Svarte-Petter

Ja, det där firmafesterna asså. Helt fantastiska i vissa synvinklar, totalt livsfarliga i andra men när man vaknar morgonen efter och ska till skolan är det lätt att förbanna sig ordentligt. Liksom var det nödvändigt att ta den där taxin till Stureplan? Njaa, svarar vi på den frågan och låter ångesten ta mig senare, det kommer, jag lovar. Måste klara av lite skoarbete först. Ett glädjeämne var att jag fick Hammarby Fotbolls styrelseordförandes visitkort, lite roligt det, han tror på Freddy i år. Sen undrar jag givetvis om Simon fick ligga med Blondinbella eller inte? Svar kommer senare.

Varför ska man vara tvungen att sitta och lipa under en köksfläkt en onsdagnatt när man egentligen borde sova. Måste det alltid vara så här svårt? Är väl lika jobbigt som vanligt att se sina egna största brister i vitögat under en veckas tid, antar jag?

Idag är det onsdag, det behövdes en morgontidning för att få det befräftat. Dagarna har ingen början, inget slut, de blandas ihop i ett misch-masch av hemtentor, restuppgifter, läsande, rökning, tv-serier, RSS-läsare och bristfällig matlagning. Min kropp gillar att stänga av nödvändiga funktioner när det är mycket på kontoret. Att få fatt på dessa igen brukar ta sin lilla tid samtidigt som jag slungas mellan hopp och djupaste självförakt. Hela veckan har varit likadan, en kakafoni av all möjlig skit och vissa bra ögonblick lika så.

Snart vankas det radiointervju om två timmar, hatar fortfarande radio lika mycket som innan. Vi blir aldrig vänner, du och jag Marantzen. Det kommer gå dåligt, det vet vi. Har läst en hel bok om intervjuteknik och hört Figge prata om samma ämne i tre timmar. Är ju fullärd i teorin hur jag ska gå till väga, men så fort det ska praktiseras skiter det sig och det blir pannkaka av alltsammans.

Saab kommer väl antagligen få åt fanders nu. För mig som är uppväxt i en Volvo-familj rör det mig inte speciellt mycket i ryggen. Eller, jag lider självklart med alla som mister sina jobb, det är inte speciellt roligt kan jag tro. Men som vi tidigare konstaterat är inte Sverige ett land där bilproduktion gör sig speciellt bra. Och att staten skulle rädda Saab, det hade varit störst möjliga slöseri med skattepengar. Varför slänga skattepengar på en bil som tydligen ingen vill ha?

...slutar det med att jag hittar nedanstående och tänker att "äntligen kanske det går att titta på svensk tv igen". Dock med det lilla förbehållet att det verkade vara lite väl inspirerat av den engelska versionen. Efter alla löpsedlar gänget bakom den här serien producerat kan det bli i alla fall lite roligt.



Nu ska jag själv försöka få tummen ur röven, men den verkar lagom fastgjuten.

Idag har jag haft det "ledigt" kan man säga. Från början var det tänkt att jag skulle spela in ett personporträtt med radio. Bara jag hör orden "att spela in radio" kommer kräkreflexerna och yrsel i huvudet. Finns ingenting jag hatar mer än att spela in radio, därför har jag med gott samvete gått och skjutit på det här i några veckor. Tills idag då jag bestämde mig för att "nu fan gör jag det här". Efter några timmars psykiska förberedelser tänkte jag ge mig av men innan jag sprang ut gjorde jag en rutinkoll så min kära Marantz (bandspelare) fungerade. Och tro fan att idiotfanskapet är totaldöd, den vägrar starta, har provat i över två timmar för att få igång bandspelarjäveln. Ingenting händer och alla timmar av psykisk förberedelse och ångestattack helt åt helvete i onödan. Jag gav helt enkelt bara upp, så nu sitter jag håglös och tänker göra absolut ingenting. Möjligen ta fram hammaren och låt Marantzen få sig lite metallsmak. Fan.

Jag orkade inte sitta själv en kväll till så jag tåg den nätta tunnelbanefärden bort till Odenplan och mötte upp min kollega i livet, Simon. Tillsammans gick vi ut på en resa längs med minnenas gata tack vare Idas gamla bilddagbok. Vi gick igenom diverse festbilder från hösten 2005 fram till våren 2007. Om vi säger som så har det hänt mycket sedan dess. Vi har bland annat betydligt mindre hår på våra huvuden och vi tillbringar inte varenda fredag på Harrys längre. Är väl så att man ibland saknar den där tiden lite, mest på grund av att man allt som oftast var i väldigt gott sällskap. Vi visste väl alla att det där aldrig skulle kunna hålla på för alltid, min vänskapskrets var inte av den sorten av människor som planerade att stanna kvar i Värnamo hela livet. Nu är vi utspridda lite var stans över världen. Vi är några i Stockholm, några i Skåne, några i Göteborg, någon i Falun, någon i Uppsala, någon på ett flyg hem efter ett halvår i Argentina, några är hemma i Värnamo för att snart lämna landet och några befinner sig någonstans i Sydostasien. Allt som allt kan jag konstatera att alla ångestminnen har börjat försvinna men de flesta roliga har faktiskt etsat sig fast.

Idag, den tolfte februari, är det således ett och ett halvt år sedan jag lämnade singellivet och blev ihop med världen bästa tjej, Olivia. Lite kuriosa är att det på dagen är exakt två och ett halvt år sedan vi träffades för första gången. Våra första möten var på Emmabodafestivalen, både 2006 och sedan 2007 men ihop blev vi på söndagen efter Way Out West 2007. Detta efter att jag på ren impuls åkte till WOW samma dag som festivalen börjat, med viss tur och snälla vänner som lät mig åka i deras bilar och sova i deras studentrum. I efterhand kan jag se tillbaka på det och tänka att det var den bästa impulsresan jag någonsin gjort.

Ett och ett halvt år är en rätt lång tid och då vi bott på varsin sida landet tror jag att jag korsat det svenska landet ett 40-tal gånger de senaste arton månaderna. Nu är det således över med dessa resor då vi inom kort kommer att flytta ihop. Redan till helgen kommer ett flyttlass och om två veckor sker det officiella sammanflyttandet vilket givetvis kommer innebära någon slags fest sista helgen i februari, mer om detta då det närmar sig och planerna blivit mer klara. Firandet för dagen skjuter vi upp tills på lördag som passande nog råkar bli Alla hjärtans dag.

Av en slump hörde jag den här låten från ett öppet fönster några våningar upp i Skrapan och jag tycker att den passar väldigt bra in just idag.

Idag var jag inställd på att det skulle fortsättas med radioredigeringen under eftermiddagen. Men under förmiddagens DN-plöjning fick jag ett sms från Oscar, partner in crime, som förklarade att han var bakis och seg samt undrade om vi kunde ta kompledigt idag. Inte mig emot tänkte jag och nu sitter jag här med en hel dag utan några planer alls. Simon är och jobbar så han kan vi räkna ut ur leken, vad ska jag göra? Göra iordning lite i lägenheten vore väl inte så dumt då lägenheten kommer få en rejäl påfyllning av saker till helgen, men mer vill jag ha. Kanske gå en sväng på stan och handla saker som behövs, boka en klipptid kanske, försöka ordna restaurangbord på lördag och avboka en tandläkartid i Rydaholm nästa vecka. Fast inget låter ju speciellt roligt men ack så nödvändigt att göra, plus att jag har en hemtenta att slå i sak med och en blogg att underhålla. All work and no play!

Klockan tickar på, den har redan börjat närma sig två och det är lite jobbigt. Borde ju rimligtvis känna mig en aningens trött nu tycker jag allt. Så äro icke fallet utan John Blund vägrar infinna sig för tillfället. Att släcka lampan och försöka välkomna sömnen kanske vore en god idé. Fast det är svårt, för finns det något jag ogillar mer än att inte sova så är det alla tankar som dyker upp i väntan på sömnen. Jag använder tiden med att göra oväsentligheter istället. Uppdaterar mitt RSS-flöde lite, tjyvröker under köksfläkten och bara låter tiden försöka göra sitt med mig. Men men, tids nog somnar la jag med, bara inte nu. Får väl ta en promenad med herr Ågren under tiden.

En glad notering är att ryggsäcks-Martin äntligen lyckades trolla fram ett betyg på webbpublicering för internet vilket betyder att jag kirrade 22,5 poäng under förra terminen. Bra för att smörja CSN och andra myndigheter.

Jag kan väl även bjuda på en fenomenal Feist-remix signerad Boys Noize som jag konstant nynnat på under dagen.

Helgkoman som brukar landa på den här bloggen, ja, till helgen har som vanligt infunit sig. Vi mäktar med korta små inlägg, kanske fem, sex rader som mest. Det är lite skämmigt att nu när man är ledig så gör man allt annat än och blogga. Vi ska jobba på att förbättra oss men som jag ser det gör sig vår blogg fortfarande bäst på måndag-onsdag, då brukar inläggen bli som bäst, om ni någon gång undrar. Varför det faller sig så är inte lätt att förklara. Kanske för att kraftreserven minskar för varje dag som går under veckan och det tar hela lördageftermiddagen plus söndag att fylla på med energin, så kommer vi igång igen på måndagarna. En evig nedförsbacke kan vi nästan kalla det, eller cirkel, jag vet inte riktigt. Ägnar mig åt fotboll istället. Ser mer än gärna att även Liverpool kryssar idag och med David N'Gog på topp har jag svårt att se annat. Så nog om  detta, nu till annat. Ikväll ska vi träffa Karin a.k.a. Draken, ska bli hemskt trevligt! Ha en trevlig lördagkväll, gör inget Svarte-Petter inte skulle göra...

Kvällen blev allt rätt trevlig ändå. Tre pojkar, lite ale, lite ljus lager, ett halvt kilo chips och två torra män över 60 på tv:n. På spåret gick bättre den här gången då vi fått förstärkning av en historiker. Vi hamnade någonstans kring 25 poäng, mycket tack vare min tia på Salt Lake City. Imorgon är det återigen jobb och efter jobb inspelning av radio, hemskt trevligt. På aftonen blir det ännu ett besök från den gamla, fina vänskapskretsen. Karin har tagit sig mod och lämnat Danmark för ett besök, det uppskattas här på S-P. Så det blir nog några öl på det imorgon med.

Har de senaste dagarna av någon outgrundlig anledning kört Smashing Pumpkins "1979" på repeat de få gånger jag haft tid till att lyssna på musik i min ensamhet framför datorn. Så jag bjuckar på videon som jag minns att jag gillade förr i tiden.

Klockan står och väger mellan femman och sexan, ska snart slå över. Vaken har jag varit i en halvtimma ungefär. En tallrik A-fil, två lingongrova med medwurst på, två koppar kaffe och en cigarett. Ingenting som får kroppen att jubla direkt. Huvudet står lite på sned. Trots att jag gick och la mig innan elva fick jag knappa sex timmars sömn, den största summan sömn de senaste nätterna. Börjar tära på krafterna redan det här jobbandet. På det är jag tillräckligt korkad för att säga upp min enda lediga helg på en månad. Vad ska jag med ledigheten till ändå? Lika bra att försöka göra pengar av allting, snart kommer väl lågkonjukturen till mig med. För finanskris, det är det väl mer eller mindre jämt, vända på vaenda krona för att sen göra av med dubbelt så mycket, ett ekonomiskt haveri är vad jag är. Fy fan. Nu ska jag iväg ut i kylan, om en timme är jag framme på jobbet, livet, ja livet, vad ska det vara bra för?

Igår gick jag upp i svinottan, idag gick jag upp i svinottan och imorgon ska jag gå upp i svinottan, likaså på lördag. Det är med dessa tankar jag går och sätter mig på Snottys för att ta några öl. Plus att det jag sett fram emot mest av allt inte blir av, inte nu i alla fall.

...så blir det nog inga inlägg idag, inte från min sida i alla fall. Den största delen av min tankekraft går åt till ett annat håll så att skriva något smart här kommer inte på tal. Nej, livets mörkare sidor har visat sig igen och med dessa ord säger jag hejdå, vi kanske hörs imorgon.

/Sune

Även på ett personligt plan har dagen innefattat vissa stora händelser i mitt liv. Min röst har hörts på P4 Radio Stockholm under dagen. Om ni är besatta får ni leta upp det själva, min enda ledtråd är att inslaget jag deltog i var med någongång idag kring 15.26-15.27-tiden. Noterade även att mannen som ställde frågorna använde sig av en Marantz, det vill säga en exakt likadan makaper vi arbetar med för tillfället i skolan. Sa givetvis ingen om detta utan svarade på mannens frågor och gick sen därifrån. Det andra som hänt är att min tv-dosa är vid liv igen. Efter att växlat batterier från en fungerande dosa till den ej fungerade hände ingenting. Efter ett inköp av nya batteri och byte funkade helt plötsligt dosan igen vilket betyder att jag numera slipper titta på kanal ett hela tiden (vilket i och för sig är rätt bra då ettan är den kanal jag helst skulle vilja ha det bara fanns en kanal). Så ikväll har jag för första gången på länge haft möjligheten att titta på till exempel Seinfeld, vilket jag också gjorde.

Stängningen av transferfönsret blev mest ett antiklimax enligt mitt tycke. Den största händelsen som är klar är väl den att Robbie Keane återvänder till Tottenham efter sex månader i Liverpool. Robbie kom väl aldrig riktigt till skott på Anfield och åker hem till Tottenham för att slicka såren. Dagens största härva har varit den angående Andrej Arshavins vara eller icke vara i Arsenal. Först sägs det att det inte blir någon affär, sen ska det helt plötsligt bli en affär för att åter igen svänga över åt att det inte blir något av det hela för att helt plötsligt säger Wenger att, visst ska Arshavin spela i Arsenal. Efter att klockan slog sex har det sagts både det ena och det andra men enligt de senaste ryktena ska det tydligen bli en flytt för den Lille Tsaren till slut. Jag antar att den här historien är långt ifrån över och vi får invänta mer säkra källor innan vi ropar hej. Men jag kan referera till en klasskompis med starka Arsenal-sympatier som sa följande om Arshavin: "Ja, en spelskicklig, lite kortväxt mittfältare är väl precis en sådan spelare Arsenal behöver just nu". Avsaknaden av någon riktig skrällövergång i likhet med Robinhos flytt till Man City förra gången det begav sig inträffade inte utan det närmaste en sådan var att det florerade vissa korta rykten om att Liverpool var ute efter Valencias David Villa. Nu var det nog mest ett väldigt löst rykte och roligare än så blev det fanimig inte.

Om vi ska summera kvällens bloggpris så får vi väl säga att det svenska folket inte alltid är lätt att tippa. Några få rätt fick jag och tyvärr alldeles för många fördomar uppfyllda. Kom även att fundera över huruvida själva röstningsförfarandet är lite galet. Nu vet jag inte om det är så, men jag misstänker att om man ville rösta var man tvungen att lägga en röst i varje kategori vilket isådanafall leder till total anarki. För hur många av Sveriges samlade bloggläsare har koll på alla de kategorier som skulle prisas. Jag har väldigt svårt att tänka mig att tjejer som mest ägnar sig åt att läsa modebloggar även sitter och läser, säg till exempel Carl Bildts blogg. Eftersom jag själv inte röstat vet jag inte om det gick till såhär, men om så vore fallet har Stora Bloggpriset skjutit sig själva i foten. Då finner jag det bättre om nischade bloggpriser i likhet med det som Veckorevyn brassade iväg i höstas då deras bloggpris endast var inriktat på modebloggar.

Ja, äntligen har det blivit lugnt i lägenheten igen. Efter att ha haft sovande gäster här i tre dagar i följd känns det skönt att äntligen vara ensammen för en stund. Visserligen är det min sista ensamma söndagkväll på länge då min flickvän flyttar in här på fredag, vilket förstås är underbart då jag mer än gärna tillbringar mina söndagkvällar med henne. Innan under eftermiddagen/tidig kväll var jag hemma hos en klasskompis och tittade på Liverpool-Chelsea, en match som Englands "främste" domare avgjorde på egen hand med ett rött kort. Tyvärr slutade inte matchen oavgjort som med United-ögon hade varit att föredra. Nog vann vi igår och det känns bra. Inte ett enda insläppt mål sen debacklet mot Arsenal i november. Tätt försvar med Nemanja i spetsen verkar vara framgångsformeln för guld i år.

Ett annat av mina hjärtelag går mindre bra för tillfället. Eller det är bergochdalbana i Modo, vintster som blandas med 6-1-förluster. Nej, Foppas comeback efter LG Hockey Games blir mer än välkommet. Fast Modo passade även på att värva en bindgalen finne som Foppas "beskyddare", gillar NHL-upplägget mindre bra om jag får säga det själv. Men jag hoppas på många vinster de kommande matcherna och att vi kan ta oss över slutspelssträcket, men framförallt, hålla oss borta från kvalspel, det får verkligen inte hända.

Helgen i övrigt har varit jobb, På spåret, öl, jobb, öl, Marie Laveau, Doncen och ja, det mesta. Hade faktiskt riktigt roligt ute igår.

Inatt spelas tydligen Super Bowl-finalen och tack vare min ej fungerande tv-dåsa blir det ingen amerikansk fotboll för min del som jag hade planerat. Fan också, fan fan fan.

/Sune

Som jag tidigare nämnt har den har dagen inte varit av den bättre sorten. Och när jag väl skulle få börja jobba blev en stackars dam överkörd av ett X2000-tåg vid Älvsjö vilket ledde till att mitt pendeltåg samt alla andra tåg blev inställda under en timmes tidsrymd. Så lagom försenade till jobbet kom vi och väl på jobbet var det strul med datorer, bla bla bla. Nu känns det bara skönt att dagen är över och att jag får krypa ner under det enorma täcket, enda smolket i bägaren är att det saknas en fin flickvän under samma täcke, buhu.

Imorgon tar vi nya tag, möjligen att vi presenterar en liten expansion av den här uthängningen av våra arma liv.

Den här dagen har hittills utvecklat sig till end ag då min tumme har varit alldeles fastkörd i min röv. Vad jag än tänker hamnar jag som cementerad framför datorn med det där tidsförödande slösurfande på skit jag inte har någon nytta av. Egentligen borde jag syssla med att ragga folk till en lite längre radiointervju men bekväm och dum i huvvet som jag är har det inte blivit något utav det utan istället tänker jag "eh, det kan jag göra imorgon". Så nu har jag lämnat över mitt hopp till morgondagen istället. Inte så smart gjort.

Jag och Olivia var som sagt på IKEA i fredags och där köpte vi bland annat ett 2,40 meter brett täcke. Så nu är det slut på att ligga i sängen och slåss om täcket, enda nackdelen är väl att det var lite för skönt vilket leder till att stiga upp ur sängen blir något som liknar tortyr.

Om nu fallet vore så att journalistskrået inte bjuder på några jobb i framtiden fick jag en ny karriärsmöjlighet presenterad för mig i lördags. Vi stod längst fram i kön till Debaser Slussen och väntade på att få komma in. Då kommer det fram en tjej och frågar mig "Får man ta med sig sin dricka ut när man röker?". Lite häpen över frågan svarade jag samtidigt som jag pekade på den riktiga ordningsvakten "Fråga han istället". Men tydligen har jag ett bra vaktutseende i alla fall. Så det tåls att funderas på.