Svarte-Petter

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång - en lövad och blomprydd stång eller påle med en kransförsedd tvärslå. Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300-talet eller 1400-talet. Den kallas även majstång, vilket kommer av det åldriga ordet 'maja' som betyder löva.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och sedan fylla på med blad och blommor.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av firande och alkoholkonsumtion, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.

Källa: Wikipedia

Simon, jag tror det har något med att det är kring midsommar som solen är uppe som längst. Och detta måste firas förstår ju alla. För barnen innebär det att de tar på sig kransar på huvudet, ser ut som Julius Ceasar och dansar till "små grodorna" runt en enorm fallossymbol. För de lite mer vuxna är det mest en ursäkt från att dricka tre eller fyra nubbar för mycket. Antar att det under midsommar någonstans blir break-even när det kommer till bråk och oönskade barn. Ändå en rätt bisarr företeelse det här. Ur en strikt personlig synvinkel har midsommar inget med ovanstående att göra. De första tjugo åren tillbringade jag midsommarafton på en stor slätt utanför Örebro tillsammans med några tusen andra kristna vilket leder till att superiet aldrig var något jag fick se, bara något att läsa om i tidningen. Min första midsommar utanför kyrkans våld tillbringade jag i en vaktkur vid ett berg i norra Skåne, ingen sprit där heller. Första suparaftonen var 2006 då kvällen slutade med att Offe eldade upp Mickes skor med motiveringen "de var ju så jävla fula". Förra året var jag och Frida hemma hos min favoritchefs bästa kompis med familjer och sånt. Blev lite småpackad och busade med barnen, gemytligt, svenskt och fint. I år ska jag tillbringa min midsommar på Västkusten med min käresta, hur jag hamnade här är lite spännande det med.

Jobbade stängning igårkväll. Var klar kring halv två mitt i natten. Bara dundra in i vita faran och köra hem till Ryet. In, duscha, packa och låsa igen. Vita faran stod startklar och vi dundrade iväg, jag och faran, mot Frillesås. Ett mellanstopp på OKQ8 bredvid jobbet för bensin, mat, kaffe och cigg. Sätta på datorn i passagerarsätet och koppla fast det med säkerhetsbältet. Sen 120 blås ut på vägen. Enligt egna upplevelser är väg 153 mellan Bredaryd och Varberg väldigt otrafikerad mellan 03.00 och 05.00. Mellan den tiden möte jag endast ett ekipage och det var en moped med två killar på. Fick även sällskap av en ambulands mellan Ullared och Rolfstorp. Jag satt där i vita faran och såg gryningen komma. Stannade på en parkeringsplats mitt ute i ingenstans, gick ut och lyssnade på fågelkvittret ackompanjerat av en cigg. Ibland är faktiskt Sverige rätt fint. I det ögonblicket kunde jag glömma FRA och fotbollen, bara njuta av att vara vid liv. Snart ska vi grilla och ikväll blir det några onda kalla, inte för många bara, ska köra hem imorgon igen. Ytterliggare ett stängningspass då och ett till på söndag. Längtar mer tills nästa helg, den ska tillbringas där jag är nu, fast i lugnare tempo.