Svarte-Petter

De senaste veckorna har varit rätt hårda i mitt liv. Det har absolut ingenting att göra med att Olivia flyttade in här vill jag bara påpeka innan jag ens börjar. Visst har det betytt att mitt liv har förändrats radikalt, men efter den här dagen som jag tillbringat i total isolation önskar jag att hon varit här över allt annat. Ett tecken på att allt inte står rätt till är att jag har försummat den här bloggen för jag funderat på andra saker och att blogga har sjunkt i prioritet. Under dessa veckor har det väl mer och mer uppenbarat sig att jag har gjort ett felaktigt val här i livet med att gå den utbildning som jag faktiskt läser. Och att nå en sådan insikt är väldigt svårt. Det har tagit tid att upptäcka, och jag har väl egentligen försökt förneka det för mig själv och många andra. Istället har det tagit uttryck i att jag försummat studierna och varit rätt förbannad på större delen av min klass. Först under den senaste veckan har det väl börjat komma till klarhet var problemet ligger, för jag har känt under en lång tid att något inte är rätt.

I början av veckan läste jag i Metro om KY-utbildningar. För er som inte vet vad det är så är det utbildningar som är inriktade på att ge jobb. Min utbildning är inte på någorlunda sätt skapad för att ge jobb, i alla fall inte min klass. Vi börjar från början med det här. Journalistik är inte speciellt avancerat egentligen. För 50 år sedan krävdes det knappt än gymnasieexamen för att få jobb som journalist. Om man bara kunde språket hyfsat var det bara att köra. Och egentligen har väl inte journalistikens grundregler ändrats så mycket sedan dess. Visst har plattformarna ändrats och mångfaldigats, men det praktiskta hantverket ser rätt likadant ut, om vi bortser från att en journalist i dagens situation har betydligt fler hjälpmedel men betydligt mindre tid. I Sverige finns det en uppsjö utbildningar för att bli journalist, det bjuds på högskoleutbildningar, folkhögskoleutbildningar och andra skolor så som Poppius och gud vet vad alla heter. Marknaden är stenhård för att få jobb. Detta visste jag redan innan jag hoppade på men trodde att min utbildning som så stolt skröt om att deras färdigutexaminerade journalister behärskar mycket mer än att skriva. Vad som inte framgick var att det vi lär oss behärska är på skrattretande låg nivå. Under veckan som gått spelade vi in ett tv-program i en studio, själva studioarbetet gick rätt bra trots att det var första gången och de två som var programledare var väldigt duktiga. Tyvärr var de inslagen i samma program inte av samma spjutspetskvalité. Till exempel var ljudet i inslagen av väldigt svajande kvalité, ibland var det så lågt att man inte hörde eller så var ljudnivåerna på olika delar av inslaget så skiftande att ena stunden fick man höja ljudet och i andra sänka det för att inte spränga bort trumhinnorna. Ofta känns det som vi är ett gänga glada hobbyjournalister som får skrapa på ytan på kunskapsområden, men duktiga, det är dumt att säga att vi blir.

Nu seglar det iväg här och jag ska försöka komma till kärnan vad jag har kommit på. Den består av att journalistik inte ska läsas på högskola. Främst för att bli journalist behöver vi inte allt teoretiskt tjafs vi tvingas göra för att utbildningen ska räknas som akademisk. Måste jag skriva en tenta om journalistikens historia för att vara journalist? För att bli en nyhetsjournalist behöver du lära dig hur du skriver en artikel, börjar med det viktigaste först, veta vilka källor du bör och kan använda, veta lite om tryckfrihetsordning, meddelarskydd, offentlighetsprinciper och dylikt, sen är det bara att träna och skriv, misslyckas, gör det igen, misslyckas igen och göra igen. På min skola har vi fått skriva kanske fyra nyhetsartiklar, fem om jag tänker efter. Sen ska vi klara av det, vilket jag faktiskt tror att jag skulle kunna göra. All den kunskap jag fick under första året hade kunnat bantas ner till tre månader möjligtvis om jag gått en effektiv utbildning. Men högskolan är inte speciellt effektiv utan vi ska läsa böcker om hur man gör saker när det man egentligen behöver är att göra de saker man läser om i praktiken. För journalistik är ett praktiskt ämne, inte teoretiskt, hur mycket än vissa av våra lärare vill säga och andra vill ändra på och få mer praktiska övningar (oftast de lärare som har fattat grejen) men då saknas det inte oväntat nog resurser.

Sen kommer vi till arbetslivet, 25 procent av alla utexaminerade journalister har jobb inom ett år efter examen. Media är en bransch som styrs av kontakter till 99 procent. Vad gör högskolan för att hjälpa sina studenter att få jobb och kontakter? För min kull valde de att ta bort kortpraktiken som de haft åren innan och sen tog tillbaka på nästa kull som nu har lett till att Simon får ett sommarjobb som webbredaktör. Vilket enormt jävla försprång liksom, eller en rak jävla käftsmäll åt oss. Och de hyr in gamla journalister som berättar hur roligt jobbet är och när de började om journalister var det jättelätt att få jobb och väl inne i smeten är det inga större problem att klara sig. Hur man får ett jobb däremot, det talas det väldigt tyst om för det vet de nog inget om. Under senaste kursen har vi varit på två studiebesök, ett på SVT och ett på TV4, bägge företagen har anställningsstopp för närvarande.

Det KY-utbildningar gör bra är att de utbildar folk för att få jobb i branchser som behöver kvalificerad arbetskraft och att utbildningarna sker i tätt samarbete med företag som vill anställa de som pluggar. Dessutom har de fattat grejen med att klippa bort onödigt teoretiskt tjafs vilket man önskar skedde för oss med. Högskolan utbildar inte speciellt effektivt, men jag antar att de tjänar bra stålar på att utbilda ett stort överflöde av journalister än vad som egentligen behövs.

Jag tror väl även att hur man är som person spelar in hur det kommer gå. Är man företagsam och driftig kan man komma kångt det tror jag. Men man kunde ju haft det lite bättre förspänt och jag som person är inte den som drivs så hårt av sig själv. Sen har jag kanske hamnat i en klass där det oftast går ut på att göra så lite så möjligt för att få godkänt. Just i den miljön blir jag väldigt påverkad av att göra samma sak. Om istället alla hade varit fokuserade på att försöka göra så bra grejer så möjligt hade det nog gått betydligt bättre för mig. För att jag ska fungera krävs det en stimulerande miljö och den miljön finns verkligen inte där jag pluggar nu. Därför håller jag nu på med att söka efter nya vägar i livet och att samtidigt försöka läsa en utbildning jag inte vill gå gör inte livet speciellt underbart för tillfället.

/Sune