Månadens skivskörd
Det är sista dagen på månaden och vi tänkte bjuda på ett litet axplock på skivor vi lyssnat på under månaden. Dessutom kommer vi bjuda på ett betyg och ett kort omdöme över skivan. Notera dock att just i detta ämne kommer ingen anal djupanalys av skivorna dyka upp, det finns det andra tjommar som får roa sig åt. Nej, vi tänker bara sammanfatta det hela. Sen att vissa skivor släppts för någon månad sen eller så får ni ta. Det är ju så jävla jobbigt att hålla koll på. Men i fortsättningen ska vi försöka att hålla oss strikt till månadens släpp. Se detta som en nybörjargrej va. Så då sätter vi igång:
Joel Alme - A Master Of Ceremonies
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Hajp eller inte hajp må diskuteras. Fakta är att det är stor pop, ett fint låtsnickeri och det är bara bra. Göteborg kan mycket, leverera bra musik och fiska räkor.
Markus Krunegård - Markusevangeliet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: I början höll jag det som en fyra. Men vid noggrann eftertanke är det bara bli-vuxen-ångest all over. Trean får han för en stark inledning och ett bra avslut. Mittenpartiet är rätt anonymt utan något som sparkar mig i arschlet.
Cut Copy - In Ghost Colours
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Jämstark skiva från de australiensiska finlirarna. Ingen låt som höjer skivan till en femma men ack så värd att lyssna på. Fin popmusik helt enkelt. Ta det för vad det är, annars salar vi ihop ett gött gäng och flänger huden av er.
Crystal Castles - S/T
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Vi drar en parallell till Cut Copy. En fin samling knasljud som sammanfogar skivan till en helhet som får mig att veva lite lätt på högerarmen. Bästa partierna är de låtar som knappt går att lyssna på för de är så störande. Mer idiot-elektronisk musik till folket. Musik ska riva i öronen.
El Perro Del Mar - From The Valley To The Stars
Betyg: 2 undernärda, svarta katter
Omdöme: Raka motsatsen till Crystal Castles. Lika roligt som att torka sig i arschlet med Lambi, ack så skönt men dyrt. Rätt onödig skiva faktiskt. Inget man vill vända tillbaka till utan slängs helst ut med soporna efter lunch.
The Roots- Rising Down
Betyg: 3 svarta katter och en svart kattunge
Omdöme: Jag vill att vi ska vara det första rapakten som släpper ett 10:e album som faktiskt är bra, säger ?uestlove, trummis i the Roots, tillika bandets stora maestro. För the Roots är ett band, ett rockband och ingen rapakt. Möjligen är de hiphop, men inte rap. Rising Down är ett bra rockalbum, Birthday Girl heter den finaste poplåten Sugarplum Fairy aldrig kommer skriva.
Vapnet- Döda Fallet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: Sen när är nittiotalet tillräckligt långt borta för att indie ska bli retro? Svar: år 2008. Vapnet är musik omodernare än kungahuset. Vackert är det, fastän jag får bilder av Expressen Fredag-redaktionen från Percy Tårar. Brown?
Sun Kil Moon- April
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Mark Kozelek tog droger redan som 10 åring. 41 år gammal släpper han April, en väldigt sakral skiva. Det är första gången den här våren jag önskar att det vore höst så jag skulle få sitta hemma, nydumpad och utbränd tillsammans med Sun Kil Moon och den första frosten.
Wale- 100 miles and running. Mixad av Mick Catchdubs
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Wale gästspelar på ovan nämnda Rootsalbum, på en av de bästa låtarna, Rising Up. Själv så kör Wale i den här mixtapen hiphop blandat med klubbinfluenser från hemstaden Baltimore. Texterna handlar om nya Nikeskor. TIll slut är eastcoast inte längre penisman. Det är kukmän med karibisk klubbmusik.
Joel Alme - A Master Of Ceremonies
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Hajp eller inte hajp må diskuteras. Fakta är att det är stor pop, ett fint låtsnickeri och det är bara bra. Göteborg kan mycket, leverera bra musik och fiska räkor.
Markus Krunegård - Markusevangeliet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: I början höll jag det som en fyra. Men vid noggrann eftertanke är det bara bli-vuxen-ångest all over. Trean får han för en stark inledning och ett bra avslut. Mittenpartiet är rätt anonymt utan något som sparkar mig i arschlet.
Cut Copy - In Ghost Colours
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Jämstark skiva från de australiensiska finlirarna. Ingen låt som höjer skivan till en femma men ack så värd att lyssna på. Fin popmusik helt enkelt. Ta det för vad det är, annars salar vi ihop ett gött gäng och flänger huden av er.
Crystal Castles - S/T
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Vi drar en parallell till Cut Copy. En fin samling knasljud som sammanfogar skivan till en helhet som får mig att veva lite lätt på högerarmen. Bästa partierna är de låtar som knappt går att lyssna på för de är så störande. Mer idiot-elektronisk musik till folket. Musik ska riva i öronen.
El Perro Del Mar - From The Valley To The Stars
Betyg: 2 undernärda, svarta katter
Omdöme: Raka motsatsen till Crystal Castles. Lika roligt som att torka sig i arschlet med Lambi, ack så skönt men dyrt. Rätt onödig skiva faktiskt. Inget man vill vända tillbaka till utan slängs helst ut med soporna efter lunch.
The Roots- Rising Down
Betyg: 3 svarta katter och en svart kattunge
Omdöme: Jag vill att vi ska vara det första rapakten som släpper ett 10:e album som faktiskt är bra, säger ?uestlove, trummis i the Roots, tillika bandets stora maestro. För the Roots är ett band, ett rockband och ingen rapakt. Möjligen är de hiphop, men inte rap. Rising Down är ett bra rockalbum, Birthday Girl heter den finaste poplåten Sugarplum Fairy aldrig kommer skriva.
Vapnet- Döda Fallet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: Sen när är nittiotalet tillräckligt långt borta för att indie ska bli retro? Svar: år 2008. Vapnet är musik omodernare än kungahuset. Vackert är det, fastän jag får bilder av Expressen Fredag-redaktionen från Percy Tårar. Brown?
Sun Kil Moon- April
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Mark Kozelek tog droger redan som 10 åring. 41 år gammal släpper han April, en väldigt sakral skiva. Det är första gången den här våren jag önskar att det vore höst så jag skulle få sitta hemma, nydumpad och utbränd tillsammans med Sun Kil Moon och den första frosten.
Wale- 100 miles and running. Mixad av Mick Catchdubs
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Wale gästspelar på ovan nämnda Rootsalbum, på en av de bästa låtarna, Rising Up. Själv så kör Wale i den här mixtapen hiphop blandat med klubbinfluenser från hemstaden Baltimore. Texterna handlar om nya Nikeskor. TIll slut är eastcoast inte längre penisman. Det är kukmän med karibisk klubbmusik.
Kommentarer
Trackback
