Tecken på framgång
Jag och Ola har gjort skolarbete idag. Under lunchen sprang jag på förre chefredaktören för Dagens Nyheter och pratade lite. Nu låter det som om jag är en person med en väldigt taktiskt väl-connectad telefonlista. Historien är enklare än så.
Min kompis Erik är fotograf på en kyrkotidning i Abrahamsberg. Förra året hjälpte jag till att skriva texter och göra enklare reportage om nya församlingsgårdar på Ekerö. Ja, vadå'rå. Tönt tänker ni. Men har ni pratat med en chef för utrikespolitiska institutet och chefredaktör för Dagens Nyheter idag? Nej, just det.
I alla fall. Jag och Ola pratade om barndomens karriärsdrömmar, när man under mellanstadiet fick rita teckningar och presentera vad man skulle bli när man blev stor. Alla killar i min klass ville bli brandmän, poliser och så vidare. Efter ett studiebesök på brandstationen ville jag också bli det. När jag gick i trean var det dags att överge pojkdrömmarna. Hela min klass skulle rita teckningar när vi är på våra framtida drömjobb. Några körde ambulans, andra brandbilar. Ja, köra stora bilar var viktigt för många killar som gick i livets Horda skola. På min teckning satt jag vid ett skrivbord och ritade serier. Serietecknare var målet, och det vill jag nog fortfarande. I min ateljé hade jag ett fönster. Utanför syntes Hollywood- bokstäverna.
Det var inga anspråkslösa drömmar, men det hade inte Ola heller. I mellanstadiet förklarade han för sin klass att han ville bo i en skyskrapa i New York. Möjligen kunde han tänka sig en karriär som sportkommentator. Men helst bo i en skyskrapa i New York.
Båda vi är 80-talist barn som ville jobba med "något med media" och såg USA som ett tecken på framgång.
Min kompis Erik är fotograf på en kyrkotidning i Abrahamsberg. Förra året hjälpte jag till att skriva texter och göra enklare reportage om nya församlingsgårdar på Ekerö. Ja, vadå'rå. Tönt tänker ni. Men har ni pratat med en chef för utrikespolitiska institutet och chefredaktör för Dagens Nyheter idag? Nej, just det.
I alla fall. Jag och Ola pratade om barndomens karriärsdrömmar, när man under mellanstadiet fick rita teckningar och presentera vad man skulle bli när man blev stor. Alla killar i min klass ville bli brandmän, poliser och så vidare. Efter ett studiebesök på brandstationen ville jag också bli det. När jag gick i trean var det dags att överge pojkdrömmarna. Hela min klass skulle rita teckningar när vi är på våra framtida drömjobb. Några körde ambulans, andra brandbilar. Ja, köra stora bilar var viktigt för många killar som gick i livets Horda skola. På min teckning satt jag vid ett skrivbord och ritade serier. Serietecknare var målet, och det vill jag nog fortfarande. I min ateljé hade jag ett fönster. Utanför syntes Hollywood- bokstäverna.
Det var inga anspråkslösa drömmar, men det hade inte Ola heller. I mellanstadiet förklarade han för sin klass att han ville bo i en skyskrapa i New York. Möjligen kunde han tänka sig en karriär som sportkommentator. Men helst bo i en skyskrapa i New York.
Båda vi är 80-talist barn som ville jobba med "något med media" och såg USA som ett tecken på framgång.
Kommentarer
Trackback
