Svarte-Petter

En sådan står på menyn under nattens gång. Av diverse olika variabler som alla sammanföll med ett resultat att jag måste åka buss hem inatt. Nattbuss genom Svea Rike helt enkelt. Stiger på bussen 23.30 på Göteborgs central med en mellanlandning i Jönköping någon gång under nattens gång för att så småningom glida in i den svenska huvudstaden kring 06.30 måndag morgon. Vilken jävla resa liksom, verkligen aaah. Måste typ sova men det kommer bli svårt att lyckas med det. Imorgon kommer bli en jävla skitdag känner jag redan nu. Har massa saker som måste ordnas med skolan så jag kommer fanimig gå sönder. Om jag är en hel man på tisdagkväll är jag nöjd, nöjd som fan. Det känns som att allting kommer dras till sin spets de närmaste dagarna. Och därav känns det rätt pissigt att behöva tilbringa en natt på boskapsexpressen (läs Swebus). Fast det man får ha med i beräkningarna är att jag på så viss får några extra timmar tillsammans med min flickvän. Det får jag tänka på så då blir det ändå ok, rätt ok liksom. Nästa gång jag kommer hit är det kvällen innan hennes student. Kommer bli trevligt det.

Har förövrigt sett mitt arbetsschema för juni och det är liksom okej. Är tillochmed ledig på midsommarafton och börjar inte jobba förrens 15.00 dagen efter. Det är bra det, sen är det totalt 10 dagars jobb så jag tar det med ro. Juni kommer nog bli en bra månad tror jag, jag tror det blir bra.

Annars är jag, utan att ha sett matchen, grymt imponerad att Zlatan kommer in och avgör hela Serie A efter att ha varit borta i någon månad. Om något så talar väl ändå det om klass, bara en riktig stjärna kan göra sådana saker. Så det känns ju lite bättre inför EM menar jag.

När väl mitt skolarbete har lugnat ner sig lovar jag att jag och Simon ska börja producera bra grejer här på bloggen. En hel de skakig mobilfilm ska produceras. Jag har mängder av idéer på olika grejer att spela in.

Framme på Västkustet igen då.
Tågresan var lång men den gick att genomlida.
För första gången på länge kom jag fram när det fortfarande var ljust, var länge sedan jag fick glida in i Göteborg och faktiskt se hur det ser ut.
Men allt väl med det, ikväll sägs det vara någon slags fest ute i någon utav sockenbyarna härikring.
Annars är det rätt bedrövligt, men det är skolan.
Jag gråter mig igenom nätterna och på dagen fördriver jag alla hemska tankar med ett abnormt nikotin- och koffeinmissbruk.
Egentligen är det inte så svårt, bara ringa några samtal och sen skriva ner det.
Nu har jag tyvärr utvecklat ett hat mot telefonintervjuer, de blir så dåliga, usla rent ut sagt.
Varje gång intervjupersonen lyfter på luren tar min hjärna time-out och jag sitter där som ett fån.
Ibland lyckas jag hala ur mig några bra följdfrågor.
Svaren jag får blir aldrig till min belåtenhet, de blir alltid fel svar, eller felformulerat.
Varför fattar inte dom att dom ska svara som jag vill?
Va, vad är problemet?
Jaja, efter ett tar vi nya tag, jag känner att all skam börjar lämna kroppen.
Ju mindre skam, desto bättre går det.
Därför kan journalister vara lite knäppa, de saknar skam i kroppen och det är okej för mig.
Tyvärr har jag fortfarande för mycket skam kvar, det går i vågor men oftast har jag alldeles för mycket.
Ack, ack, ack.
Inte trodde jag att maj månad skulle vara den mest ångestladdade av alla månader.
Inte trodde jag att utbildningen skulle vara såhär.
På nätterna brukar jag bara bli förbannad på det, allt liksom, lärarna, deras metoder, upplägget, brist på praktik.
Då blir jag förbannad, riktigt arg så jag kokar.
Kokar och gråter, slår mig själv i skallen.
Allt, allt, allt.
I min enfald tror jag det är lättare när det är på riktigt.
När en artikel ska skrivas för en tidning, då kommer jag banne mig se till att få det gjort.
Nu är det bara skola, det är bara på låtsas känns det som.
Det finns ingen verklighet förankrad i utbildningen.
Visst håller vi på och gör en tidning, men tidningen är inriktad till interner på fängelse.
Så trots allas tjat om att det är på riktigt så känns det inte så.
Det blir en kvasigrej bara, jag skriver om något jag egentligen inte bryr mig om.
Bryr jag mig inte blir det ännu svårare att motivera bort skammen.
Kanske är jag för lat, för odisciplinerad eller så är det bara overkligt.
Att låtsas leka journalist som vi gör, det känns inte bra, det känns skamfullt.
Bara skam, inte på riktigt, pajas.
Bryr mig gör jag ju uppenbarligen eftersom jag mår piss av det.
Piss, urin och avföring.
Trots att jag bryr mig har jag svårt att ta tummen ur röven, jag vill sitta kvar i min skyddade värld framför datorn.
Tar jag ut tummen kommer all skit tror jag, det gör det säkert inte, men jag tror, tro är viktigt.
Just nu har jag ingen tro på någonting, allt kan barka åt fanders.
Eller så går allt bra, jag vet ju inte riktigt.
När jag inte vet, då skriver jag knäppa saker här.
Nu skriver jag knäppa saker.
Hur ser det ut, här kommer ett stort jävla textsjok, bara text, ogenomtänkt text.
Det ser ut som jag fått orddiaré.
Fingrarna bara tar över och skriver.
Bara text, text, text.
Men den här bloggen ska roa, den ska underhålla till viss del, den ska väl förmedla något, den vill gärna vara smart, den önskar att den hade mer och säga ibland.
Idag har jag inget av det att säga, jag har bara det här.
Rakt och ärligt.
Det är inte smart, det är inte roligt, det förmedlar ingenting.
Eller det kanske det gör, ett sorts budskap om att det inte står rätt till ibland, eller att jag kanske är på fel spår.
Så tänker jag ofta det senaste dygnet, den senaste veckan.
"Du har valt fel Mattias".
Ibland håller jag med, det här är inte jag.
Men samtidigt vill jag inte ge upp, innerst inne är det ju det här jag vill.
Jag är bara svag i motgång, skör som en sytråd.
Varje dag tror jag tråden ska brista.
Än är den inte av, tror bara att den blir smalare för var dag.
En tidsfråga innan den brister.
Kan ske ikväll, imorgon, nästa vecka eller veckan efter det.
Håller den terminen ut är det gott.
Då ska jag hem till Småland, hata världen och bli hel igen.
Komma tillbaka som en ny man, eller åtminstonde hel.
Tycker synd om min flickvän.
Hon får dras med mig när jag blir knäpp.
För det mesta försöker jag låtsas som ingenting.
Jag bygger upp murar kring det här, vågar inte riktigt visa mig så svag som jag är.
Då och då spricker muren och jag faller ihop.
Eller överdriver jag?
Är det bara skola?
Jag kan inte ta saker så lätt, jag tar allting på liv eller död.
Bra eller dåligt?
Bra eller anus?
Anus, ett spännande ord.
Eller böjningen analt.
Karin berättade en rolig sak.
Hon skulle skriva ner så många ord på "A" som hon kunde.
Det första ordet hon skrev var "analt".
Hon visste först inte var det kom ifrån.
Sen var hon hemma hos mig och förstod.
Det var från männen bakom den här bloggen.
Vi är två lustiga pojkar jag och Simon.
David hade en utläggning om oss.
Det var roligt att lyssna på, han sa saker jag aldrig tänkt på men som stämde bra in.
Visst börjar det bli bättre.
Men kontentan var att jag är lite av en skitstövel ibland.
Utan att jag tänker på det är jag en skitstövel ibland.
Tror jag, jag överdriver kanske igen.
Jag är bra på att överdriva saker.
För bra för mitt eget bästa och möjligtvis andra i min närhet.
Oroar mig för saker jag inte borde.
Jag och Frida, vi är sådana, likadana.
Vi har nog fostrat varandra in i det där.

Nehe, nu blev det mycket här på en och samma gång. Nu ska jag droga mig och piska mig med oxpiskan. Sen ska jag försöka haffa någon polischef och juristprofessor.

Japp, japp, Torsdag idag och då är jag glad (världens sämsta rim). Om en och en halvtimma sitter jag på det fruktade femtimmarståget mot Götlaborg. I helgen ska jag försöka umgås med min flickvän och göra en jävla massa skolarbete. Hade ett trevligt seminarie idag på en utav min mindre bra texter som jag författat med en klasskamrat. Vi var redan innan väl förbereda på att köra igenom en bandsåg och till slut grillas. Alla våra värsta scenarier blev uppspelade som på film. Vi fick bland annat kommentaren av läraren, "snudd på katastrof". Ja jävlar, jag är en rättshaverist. Men som vi säger i det militära, "Gör om, gör rätt", så är det. Ett tag mådde jag lite dåligt och funderade på att hoppa av, sen kom revanschlusten och den där feelingen "jag ska jävlar visa dom jävlarna". Så till helgen ska jag jaga jurister, kriminologer, sociologer och gud vet vad. Det är ju tur att jag visste att "lider jag igenom det här får jag åka till Olivia". Utan det hade nog Västerbron sett betydligt mer lockande ut, men bort, bort, bort med det negativa. Idag är vi positiva, jag är det.

Kan bli lite bristande uppdatering från mig under helgen gång. Som ni fattar har jag lite att stå i så att säga. Men ha en trevlig helg ifall vi inte hörs. Puss

Vissa saker i min bostad får mig ibland att känna, "Mattias, du är en dålig, osund människa". Ett moment som leder till vissa funderingar är när jag står ute i min egna personliga "rökruta" på bakgården och njuter av mina älskade Kents. På samma bakgård finns en entré till ett gym och entré till vårat hus. Där står jag på kvällarna i lugn och ro med en rykande cigarett i näven. Då vandrar det allt som oftast förbi en eller gärna två gymbesökare. De ser så hurtiga ut i sina träningskläder och med in vattenflaska i handen. Sen står jag där, sunkigt klädd i mjukisbyxor och ett par slitna espadrillos och blossar. Jag ser i deras i blickar att de genast känner sig som en bättre människa, en sundare människa. Där har de nyss avverkat ett hårt pass på gymmet och så när det kommer ut står världens mest otränade människa och röker. "Haha, han kommer dö när han är 45 och jag kommer bli minst 90 år" ser jag att de tänker. Vid utvalda tillfällen, det kan ske lite när som, kommer det även folk i huset som varit ute på joggingtur och pustandes andas ut efter några minuters fysisk aktivitet. Så står jag återigen där och förorenar mig själv. Gissar att jag bjuder alla dessa hurtigbullar på lite extra feel-good när de utfört sina exercisövningar i mänskligt självplågeri. Men jag bjuder så gott på det, jag gillar att bjuda på saker. Självklart ser jag lika föraktfullt tillbaka, det kan ni tro. Samtidigt som de får sin feel-good-kick av mig får de en mörk och uppgiven blick som bara kan tolkas med en sak, "idioter".

En annan sak som känns mer tagen ur valfritt avsnitt ur "Seinfeld" eller "Curb Your Enthusiasm" är från våra hissar. Särskilt när jag ska åka upp inträffar det saker. Som en rätt världsfrånvänd och osocial människa jag är uppskattar jag att åka hiss i fred. Om omständigheterna nu skulle gå så illa att jag måste dela hiss med någon kan jag med viss möda utstöta ett trött "hej", absolut inget mer. Men när jag mår som bäst är när jag står i hissen på bottenvåning och väntar på att dörrarna ska stängas. Ibland kommer det någon annan gynnare och får för sig att de ska dela hiss upp. Till min stora glädje brukar för det mesta dörrarna stängas igen innan de hinner in i hissen. Just i det ögonblicket känner jag en rätt stor tillfredställelse. Dels för att jag slipper dela hiss med någon som säkert bara ska till våning fem och det tar ju längre tid med mer stopp på vägen upp. Och för det andra så är det bara roligt att få jävlas med folk jag inte känner. Usch, vilken dålig människa jag måste vara, ohjälpsam och egoistisk. Men jag är i alla fall ärlig med det. Vi väl valda tillfällen kan jag faktiskt hindra dörrarna från att stängas igen så en stackars annan människa får audiens att åka med mig upp i hissen, det har hänt jag lovar. Då är det mitt dåliga samvete som får tala. Men allt som oftast brukar jag gömma mig i ett hörn och önska att jag slipper bli störd.

Första dagen på den nya veckan avklarad. Erkänner att jag är lite matt, sovit dåligt, ätit dåligt och tittat för mycket på tv. Glädjs givetvis av att Bajen tog en fin skalp med en man utvisad mot jävla Gefle. Hade gärna varit med och sett Söderstadion explodera av glädje när Dadomo avgjorde i sista minuten. Men fantisierna duger rätt bra de med. Annars har det helt enkelt varit torftigt idag. Inte orkat gå och handla, trots att jag borde och lite sånt. Imorgon är det skola och fotbollsmatch.

Våra vänner har alla tjatat om en ny fördomspanel och trots att vi befinner oss på olika platser i landet har vi en ny panel på gång. Jag ger en liten teaser och säger att temat blir "Magasin". Det finns en uppsjö mängd magasin och det är inte helt omöjligt att det kommer en uppföljning på samma tema. Men första delen kommer med sannolikhet dyka upp någon gång under morgondagen, så håll ut vänner.

Simon, nu tar du första bästa flyg till Stockholm, allt är förlåtet. Till och med eran förlust i fotbollen mot JMS kan jag förlåta. Hur fan ska vi reda ut sommaren?

Haha, ja, jävlar! Jag kan på rak arm erkännna att jag har dansat på Ace iförd en slokhat ikväll, jag bjuder på det. Annars har jag haft en underbar försommarafton ute i Huvudsta. Suttit vid vattnet, grillat, druckit öl, rökt och sen varit i Mickes nya lägenhet. Väl där slutade med att jag och Disco satt på balkongen och pratade om viktiga ting här i livet. Det var ett härligt samtal, ett djupt samtal och jag, jag gillar fanimej djupa samtal. Sen drog Dragan med oss till Ace som var under all kritik. Men jag antar att alla "crazy" klubbkids var på Happy Nation ikväll så det var mest äckligt, vanligt folk på Ace. Men där träffade vi Dragans Malin med några vänner. Och Dragan och Malin är så fina och det får mig att bli avundsjuk. Jag vill mest bara ha min flickvän där också. Ha någon att dansa med, kyssa och vara glad. Men men. Istället så går jag in på bloggen hon och hennes syster har. Där sitter jag och tittar ett tag på bilderna som ligger där. Det är fint, hon är så vacker och jag blir så glad i hjärtat mitt, trots att hon ligger och sover femtio mil härifrån. Men fin är hon, ack så fin. Jag vill nog mest bara ligga bredvid henne och sova just nu. Istället lyssnar jag på Beatles, det är inte fy skam det heller. Ack så jag saknar henne...

Ja, en fredag i en total asocial tillvaro kanske var vad jag behövde. Ta det lugnt, äta chips, slösa bort alldeles för mycket tid framför tv:n. Såg lite på Musikbyrån som var i Island och gjorde reportage. Kom och tänka på en gammal favorit från den lilla ön ute i havet som jag inte lyssnat på väldigt länge. Den passar lagom in i mitt lite melankoliska stadie jag just nu befinner mig i. Så jag delar med mig av denna låt så kan ni som råkar läsa det här mitt i natten somna gott till dessa toner. Varse!


Sigur Rós - Svefn-G-Englar

Det finns många olika sätt att förgylla sin vardag med rätt enkla medel. Ända sedan jag flyttade till min lägenhet i Värnamo har jag alltid lagt stor vikt vid att använda ett bra toapapper. Ett inslag av enkel vardagslyx var att efter ha uträttat sina naturbehov, självklart med toadörren på vid gavel, städa upp efter sig med ett mjukt toapapper. För finns det något som är värre en att torka sig i röven med ett toapapper som likväl skulle kunna användas som sandpapper? Jag finner obehag vid tanken att beblanda mig med sådant toapapper. När jag flyttade ihop med Frida så insåg jag att toapappersåtgången snudd på tiodubblades och in i tanken kom ekonomin också. Snålheten hos en student gjorde att ett paket Lambi (utsökt toapapper) med ett väl tilltaget pris inte lockade lika mycket som det tio kronor billigare toapappret av sämre fabrikat. Jag fick helt enkelt vänja mig vid tanken att varje toabesök inte kommer att sluta så lyckligt som jag önskade. Dock lyckades jag till min stora glädje komma över en hel bal (24 rullar) Lambi till ett så förnämnt pris som 89 riksdaler. Den senaste månaden har helt enkelt varit en glad och lustfylld månad där varje toabesök har varit värt att minnas. Nu har vi dock förverkat alla rullar och nu står ett paket COOP toapapper och väntar på att skitas upp. Det är lite så det bränner i hjärtat och jag saknar mitt älskade Lambi. Vissa stunder önskar jag att jag hade skaffat en till toapappershållare på toaletten. En med Fridas namn på och en med mitt. I min hållare skulle det vara Lambi och Frida hade fått bestämma själv vilken höjd av bekvämlighet. Men så blir det inte, men tanken har lockat åtskilliga toabesök...

Då har jag tagit farväl av min, och Simons, goda vän Josefine, mer känd som Jossan. Hon ska bo nere i Småland över sommaren så om en månad syns vi igen. Men till hösten ska hon flytta till Uppsala, ett påhitt jag och Simon motsätter oss. Dock börjar det sjunka in lite i medvetandet men fakta kvarstår att det ser rätt dumt ut att flytta till Uppsala när det finns en så fin stad i Stockholm. Nu ska jag inte älta det här mer, någon gång kommer det förhoppnigsvis lösa sig. Jag kommer sakna henne här, det kommer bli lite tomt. Nu har jag ingen att hänga runt på Söder med. Vi brukar sitta hela eftermiddagar på Nytorget, kedjeröka och dricka kaffe från Sleven. På kvällarna hänger vi uteslutande på Snottys, dricker öl, trängs, snackar om livet, kärleken och våra vänner. Som ikväll där vi tog ett farväl av Snottys. En öl på borden ute på Skånegatan och ett gäng cigg. Hon fick en present av mig med. Men jag kommer sakna allt det jag nämnt, det hoppas jag att du vet. Farväl Josefine, jag saknar dig redan.

Ska lägga mig i soffan och titta lite på tv nu. Hockey och Seinfeld. Sen ska jag publicera lite favoritord på bloggen framåt midnatt.

Vad är klockan undrar jag? Datorns klocka pekar på att den har passerat fyra för länge sedan. Själv sitter jag rätt packad och funderar lite. Men mest glädjs jag åt att Bajen spöade DIF idag. Sådant som kan rädda en dag liksom. Ikväll har vi sammanstrålat ett gäng blivande murvlar och diskuterat Riccardo-domen, Rödeby-målet, fortkörning och skillnaden mellan musikalitet och känsla. Det har varit rätt hetsiga diskussioner, påhopp och skratt. Nu är jag bara full och vill sova. Jag har tjatat om katolsk whisky hela kvällen och av ren övertygelse vägrat dricka Famous Grouse. Simon, jag hoppas du är stolt över mig?

Sådär, då var våran bloggs första fylleinlägg författat, men inte det sista.

Fortsättning följer i berättelsen om hur Mattias gör sina tappra försök att förvandlas till en murvel. Efter en hård och lång kamp till deadline, den tuffaste hittills. Som en murvel gör efter en hård skall också Mattias göra. Han ska ta sig ett par järn med några jämlikar, det låter bra det. Sörjas och glädjas. Så från mig får ni ingenting mer idag.

I vanliga fall brukar bloggare lägga upp Youtube-filmer när deras energi att skriva tagit slut. Så gör vi inte på Svarte-Petter utan här blir det en rullande rapportering om vad som händer under min kamp mot deadline. Varsågoda:

06.00: Mattias stiger upp, äter frukost och brygger kaffe
07.15: Mattias tar dagens första cigg och kommer på en tes att driva i sin krönika
07.20-08.00: Mattias skriver sin krönika under bifallande skratt från sig själv.
08.00: Krönikan klar och Mattias låter Frida fota en bylinebild till krönikan
08.10: Mattias åker hiss ner tillsammans med Frida. Frida går till jobb, Mattias tar en cigg och dricker kaffe.
08.20-08.50: Mattias layoutar sin krönika.
08.50-09:10: Mattias tar rast, bajsar, noterar att han druckit fyra koppar kaffe på två timmar samt att det känns konstigt i huvudet.
09.10: Mattias tar dagens tredje cigarett.
09.45: Mattias mår dåligt och tvingar i sig en cigg till
10.00: Sammanbrottet närmar sig för Mattias. Han går numera runt i lägenheten och svär okontrollerat för sig själv
10.15: Mattias gör en kort telefonintervju med en man på NA.
10.30: Mattias funderar allvarligt på att tömma sparkontot och köpa en pistol under ackompanjemang från ännu en harang svordomar.
11.15: Ger upp

15.55: Mattias sitter hemma och pustar ut. Han repade sig efter många om och men. Arbetet är inlämnat, nu är det bara på nästa. Mitt hjärta är på väg att braka i sönder.

"Är det värt det?", var tanken som klingade genom huvudet när klockan ringde vid 06.00. Eller minns inte att klockan ringe, kinns bara att jag var vaken och klockan var 06.02.  Är det värt det? förtsätter jag och undra så smått. Jag vet inte, antagligen inte. Nu har det kommit sig så att den längsta artikeln kan räknas som helt klar. "Fucktaartikeln" är snudd på färdiskriven, men måste ringa två samtal och layouta skiten. Sen har jag en krönika som ger mig magsår, den ska både skrivas och layouta. Till råga på allt upptäckte jag i morses att jag måste skriva en 6-7000 tecken lång arbetsrapport med! Det känns onekligen som att det här barkar åt helvete. Om jag hinner kommer det räknas som ett mirakel. Sorry för texten, men jag är desperat, jagad och mår piss.

Jag känner att jag borde tillföra någonting här. Det är bara det att det är lite svårt att sortera ut något relevant att erbjuda. Dagen till ära är dagen innan deadline för ett arbete jag snudd är halvfärdig på. Givetvis förbannar jag min oförmåga att arbeta på ett strukturerat och rationellt sätt för att undvika situationer som de här. Men jag har alltid i alla tider varit en sista minuten-lirare. Gång på gång har jag satt mig i just den här sitsen och på något mirakulöst sätt klarat mig ur knipan. Men varje gång känns det som att nu, nu jävlar kommer det skita sig. Hur det går vet jag inte förrens klockan 15.00 imorgon, tippar på att det inte blir många timmars sömn inatt. För är jag inte snudd på klar innan jag går och lägger mig kommer jag inte kunna sova på grund av ångest. Kort förklarat har jag dragit in mig själv i en ond cirkel och jag har bara mig själv att skylla, amen. Så nu har jag inget mer att säga om det. Ni andra, vanliga, dödliga människor, får sova så gott. Jag har min kaffebryggare.

En ny dag har så påbörjats i Stockholms stad. Vaknar vid sex-tiden av att jag fryser och saknar min flickväns kropp att krama om ohc bli varm både i fysisk mening och inombords. Somnar om, klockorna i mitt hus börjar ringa både här och där. Suckar djupt, tar några vinglande steg ner för stegen och med nyvakna steg slår jag skiten ur väckarklockan i vanlig ordning. Knäpper på datorn, tar på mig morgonrocken och dukar fram frukost. Får ett SMS av min flickvän som får mig att både le och gråta en skvätt. Äter frukosten samtidigt som jag läser in vad som hänt under natten på webben. Plockar undan frukost, laddar kaffebryggaren, klär på mig kläder och går ut och tar morgonens första cigg. Kommer upp till lägenheten, tar med mig DN in, häller upp en kaffekopp och läser DN:s huvuddel noggrant. Häller på en ny kopp kaffe, skummar snabbt igenom Ekonomidelen och läser lite förstrött sporten. Öppnar kulturen, läser lite här och där. Funderar över "den nya mannen", ett ämne Nöjesguiden skrev betydligt mer underhållande om för ett år sedan. Vad DN:s skribent ville förmedla fattade jag aldrig och lämnade den artikeln. Läser om den skäggige fransmannen Tellier om hans något uttjatade koncept om att knulla, göra musik och fransmän. Utan ens ha lyssnar på hans skiva blir jag bara mer osugen att göra det efter den intervjun. Sen läser jag Rocky, skrattar lite och sveper mitt kaffe. Där och då känner jag att "Nu kan dagen börja".

Så ser en helt normal vardagsmorgon ut för mig här i Stockholm. Nu behöver jag aldrig mer skriva det utan när jag menar "morgonrutinen" så är ni nu väl införstådda i hur det går till. Bra, bra. Nu ska jag skriva lite artiklar och krönikor, jes, jes. Idag blir det kanske fik med Joss, träffa Frida (skoj, skoj, skoj) och korpfotboll på aftonen. Inatt kommer jag sitta upp och layouta artiklar känner jag. Men så länge, tills jag har något med vett att skriva, bidar jag min tid i Word. Ha en trevlig dag.

Nu kan jag meddela med splittrade känslor att halva bloggen har återvänt till Stockholm. Medan den andra hälften sitter och krumelurar ekonomiartiklar mitt i det mörka Småland sitter den andra i Stockholm och blickar ut över vidderna från femtonde våningen. Tillbringade fem timmar på ett jävla tåg utan en enda rökpaus. Bara det är dålig service tycker jag, i vanliga fall brukar det erbjudas rökstopp i åtminsonne Örebro, ibland i Västerås också. Till råga på allt fick min laptop för sig att halvera batteritiden så i en och en halv timma hade jag underhållning. Resten av tiden fick jag sitta och stirra ut på det svenska landskapet som svischade förbi utanför fönstret. Väl hemma blev ensamheten så slående att jag mådde illa i några timmar. Orkade inte ens laga mat utan gick till Doncen och åt för mig själv. Ju fler kalorier som samlades i mina tarmar, ju mer ångest fick jag. Utan flickvän i tio dagar är aldrig ett bra tecken. Sen att min vän Simon är borta under resten av tiden och Jossan flyttar tillbaka till Småland snart gör inte saken bättre. Frida är hos sin pojkvän men det kommer väl bli med henne, datorn och tv:n jag får bida min tid med kommande veckor.

Jag hoppas ni alla har läst Simons första stapplande steg på sin journalistkarriär. Att redan första dagen fronta SMP:s hemsida är inte dåligt. Får erkänna att innerst inne är jag rätt stolt över min vän och samtidigt jävligt avundsjuk. Blir bara så förbannad när jag tänker på att vi inte fick någon praktik. Men jag ska med glädje följa min gode väns framfart genom Smålandsbygden. När han kommer tillbaka till Stockholm hoppas jag han gör det i för stor kavaj, urtvättade jeans med ringar på bakfickorna efter snusdosan, illasittande skjorta, manchesterbyxor och fotriktiga skor. Plus att han kommer röka något obskyrt cigarettmärke och klaga på magsår efter en diet beståendes av snabbmat, whisky och tolv koppar kaffe om dagen.

Kvällens begivenheter är väl inte så många. Men vi har det roliga rollbytarspelet på SVT om en dryg halvtimme då Kobra-gänget bytt plats med lirarna i Fotbollskväll. Jag själv är oerhört splittrad över vilket av programmen jag ska välja. Kobra (gjort av Fotbollsmännen) handlar om supportrar och kultur medan Fotbollskväll (gjort av kulturormarna) handlar om huruvida man kan vara både fan och journalist. Jag tror jag väljer att se Kobra men kommer antagligen se Fotbollskväll via internet vid ett senare tillfälle. När så detta är över tänkte jag lägga mig till rätta och se en och en halvtimme med Pablo Francisco på femman och sen runda av med Seinfeld. Kort och gott blir det tv-soffan för min del ikväll. Funderar på att skriva ett litet inlägg om hur det är att städa upp efter en fest tillsammans med en trollkarl, låter det intressant att höra?

Goddagens läsare, beundrare och haters. Idag skiner solen i Frillesås. Just nu är jag glad över att min deadline för mitt skrivarbete har flyttats fram tills på onsdag. All den ångest som ridigt mig nätterna igenom har fått sig en spark i magen. Jag andas ut lite och släpper planerna på att skriva mer för idag. Jag avvaktar med det tills tågresan hem imorgon. Istället ska jag umgås lite med min flickvän som för tillfället är på jobbet. Ser att TV4 Sport visar Bajen-IFK Götlaborg idag, kanske slänga ett öga på den matchen. Hade mer än gärna stått på Söderstadion och gastat "Hat, hata, hata Göteborg" och liknande ramsor. Får göra det framför tv:n istället.

Igår arrangerades det en liten grillfest här i huset för Olivias vänner och bekanta. Trevligt att sitta ute i solnedgången, äta god mat, dricka kall öl och röka tre cigaretter för mycket. Fick lära de stackars vilseledda Västkustarna i att förstå lite om Stockholm. Till exempel att förklara för de att Spy Bar inte är stället man ska gå till för att hitta gamla dokusåpa-lirare. Tyvärr kände jag att min cynism för omvärlden gjorde det rätt svårt för mig att föra samtal med normalt funtade människor igår. Så jag satte mig på en kulle, tog mobilen och ringde upp min brother-in-crime, Simon och väckte stackarn ur sin sömn för att få snacka skit i allmänhet. Vi pratade i en kvart, sen gick jag runt och städade i två timmar kändes det som mitt i natten, lite småfull ackompanjerat av huvudvärk. Inte optimalt men sådant som måste göras.

Fick ett Facebook-meddelande från Sanna igår om att vi borde flytta till Berlin i sommar. När jag läste det kändes det som herren tog fram stora släggan och drämde den i huvvet på mig. Jag satt säkert i en kvart och förbannade mitt liv. Istället för att hänga i Berlin eller Stockholm i sommar blir jag fast i Värnamo, jävla, jävla Värnamo. Gud vad jag inte vill det. Jag hatar pengar, pengar är fanimig det värsta mänskligheten uppfunnit. Om jag inte dränerat min ekonomi så totalt det senaste året hade jag kanske inte behövt dra till Värnamo i sommar. Men nu sitter jag i skiten och ska väl försöka göra det bästa av situationen. Ack vad bitter jag är.

Lite senare idag ska jag nog bjuda på lite favoritklipp från tv-serier jag uppskattar. Om jag orkar och om Bajen vinner, förstås. Fortsätt nu att njuta av den underbara, lediga vårdag det faktiskt är, det ska jag göra i alla fall.

Som ni vet är den här bloggen Stockholmsbaserad. Men som av en slump befinner sig varken jag eller Simon i våran nuvarande hemstad. Nej, här sitter jag på en solivästkust, tre stenkast från havet och lyssnar på gräsklippare och fågelsång. Simon sitter på ett tåg ner mot Småland, vårat hatälskade Småland. Den lille sluge rackaren ska iväg på praktik. Inte vilken praktik som helst utan på den formidabla dagstidningen Smålandsposten (Smp). Där ska Simon utveckla sina journalistiska kunskaper samtdigt som han får se och lära hur det går till på en tidningsredaktion. Mitt enda bekymmer är väl att de som jobbar på Smp inte kommer hitta Simon. Han är en liten lurig jävel som ibland, helt utan förvarning, går och ställer sig under ett skrivbord. Sen står han där och väntar tills någon hittar honom. Som praktikant är han nog inte så eftersökt. Mitt tips är att de börjar leta efter honom när kaffet är slut och det måste börja bryggas nytt. Då kommer hela redaktionen krypa runt på alla fyra och leta efter Simon som står gömd bakom en blomkruka.

På tal om tidningar måste jag få tillåtas fundera lite. Hemma i Stockholm har vi en hög kvalité på våra morgontidningar, både DN och SvD är bra grejer. Om jag hade tid och råd skulle jag ha båda hemma. Men nu när jag är här utanför Göteborg och familjen jag bor hos prenumererar på Göteborgs-Posten. I vanliga fall ägnar jag 1-1,5 timme åt att läsa igenom DN. Men så slår jag upp GP och tänker sätta i mig nyheterna. Det tar mig en kvart att göra slut på den tidningen, notera, en kvart. Jag förstår inte varför det är såhär? Kommer det sig av att GP är en genuint tråkig tidning eller är jag för bortskämd med min DN. Fast jag kan väl förstå att jag inte har så stort intresse av att veta saker om lokala Göteborgspåhitt. Det är ju lite mer lokaltidning än DN, det är det ju. Kanske därför, jag vet inte. Jag borde ringa allas våran medieforskare, Kent Asp, och fråga om råd i den här frågan.

Ikväll ska det bli grillfest här i huset. Många av flickvännens kompisar är vegetarianer/veganer så något kött blir det inte. Vad kan man grilla för gott vegetariskt? Jossan, det här vet du, vet jag. Först ska vi bara åka en tur till Kungsbacka, köpa mat, alkohol och kanske en parfym till mig. Parfym, så spännande, jag får Café-vibbar i hela mig, iiiiiiiiih.

Vilken dag, vilket väder och allt det där. Jag har förpassat mitt kontor ut på altanen där solen just nu strålar som mest. Just i detta nu är det rätt svårt att tycka illa om livet. Här ute kan jag skriva, röka en cigg och dricka en kopp kaffe. Det är såhär livet som journalist alltid borde vara. För mig är sinnebilden av murveln en kaffeberoende man med illasittande kavajer och en cigg som ständigt hänger i mungipan. Hemma i Sthlm är det lite svårt att leva upp till den bilden då rökning inomhus är strikt förbjudet. Så jag lever ut mina drömmar nu.


Murvel, never goes out of style. Foto. Olivia.

Nu är skrivandet i full gång. Det blir inte bra, det tror jag verkligen inte. Men text blir det, text i mängder. Ska bara skita ur mig 1500 tecken till så är "fucktaartikeln" i hamn. Efter det ska en krönika produceras och artiklarna ska layoutas. Skoj skoj.

Idag har min kompanjon skrivit tenta. Jag hoppas det gick bra för dig kompis, du är ju en VG-lirare, tur att någon utav oss två håller fanan högt. Åter till arbetet. Hejdå