Svarte-Petter

Reklam kan vara bra, särskilt ifall reklamarna rotar lite i skivarkiven och tar fram gamla fina soulhits. För er som inte känner mig så väl kan jag intyga att soul, särskilt sådan som tillverkades på 60-talet har en speciell plats i mitt hjärta. Det är den absolut bästa dansmusiken, alla gånger. Några få gånger har jag varit på soulklubb och varje gång har jag dansat hela natten lång. Så medryckande, så dansant, bättre blir det inte. Så när jag sitter hemma och bara mår dåligt brukar jag Youtuba fram lite gamla rökare för att få en mening med livet. Vi har pianot, blåset, up-tempot och körerna, viktiga beståndsdelar i en lyckad soulrökare. Så jag bjuder på fyra favoriter att lysa upp dena gråa, trista onsdag.



Chairman Of The Board - Give Me Just A Little More Time


The Isley Brothers - This Old Heart Of Mine



The Temptations - Get Ready (kolla movesen, BSB med flera kan ju fan slänga sig i väggen)


The Four Tops - I Can't Help Myself

Ja, inte "stress" i ordets bemärkelse utan i Justice-låten "Stress" vars video har blivit vida omtalat. Till och med så pass stort att DN idag kör en helsida om debatten kring den. Johan Wirfält skriver här, så gör eran hemläxa och läs den texten först. När ni så gjort det tar ni och tittar här



Sen tycker jag att ni tar er en ordentlig funderare över om det är bra eller dåligt. Är det en skildring av verklighetens Paris? Eller är det bara smygrasistiskt och Justice-pojkarna med regissörs egna våldsfantasier? Så nu gnuggar ni geniknölarna så tar vi en diskussion sen, okej?

Som jag utlovade tänkte jag lägga upp lite ord som jag uppskattar. Har funderat på det här och insett att jag har en förkärlek för ord som börjar på "kon". Se bara

kontext
konjuktur
konspiration
kontemplerera
konst
konsolidera
konkurs
konkubin

Jag skulle kunna göra listan betydligt längre men jag håller mig. Här kommer några fler:

aggro-flata
anal
usch
urban
turban
knutpunkt
känslor
hybrid
restaurang
kost
mustig
murrig
burrig
mastig
blad
understöd
press
urinoar
rulltårta
kopulera

Listan kan bli mycket längre men nu är jag trött. Vi ska nog köra vidare på det här temat tror jag. En annan dag ska vi skriva ner de äckligaste orden vi vet. Ifall ni har något eget favoritord så lämna det i kommentarsfältet.

Det är sista dagen på månaden och vi tänkte bjuda på ett litet axplock på skivor vi lyssnat på under månaden. Dessutom kommer vi bjuda på ett betyg och ett kort omdöme över skivan. Notera dock att just i detta ämne kommer ingen anal djupanalys av skivorna dyka upp, det finns det andra tjommar som får roa sig åt. Nej, vi tänker bara sammanfatta det hela. Sen att vissa skivor släppts för någon månad sen eller så får ni ta. Det är ju så jävla jobbigt att hålla koll på. Men i fortsättningen ska vi försöka att hålla oss strikt till månadens släpp. Se detta som en nybörjargrej va. Så då sätter vi igång:

Joel Alme - A Master Of Ceremonies
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Hajp eller inte hajp må diskuteras. Fakta är att det är stor pop, ett fint låtsnickeri och det är bara bra. Göteborg kan mycket, leverera bra musik och fiska räkor.

Markus Krunegård - Markusevangeliet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: I början höll jag det som en fyra. Men vid noggrann eftertanke är det bara bli-vuxen-ångest all over. Trean får han för en stark inledning och ett bra avslut. Mittenpartiet är rätt anonymt utan något som sparkar mig i arschlet.

Cut Copy - In Ghost Colours
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Jämstark skiva från de australiensiska finlirarna. Ingen låt som höjer skivan till en femma men ack så värd att lyssna på. Fin popmusik helt enkelt. Ta det för vad det är, annars salar vi ihop ett gött gäng och flänger huden av er.

Crystal Castles - S/T
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Vi drar en parallell till Cut Copy. En fin samling knasljud som sammanfogar skivan till en helhet som får mig att veva lite lätt på högerarmen. Bästa partierna är de låtar som knappt går att lyssna på för de är så störande. Mer idiot-elektronisk musik till folket. Musik ska riva i öronen.

El Perro Del Mar - From The Valley To The Stars
Betyg: 2 undernärda, svarta katter
Omdöme: Raka motsatsen till Crystal Castles. Lika roligt som att torka sig i arschlet med Lambi, ack så skönt men dyrt. Rätt onödig skiva faktiskt. Inget man vill vända tillbaka till utan slängs helst ut med soporna efter lunch.

The Roots- Rising Down
Betyg: 3 svarta katter och en svart kattunge
Omdöme: Jag vill att vi ska vara det första rapakten som släpper ett 10:e album som faktiskt är bra, säger ?uestlove, trummis i the Roots, tillika bandets stora maestro. För the Roots är ett band, ett rockband och ingen rapakt. Möjligen är de hiphop, men inte rap. Rising Down är ett bra rockalbum, Birthday Girl heter den finaste poplåten Sugarplum Fairy aldrig kommer skriva.

Vapnet- Döda Fallet
Betyg: 3 svarta katter
Omdöme: Sen när är nittiotalet tillräckligt långt borta för att indie ska bli retro? Svar: år 2008. Vapnet är musik omodernare än kungahuset. Vackert är det, fastän jag får bilder av Expressen Fredag-redaktionen från Percy Tårar. Brown?

Sun Kil Moon- April
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Mark Kozelek tog droger redan som 10 åring. 41 år gammal släpper han April, en väldigt sakral skiva. Det är första gången den här våren jag önskar att det vore höst så jag skulle få sitta hemma, nydumpad och utbränd tillsammans med Sun Kil Moon och den första frosten.

Wale- 100 miles and running. Mixad av Mick Catchdubs
Betyg: 4 svarta katter
Omdöme: Wale gästspelar på ovan nämnda Rootsalbum, på en av de bästa låtarna, Rising Up. Själv så kör Wale i den här mixtapen hiphop blandat med klubbinfluenser från hemstaden Baltimore. Texterna handlar om nya Nikeskor. TIll slut är eastcoast inte längre penisman. Det är kukmän med karibisk klubbmusik.

Då var alltså GTA IV släppt. Hade jag haft råd så hade jag definitivt skaffat det. Problemet är att man bara kan spela det på något av konsolerna Xbox360 eller Playstation 3. Eftersom jag bara vill spela GTA IV och inga andra spel så vore det en dålig investering att punga ut några tusen lax för kanske 60-80 speltimmar.
Det jag älskar med de andra GTA-spelen är att de utspelar sig i en verklighet, inga påhittade rymdmonster eller trollkarlar. Rymdvarelser har vi aldrig sett, trollkarlar kastar inte omkring på blixtar och eldklot. Trollkarlar har frack och drar upp kaniner ur cylinderhattar.

Jag har hört talats om några stollar som suttit utanför Webbhallen här i Stockholm i flera veckor för att köpa spelet på releasedag. En sak är säker: varken Niko Bellic, Carl Johnson, Toni Cipriani, Claude eller Tommy Vercetti hade köat för ett TV- spel. De hade i stället köpt spelet för knarkarpengar eller snott det i butiken. Fast troligast så spelar de inte några andra spel än livets hårda skola.
Nedan kommer ett litet klipp ur spelet, som också förklarar framgången för GTA-serien. Nedan visas hur man kör rattfull i ett spel. Rattfyllespelet! Förstå befrielsen att begå grov brottslighet av alla de slag, trygg och nykter i soffan hållandes i en plastdosa.



/Simon

Ok, det verkar som om det inte alls var Death Cab for Cutie, utan en skiva med ett tyskt band som heter Velveteen. Låter hur som helst vääääldigt likt DCfC.
Tyskland, nu är läspandet förklarat.

/Simon