Svarte-Petter

Midsommar står för dörren, eller dörren är väl redan insparkad på vid gavel. Ute på stan här i Stockholm börjar apokalyps-känslan sprida sig mer och mer. De flesta affärer håller stängt eller är på god väg att packa ihop sina butiker. De invånare som har möjligheten flyr stan i bil, buss, tåg eller flyg. "Ut till landet" heter det på stockholmska och ska jag vara ärlig hade jag också gärna haft ett landställe att tuta ut till med ett sjok goda vänner och en satans massa alkohol. För alkohol, det dricker vi. Snaps och en kall Pripps blå, mer midsommar blir det väl inte. Givetvis vurmar vi för sillen också, ett påfund jag inte riktigt förstått mig på men sådan är tradition. Snapsen är inte heller min favoritgren, dock har jag köpt en liten flaska som antagligen kommer stå halvfull i något år innan den sups upp av någon kompis som i desperat läge ber om den. Vad den svenska midsommaren går ut på vet nog alla läsare och det brukar väl peaka när vi dansar små grodorna, lite lagom småpackade på eftermiddagen runt en enorm fallos-symbol. För egen del har jag sällan deltagit i traditionella midsommarfiranden, endast en gång tror jag det hänt. Varför inte köra en resumé över mitt livs alla midsomrar för att titta efter:

1985-2004: Då jag är född och uppväxt i en familj med kristendomen som ledstjärna firades mina första tjugo midsomrar på ett gäng stora åkrar några mil utanför Örebro, på den så kallade Närkeslätten. På de där åkrarna var det en så kallad midsommarkonferangs, kallad Torpkonferangsen, som betydde en satans massa gudstjänster, kvällsmöten, nattmöten, ungdomssamlingar, barntält, även konserter och boende i husvagn. Kan inte påstå att det var så illa, brukade mest hänga med mina kusiner och i senare år hade jag även skaffat andra vänner jag umgicks med på ett mycket kristet sätt. När så väl rebellen rev tag i mig fick det bli stopp. Min sista Torp-vistesle var sommaren 2004 då jag fick ett slut på det hela. Till det lite mer motsägelsefulla hörde det till att de tre veckorna innan Torp kanske var de mest tre hedonistiska veckorna jag hunnit med i mitt liv. Det var studentresa till Ayia Napa (mycket sprit), jag tog studenten (mera sprit) och till slut var jag på Hultsfred (många, många öl). Så det blev en rätt stor krock mellan två världar där, jag kallade det för rehab. Sista kvällen träffade jag även en tjej som under några månader efteråt kallades min flickvän, men det är en annan historia.

2005: Midsommar 2005 kan väl gå till historien som det största antiklimaxet någonsin. Ingenting kan bli värre än 2005, inte ens att sitta själv med en flaska OP och kolla på TV3 en hel midsommarafton. Jag låg nämligen inne i lumpen som vaktsoldat i en hemlig bergsanläggning någonstans i södra Sverige. Så jag fick fira midsommar oerhört nyktert med sju lumparkompisar, två befäl och möjligtvis en mattant som såg till oss lite då och då. Ni förstår att den midsommar helgen inte var speciellt skrattretande men som tur var regnade det vilket fick oss att känna ett litet uns av skadeglädje, den enda glädjen den helgen.

2006: Inte heller 2006 blev något speciellt. Vad jag minns var vi ute i Bor i gamle Calle Steens hus ett gäng goda vänner och drack, möjligen grillade vi mat också. Minnesbilderna är hyfsat fragmatiska och antar att det var som det var. Vi försökte peaka kvällen med någon form av nakenlöpning genom Bors samhälle, ett förslag som dock ej värkställdes. Antar att kvällen peakade när Offe eldade upp Micke Westins skor med motivering att "de är ju för jävla fula".

2007: Detta års midsommar får väl kvalas in som en av de mer traditionsenliga midsommarfiranden jag hunnit med. Jag hade jobbhelg och jobbade midsommarafton, slutade jobbet vid halv sex. Jag och Frida hade inga planer alls kring midsommar och samma dag så bjöd en av mina chefer in oss till att fira midsommar ute i skogen med henne och hennes familj samt en drös vänner som jag inte hade en aning om ivlka det var för människor. Fick låna min chefs gamla Golf som jag fortfarande förundras över att den är körduglig och tillsammans med Frida tutade vi ut på skogsvägar och lyckades hitta fram till slut. Och ingen hederlig midsommar utan regn, så även denna kväll då regnet pissade när, men tur nog hade arrangörerna ett stort partytält med väggar så det gick bra ändå. Det sjöngs snapsvisor, dracks snaps och min chefs man, Depeche Mode-maniacen Fredrik, bjöd mig konstans på grogg genom under kvällens gång och senare på afton ägnade jag mig åt att rätt bra dragen busa med en massa barn och skrämma slag på dessa. En av mina chefs barn kallade mig för "rökgubbe" och det var väl i mångt och mycket väldigt trevligt.

2008: Förra sommaren var jag hemma i Värnamo och hade i vanlig ordning jobbhelg, så när alla vänner drog ner till Båstad för att fira i Karins stuga och hela min familj var på Torpkonferangsen fick jag låta fantasin flöda. Som tur var hade min chef återigen lånat ut sin Golf till mig så efter ett helvetespass på torsdagskvällen, slutade jobbet kring halv två, åkte jag hem, duschade och packade lite grejer, hoppade in i bilen, kopplade fast laptopen i passagerarsätet (Golfen har givetvis ingen bilstereo) och brände iväg mot Västkusten sådär en klockan halv tre på natten. Vid fem-tiden på morgonen smög jag in Olivias rum i huset i Frillesås och sov väl länge dagen efter. Själva midsommaraftonen tillbringades i någon av Olivias vänners hur i Kungsbacka där jag mest satt på en filt, drack några öl (inte ör många för jag skulle köra hem till Vmo dagen efter och börja jobbet klockan tre på eftermiddagen). Så det blev en rätt lugn midsommar ändå.

2009: ?, men antagligen någon form av mat- och dryckesförtäring hemma i Skrapan med ett fåtal mycket goda vänner.