Vad som ligger i pajpen

Det är ett evigt tjat på att uppdatera den här bloggen. Så ska väl ge ut en pliktskyldig uppdatering om vad jag håller på med, likabra det. För de närmaste åtta dagarna ska jag jobba, och då lovar jag inte mycket till inlägg. Räknar ned veckorna till Stockholmsåterkomsten. Har börjat saknat Vasastan, Söder (de två stadsdelarna jag hänger på) samt mina vänner.

Här om dagen fyllde jag år, och vill i bloggen tacka för alla gratulationer. Fick en bukett blommor med en hälsning från "Sune, Olivia, Yaldahir, Baggen och boyzen i Jordbro." Det gjorde mig djupt rörd. I presentväg var det mest lite matnyttiga grejer som köksknivar, böcker, toalettkrokar och, när Cdon får den i lager, dvd-boxen med alla säsonger av VIta Huset.

Har följt Almedalstalen till frukost varje morgon, rätt trevlig tv. Göran Hägglund håller på att prata just nu. Nu har Kristdemokraterna som de amerikanska republikanerna, profilerat sig för den tysta majoriteten. Vanligt folk som de kallar det. Hägglund gav en känga till kultureliten, nätpirater och popvänstern. Sånt som vanligt folk inte begrip'. Nätpiraterna förstår jag, tycker man att fildelning ska vara fri så måste man vara dum i huvudet eller saknar verklighetsförankring i hur ekonomi funkar. Men popvänster och kultureliten känns lite mer diffust. Och varför skulle det inte vara vanligt folk? Hägglund betonade hur viktigt det var med ett civilt samhälle. Det som händer mellan staten och individen. Exempel på det civila samhället där emellan var; föreningsliv, scoutkårer, kulturföreningar (ingen elit?) hästklubbar osv.
 
Sånt som den tysta majoriteten gillar. Antar jag. Min erfarenhet när man förlitar sig på föreningar och privata initiativ är från Värnamo kommun. Det funkade inte alls. Värnamo kommun är en kommun som får in hyggligt mycket skattpengar, men inte har så mycket till utgifter. Gissar på att alla pengar sparas till sämre tider. För inte går det till utökad kollektivtrafik, filmstäder eller kanske till någon som utreder behovet av ett till uteställe. I Horda där jag växte upp gick det två bussar om dagen. På vardagar. Under helgen var alternativet en smäll på käften. Sen ut i skogen där man kunde gallskrika för ingen hörde en.

Nu ska jag läsa lite nyheter, sen ut och svettas några timmar innan det blir TT-flöden i en vecka.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0