Svarte-Petter

Efter vissa påtryckningar och uppmuntrande hejjarop gick jag tillsammans med Simon, Vedeler och Baggen ner på Victoria för att titta på "Gomorra", filmatiseringen av förra årets mest omtalade bok med samma namn. För det första tyckte jag lite synd om Baggen som inte hade läst boken innan och rimligtivis hade hyfsat svårt att hänga med då filmen enligt mitt tycke inte riktigt kunde stå på egna ben. För det andra så är valet av bok att filmatisera inte det optimala. Då boken mer är en dokumentär och filmen ett försök att göra drama av dokumentären inte blir helt lyckat. Det skulle bli lite av samma grej om någon svensk filmskapare fick för sig att göra en film med "Svensk Maffia" som förlaga. Kvalitéerna i filmen var ändå att devisade upp några av de skrämmande sidor som camorran har, men inte speciellt utförligt och utan att ha läst boken innan lär man inte hajjat speciellt mycket av det. Till exempel med skräddaren som syr kläder åt de stora modehusen i Italien som har auktioner till små syfabriker, inhysta i små lokaler i Neapel-trakten, som under mindre bra förhållanden syr dessa kläder som levereras till bland annat filmstjärnor, i boken Angelina Jolie och i filmen Scarlett Johansson. Så om ni ska se filmen och vill få hela upplevelsen med er, läs boken före!!!

Var fan var Glenn Hysén?

/Suno

Noterar även i likhet med Simon det faktum att den där Maria Larssons eviga ögonblick vann till allas vår bestörtning. Andra tecken på att Sverige är ett dåligt land är att Arn vann publikens pris med 52 procent av rösterna. Vilket som är värst, att både experterna och folket har fel, är svårt att välja?

Andra anmärkningar är att Sveriges skådespelarkår borde fundera över varför två av de fyra skådespelarpriserna gick till folk som inte är från Sverige, en dansk och en finska. Tycker det var riktigt dåligt att ingen av ungarna i "Låt den rätte komma in" var nominerade, barndiskiminering kallar jag det.

Johan Glans skötte insatsen som programledare rätt okej. Filmgalan är väl inget humorprogram så man får ta det för vad det är, men vissa roliga saker klämde han in. Smygdissar till Lena Endre, Nils-Petter Sundgren och Mikael Persbrant, plus några till, vissa riktigt bra.

/Sune

Maria Larssons Eviga Ögonblick? Bästa film 2008?

Satt i soffan i godan ro och såg på Guldbaggegalan. De nominerade till bästa film 2008 var:
Låt Den Rätte Komma In
De Ofrivilliga
Maria Larssons Eviga Ögonblick.
Minns att jag för bara en minut sedan hoppades att Thomas Alfredssons mästerverk skulle vinna. Men att jag samtidigt inte skulle bli ledsen om De Ofrivilliga vann, men att det måste bli Låt Den Rätte eftersom den är en sån unik film.
Jag mässade samtidigt med i prisutdelarens inledande "årets bästa film är..." Sen skar det sig.
Direkt efter sa jag ordagrant: "...Låt Den Räääääee..." innnan jag rusade till datorn för att blogga om min förvåning, avsky och känsla av uppgivenhet. Dagens i-landsproblem, mycket möjligt. Guldbaggegalan är inget annat än Tordyvel- Oscars från ett slaskigt dansbandsland.

/Simon 

Mycket här i livet kretsar för tillfället kring film. I skolan är det film och på tv ikväll är det "Filmgalan" som jag faktiskt hade tänkt att titta på. Vad jag förstått har i princip alla nomineringar gått till samma tre filmer. Läste på den numera sporadiskt uppdaterade bloggen "Weird Science" att en programledare hade frågat Svenska Filminstitutets chef, Cissi Elwin, varför det varje år görs cirka fyra filmer som klassas som väldigt bra, ett betydligt större antal som är hyfsade samt cirka fyra som är riktigt dåliga (tänk Göta kanal 2). Denna tes bevisas starkt inför filmgalan och jag tittar väl mest och längtar nostalgiskt tillbaka till året då Lukas Moodysson härjade som värst med sina björnöron.

Kan även ge en uppdatering att arbetet med filmen om Simon har gått väldigt bra. Vi har under dagen provvisat filmen för tre personer. Våran lärare skrattat gott några gånger och undrade efter filmen om det var "på riktigt". En tjejkompis till mina kollegor refererade till Torsk på Tallin och huvudrollsinnehavaren i egen hög person gav utlåtandet efter filmen "jag ville bara resa mig upp och gå under hela filmen". Ni får själva avgöra på torsdag då filmen kommer publiceras här.

Annars firar jag sjutton månader med Olivia idag med att läsa "Svensk Maffia" i total avskildhet.

/Sune

För en månad sedan köpte jag ett nytt xbox-spel. Mirrors edge heter spelet. En stor del av dagen har jag sprungit mellan väggar, åkt linbana, hoppat mellan olika ramper, hängt i flygande helikoptrars landningsställ samt glidtacklat snutar.
Det har varit sjukt kul. Sjuk är förresten något jag misstänker att jag håller på att bli. Men tankarna har varit långt borta från feberfrossan i min insjunkna soffa. När jag åkte tunnelbana idag kvävde jag en reflex i ryggmärgen. En röst i huvudet beodrade mig att springa mot spärrana, förbi vakterna och glida nedför räcket på rulltrappan.



Här är en trailer från spelläget i Mirrors edge. Visst känns det i ryggmärgen? Spel brukar annars inte kunna påverka kroppen mer än att pulsen höjs. Ibland får jag till och med svindel. Någon som är sugen att börja med Le Parkour- den sport som spelet är inspirerat av? Närmsta jag har kommit är det beryktade viadukthoppet på fyra meter i Värnamo. Djävulen inuti jagar fortfarande kickar. Om så en febrig kväll framför tv:n.

/Simon

Nu i dessa Glasvegas-tider kom jag att tänka på bandet som mest av allt påminner om dem: Franke.
Kommer ni ihåg Franke? Det gör knappt jag heller. Förutom att de spelade på Wayoutwest förra sommaren och att jag då var på Kanye West i stället. Det ångrade jag inte då, och inte i dag heller. Jag har faktiskt inte ägnat Franke en enda tanke på säkert tre år. Förrän jag hörde Glasvegas.
Rockabilly, skinnjackor, oväsen, vuxen-emon, pretantionerna. Visst ser man lätt likheterna? Jag saknar Franke väldigt mycket. Reinholdzon skrev en krönika om att de skulle släppa en skiva förra sommaren, men det blev det inte så mycket av.

För att friska på minnet vill jag att ni går in och lyssnar på deras musik här. Särskilt "Ställs mot dig" och "Ensamhetens anlete samt adress." Ni/Vi pretantiösa som gillar Glasvegas för texterna kommer älska Franke ännu mer. Oväsendet är ännu högre och bröderna Franke är lite snyggare än sina skotska kollegor.

/Simon

Oj, nu gick jag in och läste Reinholdzons krönika. Den killen är sjuk i huvudet.

1. Fleet Foxes - S/T
Skäggen vann i år igen. Simon har redan börjat med försök att odla ut till ett äkta Fleet Foxes-skägg. Sen att musiken låter bättre än vad vi någonsin kunnat drömma om är ju mer än väl för att bli årets album. Motiveringar är överflödiga egentligen, bara att dra på sig sin murrigaste kofta, kryoa ner i soffan och sätta på Fleet Foxes, så är du hemma.

2. Glasvegas - S/T
Helt plötsligt blev skotsk socialrealism det tuffaste någon gång under hösten. Huruvida Glasvegas är rockens räddning låter Svarte-Petter vara jävligt osagt, men musik som låter som ett våldsamt samlag mellan Broder Daniel och Glasgow Rangers fanclub är bra, det är tillräckligt bra för att bli tvåa.

3. Lil Wayne - Da Carter III
Minst, smutsigast, coolast. Ur ruinerna efter att New Orleans jämnats med marken reser sig en, från topp till tå ,tatuerad, tre äpplen hög smurf med dreadlocks som räcker ned knäna. Lil Wayne kan rappa utan att ens behöva tänka och det behöver han inte heller göra. Ös på för fan bara, ingen hjärna, det viktiga är att ha kul. Han gjorde den konstigaste och häftigaste hip hop skivan i år. Lollipop är en så sjukt enkel låt som glider genom en heliumångande dröm om Lamborgini, booty och gräs.

4. Bon Iver - For Emma, Forever Ago
Ni kanske märker att vi vår musiksmak är ltie splittrad här och där. Lite skägg, lite skinnjackor och en skvätt hip-hop. Men ibland är det skönt att sitta i badkaret med en god bok och rosta lite bröd samtidigt. Till detta ändamål har vi snudd på missbrukat Bon Ivers skiva som stämningsfull bakgrundsmusik samtidigt som rostbrödet blir något för bränt i kanterna.

5. Lindstrøm - Where You Go I Go Too
Vi ber till vår allsmäktige fader att den kosmiska fjorddiscon har kommit för att stanna, helst förevigt. Lindstrøms halvtimmes-epos med samma titel som skivan är fjorddiscons finaste stund.

6. MGMT  - Oracular Spectacular
Den skiva som har lyssnats sönder och samman på förfester, fester, klubbar och efterfester. Hipstersarna från Brooklyn fångade partyt på denna skiva.

7. The Game - LAX

8. Vampire Weekend - S/T
Vi tänker välutbildad pop i preppykläder. Tonerna får oss att drömma om Kennedy-klanen, Ivy League och kokain.

9. T.I. - Paper Trail
10. Benga - Diary Of An Afro Warrior

5. Dungen - 4
Vi tänker skägg, fiskemössor, vatten, gamla män med mjäll och Dungen på det. Amen sade Herren när han såg att det var gott.

4. Kleerup - Kleerup
Mycket möjligt att Herr Kleerups skiva var en av de mest hypade under året som gått. Men någon gång under sommaren försvann den in i skuggan bland skäggiga Seattle-bor och hippa Brooklyn-tomtar. Likt förbannat är skivan fortfarande jävligt bra med ett knippe grymma låtar. Sen att Kleerup blev något av Sveriges svar på Pete Doherty med missbrukarhistorier och affärer med diverse föredetta Big Brother-deltagare och modeller blev kanske lite väl uttjatat i längden.

3. Frida Hyvönen - Silence Is Wild
Yrvädret från den norrländska vildmarken släppte i mångt och mycket årets mest finstämda och vemodiga skiva. Sällan har ett piano låtit bättre i popsammanhang.

2. Hello Saferide - More Modern Short Stories From Hello Saferide
Östersund är en stad vi mer och mer börjat älska under året- trots att vi aldrig varit där. Det kan vi delvis tacka vänner för, men också Det Norrländska Vemodet i indiekostym. Den klarast lysande stjärnan därifrån är Annika Norlin. En jämn, bitter skiva, helt i vårt tonläge alltså med en massa fantastiska små historier.

1. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss
Ingen annan svensk artist har en ärlig chans i vår värld när Håkan är med. Vår barndom avslutades och vår ungdom började samtidigt som Håkan släppte sin första singel, och vi har nu levt med varandra i snart nio år. Sen har polare, skolor, lägenheter, flickvänner kommit och gått men Håkan bestått.

Nu kommer årsbästalistorna på löpande band, så håll i hatten så åker vi!

/Svarte-Petter

Ja, vi har diskuterat det här förut och visst är det vackert. Alla dessa människor som på fejjan sitter och klagar på fejjan, startar protestgrupper, events och gud vet vad de sysslar med. Nu senast har jag fått en uppsjö event-invitations om något jävla "The Facebook Blackout", som vad jag förstår går ut på att alla ska låta bli att logga in på Facebook under en dag. Den 15:e december och för alla som vill deltaga i min protestaktion gör det lättast genom att den dagen vara online på Facebook, hela jävla dagen, det ska jag i alla fall.

Ur folkskolans läsebok från 1910:
Sagan om Vår Herre och Småland Vår Herre höll på med att skapa Sveriges landskap, och Sankte Per gick med och såg på. Till slut tyckte han, att det var rakt ingen konst. Vår Herre hade redan börjat lägga ut och ordna Småland, då Sankte Per livligt bad att få fortsätta.
Det gick Vår Herre in på, men för att icke vara sysslolös, tog han genast själv itu med Skåne.
Sankte Per började nu forma berg och åsar och stapla upp stenhögar på bergen, ty han ville,
att marken skulle komma så nära intill den goda solvärmen som möjligt.
Och så bredde han ut ett tunt jordlager över stenmassorna. Men han förstod ej, att ett land,
som når högt upp emot molnen, är mera utsatt för köld, snö, regn och oväder, utan han var högeligen belåten med sitt verk. Och så gick han ned till Skåne för att träffa Vår Herre.
”Är du redan färdig?”
”Ja, för länge se’n”, svarade Sankte Per.
”Nå, vad tycker du om det här landet?” Sankte Per såg ut över de jämna åkrarna och ängarna, som lyste i solskenet, men han såg också sjöar, åar, åsar och skogar på sina håll.
”Åjo”, sade han, ”det här är nog ett gott land, men jag tror ändå, att mitt är lika bra.”
Och så gingo de tillsammans åstad för att titta på Sankte Pers skapelse. Men medan Sankte Per var nere i Skåne, hade det kommit ett par strida slagregn och sköljt bort nästan all jorden från bergen och ner i skrevorna, och vattnet hade fyllt dessa och bildat sjöar och stora kärr; men på några jämna ställen låg sanden torr och törstade i solen.
”Ja, det här landet kommer att bli magert och torftigt i alla tider, det kan inte hjälpas”,sade vår herre.
”Å, så farligt är det väl inte”, sade Sankte Per.
”Vänta bara, tills jag hinner skapa folk, som kan odla upp mossarna och röja upp åkrar ur stenbackarna!”
”Nej”, sade Vår Herre, ”Det ombetror jag dig visst inte. Men du kan få gå ner till Skåne, som jag har gjort till ett gott och lättskött land, och skapa folk till det landet. Smålänningen vill jag skapa själv.”
Och så skapade Vår Herre smålänningen och gjorde honom kvick och förnöjsam och glad, flitig, tilltagsen och duktig, för att han skulle kunna skaffa sig bärgning i sitt fattiga land.

Gomorra, gomorra! Stapplade morgontrött upp ur sängen. Satte på kaffet. Klockan är sex på kvällen och det är dags att läsa tidningen. Roberto Saviano var återigen med, tillsammans med någon rubrik om Camorran, kriminalitet o.s.v.
Snart så kan jag inte hålla mig undan längre, jag måste få tag i hans bok eller se filmen Gomorra.
Hej, jag heter Simon och är krimporrmissbrukare.
Någon som tänkt på att i varje artikel Saviano är med i så ser det ut som polisen har gripit honom? Han ser faktiskt helt livsfarlig ut. När jag tänker efter så är Saviano är väldigt lik en maffiaboss, en göteborsk sådan, OG ledaren Dano Acar.


foto: Pupia Italia                        foto: Lars Rosengren

/Simon

Det som slår mig när jag försöker läsa modeartiklar är att det på något sätt känns som om jag är lurad.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2073323.svd

"Oxfordromantiskt"? Ja, tänk vad kul och spännande modet är när det kommer in helt nya infallsvinklar och referenser.
Rätta mig om jag har fel men är inte meningen med mode att det ska innehålla trender och då med fördel ändra sig i takt med varje årstid?
För är det statiskt däremot, då kallas det stil. Och stil och mode är inte samma sak. Mode är roligare och bättre för att det är mer nyfiket. Om man kan hantera det såklart.
Var inte förra hösten/vintern och förr-förra hösten/vintern också väldigt inspirerat utav preppymode och brittiska dandys?
Tänk vad de kan hitta på de där modeskaparna. Undrar vad sommarens trend blir? Det kan bli vad som helst. Kanske något marint som seglarskor, randiga tröjor och chinos? Det skulle kännas kul och fresh.

Sen vill jag tillägga att jag hatar folk som gör kläder det är handtvätt på. I butiker borde de sätta upp stora varningslappar på kläder som kräver handtvätt, alternativt skära av en del av butiken för de plaggen. Jag vill helst bara stoppa ned mina smutsiga plagg i en regnvattentunna, i med en smällare, på med locket och BOOM! Så är det klart.

/Simon

Hej Perry!
Jag hör gärna allt som Erik Dahl någonsin har skrivit. Då gärna någon kommentar till tatueringen på hans smalben. 
Håller med om att Game i vissa bitar låter som Nas. Tonmässigt och till beatsen om man ser till Nas album efter Stillmatic. 
Nas är också några step högre pretto, politisk än vad Game är. Yes He Is!
Nas är till Obama vad Florence Valentin är till Lars Ohly.
The Game har utan tvekan en beundran för östkustens allra vassaste tungor. Han säger själv att han liknar sig som "the Westcoast Rakim" i låten Da Shit från Doctor's Advocate. Men utan tvekan är han old school västkust. Games texter är fortfarande det mest lokalpatriotiska Kalifornien haft i musikväg sen...Mamas & Papas eller Beach Boys. Game har ändå återlanserat den gamla striden mellan NY och LA med sitt hat mot fifty.
G-U'not som vi säger.

/Simon

P.S. Har du hört Nipsey Husstle? D.S.
Det går att ladda ned Bullets Ain't Got No Name Vol II här.
Roll the Windows Up lyser starkast än så länge.

Igår fick vi håltimma i skolan på fyra timmar. Svenskt näringsliv stod för pausunderhållning i aulan. Ironiskt nog med Henrik Schyffert. Vi fick några goodybags med lite reklampapper, redbull och godis av sponsorerna. Jag tror anledningen bakom föreläsningen/stand-up:en var en tävling där studenter skulle hjälpa några olika företag med Pr. Har de inte råd med en Pr-byrå?
Schyffert inledde bra med att presentera sig med: "hej, jag heter Henrik Schyffert och är tv-kändis" för att snabbt förklara att tv-kändis i Usa är limosiner & Oprah Winfrey och i Sverige är det testa maträtter i tv400 efter kvinnofängelset och att hora ut sig på företagsgig som det här.
Roligast var att höra att det alltid var fyllehistorier bakom hur Killinggänget kom på sina idéer. Bland annat hade en koreansk trubadur som körde Velvet Underground-låtar stor humorfaktor.
På vägen ut slängde jag och mina klasskompisar våra goodybags och glömde lika snabbt bort vilka företag som ordnade showen. Men uppskattat var det, tack Svenskt näringsliv!

/Simon

Så kom till slut den där veckan med det där valet som kommer att gå till historien. På tisdag spelar Mos Def, De La Soul och sist men inte minst Nas i Stockholm. Drar jag dit kommer det bli den perfekta uppvärmingen inför uppesittarkvällen vid Usa-valet. Nas, liksom. Rapparen som givit demokraterna ett ansikte på gatan. Hmm, eller snarare gatan ett ansikte hos demokraterna är en bättre jämförelse. Videon visar detta väldigt tydligt. Om någon är taggad på att hänga på så är jag inte den som är den.


Nas- Black President

/Simon

Igårkväll var både jag och Simon på bio som ni kanske vet. Inte tillsammans men samma film såg vi. Nämligen den rätt hypade "Låt den rätte komma in" som det skrivits om livligt de senaste veckorna och fått ett gäng priser från internationella filmfestivaler. Och för att vara en svensk film var det en helt oke rulle. Jag, Mattias, som alltid varit en aningen skeptiskt till skräckfilmer på grund av taskiga nerver lyckades till och med se större delen av filmen utan att titta bort. För skräckscener var det inte speciellt många. Finast i filmen var det snygga fotot, eller kanske inte snyggt, men så jävla vackert. ibland kändes det som att filmens handling likväl kunde kvittat och jag kunde suttit och tittat på det underbara fotot i två timmar. Skönt var det dessutom att publiken i min biosalong var av den mognare sorten, så vi slapp gapande fjortisar. Fast vill man slippa fjortisarna finns ett bra knep i Stockholm, gå på de små biograferna, typ Victoria på Söder eller liknande.

Nu måste jag vidare, ska ha en liten middag med Olivia och hennes vänner. Så jag ska leka Gordon Ramsey i några timmar, alltid lika kul. Hans vokabulär är av den sorten som är rätt lätt att imitera (läs, använd "F*ck" i varenda mening). Sedan en sväng i Gbg, rajraj.

/Sune

/Simon