Svarte-Petter

Varje fredag samma procedur. DN Bostad dimper ner och där sitter jag med uppspärrade ögon. Bara tittar på fina lägenheter och drömmer mig bort. Tänker på hur det skulle vara att bo i just den och den lägenheten. Givetvis med en förkärlek för lägenheter inom en radie av någon kilometer från nuvarande bostad. Oftast åt lägenheter österut, jag är en SoFo-bög liksom. Fast det här med bostäder har intresserat mig länge, redan när jag bodde i Värnamo brukade jag glupskt glo igenom tidningarnas bostadsannonser. Samma gäller när jag besöker min flickvän på västkusten. På måndagar kommer GP:s bostadsbilaga. Noterar dock att i GP:s bilaga tittar jag bara på villor, bostadsrätter i Gbg intresserar inte det minsta. Nej, villor med läge vid havet är betydligt roligare. Oftast blir det villor i Kungsbacka kommun som fångar mitt intresse. Det är något fint över den kommunen ändå, eller alla har sina brister. Närheten till havet är väl det jag gillar mest. Så jag drömmer mig tjugo år fram i tiden, då jag bor i en fin, mysig villa vid havet. En stor uteplats som jag varje sommarmorgon vandrar ut på, tänder en cigarett, vandrar runt i trädgården lite, klappar en blomma och funderar. Sätter mig på verandan ett tag, dricker lite kaffe i min randiga Paul Smith-morgonrock och läser tidningen. Det låter rätt sjukt allt det här. Vi vet ju alla att jag kommer sluta som halvpank frilansare som kuskar runt på andrahanskontrakt långt utanför tullarna innan jag får nog och tar jobb på en landsortstidning någonstans i ingenstans. Men drömma, det får man faktiskt göra och jag finner en viss ro i att göra det. Som tur var har inte bostadsfluktande gått överstyr, sitter inte med stora inredningsmagasin och onanerar över innehållet. Där får gränsen gå, bostadsannonser räcker gott och väl för min självbefläckelse.