Svarte-Petter

Hammarby spelade idag match för första gången på över en månad. Vi har redan konstaterat att våren har varit en resa genom helveteskvalen och först på slutet när det blev mer inriktning på att hålla tätt började poängen trilla in. Under förmiddagen kände jag ett starkt sug på att traska över till Söderstadion och glo på matchen live. Tyvärr är ju som ni vet min grönvita broder-in-crime nere i Småland och förlustar sig på tomma kontor, så jag fick gå själv, vilket bara det är en rolig upplevelse. Hamnade till slut bredvid några trevliga farbröder som man kunde samtala med i små doser för fokus låg ju på matchen. Efter att ha blivit av med Lolo Chanko, mittfältsstrategen som har misslyckats totalt i år, och med en avstängd Charlie Davies som gav oss Värnamosonen Freddy Söderberg på topp. Förutsättningarna var inte glasklara men redan efter fem minuter sparkade Freddy in 1-0 i krysset och resten av första halvlek var en fröjd för ögat att se. Maic Sema, Simon Helg och Castro-Tello gjorde gubbar till höger och vänster (oftast en för mycket till slut), Igor Armas vann varje luftduell och såg tillsammans med nygamle Gerrbrand ut som ett mittbackspar för framtiden och framförallt låg Emil Johansson som ett skott längs med vänsterkanten och i honom har vi nog en av allsvenskas bästa offensvia ytterbackar (enda nackdelen är väl att han kommer säljas i sommar, tyvärr). Även innermittfältet med Andreas Dahl (nyförvärv) och Fredrik Söderström (som absolut är mycket bättre som innermittfältare än på kanten) gjorde en oerhört gedigen insats.

I halvkek kom så en enorm störtskur över Söderstadion och innan folk hade hunnit sätta sig till andra halvlek nickade Gerrbrand in 2-0 på hörna. Efter det fortsatte Hammarby äga spelet totalt, Trellborg tilläts kontra ibland och på slutet var försvaret inte lika ruskigt stabilt som i första, vilket till slut ledde till en reducering med fem minuter kvar. Inte kunde man få njuta hela vägen in till avblåsning utan det blev till att bita av alla naglar på fingrarna tills domaren till slut blåste i pipan.

Matchen i korthet:
Publiksiffra: Nästan 10 000
Stämning: Fröjdig, kan liknas vid gladporr
Lirare: Svårt val, ingen var dålig men det får bli Simon Helg
Sämst: Domaren, i vanlig ordning. Konstiga gula kort, ännu mera svårbegripliga frisparkar.
Väder: Sol blandat med moln och regn från Hades.
Värnamoson: Freddy Söderberg
Kämpe: Igor Armas, varje dag i veckan
Comeback. Gerrbrand
Lustigaste: Tjejen som sprang in på plan i slutet på första halvlek, misstänkt psykopat men leddes av plan av ingen mindre en lagkapten Fredrik Söderström.

Eder utsände på plats
Sune