Simons första dikt och varför jag hatar spelet
Egentligen ska jag göra skolarbete nu. Ikväll ska jag jobba, det ska bli roligare.
Skolarbete är prestationsångest,
Jordbro är mycket enklare. Där går livet sin lilla gång.
Det enda som finns kvar därute är allt som är viktigt i livet.
Tjejer, tv-spelet, vilket lag som vinner derbyt, silly season-köpen.
Här framför datorn finns kommundelstjänstemän, seminarier, deadlines, förkylning.
Det ska bli skönt att jobba. Det handlar nog om att få samarbeta någon gång. Vänner är viktigt. Umgänge är viktigt.
Slängde bort lite tid innnan deadline på facebook och se en gammal flamma med en ny kille.
Gick och duschade. Lyssnade jag på UGK en stund.
Satte på mig min nya skjorta. Stoppade in den i byxorna.
Såg farlig ut.
Funderade på att raka av håret, igen.
Funderade på att skaffa mig en tatuering. När jag har övervunnit min nålskräck ska jag göra det.
Ett kors på ryggen.
Så kan jag citera ur Bibelen: "Vi bär alla ett kors på ryggen"
Fånigt? Javisst. Det insåg jag också. Det blir ingen tatuering.
Jag är inte tillräckligt hård för det. Inte när jag kan alla Broder Daniels låtar utantill och har ett BMI på 19.
I stället vänder jag öronen västerut.
Till gamla goda Compton.
Där finns en kille som är större än mig. 195 cm bulldog. Han är allt jag vill vara.
Han har gjort denna låten:
The Game- Why you hate the game.
Den är väldigt vacker tycker jag. Nio minuter gospel. Den 8 December kommer han till Stockholm.
Tyvärr kommer jag att jobba då.
Jag sparar ihop mina pengar inför Krisen och Kriget. Det kommer snart.
Då kan jag vara stridspilot eftersom jag inte är för stor för cockpiten. Det eller värnpliktsnytt, tack.
Idag är jag på mitt allra mest pretentiösa humör. Men nu blev stämningen lite bättre.
Tack.
Skolarbete är prestationsångest,
Jordbro är mycket enklare. Där går livet sin lilla gång.
Det enda som finns kvar därute är allt som är viktigt i livet.
Tjejer, tv-spelet, vilket lag som vinner derbyt, silly season-köpen.
Här framför datorn finns kommundelstjänstemän, seminarier, deadlines, förkylning.
Det ska bli skönt att jobba. Det handlar nog om att få samarbeta någon gång. Vänner är viktigt. Umgänge är viktigt.
Slängde bort lite tid innnan deadline på facebook och se en gammal flamma med en ny kille.
Gick och duschade. Lyssnade jag på UGK en stund.
Satte på mig min nya skjorta. Stoppade in den i byxorna.
Såg farlig ut.
Funderade på att raka av håret, igen.
Funderade på att skaffa mig en tatuering. När jag har övervunnit min nålskräck ska jag göra det.
Ett kors på ryggen.
Så kan jag citera ur Bibelen: "Vi bär alla ett kors på ryggen"
Fånigt? Javisst. Det insåg jag också. Det blir ingen tatuering.
Jag är inte tillräckligt hård för det. Inte när jag kan alla Broder Daniels låtar utantill och har ett BMI på 19.
I stället vänder jag öronen västerut.
Till gamla goda Compton.
Där finns en kille som är större än mig. 195 cm bulldog. Han är allt jag vill vara.
Han har gjort denna låten:
The Game- Why you hate the game.
Den är väldigt vacker tycker jag. Nio minuter gospel. Den 8 December kommer han till Stockholm.
Tyvärr kommer jag att jobba då.
Jag sparar ihop mina pengar inför Krisen och Kriget. Det kommer snart.
Då kan jag vara stridspilot eftersom jag inte är för stor för cockpiten. Det eller värnpliktsnytt, tack.
Idag är jag på mitt allra mest pretentiösa humör. Men nu blev stämningen lite bättre.
Tack.
Kommentarer
Postat av: tona
Det var en fin dikt tycker jag. Den bästa jag hört efter Erik Dahls "Lågan", den borde du höra.
The Game ÄR westcoast!
Får jag lite medhåll om jag tycker att han låter ännu mer som Nas på vissa låtar på L.A.X, som en fusion mellan tyngden på västkösten och lyricismen på östkösten. Det är ju ett bra betyg, Nas är ju som bekant den bästa rapparen i världen när det kommer till att måla skitiga bilder av livet som gangster.
Games brorsa Big Fase 100 håller inte riktigt samma standard..
http://www.youtube.com/watch?v=oNunXkO-BUs
Trackback
