Smärtan del 2.

Ja, då kommer vi till den betydligt mera jordnära smärtan då. Måndagar är allt som oftast hemrese dagen så och även idag. Blev det vanliga kvällståget hem och allt vad det heter. Det är skönt att åka kollektivtrafik på Västkusten när det är vardagskvällar, allt annat än trevligt under helgkvällar (får be att få återkomma). Först är det bussresan till Kungsbacka, resan jag kallar för självspäkningsresan. Där väljer jag att bara lyssna på depplåtar och annat bara för att spä på smärtan att inte få träffa henne på ett tag. Så småningom övergår sorgen till en stor tystnad, ett svart hål i hjärtat som varken gör ont eller något, det är bara tomt, tomt, tomt. Om någon vandrade genom hjärtat hade stegen ekat högt där inne. Så småningom kommer ångesten över allt annat man försummat under helgen över än. Väl framme i Stockholm har resan genom de olika stadierna gått sin gång och det är dags att snabbt börja anpassa sig till vardagen utan en flickvän inom en armlängds avstånd.

I övrigt har helgen varit rätt fin, rätt mycket öldrickande i Masthugget om jag får säga det själv. Har mest ägnat mig åt att observera folket som bor där borta och kommit fram till att majoriteten av invånarna är riktiga hjon, solklara måndagsexemplar. Alla bussresor klocakn tre mitt i natten gör saken klar. Fult klädda är de också. Killarna går runt i kräkframkallande Evisu-jeans och fula jävla LaCoste-sneakera eller som jag kallar det, "Åsa-fashion. Kvinnorna har i regel höga, tråkiga, svarta stövlar, någon trött jävla enorm jacka och till det än ännu större väska som säkerligen gömmer två lik och en kaffebryggare, märkesväskor är det förstås (antagligen fejk eller så kommer kvinnorna från Onsala/Vallda). Som Style By Mats-Mats skulle sagt det
- På Västkusten har fashion inte flyttat in.

Huuh. Sen skolan då. Funderar starkt på att skita i den här kursen vi pysslar med. Är så urleda trött på att sitta vid en dator och göra totalt meningslösa saker i Flash. Jag hatar Flash, jag lovar mig själv att aldrig, aldrig använda Flash. Visst kan det bli bra om man behärskar skiten men jag har ingen större lust att sitta och göra Flashgrejer till mina journalistiska produkter. Jag vill bli journalist, inte någon jävla datormupp. Fy kuken för Flash.

Dags att fortsätta normaliseringen igen. Det betyder en cigg på bakgården och sen sängen med 30 Rock.

PS. Alltså Entourage och Californication, där pratar vi inte måndagsexemplar till serier, det börjar fan bli hiskeligt bra (vi återkommer där också).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0