Svarte-Petter

Nu har jag kommit hem till guds utvalda stad. Lägenheten var sig lik sen sist. Dn-travar, en kyl som luktar mögel och några väldigt törstiga blommor vid fönstret. Tågresans nöje var förpassad till hörlurarnas fantastiska värld. Dels tv-serier på datorn och dels iPoden. Och så slapp jag lyssna på skriken från de fem hundra barn i vagnen. Man kunde tro att tåget var på väg till Auschwitz som de skrek.
Hade jag ställt mig och börja gorma så hade folk tittat snett på mig. Men bara för att de är barn får de bete sig som vettlösa galningar. Nog om det, hade trots allt ett sött föräldrapar med en tyst, liten flicka bredvid mig. Om jag ska bli pappa någon gång ska min unge vara tyst, snäll och gilla att läsa böcker.