Svarte-Petter

Förväntar er inget klokt och genomtänkt inlägg just i detta nu. Klockan passerade nyss ett-snoken och egentligen borde jag ligga i en säng bredvid min flickvän. Varför i helvete gör du inte det? frågar ni förstås. Korrekt fråga tänker jag för mig själv och klurar på ett svar. Jag känner att jag på något sätt måste bestraffa mig själv. Dels har jag ägnat hela dagen åt att inte göra någonting, mitt i brinnan kris. Plus att mina tankar framåt midnatt aldrig är speciellt trevliga att tas med. Så på med en kofta, fram med datorn och ute i köket med dig. Så här sitter jag nu med min laptop i mörkret och försöker knappra ner några ord på mina artiklar. Den jag jobbar med nu kommer bli tattigast forever, jag lovar. Funderar till och med på att lägga upp den här så ni får se hur jävla dålig den är. Fan, jag sa det innan va? Jag har fet ångest över det här. Men som vanligt är det "det kommer lösa sig", jag hatar den frasen, säg den aldrig till mig i det här läget. För nu gäller det inte skolan, nu gäller det fanimej livet. Nej, nu ska jag banka huvvet i bordet ett par gånger och försöka skita ur mig några rader kuk-text innan jag knoppar in.

PS. Artikeln jag skriver är en faktaartikel, därför går den under arbetsnamnet "Fucktaartikeln", humorn når nya bottenrekord efter midnatt, så sant, så sant. DS

Just nu inne i ett oerhört jobbigt stadie i mitt skolarbete. Någonstans på vägen från fältarbetet till skrivandet drabbas jag alltid av en hämningslös ångest. Den slår ut alla system i kroppen och jag blir sittandes sysslolös. Gör ingenting av det jag borde göra. Jag ringer inga chefredaktörer, jag skriver inget reportage och jag författar inga mejl. Istället tar jag reda på vilka kändisar som torskat för knark på Flashback. Vet vem "artisten" och "tv-stjärnan" är. Känner mig snudd på lite smutsig men sådan är jag. Knark är smutsigt och folk som håller på skiten kan gott skit ha. Inatt när jag skulle sova kom återigen paniken som ett hårt knytnävsslag i ansiktet. Blev liggandes i fosterställning med händera för ögonen och ville bara glömma allt, Kommun-Gunnar, fotografer och allt. Men våg efter våg kom upp i floden av ångest. Ångestfloden, min och Simons gemensamma nämnare, något som alltid drabbar oss. Varför är det så? Har det med våra frikyrkliga uppväxt att göra, skammen eller något annat? Snart dags att gå till en psykolog och prata ut om det här. Kan inte fortgå med det här, inte alls. Ska försöka rycka upp mig nu, ringa några samtal och göra bort mig, bli en idiot igen. Sen ska jag skriva med långa, episka reportage om livet som vimmelfotograf, haha. Fuck me

Världen är full av möjligheter och ibland tar livet oanade vändningar. Som idag till exempel. Hann knappt stiga av tåget i Göteborg innan jag fann mig själv stå med en kamera och plåta kläder som min flickvän med syster modellade i. Så nu kan jag helt enkelt lägga till modefotograf på mitt CV. Knäppte väl iväg en sisådär 300 bilder eller liknande. Fina kläder hade Klara på Tillskärarakademin gjort också. Som liten extra krydda fotade vi på ett nerlagt regemente, lumpenvibbarna all over.

Finner det mycket roande att vissa hör av sig och inte riktigt förstår skillnaden mellan penis- och kukmän. Vad säger vi Simon, det är väl bara sånt man vet, eller hur?

Puuh, är stressad som ett as nu. Därför bara en kort lägesrapport. Stod i duschen innan, dörren till duschen öppen och allt är som vanligt. När vattnet spolar som mest hör jag ett plingande på dörren och tanken slår mig direkt. "Helvete, de där hantverkarna skulle in och fixa våra element idag". Går inte ut och öppnar utan låter det ske, kort därefter hör jag hur låset öppnas och in stiger hantverkarna. "Vad fan gör jag nu tänkte jag?" och hann fundera på både det ena och det andra. Som tur var hade jag med snabba hantverkare att göra så de var klara på under tre minuter och ingen pinsam situation uppstod, men ack så nära det var. Lite jobbigt läge att vandra ut i kallingar framför två hantverkare, men som sagt, jag slapp det.

Anledningen till att jag är stressad är att jag ska inom 40 minuter hinna sätta mig på ett tåg. Tåget går till Göteborg och därifrån vidare till Frillesås där min flickvän bor. Så kommande vecka ska jag ägna mig åt att läsa GP, dra vitsar och fiska räkor. Dags att stressa, hejdå.

Som vanligt en morgon i Stockholm inleds den med en snabbstudie (en timma drygt) av dagens DN. I vanliga fall brukar jag oftast slå igen tidningen med någon form av obehag av något jag läst. Idag är det österrikare som låser in och våldtar sitt barn det som framkallar mest olustkänningar. Även att Mugabe verkar dundra igång med våldet igen skrämmer mig, eller det som skrämmer mest är att det föräras en liten notis på Utrikes och ett litet omnämnande på ledarsidan. Detta får inte glömmas bort, kom ihåg, glöm för helvete inte bort Zimbabwe. Förvånas samtidigt över att Utrikes bara får en sida idag, notera EN sida. Visst kan vi lägga till ett uppslag om österrikarna men ändå, en halv sida en tisdag, har alla korrar åkt på semester? Nu ska jag nog komma till det som är viktigt här, något positivt faktiskt. Jag läser två spännande artiklar om miljön, ni som känner mig vet att jag har något bultande för miljön. Inte sådär jätteradikalt men jag försöker bry mig lite, i de stora frågorna som mest. Dels läser jag om några lirare i Sthlm som bränner runt i elbilar från 90-talet. Tyckte det verkade soft, deras milkostnad var i dryga slängar 1-2 kronor, vad en bensindriven bilfan kostar kan ni räkna själva på men det är över 15 kronor i alla fall. Därför hoppas jag innerligt att de där omskrivna Hybridbilarna gör intåg snart, köp köp köp. Vattenfall, vårt stolta svenska miljöförstörargäng, har slagit näven i bordet och fått tummen ur röven. Nu jävlar har de lyckats uppfinna ett kolkraftverk som inte släpper ut någon koldioxid. Ett kolkraftverk som inte släpper ut någon koldioxid låter ju helt crazy tänkte jag först. Men för er som inte orkar läsa själv så har de uppfunnit något system som brassar ner all koldioxid en kilometer ner i marken istället för rätt upp i luften. Beundransvärt tycker jag, glöm bara inte att tipsa chipparna och indierna om uppfinningen, ett råd från mig allena. Kulturen var som vanligt rätt bister, enda läsningen var att Schottenius skulle försvara DN:s egen Leif Zern i Norén-historien Annars bara tråk, tråk, tråk.

Japp, så avrundar vi den här lilla stunden med att ta dagens första cigg och låta dagen börja på riktigt.

Nu avrundar vi den här