Studentminnen
Då var biljetten bokad. Onsdagen den 11 juni återvänder jag återigen hem till lilla Småland. Jag hoppas att det finns några människor som är lediga då, fram för allt en före detta au pair som jag inte träffat på ett år.
Fredagen den 13 får jag nog lov att vara på studentkalas då det är systra mins tur att ta på den vita hatten.
Sedär, jag började skriva tre rader ovan utan att ha en aning om vad inlägget skulle handla om. Men någonstans mellan "studentkalas" och "vita hatten" urskiljde sig en liten ingress till en text om mina studentminnen.
Det är alltså två år sedan den där dagen då Klaras farsa hämtade mig utanför min lägenhet i Värnamo och körde mig i en gammal sportbil till champagnefrukosten hos en klasskompis. Vi drack bubbel på morgonen, tog studentkort lagom lulliga allihopa. Vi hade illasittande studentkostymer, men det sket vi så klart i.
Jag minns att vi åkte studentflak runt om i staden. Mina matvanor avslöjades när vårt flak körde förbi Pizzeria Athro och jag hejjade på pizzabagaren Schimon med familj som stod utanför pizzerian med hela sin familj och kollade på spektaklet. Schimon sken upp som en sol när han såg en av sina stamkunder och vinkade glatt tillbaka.
Jag gick på bal med ovan nämnda Klara. Vi satt vid samma bord som några bekanta och vi pratade som gentlemen och kvinnor över ett bättre parti mat. Nu var vi vuxna människor, jämnlika inför Guds ögon.
Vi var på mejeriet dagarna två, jag satte slipsen kring huvudet. I studentpresent fick jag en trogen Ipod som i detta nu laddas här bredvid.
Efter studenthelgen åkte den vita hatten av och nästa kapitel i Sagan om Simon började.
Sommaren 2006- sommaren 2007 var ärligt talat nära vansinnets avgrund.
En kort summering: slirade runt i slask, blev dumpad två gånger, tog körkort, åkte till Karibien, basejumpade från Viadukten, rakade av håret, åkte till Stockholm och så var det bra med det.
Men nu är det som sagt systers tur att fira av tretton år i skolväsendet. Det ska såklart firas, och så ska jag se till så att hennes år efter studenten ska bli bättre än mitt.
Fredagen den 13 får jag nog lov att vara på studentkalas då det är systra mins tur att ta på den vita hatten.
Sedär, jag började skriva tre rader ovan utan att ha en aning om vad inlägget skulle handla om. Men någonstans mellan "studentkalas" och "vita hatten" urskiljde sig en liten ingress till en text om mina studentminnen.
Det är alltså två år sedan den där dagen då Klaras farsa hämtade mig utanför min lägenhet i Värnamo och körde mig i en gammal sportbil till champagnefrukosten hos en klasskompis. Vi drack bubbel på morgonen, tog studentkort lagom lulliga allihopa. Vi hade illasittande studentkostymer, men det sket vi så klart i.
Jag minns att vi åkte studentflak runt om i staden. Mina matvanor avslöjades när vårt flak körde förbi Pizzeria Athro och jag hejjade på pizzabagaren Schimon med familj som stod utanför pizzerian med hela sin familj och kollade på spektaklet. Schimon sken upp som en sol när han såg en av sina stamkunder och vinkade glatt tillbaka.
Jag gick på bal med ovan nämnda Klara. Vi satt vid samma bord som några bekanta och vi pratade som gentlemen och kvinnor över ett bättre parti mat. Nu var vi vuxna människor, jämnlika inför Guds ögon.
Vi var på mejeriet dagarna två, jag satte slipsen kring huvudet. I studentpresent fick jag en trogen Ipod som i detta nu laddas här bredvid.
Efter studenthelgen åkte den vita hatten av och nästa kapitel i Sagan om Simon började.
Sommaren 2006- sommaren 2007 var ärligt talat nära vansinnets avgrund.
En kort summering: slirade runt i slask, blev dumpad två gånger, tog körkort, åkte till Karibien, basejumpade från Viadukten, rakade av håret, åkte till Stockholm och så var det bra med det.
Men nu är det som sagt systers tur att fira av tretton år i skolväsendet. Det ska såklart firas, och så ska jag se till så att hennes år efter studenten ska bli bättre än mitt.
Kommentarer
Postat av: Ida
jag är ledig!
tror jag.
Postat av: Morsan
Karibien var väl bra i allafall
Postat av: Simon
Jodå. Karibien var fint. Men galet år trots allt.
Trackback
