Bor i ett hus, ett jättestort hus på landet
En smålandsflytt, en midsommarhelg och en första dag på jobbet senare. Det är dags för mig att berätta om min resa ut i skogen, till de småländska skogarna. Tar just nu en kall 'Bud som blivit över sen helgen.Det kändes konstigt efter Sunes redovisning i föregående inlägg att vi aldrig firat midsommar tillsammans. Min midsommar 09 firades hur som helst hos Karin. Vi var ett gäng bestående av sju personer. Det blev ett klassiskt firande. Såg när de reste midsommarstången inne i Värnamo. Stod bredvid min gamle geografilärare, som inte kände igen mig. Sen var det sill, nubbe och visor för hela slanten.
Stinas amerikanske (pojk)vän var på besök. Små grodorna såg så klart konstigt ut i hans ögon, och han vägrade äta av den svenska sushin. Tur för honom att köttkommittén (jag & Thomas) hade gjort sitt jobb. 1,2 kilo gris låg på bordet. Vilket premierades av jänkaren. Till slut var det bara en skämd köttbit kvar på bordet. Amerikanen kollade hungrigt på den innan han sa:
- I see there's a last piece of meat left.
- Do you want it?
- I dunno. Don't think I should take the last piece.
- Ah, c'mon. Take it. You're the guest! sa vi gästvänligt.
Amerikanen, som heter John, tog till slut köttbiten.
- Ah! How rude! skrek jag innan Thomas fortsatte.
- You know, it's just a figure of speech when we said you could take the last piece.
Det var roligt, och var höjdpunkten på min midsommar. Senare spelade vi dunkgömme, något jag inte gjort sen högstadiet. Dagen efter var jag hos mormor och morfar i Möcklehult. Drog igång grästrimmern och utrotade allt ogräs. Det såg ut så här:
"Ausroooteen!" Foto: Annie Hjälmefjord
Nu är jag i Växjö på heltid. Jag bor i gästrummet hos mina föräldrar. Xboxet är instrallerat, macen står på skrivbordet. Det känns lite konstigt. Vandrade igenom storgatan idag och kände inte igen ett ansikte. Folk som kommer från småstäder förstår att detta är konstigt. Men Växjö har aldrig varit min stad. Det kunde lika gärna vara Borlänge, Karlstad eller Borås jag bodde i. Det är fortfarande en rätt trevlig stad. Saknar väl valda delar av Stockholm, och vissa händelser där i slutet var kanske i otakt med flytten. Nog om det. Har sju mil till Värnamo och väntar med skräckblandad förtjusning inför Harrys-premiären.
Har börjat första dagen på mitt nya jobb. Webbredaktörs-kronan är tung att bära. Granska kommentarer, ringa polisen, kolla SOS alarm, jaga nyheter, uppdatera hemsidan, kolla blåljus, TT, lära sig databas-systemet osv. Med andra ord tusen saker att hålla reda på. Känner mig myndig när jag promenerar omkring med min kaffekopp, tjänstemobil och diskuterar pressetik med kollegorna under lunchen.
Skulle faktiskt kunna tänka mig att flytta till Växjö. Om så bara för jobbets skull. Men är rädd att i brist på vänner skulle jag gräva ned mig så djupt i jobbmyllan att jag aldrig kom upp igen.
Har en romantisk syn om att jag i framtiden ska flytta ut långt ut på landet. Köpa en gård, odla skägg och köpa en gammal moped. Kanske skaffa en hund, påta i mitt land med växter av tvivelaktig laglighet. Kanske skriva på min debutroman. Den ska heta "Allt Av Nåd." Och göra bomber.
Lives in a house, a very big house in the country.
Stinas amerikanske (pojk)vän var på besök. Små grodorna såg så klart konstigt ut i hans ögon, och han vägrade äta av den svenska sushin. Tur för honom att köttkommittén (jag & Thomas) hade gjort sitt jobb. 1,2 kilo gris låg på bordet. Vilket premierades av jänkaren. Till slut var det bara en skämd köttbit kvar på bordet. Amerikanen kollade hungrigt på den innan han sa:
- I see there's a last piece of meat left.
- Do you want it?
- I dunno. Don't think I should take the last piece.
- Ah, c'mon. Take it. You're the guest! sa vi gästvänligt.
Amerikanen, som heter John, tog till slut köttbiten.
- Ah! How rude! skrek jag innan Thomas fortsatte.
- You know, it's just a figure of speech when we said you could take the last piece.
Det var roligt, och var höjdpunkten på min midsommar. Senare spelade vi dunkgömme, något jag inte gjort sen högstadiet. Dagen efter var jag hos mormor och morfar i Möcklehult. Drog igång grästrimmern och utrotade allt ogräs. Det såg ut så här:
"Ausroooteen!" Foto: Annie Hjälmefjord
Nu är jag i Växjö på heltid. Jag bor i gästrummet hos mina föräldrar. Xboxet är instrallerat, macen står på skrivbordet. Det känns lite konstigt. Vandrade igenom storgatan idag och kände inte igen ett ansikte. Folk som kommer från småstäder förstår att detta är konstigt. Men Växjö har aldrig varit min stad. Det kunde lika gärna vara Borlänge, Karlstad eller Borås jag bodde i. Det är fortfarande en rätt trevlig stad. Saknar väl valda delar av Stockholm, och vissa händelser där i slutet var kanske i otakt med flytten. Nog om det. Har sju mil till Värnamo och väntar med skräckblandad förtjusning inför Harrys-premiären.
Har börjat första dagen på mitt nya jobb. Webbredaktörs-kronan är tung att bära. Granska kommentarer, ringa polisen, kolla SOS alarm, jaga nyheter, uppdatera hemsidan, kolla blåljus, TT, lära sig databas-systemet osv. Med andra ord tusen saker att hålla reda på. Känner mig myndig när jag promenerar omkring med min kaffekopp, tjänstemobil och diskuterar pressetik med kollegorna under lunchen.
Skulle faktiskt kunna tänka mig att flytta till Växjö. Om så bara för jobbets skull. Men är rädd att i brist på vänner skulle jag gräva ned mig så djupt i jobbmyllan att jag aldrig kom upp igen.
Har en romantisk syn om att jag i framtiden ska flytta ut långt ut på landet. Köpa en gård, odla skägg och köpa en gammal moped. Kanske skaffa en hund, påta i mitt land med växter av tvivelaktig laglighet. Kanske skriva på min debutroman. Den ska heta "Allt Av Nåd." Och göra bomber.
Lives in a house, a very big house in the country.
Kommentarer
Postat av: Nedda
Jag gillar dina framtidsdrömmar, Simon!
Postat av: Mark
Skådar mitt norra öga en foppatoffla?
Trackback
