Svarte-Petter

I dag fyller jag 21 år. En liten reflektion över det vore kanske på sin plats. Det viktigaste skillnaden mellan 21 och 20 är, som Ida påpekat för mig alldeles nyss, att man får dricka i staterna. Nu är det alltså bara ekonomin som står mellan mig och en USA road trip. Annars tror jag inte att det är någon större skillnad. Jag har jobbat. Jag tänkte ynna mig något på sommar-rean för att fira den stora dagen. För kanske sjunde gången i år så begav jag mig iväg till byns lokala affärer och försökte hitta något. Naturligtvis fanns där bara skit med fyrsiffriga rea-priser. Blev sur, köpte hämtpizza och åkte hem och tänkte raka av mitt hår och gräma mig över min tråkiga födelsedag i pizzans böljande fetthav.

Efter en massa facebook-gratulationer och telefonsamtal så pekar det återigen uppåt. Tack så mycket för alla grattis mina vänner! Och ja, även familjen ringde mig och grattade men jag räknar nog in dem bland vännerna ändå. Nu känns det mycket bättre.

Här kommer slutet av South park-avsnittet då jag är Stan som berättar historiens sensmoral till ljudet av stråkar: Vad bevisade mitt besök/försök i klädaffärerna? Jo, att pengar inte är livet. Att det mesta som säljs bara är luft, porr och brutna löften. Därför läser jag till journalist- ett underbetalt men väldigt roligt yrke. Jobbet är det ställe man befinner sig på den mesta av ens vakna tid här i jordelivet. Varför inte då göra den tiden rolig om än man inte har råd att köpa den där förbannade 5:an i innerstan?

Men ja, jag rakade av håret ändå. Och åt pizza. Om det nu är någon som behöver veta det.