Svarte-Petter

När varken ekonomin eller lusten till att gå ut en fredagkväll och bränna pengar på lust, dekadens och dricka finns. Då är jag extra tacksam när väckarklockan ringer klockan 10.00 på lördagen. Istället för symptom som uttorkad mun, huvudvärk och illamående möts jag bara av en liten lätt suckan över att gå upp. Väl uppe med morgonrocken på och med en hyfsat stadig frukost samt en kopp kaffe med en cigg till i blodomloppet känns livet förvånansvärt underbart. Plockar in Dagens Nyheter och sätter mig till rätta. Ägnar god tid åt att läsa huvuddelens flesta nyheter. Idag har jag ingen press eller tid att passa, det enda som stör mig lite är att kaffet kallnar i koppen. Noterar att det ägnas mycket tid åt att skriva Gordon Browns dödsruna, Littorin (DN:s Londonkorre) pratar som vanligt med en "folklig" representant (säkert hans granne, som han brukar). Väl över till ekonomidelen där de ägnar ungefär hela delen åt att diskutera krisen som igår förbyttes till ett enormt glädjeskutt. Orkar inte med alla finanstermer och således struntar i den delen. Sporten är lite intressant, långt reportage om bröderna Jönssons morsa (rätt bra) och en sida om svensk handbolls bekymmer och de fördelar att alla bra svenska spelare drar till proffsligor på kontinenten. Kulturen är i vanlig ordning en fest för bokmalar, vilket inte innefattar mig själv. Läser om biografin som behandlar Ulrike Meinhof, blir lite sugen på att läsa, kommer inte göra det men ändå. DN Motor har aldrig intresserat mig så den blir det pappersinsamlingen på. Dricker upp den sista av morgonens tre kaffekoppar och åker ner för en cigarett. Ger mig ut på byn för lite ärenden. Skrapans ettårsjubileum verkar dra tills ig folk, har aldrig skådat så mycket folk i gallerian som idag. Småspringer ut ur byggnaden, plöjer genom trängseln på Götgatan, kryssar mellan barnvagnar och pensionärer. Ett snabbt stopp på Sleven för mera cigg och vidare ner till bolaget. Viktigt att gå på bolaget innan halv två, då är det överfullt med folk därinne, nu var det inte speciellt många. Sen tillbaka hem och fundera vidare över dagens sysslor.

Ikväll står det hipsterfest på schemat. Komma in kan bli knivigt så någon reservplan kanske bör utarbetas. Jaja. Det löser sig alltid. Återkommer senare med mer analys av samtiden!

Okej, nu har Coldplay-hysterin äntligen lagt sig igen och folk kan bli som vanliga igen. För min del har Coldplays Sverigebesök lett till att i onsdagsnatt sov det tre, för mig okända, människor i min lägenhet och att jag har fått träffat min minsta lillebror lite under dagarna som gått. Ur recensionerna jag sett gav Markus Larsson Coldplay en trea medan Citys Annah Björk saftar på med en femma. Vem vi litar mest på är givetvis Bladets Larsson som har störst trovärdighet. Jag är inte speciellt bitter över att jag inte var på någon av spelningarna. För nästa fredag ska jag till Liseberg och se Göteborgs största son inleda sin höstturné. Tre år utan varandra blev för mycket så nu är det dags att plocka fram sjömanskostymen och matroshatten längst in i garderoben under alla glasögonbågar, smala slipsar och trasiga converse-skor. Jag får be att få återkomma lite senare idag då skolplikten kallar (har inte varit där på en vecka nu). Men god morgon och snart är det helg, amen!

Ja, precis som en sådan unge känner jag mig nu. Det bara spritter i hela kroppen av ren och skär förväntan. Varför detta undrar ni? Två nyläckta avsnitt av Californication säger jag. Let the fun begin

Svarte-Petter överlevde simturen också. Simon simmade vidare till Carmen medan jag tog några snabba simtag till tv-soffan. Bevittnade lite CL-fotboll och till min besvikelse lyckades vi inte spräcka Villareals nolla denna gången heller. Satte hjärtat i halsen ett par gånger, värst när Villareal duttade bollen i stolpen. Härligt dock att se våran gamle hjälte Eguren spela. För ett år sedan stod vi på Råsunda och skanderade "det finns bara en Sebastian Eguren". Nu spelar han mot europas bästa lag istället, livet har oväntade vägar ibland. Till min glädje var det inte långt borta att Arsenal fick spö mot något nogräknat ukrainskt lag, det slutade tyvärr 1-1.

I övrigt inte mycket på kontoret. Sitter och försummar skolarbetet typ. På Jimmys rum sitter tre okänningar (vänner till Jimmy) som ska sova här inatt. Ska nog gå och lägga mig nu tror jag allt. Imorgon tar vi nya frisk tag. Ska fixa skolarbete, laga mat till mina bröder och försöka hustla lite biljetter till Vice-festen på lördag. Så vi slutar i vanlig ordning med en liten cigarett och sedan sängen.

Godnatt

Huh, får lite grav ångest över inlägget Simon skrev om mig igår. Men en miljard pengar är så hemskt mycket pengar. Tur att det hela rör sig på ett väldigt teoretiskt plan i alla fall. Mest illamående blev jag över mammas hund, det hade varit väldigt svårt att utföra såhär i efterhand. Men Simon skulle i alla fall ha sex med en man för en miljard, bara så ni vet det. Nu lämnar vi denna spekulation och lägger till handlingarna långt inne i arkivet.

Min tystnad under helgen beror mestadels på att jag varit upptagen med annat. Eller i torsdags fick jag ett hemskt sug efter att få träffa min flickvän. Sagt och gjort, efter tentan köpte jag en sista minuten biljett till Gbg och på lördagmorgonen tåg jag femtimmars-tåget till Västkusten. Roligast var att min flickvän inte hade en aning om att jag skulle komma. Så hon fick sig allt en glad överraskning när hon kom hem från jobbet och fann mig på sitt rum. Bara det ansiktsuttycket var värt hela resan. Stannade kvar i några dagar och hann med en inflyttningsfest, nya Dexter-avsnittet, lite gamla Six Feet Under-favoriter och en bilresa till Halmstad.

Hemma igen med en massa saker att ta igen i skolan, vilket jag ska ta tag i nu. Om ni vill ha lite mer antirepublikanläsning så läs Göran Rosenbergs ledare i DN idag. Gud vad bra jag mår av att läsa sådana här texter. Hoppas bara att amerikanerna fattar också.

Annars är jag fattig och redan inne på sparkontot och ränner rundor. Idag står simning, Champions League och möta lillebror på schemat.

Svarte-Petter gav sig ut för att fira att veckan är slut. För Simons del innebär helg att han kör truck ute i Jordbro och dricker på lördagskvällen till klockan tio då han somnar. För min del vet jag inte var det kommer sluta. Ikväll tog vi en runda hem så att säga, det var Snottys förstås. Vår älskade lilla bar nere på Skånegatan. Allt var som vanligt, bara en ny bartender jag inte kände igen. Annars var det trångt, rätt högljutt och god öl till hyfsat humana priser. Under tiden vi stod med våra näsor tryckta mot väggen räknade vi igenom antalet barer och krogar vi besökt i Stockholm. Simon tog hem priset med 30-26 och mer var det inte med det. Sen gick vi upp en sväng till mig och tittade på Studio Virtanen. Och vem får vi itne se i rutan drickandes på en öl, jo, lille Simon. Som tur var ligger han lite i lä när det kommer till att vara med i tv. Mitt första besök i rikstelevisionen var när ZTV gick runt på campingen en lördageftemiddag 2003 och intervjuade min vän och jag satt bredvid och sa något mindre lämpligt. Fast värst är dock när Smålandsnytt dök upp på Emmaboda 2006 och frågade mig, en vän och en vän till min vän vad vi tyckte om att Magic Numbers inte kunde spela på grund av inställda flyg som var inställda aefter terroristhot mot Englands flygplatser. Dialogen blev som följande:

Vän till vän (kvinna): Fniss fniss, jag vet inte vilka Magic Numbers är!
Jag: Jo, men det är ju dom där tjocka britterna.
Vän till mig (man): Ja, dom är asdåliga.

Detta är ingenting jag minns och under klippet hade jag på mig ett par stora, gula solglasögon också. Det är fan en fem-etta alltså.

Penna check
Suddgummi check
Stift check
Körkort check
Vatten check
Snus CHECK
Ångest check

Som ni kanske inte vet men för nikotinberoende människor som jag är det viktigast på en tenta att ha med snuset. En gång har jag skrivit utan snus och det var den gången jag misslyckades. Ett misstag jag således inte tänker göra om. För visst är det fint att sitta i ett ständigt nikotinrus och skita ur sig alla kunskaper. Simon vet vad jag menar, men det är dock under tentor och endast då som jag snusar (och vid viss alkoholberusning kan det hända). Nu bär det av söderut, hejdå!

Hmm, jag noterar i mitt block att den unge Simon varit ute och förlustat sig på Spy Bar igen. Det enda stället i stan där man blir utslängd fler gånger än vad man kommer in. Själv har jag suttit hemma och tittat i en bok samtidigt som tv:n växlat mellan amerikansk fotboll och Filip & Fredriks nya gameshow. Som tur var vann F & F och tur säger jag på grund av att han de tävlade mot gav mig sura uppstötningar av självgodhet. Men jag är inte bitter för att jag inte var på Spyan utan har skrattat åt det här videoklippet hela kvällen. Som den store Johan Lindqvist säger, högmod går före fall (ljudet fungerar inte på filmen).

Nu äro det sovodags inför morgondagens stora prövningar. Godnatt.

Vissa gånger känner jag mig väldigt osund och jävlig. Ofta inträffar det på bakgården bakom Skrapan där jag ofta hänger. givetvis för att ta mig en cigarett, annars är det inte så jävla kul där bakom. Ibland händer det att jag delar hiss med andra boende i huset iklädda träningskläder. Dessa träningsbeklädda människor brukar gå till gymmet som ligger tjugo meter bort. Så medan jag står och röker travar de bort för att svettas in på Friskis & Svettis en stund. Jag röker klart, åker upp och bryr mig inte nämnvärt om det jag sett. När jag en timme senare återigen åker ner för att röka möter jag på de där träningsklädda människorna igen, fast numera betydligt svettigare och med ett nöjd flin på ansiktet. Kvar står jag där med min rykande pinne och den stora ångesten som bankar med släggan rakt i huvvet. Snart är det fan dags att börja röka under köksfläkten på heltid...

Ja, fan och hans moster säger att det är dags nu. Tenta imorgon och då blir humöret dagen innan lite lätt manodepressivt. Som tur var är ingen annan i närheten för mina små utbrott. Jag sysslar med att slänga 400-sidiga böcker om webdesign runt om i lägenheten, vandra runt i morgonrock på mina få kvadrat och klia mig på tredagarsstubben och sen hamnar jag framför datorn. Gör saker som jag vet att jag mår dåligt av bara för att liksom. Tänker mycket på min flickvän som är långt borta och det faktum att det är två veckor kvar tills vi träffar varandra igen, det gör mig jävligt nedstämd. Vad jag önskar? Att vi ställer fram klockan cirka ett dygn till att börja med. En annan avart i mitt beteende under tentadeppen är att jag börjar planera konstiga saker, fast rätt trevliga saker om jag lyckas. Som vanligt slutar det med att jag gör allt för att slippa plugga på tentan. Gissningsvis står jag snart med en dammsugare eller golvmopp i handen, möjligen en toaborste. Helvetes jävla skoljävel, kuken...

Är bland annat att när min flickvän skickar filer via mejl eller för över pengar till mig står det oftast "puss" eller något liknande i ämnesraden, väldigt trevligt och något man mår bra av.
När min bästa vän Simon gör liknande saker står det andra saker i ämnesraden, allt som oftast "kuk" eller "fuck you".

Redaktionen för Svarte-Petter var under kvällen ute och drack en hederlig måndagsöl. Notera att vi bara tog en också, true story, I tell you. Återigen blev det Lyckliga Måndagar på Knast, lagom nära Simons residens i Vasastan och så va. Ölen var även ett sätt att fira bedriften av ett avklarat Halo 3. Trevligt värre, trevligt värre tycker ni tycker jag. Vi pratade om ungdomssynder och funderade över möjligheten att fejka sin egen död för att sedan under begravningen hoppa upp ur kistan, ackompanjerat av fyrverkerier och trollkarlar med kaniner i hatten.

Sedan en resa hem. Åka tunnelbana sent på kvällen är alltid lika melankoliskt. Lite folk, någon som är ensam, full och olycklig, par som sitter och myser. Ni vet hur det är, i alla fall ni som bor i Stockholm. Jag tycker det är fint. Brukar alltid ackompanjera mina resor med någon storslagen melankolipoplåt, Band Of Horses passar alldeles utmärkt till exempel. Klockan är sen, tänkte ta en nattamacka och fundera över morgondagens verksamhet. Tar ledigt från skolan och ägnar mig åt att sova istället. Vi ses imån, då kanske med en reflektion över nya Entourage-avsnittet som verkar ha ignorerats av de flesta skribenter detta år, var är du Kjell Hägglund?

En helg har snart passerat förbi här i Stockholm, och med mina mått mätt en rätt lugn sådan. Fredagen tillbringades hemma hos Simon med ett glas rött och våra ovänner utomjordingarna vars liv blev kortvariga. Var med om att sitta på ett tunnelbanestopp i en kvart. För påväg hem så slutade vagnen att åka vid Hötorget, där fick jag sitta med min iPod bland fulla, mindre fulla och nyktra människor. Väldigt antiklimax då det är snudd på outhärdligt att åka kollektivtrafik nykter en helgkväll. Tackar min iPod och gud att jag så småningom kom hem till min säng.

Lördagen var vilodagen kan vi säga. Vaknade helt klar i skallen utan Saharaöknen i käften. Ägnade ett par timmar åt DN och tittade sedan på lite tv-serier innan Jimmy kom hem och Simon hälsade på. Tillsammans lagade vi en god middag, drack ngåra flaskor rödtjut, smuttade lite bourbon och tittade på en jävla massa Youtube-klipp tills klockan blev alldeles för mycket och sängen kallade sina får hem till bonden.

Idag är det söndag, himlen är grå som aska och lusten att hitta på någonting är inte speciellt stor. Tänker nog ägna kvällen åt "30 Rock", lite mat kanske och lite läsning på det.

Någonstans i arkiven finns även några filmer på hur det såg ut igår under matlagningen. Dessa klipp är hos förvar hemma hos Simon, så om ni vill se detta bör ni tjata på honom, inte på mig. Jag ska nog ringa och tjata snart, tror jag allt.

Hohej! Kvällen är sen och har blivit natt igen. Kyligt äro det utomhus. I min enkla lägenhet lyser lampor men särskilt varmt är det inte här heller. På bordet ligger en bok, en film, delar av en Dagens Nyheter, räkningar, försäkringspapper och en smutsig kaffekopp. Den första dagen i ensamhet är avklarad och den har sannerligen varit ensam. Umgicks med människor under förmiddagen men efter lunch har jag bara sett Jimmy och hans flickvän under en fem minuter lång session. Ingen lust att ge mig ut, bara gå ut och köpa cigg & mat är väldigt jobbigt. Väljer att umgås med Jack Kerouacs "På drift" istället. Drömmen om vägen, en dröm jag har men nöjer mig med att läsa så länge. En av få drömmar om något annat, drömmen om vägen, drömmen om en blå Mustang genom Nevada-öknen, drömmen om det förlovade landet. Imorgon vill jag fortsätta mitt asketiska liv. Ingen lust till dricka, ingen lust till dans. Bara mat, cigg, data, bok och tidning. Vad det blir får vi se, bestämmer jag blir det jag, min bästa vän och utrotande av utomjordingar.

Lägenheten står tom nu. Kvar finns damm på golvet, disk i diskhon, två handdukar i badrummet och skrynkliga lakan. Alltid något som påminner om att du var här i snart en veckas tid. Nu blev det ett avsked på centralen. Inga tårar utvändes men inombords grät jag floder. Tre hela veckor tills nästa gång, halva tiden brukar räcka till för att jag vill stoppa huvudet i sanden. Sitter i fortet i mörkret, glor ut över alla lampor på Söder som lyser upp den mörkaste kvällen på länge, den här låen får ackompanjera mitt stirrande.

Jag läser Simons två senaste inlägg och funderar hur långt det här kan gå. Sedan går jag in och läser det här på Expressen. Jag undrar om det finns ett samband?

/Sune

Tittar lite på min internetbank och förundras lite över vad som kan ha hänt i fredagsnatt egentligen. Titta ni med och kom med en förklaring, tack!

Återkomsthelgen till den stora staden har gått utmärkt. Mycket öl, hyfsat väder, ett par klubbar och alldeles för onyttig mat. Dagarna har spenderats med att kurera bakfyllor i sällskap av OS, kvällarna hos Offe & Oskar nere i Horan och nätterna någonstans inne i stan. Trädgården var väl trevligt som vanligt, jävligt lite folk vilket bara vara skönt. Sist jag var där var det en jävla trängsel och skit. Nu vara det bara att gå lite hit och dit, vi fick till och med sitta. Trevlig afton var det i alla fall.

Helgens låt då va:



Min gode vän Simon har förärat lilla Småland ett besök. Han berättade att han tyckte det var tråkigt där nere, så tråkigt att han spydde på trottoaren mitt på ljusa dagen framför två tanter. Så det kan gå. Ikväll ska vi smida planer. Imorgon börjar skolan då va, fy fasikens.

Då så. Då sitter jag återigen på våning femton och blickar ut över södra delen av Södermalm, Skanstullbron och Gullmarsplan med Globen mitt i blickfånget. Efter två månader och två veckor i exil har pojken äntligen hittat till boet. Visserligen var det ingen segerdans in i lägenheten. Fick ju trots allt lämna min flickvän kvar och det känns som ni alla vet inte så jävla jippie. Plus att jag måste råplugga i två dagar nu inför min omtenta. Ork att skriva har jag inte, ork att ta en cigg på bakgården har jag, ork att gå och lägga mig har jag. Så vi hörs imorgon istället, om det hinns med i allt plugg. Hej hej

Den gamle sitter rätt nära havet och lever fortfarande. I torsdags var det dock inte långt borta att jag sa adjö till jordelivet. En kristusfylla blev och korsfästningen var sekunder ifrån. Hann i alla fall med att vara på två ställen i Götet jag aldrig varit på. Dels Sticky Fingers som var snudd på bedrövligt. Massa fulla artonåringar, vulgärt högljutt men till sin fördel billig dricka. Efter fyra snabba och en jäger begav vi oss mot Jazzhuset, legendarisk indiemark vad jag förstått. Särskilt torsdagarnas klubbar, tidigare GUMP, numera Svanen fast just denna gången skivbolaget Luxury som spelade My Darling YOU!-låtar om och om igen, blandat med Smiths typ. Kvalitén på Dj:andet var väl under all kritik, likaså min nykterhetsgrad. Lyckades med bravur undkomma en utslängning. Hade det varit Spyan hade jag varit ute i rännstenen på tio snabba. Men trevligt var det, träffade en bekant från Emmaboda och hade väl rätt trevligt helt enkelt. Fint var det inne på stället också, röda rummet bland annat, kanske en motsvarighet till Vita baren, vad vet lilla jag? Sen irrade vi runt i Göteborg tidig morgontimma innan det blev första morgontåget och bussen hem. Sov hela vägen och var inte alls i form för vaken aktivitet. Fredagen gick i bakfyllans tecken, var helt lost hela dagen och på kvällen var vi på arton-årsfest där ölen gick långsamt, långsamt ner i strupen. Lika bra så säger jag, en totalfylla till hade nog tagit knäcken på mig.

Således ikväll ska vi till en gammal Robinson-deltagares hus och dricka coctails var planen. Mycket som händer, sen blir det rehab och plugg i några dagar.