Svarte-Petter

Vi har väl tagit lite påsklov här på bloggen och tänker inte be om ursäkt för det. Så tyvärr blir det inte någon lista över veckan som varit, den tog påskharen med sig hem. Ett som är säkert är att Hammarby hade hamnat på inte-listan. Hade kunnat skriva minst 7000 tecken om det men besparar är alla det. Vi kan sammanfatta det i en mening och säga att det kändes som om någon stod och pissade oss i publiken rakt i ansiktet. Övrigt är det bara ångest och piss. Framtidsoro av alla dess former, fortfarande famlande i mörkret efter någonting att hålla fast vi. Min horisonst har som bekant ändrats om radikalt och svider i alla plan. Jag vet inte riktigt vem jag är och det känns som jag inte kommer komma på det på ett tag heller. Om det inte är skola, så är det jobb och är det inte jobb så är det annat som måste göras. Och på onsdag är det sista dagen att anmäla sig till högskolan och på den frågan finns inget svar. Två dagar att fundera ut det på, vad ska jag göra?