägga Chelseas sista straff för att ta hem vinsten sa jag återigen till Simon, "han kommer missa" och refererade Lex Mellberg EM 04. Mittbackar ska i så stor utsträckning inte skjuta straffar. Att han halkade får väl ses som oturligt, men vi har sett det förr (Beckham). När Van Der Sar till slut får tag på en straff blir han självskriven hjälte, trots att han bara tog en straff (han snuddade dock på två-tre stycken).Terry grät sorgetårar, Ronaldo glädjetårar och det var så dramatiskt det kan bli. Matchen i helhet når dock inte upp till finalen 2005, den var fortfarande bättre i åtminnstonde underhållnings- och spänningsfaktorn.
Att säga att United förtjänade vinsten ska jag inte säga, det var två oerhört jämna lag, man kan säga att det är jämnbördiga. Ligan avgjordes av att United hade bättre målskillnad och CL-finalen på straffar. Vad som skiljer lagen åt är svårt att säga, United har ett mer utvecklat spel, de har fler varianter att ta till. Chelsea litar på att Drigba fångar in bollen och spelar den vidare, vilket han gör med briljans rätt ofta. Nu pratar Drogba om att sticka, så vad som händer med Chelsea nästa år blir spännande. Nu börjar Silly Season i Europa, en period av spännande övergångar att vänta. Vad United behöver är svårt att säga. En högerback av samma klass som Evra på vänstern hade varit okej. Tevez och Rooney på topp är ltie för kortväxta för min smak, hade gärna sett en lite tyngre anfallare som kan använda huvudet också, saknar Nistelrooy lite kan jag erkänna. Han och Ronaldo hade varit livsfarliga ihop. Vi får se vad som händer, nu börjar EM-uppladdningen på riktigt. Har lite dåliga feelings inför det, med Sverige vet man aldrig...
/Sune
I andra halvlek kom Kaiser Ballack och Frankie Boy på de blåas mittfält vilket ökade trycket framåt. Någon ramträff fick dom till medan varken Ronaldo eller Rooney kom loss för United. Att det slutar oavgjort efter full tid var ingen förvånad över. Lagen var lika bra, någon solklar vinnare fanns inte under ordinarie tid. Förlängingen blev ändå rätt dramatiskt den med. Chanser fanns åt bägge håll, mest imponerande var Evra som stormade igenom Chelseas straffområde och serverade en briljant passning in i banan som Giggs borde bankat in den med. Sen kommer den omdiskuterade situationen där Drogba åker på rött kort. Det hela fick sin upprinnelse av att Tevez uppmanade United att flytta upp laget efter att Chelsea fått bollen efter en skada. Lite onödigt må tyckas men Chelsea gjorde en liknande sak under den ordinarie matchtiden. Att sen Drogba ger Vidic en lavett mitt framför domaren är ju bara korkat, han får skylla sig själv. Så mycket var situationen inte värd, lite tjafs var det ibland men här stod alla spelare och tjafsade med varandra. Åter till matchen, den kunde lika gärna avgjorts i förlängningen, bägge lagen hade klara målchanser så straffar kändes inte helt oävet.
Straffläggningen var väl inte målvakternas paradgren. Bara tre bommar av fjorton straffar är lite i underkant. Jag sa till Simon att Ronaldo skulle missa, vilket han förstås gjorde. De största stjärnorna brukar ha en viss förkärlek för att bomma (Baggio, Beckham, Zlatan och så vidare). När så John Terry stegade upp för att lägga Chelseas sista straff för att ta hem vinsten sa jag återigen till Simon, "han kommer missa" och refererade Lex Mellberg EM 04. Mittbackar ska i så stor utsträckning inte skjuta straffar. Att han halkade får väl ses som oturligt, men vi har sett det förr (Beckham). När Van Der Sar till slut får tag på en straff blir han självskriven hjälte, trots att han bara tog en straff (han snuddade dock på två-tre stycken).Terry grät sorgetårar, Ronaldo glädjetårar och det var så dramatiskt det kan bli. Matchen i helhet når dock inte upp till finalen 2005, den var fortfarande bättre i åtminnstonde underhållnings- och spänningsfaktorn.
Att säga att United förtjänade vinsten ska jag inte säga, det var två oerhört jämna lag, man kan säga att det är jämnbördiga. Ligan avgjordes av att United hade bättre målskillnad och CL-finalen på straffar. Vad som skiljer lagen åt är svårt att säga, United har ett mer utvecklat spel, de har fler varianter att ta till. Chelsea litar på att Drigba fångar in bollen och spelar den vidare, vilket han gör med briljans rätt ofta. Nu pratar Drogba om att sticka, så vad som händer med Chelsea nästa år blir spännande. Nu börjar Silly Season i Europa, en period av spännande övergångar att vänta. Vad United behöver är svårt att säga. En högerback av samma klass som Evra på vänstern hade varit okej. Tevez och Rooney på topp är ltie för kortväxta för min smak, hade gärna sett en lite tyngre anfallare som kan använda huvudet också, saknar Nistelrooy lite kan jag erkänna. Han och Ronaldo hade varit livsfarliga ihop. Vi får se vad som händer, nu börjar EM-uppladdningen på riktigt. Har lite dåliga feelings inför det, med Sverige vet man aldrig...
/Sune
Kommentarer
Trackback
