Svarte-Petter

Har varit i Småland i lite över ett dygn. Jag vill redan härifrån, jag mår dåligt, jag vill spy. Var inne i Värnamo och träffade goda vänner jag inte sett på länge. Det var trevligt, kul att se allesammans. Men när jag skulle sätta mig i bilen för att köra hem kände jag att jag bara ville sätta mig i bilen och gråta. Så dåligt är det, har fortfarande spykänslor. Imorgon ska jag jobba igen, kanske bäst att bara jobba bort all skit. Stänga av tankarna på ett vettigt och anständigt liv. Innan jag vände hem har jag tagit lätt på saken, tänkt att det kommer vara lugnt, jag har gjort det här förr. Så jag har bedragit mig, något så in i helvete. Jag saknar Stockholm, till och med så mycket att jag saknar trängseln på Götgatan klockan 17.30. Och sen vet jag att min flickvän är på Hultsfred och har askul. Då hamnar man här, välkommen till depressionen liksom. Vill inte ge upp redan, fast kamplustan är svag, mycket svag. Mina vänner här, ni får se till att jag överlever det här. Ni är de enda som kan rädda mig från total undergång. Fan vad deppigt det är att vara "vuxen", fan för det. Nu ska jag sova, imorgon uppgång 05.00, självmord bara det. Bara dra täcket över huvvet och storböla, hejdå