Svarte-Petter

Hej, mitt liv är lite av ett smärre helvete just nu. När jag kom hem förra veckan efter en lugn helg i Malmö med sol och sena morgonar satt det två personer i min lägenhet. "Välkommen hem till Stressholm" sa en röst från vardagsrummet. Där satt herr Ågren och herr Prestationsångest. Sen dess har det varit full ös mest hela tiden. I vår skola har vi en flash-kurs där vi sen en vecka tillbaka har projektarbete. Men varför fick jag den dumma idén att göra en animerad dokumentär om Bolånekrisen i USA? Varför stoppade inte Sara mig, så vi i stället gjorde ett musiklexikon? "För att du har storhetsvansinne" svarade Herr Ågren. Damm right!

Men ikväll blir det hollabalooza. Först ska jag, Sune och Olivia fira Sunes födelsedag och Anders Svenssons storhet med att äta tacos. Sen ska vi till Baggen på inflyttningsfest en snabbis innan det bär iväg till Leijonbaren och Stockholmsnatten.

Avslutar med en skön face rape från igår kväll:



/Simon

Spelets enkla regler: När din vän lämnar sin dator för att fika, kissa eller dylikt, passa på att uppdatera vännens facebook-status. Målet är att förvränga den offentliga bilden av din vän så mycket som möjligt.

Hemma från skolan, där jag, Mark och Sara håller på att arbeta fram en kort flashdokumentär om bolånekrisen i USA förra året. Någonstans måste man sätta ribban, och den lärare som Sune benämner "Fitt-Flash-Uffe" tror jag gillar mig lite. På ett platoniskt plan förstås. I vår grupp har vi också utsett en massa titlar på varandra. Jag är projektledare och administrativ redaktör. Sara är Copywriter och speaker, Mark blir gruppens AD.

Helgen blir mindre seriös. Om tjugofyra timmar är jag i Malmö där jag hälsar på Ida och Karin, två av mina bästa vänner. Karin gav mig igår ett detaljerat schema över helgen. Det är bra, jag gillar scheman och noggranna planeringar. Peppar upp mig själv inför all parköl, falafel och klubbar med Promoes nya låt, Svennebanan.
Videon är tamigfan en av de bästa svenska på senare år. Det enda som saknas är Färjan-Håkan som visar ett hemligt gym i maskinrummet.


Promoe- Svennebanan

/Simon

I min klass går det två Martin Soneby-wannabies. Erik och Johan heter pojkarna, och de brukar leta efter sport i vardagen. Helst under föreläsningstid. När de lyckas med något gör de high-five. High-five tecknet har spridit sig till hela mitt grabbgäng, vilket oftast ser rätt grabbigt/töntigt ut. Speciellt när vi alla har på oss våra skinnjackor. Södertörn Rattlesnakes kallar vi oss.

I alla fall så har Erik och Johan kommit på en ny föreläsningssport idag. Spelets regler:

1. Öppna skrivfältet i facebook-statusen.
2. Slå ned pannan i tangentbordet. Försök skriva siffrorna 6,7 och 8.

Det är svårare än vad man tror.




/Simon

Först vad min tanke att skita i skolan i morgon. Men eftersom jag gick upp i svinottan för över ett halv dygn sedan ändrade jag mig. Håller på att avlida av trötthet nu, så jag viker in hovarna för kvällen. Kommer alltså vakna i tid, och en ledig dag utan sovmorgon är en bortslösad dag. Då skulle jag gå upp vid 07.00, läsa tidningen, kolla på tv-serier, tvätta och jogga. Allt innan lunch. Även om jag inte är så rädd för IPRED så undviker jag tills vidare den dagen jag måste ladda ned Dexter S03. Hade morgondagen varit ledig hade den dagen varit närmre. Så jag suger på karamellen och drar iväg på flash-lab i stället.
Ibland blir man mörkrädd. Det som får mig att gå till skolan är inte viljan att lära sig, utan oviljan att se färdigt på alla laptop-serier.

/Simon

Sådär. Har skickat iväg mina föräldrar till T-centralen området. Känner mig som en slacker när de är på besök. Mamma kommer in genom hallen, dumpar resväskorna, ger mig en kram. Sen börjar hon städa och diska. Pappa har tagit med socker till sitt kaffe, eftersom jag inte har något sött i mitt liv.
Kvällen avslutades igår med att vi tittade på min indolenta tv. Slår på apparaten. Hela bilden fylls av flimmer och brus. Vi zappar igenom mina tre kanaler.
Sen sitter vi, hela familjen Hjälmefjord, och ser på Ernst-Hugo Järegårds talande mun i Minnernas television.

/Simon

I dag kom ett flygpaket från Holland på posten. I paketet fanns två t-shirtar som ska hjälpa mig mot mitt mål, att blanda de två coolaste subkulturerna Rockabilly och Hip Hop. Det kan lite skämtsamt liknas vid det gamla barnprogrammet Dinoriders. Alla barn älskar dinosaurier. Alla barn älskar laservapen och rymdvarelser. Varför inte blanda ihop de två? Svaret blev Triceratops bestyckade med laserkanoner som sköt människor.

Nu till själva saken. Jag gillar rockabilly-grejer. Har alltid tyckt att Elvis var häftigare än Beatles och Stones. Och jag gillar hip hop. Så därför har jag fixat skinnpajen, kletat upp luggen och köpt 90-talets skönaste kickers-tischor. Den första med bara Wu-Tang Clan- loggan. Stenhårt. T-shirt nummer två är ännu hårdare. "Världens Farligaste Grupp", No Whites Allowed som N.W.A först stod för, innan någon (vit) tant fick moralpanik och tvingade N.W.A att ändra det till det lite mesigare Niggas With Attitude.






Whiggas with attitude!

Jag och Ola har gjort skolarbete idag. Under lunchen sprang jag på förre chefredaktören för Dagens Nyheter och pratade lite. Nu låter det som om jag är en person med en väldigt taktiskt väl-connectad telefonlista. Historien är enklare än så.
Min kompis Erik är fotograf på en kyrkotidning i Abrahamsberg. Förra året hjälpte jag till att skriva texter och göra enklare reportage om nya församlingsgårdar på Ekerö. Ja, vadå'rå. Tönt tänker ni. Men har ni pratat med en chef för utrikespolitiska institutet och chefredaktör för Dagens Nyheter idag? Nej, just det.

I alla fall. Jag och Ola pratade om barndomens karriärsdrömmar, när man under mellanstadiet fick rita teckningar och presentera vad man skulle bli när man blev stor. Alla killar i min klass ville bli brandmän, poliser och så vidare. Efter ett studiebesök på brandstationen ville jag också bli det. När jag gick i trean var det dags att överge pojkdrömmarna. Hela min klass skulle rita teckningar när vi är på våra framtida drömjobb. Några körde ambulans, andra brandbilar. Ja, köra stora bilar var viktigt för många killar som gick i livets Horda skola. På min teckning satt jag vid ett skrivbord och ritade serier. Serietecknare var målet, och det vill jag nog fortfarande. I min ateljé hade jag ett fönster. Utanför syntes Hollywood- bokstäverna.

Det var inga anspråkslösa drömmar, men det hade inte Ola heller. I mellanstadiet förklarade han för sin klass att han ville bo i en skyskrapa i New York. Möjligen kunde han tänka sig en karriär som sportkommentator. Men helst bo i en skyskrapa i New York.

Båda vi är 80-talist barn som ville jobba med "något med media" och såg USA som ett tecken på framgång.

Saxat ur min statusuppdatering på Facebook.

Simon Hjälmefjord Skrapar trisslott. Kan man inte rappa eller slåss är det enda vägen ur ghettot.

 
Top fem saknade mobilfunktioner:
1. Rökmaskin
2. Megafon
3. Tecknad mun
4. Spotify streams 24-7
5. Night vision googles

Godmorgon igen. Livet på Hagagatan flyter på rätt bra. Har brytit mig in i mina grannars lägenheter med biffen och bananen hela morgonen. Vi har mätt storlek för balkongdörrar, till sommaren blir det balkonger. Av förklarliga skäl ska jag själv inte ha någon balle (bor på bottenvåning). Men det är bra nyheter. Dels får jag hela innergården för mig själv, 100 kvadrat med utemöbler. Nu ska jag bara övertyga Musse att montera en basketkorg på sitt balkongräcke.

Annars så är det redigering på schemat. Vi ska kopiera valfri tidnings layout och göra två uppslag. Så nu sitter jag och letar typsnittet som Jefferson Hacks Dazed & Confused har på sina rubriker. Om någon mot all förmodan vet något så tveka inte att höra av er.



Typsnittet längst ned till höger, då'rå.

Hemma från kneget och inväntar att min slacker-kväll ska börja. Så fort Quatro runt hörnet är färdiga med min pizza ska jag spendera kvällen i min soffa framför 30 rock och Six feet under.

Snön föll tungt över Stockholm och Jordbro i dag, och det påminde mig om mitt handikapp. Snart är det påsklov och hela faderullan. Som det ser ut nu fortsätter jag en stolt påsklovstradition jag har. Att jobba. Mina klasskompisar som jag ska göra projektarbete med samma vecka ska hyra en stuga i Åre.
Min familj har aldrig sysslat med vintersporter, och jag vill minnas att jag aldrig varit längre norrut än Uppsala. Alltså är jag helt clueless i allt som är mer avancerat än Snowracer. Ge mig ett par skidor och jag ger dig en grekisk ordbok.
Hade jag följt med vet jag hur det hade blivit. På morgonen äter hela gänget gröt i stugan. Sen vinkar jag av mina klasskompisar när de tar liften upp till toppen av berget. Jag styltar iväg med pjäxorna och blir omkörd av mina 5-åriga kursare på skidskolan.
När mina klasskompisar kommer tillbaka på kvällen från berget, glada och rödbrusiga, finner de mig i baren. Där har jag varit sen lunchtid. Det var då jag blev utstlängd från skidskolan efter att ha slängt grus på barnen av ren avundsjuka.

Så för att alla barn ska må bra stannar Grinschen hemma. 30 Rock blir inte sett av sig självt. Det är ett hårt kall det här.

Ja, hade jag haft något att säga hade jag antagligen gjort det. Det här är vad jag har att kmma med: Nu är jag på mitt blödigaste humör och laddar upp inför torsdagens gubbkonsert. The Zombies återföreningsspelning. Är väl i regel emot återföreningar, men Colin Blunstones röst är så förbannat vacker. Jag tänkte vara jättepretantiös ikväll med ett glas vitt och Blunstones gosslika stämma i högtalarna.
Vinet smakade tyvärr piss (jag kan ingenting om vin) så det åkte ut i vasken. Men Zombierösten klingar fortfarande mellan väggarna.

Dimman börjar skingras. Igår landade vi på Konstfacks svartklubb ute vid Telefonplan, köpte billig öl och åt korv som de snälla konstnärerna hade lagat. Både jag och Sune kom överens om att veckans inne/inte-lista inte blir gjord idag. Annars ska jag bara säga att vi lever, mår bra och inväntar veckans alla måsten.

Var ute på stan och köpte ny iPod, den gamla har hängt med sen studenten. Det var en trogen arbetshäst, min vita nano anno 2006. Men nu var det dags för pension (batteritiden var en timma). En sexig, rosa dam ersätter gubben.
Hann med ett besök på bokrean med Baggmas också. Det mesta var utplockat och kvar fanns två tusen Hitlerböcker. Bakom en trave uppslagsverk om tredje riket hittade jag guldkornet. The Progressive Patriot av Billy Bragg. Ska fördjupa mig i hans reflektioner kring nationstillhörighet, kommunism och rock'n'roll, kanske skriva ett längre epos om det. Troligen inte. Nu hissar jag upp den vita flaggan och inväntar måndagen, hejdå.

Tillbaka från min synundersökning. Och inte mycket klokare blev jag. Optikern skakade bekymrat på huvudet efter att jag tittat på alla bokstäverna. Min närsynthet har förvandlats till långsynthet. Men styrkan på den är ungefär en fjärdedel av Statoils svagaste läsglasögon. Alltså befinner jag mig i Ingemansland just nu. Jag förstår hur det funkar i praktiken, men inte i teorin. Fortfarande har jag problem med att läsa av Doncen-menyerna och se tavlan på föreläsningar. Men som pappret säger så borde det vara tvärtom.
Smålänningen lever som han lär och skiter därför i att köpa nya glasögon. Nu får jag gå och lida på föreläsningarna i stället. The doctors don't know what's wrong with me.

P.S. Det som är bra är att om det blir krig i Sverige kan jag flyga Jas. Liten kille, får plats i cockpit, obetydligt synfel på pappret och stor erfarenhet av X-wing Alliance och Microsoft Flight SImulator. D.S.

Helt bortslösad har inte den här veckan varit, även om skolan gjorde sitt bästa. Efter att vi fick en idiotenkel uppgift i måndags att göra på hela denna veckan ringde som tur var min chef. Så jag har jobbat i två dagar. Det värsta är att jag fortfarande ligger minus efter mitt bortslarvade SL-kort. Men, men. Pengar är till för att slösas, vi ska konsumera oss ur krisen. Något sånt säger experterna. Vidare till lite mer snack om jobb.

Igår fick jag ett erbjudande jag inte kunde säga nej till. Det blir en sommar i Småland, hoppas att några tappra själar också kommer att vara där. Jag kommer vara i Växjö och arbeta som webbredaktör på Smp. Det ni! Precis en sån medgång jag behövde just nu.

Ja, just det. Stort grattis till Victoria och Daniel., eller något. Snälla adoptera ett barn från Mali nu. Det hade varit så sjukt coolt att få en svart kung. Det slår president med hästlängder. Nu ska jag jobba på min redaktörslook. Ska trä på glasögonsnoddarna på brillerna, börja röka John Silver utan filter och titta på illasittande skjortor. Tjenis, tjenis.

Då Sune har ett smärre helvete med skolan och sin hemtenta har jag av misstag råkat skriva upp mig på Svenska för invandrare. Eller grafisk design som det står i schemat. Vi hade en heldag med föreläsningar idag om typografins historia. Vi spelade TP på min mobil och urbrast djupa suckar åt de noobs som vi läser den här kursen med.
Vet ni vad de gör? De ställer frågor till föreläsaren. Vår klass är de som, konstigt nog, aldrig ställer frågor. Det kan bero på att vi är narcissister som redan vet allt.

Eftersom jag hänger med de största narcissiterna i klassen vill de alltid sitta längst bak i klassrummet. De coola killarna. Det förklarar mitt ointressse av dagens föreläsning. Grejen är att jag mer och mer börjar få en syn som en mullvad. Texten framme vid tavlan såg ut som myrornas krig.

Nu till det jag ville säga. Jag ska på synundersökning på torsdag och sen ska jag köpa nya bågar. Så jag funderar på vilken sorts glasögon jag ska köpa. I teorin vill jag bara ha pilotbrillor med slipat glas. Stort synfält och inga skalmar som döljer den Döda Vinkeln. Tyvärr går det inte att ta någon på allvar med såna brillor. Så därför kör jag den gyllene medelvägen. Tjocka svarta plastglajer.


Insikten har nu kommit. Jag har blivit en av alla ungarna som hos SYO-konsulenten sa: "jag vill jobba med media."
Nu kommer jag också se ut som en sådan. 

I förrgår firade min bäste vän Sune och min favorit kompis-flickvän Olivia 1,5 år som ett par. Den här helgen är hon uppe i Stockholm för att fira alla hjärtans dag.
Det är dags för ett bokslut för de här 1,5 året de varit tillsammans. Och vem är bäst lämpad att berätta historien? Jo, den som alltid stått i bakgrunden och betraktat allt.
Själva skulle de vara för jäviga och inte se nyktert på situationen. Därför får jag rycka in som en oberoende källa.
Man kan lite skämtsamt likna deras förhållande vid en trike-motorcykel. Ett vanligt parförhållande har som bekant två hjul. Triken däremot, den har tre och det tredje hjulet det är jag.

Första gången jag hörde talas om Olivia var så tidigt som för 2,5 år sedan. Det var under Emmabodafestivalen 2006 som de först träffades- och tydligen var det ett rätt fint möte. Jag var själv med under festivalen men fick inte själv inte chansen att träffa Olivia. Det fick inte Mattias heller efter festivalen.
Sen gick det ett år. Jag och Sune kollade igenom Idas bilddagbok här om dagen från det året. Under vardagarna fanns vi inte med på så många bilder men så fort det blev helg smög upprepande Harrysbesök fram. Annars hände inte så mycket däremellan. Jag kom själv ut ur ett förhållande och vi var båda singlar och hade dayjobs i småstaden.

Sommaren 2007. Återigen Emmabodafestival. Bilen från Värnamo gick ned de där tio-femton milen till Emmaboda. Den här gången träffades Mattias och Olivia igen under en Spiritualizedkonsert.
Själv var jag inte med då jag jobbade på Jotex godsmottagning i stället. Min tanke var att åka men min gode vän Dennis som också jobbade på godsmottagningen tog ledigt i smyg. Vips! så kunde inte fler ta ledigt.

Någon vecka efter Emmabodafestivalen beslöt sig Mattias att bege sig iväg för bortamatch hemma hos Olivia i Göteborg. Det var efter det här besöket som jag fick träffa Olivia för första gången. Hon följde med Sune tillbaka till Småland. Mitt i natten plockade jag upp paret vid tågstationen. Ett kort handslag och vi presenterades för varandra. Sune och jag beslöt oss för att visa upp vår stad Värnamo. Det blev ett så kallad VPS, Varv-På-Stan. Vi åkte till vår gamla gymnasieskola och visade upp ett nedhugget träd. Terroristgruppen Chopparligan låg bakom dådet. Ledaren för den ligan var en av både min och Mattias bästa vänner. Innan preskribtionstiden går ut kan jag inte avslöja vem. Hans namn rimmar på en sport som Björn Hellberg älskar.
VPS:et avslutades utanför Sunes lägenhet där jag lämnade av paret. På vägen hem till min lya kände jag att jag var glad för min kompis skull att han hade träffat någon.

Sensommaren tog slut och vi flyttade upp till Stockholm. Jag bodde i vampyrförorten Blackeberg och Sune på Söder. Det är nu som jag började komma in i min roll som det tredje hjulet. Under den här tiden kände jag bara par. Själv hade ett kärleksliv liknade Gobiöknen. Visst var det något hångel på BabaSonic eller Ace. Men för det mesta umgicks jag med min parvänner.
Sune och Olivia var nu officiellt ett par. När hon var på besök i Stockholm bjöd de in mig till sin lägenhet på Söder innan vi begav oss ut till olika klubbar. När Sune var i Göteborg satt jag i Blackeberg, tittade på tv-serier eller gick på bio ensam.
Hösten 2007 firade vi Olivias 18-årsdag på Ace. Vi dansade tillsammans och jag försökte hålla mig undan för att inte klänga för mycket. Men det var aldrig ett problem. Oftast togs jag emot som en son i treenigheten.

Våren 08 var ungefär likadan. Jag började läsa journalistik och fick nya vänner att umgås med när Sune var i Göteborg. Jag räknar ännu dessa vänner bland mina bästa vänner. Jag var inte lika beroende av Sune och Olivia.
Under sommaren träffades jag och Olivia för första gången utan Mattias. Det var Wayoutwest, en bra kväll på backstage-området. Vi drack vin, åt pommes och såg Ebbot. Det var ett stort genombrott i vår relation. Inte Ebbot alltså, men att vi umgicks utan Mattias. Inte bara som kompisens flickvän eller pojkvännens kompis. Jag kom med på bild på hennes mäktiga blogg. Hoppas att det har gjort mig populärare bland Sveriges poptjejer.

Den här hösten har jag inte umgåtts lika mycket med paret. Det beror på att jag själv har skaffat ett relation. Jag gifte mig med ett vitvarulager. Mattias gjorde detsamma under hösten och vi spenderade mer och mer tid på golvet än på klubbar. Stureplan byttes ut mot Jordbro. Men visst har det varit helger där vi umgåtts alla tre. Vi har druckit öl och skrattat tillsammans.

Nu har det gått 1,5 år och det är det Alla hjärtans dag. Olivia är på besök i Stockholm, och jag ska ta ett steg bakåt och låta dem få helgen tillsammans. Inte för att jag tvekar att jag inte är välkommen. Men för att vi snart kommer få en massa tid tillsammans ändå. Om några veckor blir de sambos och treenigheten blir fulländad. Det ska bli en spännande tid.

/Ett alla hjärtans dag-vykort från Simon. Det tredje hjulet.

Det har varit en produktiv dag i skolans datasal. Nu väntar min första helg i ledighet sen...augusti. Ikväll blir det På Spåret. Imorgon firar alla andra Alla hjärtans dag. Ungkarlen Simon firar i stället att hans prövotid på körkortet löper ut. Om ni ser en kille på lördag i en OkQ8-bil som tutar som en idiot och kör tio kilometer för fort- ring mig så stannar jag och plockar upp er.