Svarte-Petter

3-0, tre fucking noll. Jag suger i mig resultatet som den godaste karamell jag ätit. Och resultatet speglar dessutom matchen rätt bra. Chelsea var inget vidare till motstånd och jag räknade till cirka ett skott på mål för de blåe, vilket är under all kritik. Scolaris huvud sitter nog snart på Romans piltavla skulle jag tro. Enligt mina avancerade expertiskunskaper får Chelsea åka hem till London och träna på att försvara sig på fasta situationer och inlägg från kanterna då Uniteds alla tre mål kom på sådana situationer. Särskilt glad blev jag när Nemanja Vidic fick nicka in det extremt viktiga 1-0-målet i slutet på första halvlek. Sedan blev andra halvlek mest en defilering mot målet. United kontrollerade matchen med prickfritt försvarsspel, inte ens Baby Boy Johnny Evans gjorde bort sig. Och målen trillade ju in utan större problem. Att två av målen sparkades in, cirka tre meter från Petr Cech är väl rätt slående. Det blir inget guld till Chelsea i år om de fortsätter så här. Däremot kämpar våra röda hjältar vidare mot titeln. Åtta matcher utan insläppta mål, det är fan bra det.

Listan kommer om någon timma, ska bara laga mat och ta mig till Simon först.

/Sune, eder röda djävel.