Den oroliga ekvationen
Har haft en svår natt bakom mig, med sömnproblemen. Speciellt så här års när det är så varmt. Speciellt i den här lägenheten när jag sover i en loftsäng six feet above. Värme stiger som bekant uppåt. Därför har jag legat och svettats som en gris halva natten. Vridit mig fram och tillbaka, snurrat in mig i mina lakan. Tände lyset, gick upp och drack vatten. Kollat på Svt24. Släckte lyset, försökte somna. Tände lyset igen, läste Neil Strauss Jenna Jameson biografi. Släkte lyset. Förbannade sommar.
Sen ringde klockan och det blir äntligen morgon. Jag älskar morgonar, bästa tiden på dygnet. Lira omkring i morgonrock, lyssna på P1 medans jag gör min frukost. Sen stänger jag av radion och påbörjar första sleven a-fil tillsammans med att läsa DN:s ledare.
Nu kommer tiden ikapp mig. Egentligen har jag semester men har så dåligt samvete över alla portvaktstjänster som ska göras. Jag fattar ekvationen över min orolighet nu. Så fort jag är ledig hittar jag på nya saker som måste göras och mår dåligt fram tills det är gjort. Har jag saker att göra blir jag stressad av att jag skjuter upp på sakerna. Det verkar som om jag är dömd till ett liv av stress och orolighet. När jag går i pension kommer jag tuppa av, av bara chocken. Eller göra som morfar, och köra på fullt ändå, trots vad några oranga kyvert säger.
Förresten är sommarens musik varken krautrock eller yachtrock. Det är reggae. Lyssnar på Jah Cure nu, den gamle våldtäktsmannen. Han är läskig. Men hela karibien är läskigt, långt ifrån Red, red wine med UB40. Har läst någonstans att i karibien mördas flest folk per capita i hela världen. Hälften av Trinidad & Tobagos BNP kommer från knarkexport, rätt upp till Miami och resten av västvärlden.
Jah Cure- Longing For
Sen ringde klockan och det blir äntligen morgon. Jag älskar morgonar, bästa tiden på dygnet. Lira omkring i morgonrock, lyssna på P1 medans jag gör min frukost. Sen stänger jag av radion och påbörjar första sleven a-fil tillsammans med att läsa DN:s ledare.
Nu kommer tiden ikapp mig. Egentligen har jag semester men har så dåligt samvete över alla portvaktstjänster som ska göras. Jag fattar ekvationen över min orolighet nu. Så fort jag är ledig hittar jag på nya saker som måste göras och mår dåligt fram tills det är gjort. Har jag saker att göra blir jag stressad av att jag skjuter upp på sakerna. Det verkar som om jag är dömd till ett liv av stress och orolighet. När jag går i pension kommer jag tuppa av, av bara chocken. Eller göra som morfar, och köra på fullt ändå, trots vad några oranga kyvert säger.
Förresten är sommarens musik varken krautrock eller yachtrock. Det är reggae. Lyssnar på Jah Cure nu, den gamle våldtäktsmannen. Han är läskig. Men hela karibien är läskigt, långt ifrån Red, red wine med UB40. Har läst någonstans att i karibien mördas flest folk per capita i hela världen. Hälften av Trinidad & Tobagos BNP kommer från knarkexport, rätt upp till Miami och resten av västvärlden.
Jah Cure- Longing For
Kommentarer
Trackback
