Svarte-Petter

Well, var ska vi börja det här då. Jo, jag kanske inte varit riktigt klar över att säga det att även jag, Sune, har börjat arbeta. Efter lite mer än ett år i Stockholm med endast CSN som "inkomstkälla" började sparkontot sina och ett arbete vid sidan av studierna stod högt på prioritetslistan. Tyvärr hatar jag att skriva CV och hålla på och söka runt bland jobb. Som av en anledning halkade jag in på en inventering ute på lagret i Jordbro där både Simon och Dragan jobbar. Det ena ledde till det andra och till slut ledde det till att jag fick ett extrakneg där. Så för cirka två veckor sedan började jag och redan nu kan jag säga att jag trvis alldeles fenomenalt. Framförallt känns det riktigt bra att jag får arbeta med två av mina bästa vänner och det har fallit sig så att jag och Simon kommer jobba ihop i princip alltid. Så om en av oss skriver att vi ska jobba så kan ni räkna med att även den andra bloggaren här gör det.

Nåväl, jag ska inte tråka ut er med detaljer om hur jobbet fungerar och dylika ting. Nej nej, idag provade jag och Simon på att börja med ett stycke lager humor. Uppe på avdelningen där småelen (mindre prylar som köksmaskiner, kaffekokare, dammsugare m.m. står) blev vi strängt tillsagda att ge fan i samt att det fanns lappar på datorerna där det stod "NEJ" med en elak gubbe ritad bredvid. Som svar skrev jag och Simon en lapp tillbaka innan vi gick hem som vi la bredvid en av NEJ-lapparna med följande text:

"Vi har ollat en sak här uppe, gissa vad.
MVH Simon & Sune"

Hoppas dom får en trevlig morgon där uppe.

För mig återstår att gå upp till sängen, se ett avsnitt "Mad Men" för att sedan sova. För imorgon får jag äntligen återse min stora kärlek efter alldeles för lång tid utan det, frågor på det?

/Sune

Okej, det här reportage är tamigfan ett av de vidrigaste jag läst. Visst att det finns sjuka människor, det vet vi. Men att det finns ett stort nätverk i Sverige som har som huvudsysselsättning att skinka på djur är riktigt vidrigt. Kul om någons fru upptäcker att sin man är en man som föredrar tidelag. Jag vill typ spy nu, usch usch usch.

Note: Dock är det trevligt att en tidning som Expressen tar upp den här frågan så vi för en gångs skull kan få ett förbud mot tidelag.

Nu ligger jag i min soffa med datorn på magen. Utanför regnar det småspik och blåser sådär som det bara kan göra en mörk jävla novemberkväll. Gårdagens aktiviteter har tagit ut sin rätt under dagen som gått. Rejälare bakfylla var längesedan jag mötte. Men Uppsala var trevligt och bäst av allt var att få träffa Jossan igen. Det verkar hårt att plugga till jurist, en annan nivå än den jag och Simon befinner oss i. Vi ägnade mest kvällen åt att dricka lite för mycket och prata om storheten i att bajsa i en tuba, resten kan ni räkna ut själva. Bilder finns och kommer publiceras när krafterna återvänt till kroppen min. Dock verkar det som om vi missade nattens grande finale, men vid närmare eftertanke var det nog lika bra det. Vi hörs senare, en veckans lista ska möjligen produceras. Så håll till godo med denna korta lilla rapport från en bakfull värld.

Så, då har superlördagen börjat för eran favoritblogg. Idag står det jobb under förmiddagen på schemat, för bägge utav oss plus Mad Mike. När så klockan slagit lite efter Arsenal-Manchester United börjar tar hela redaktionen tåget till Uppsala där vi ska delta i svenskt studentliv på riktigt. Ett dyk rakt ner i den svenska folksjälen. Vi har förberett oss minutiöst inför detta uppdrag. Vi har köpt på oss ett parti Italienskt rävgift (även känt som Fernet). Dessutom ser vi fram emot att få träffa våran mycket goda vän Josefine som lämnat ett tomt, svart hål efter sig här i Stockholm. Kan säga att i alla fall jag saknar alla helgkvällar på Snottys och fredagseftermiddagar på Nytorget med Sleven-kaffe och kedjerökningen.

En liten fråga har vi också. Vi har en fundering över att ta med en kamera och dokumentera hela våran resa för att sedan lägge upp ett längre fotoreportage på bloggen, skulle det vara av intresse för er läsare tror ni?

Det kommer vilket som bli en mycket bra dag, till och med tidningsbudet gick runt och nynnade glatt för sig själv i korridoren under morgonen, ett tecken, ett tecken!!!!!!

Klockan 05.15 ringde väckarklockan min. Nu har jag i vanlig ordning magknip och med sex timmars sömn de två senaste nätterna är inte formen på topp. Men idag är det första dagen ute på Tretti:s lager tillsammans med ett gäng på profiler som jag fick bekanta mig lite mer med igår. Ty då bjöd nämligen allsmäktige Samsung hela företaget på Casino Cosmopol. Vi fick spela en pokerturnering, bjöds på en trerättersmiddag och ett gäng öl på det. När klockan slog lite över tolv inatt gick vi hem, några åkte vidare ut i Stockholmsnatten, ack så spännande det kommer bli att se hur de mår idag. Men nu måste jag kila vidare, får be att få återkomma.

/Suno

Sådär ja, nu har förkylningen äntligen brytit ut med full kraft. Sitter vid datorn och snörvlar för fullt. Har varit uppe i mindre än en timme och redan snytit mig sex gånger. Känns oerhört betryggande att om en halvtimme är det dags att gå till skolan. Sov tämligen uselt också. Ja, inte mer att tillägga, den här dagen kommer gå åt h-vete. Tack för mig.

Tänk att en alldeles fantastisk fotbollsmatch med två lag jag egentligen avskyr kan få en att må bra igen. Men vilken jävla match, vilken avslutning, vilken dramatik det blev. Fotboll när det är som absolut bäst, att få beskåda en match från Premier League med slutresultatet 4-4 är högst osannolikt. Att Arsenal skulle vara det ena laget är inte lika oväntat. Fantastiskt anfallsspel och lika uselt försvarsspel. Nu antar jag att det inte blir så mycket mer glädje för min del de närmaste dagarna. Schemat ser ut som följande:

Torsdag: Skola 9-16, Kvällen: Casino Cosmpol med Tretti.
Fredag: Första dagen på jobbet, 7-16.
Lördag: Jobb 7-12.

Således inga sovmorgonar för min del under den närmaste tiden.

På tal om fotboll lyckades även Hammarby ta hem en vinst ikväll med 2-1 mot Halmstad. Vad jag inte förstår är hur fan man orkar gå på en Allsvensk match i den här kylan, lär ju inte vara så mycket vacker fotboll som värmer direkt.

Onsdag, onsdag, värdelösa onsdag. Eller helt bortkastad har inte dagen varit. Fick i alla fall träff Frida en sväng, fast efter det har det gått brant utför. Får i vanlig ordning ingenting gjort. Väntar mest på att tiden ska slå nio så superonsdagen för alla fotboll-lovers har en fröjdestund att vänta, enda problemet är väl att välja vilken match som ska bevittnas. Funderar i vanlig ordning på att skriva något vettigt här, någonting klokt eller möjligen något roligt. Men varje gång en idé föds släcks den lika fort av någon mystisk ond kraft och allt har gått till spillo. Som lön för mödan får ni stackars läsare det här. Kanske lider av något bitterhetsyndrom med tanke på att det är två veckor kvar tills jag får träffa Olivia igen eller att årets två sista månader kommer bli ett hades av skola, arbete och ett försök att göra någoting med sitt liv. Ge mig något uppmuntrande för fan!!!

Nu ska jag snart träffa min föredetta combo Frida som bodde här i Skrapan med mig under det föregående året. Well, det ska bli hemskt trevligt och det får mig att sakna den tid vi hade häruppe på våning femton.

Inne

Låt den rätte komma in: Vi drar en lättnadens suck och konstaterar att svenska filmer inte alltid behöver vara skitkassa och innehålla minst en Michael Nyqvist.

Jobb: Arbetararna har alltid varit samhällets grundpelare nummer ett. Det ser vi nu när alla finansmuppar stoppat svansen mellan benen och skamset sprungit till pappa Staten för att begära hjälp. Vi arbetare går till Arbetsförmedlingen istället.

Mustasch: Efter indiemysskägget kommer nu mustaschen som höstens absolut hetaste ansiktsbehåringsform. Fråga Simon hur man går tillväga för att skaffa en prydlig musche.

Petter Andersson: Fortsätter att göra succé i Holland. I helgen blev det ytterliggare två mål för Groningen. Vi på Svarte-Petter undrar när fan Lasse Lager ska peta den felande Andersson och låta den rätte komma in.

Rökarduffeln: Äntligen är det tillräckligt kallt för att ta fram signumplagget nummer ett, Rökarduffeln, som gjort storstilad comeback under dagen, ackompanjerat av High-Fives och tillrop från omvärlden.

Ute

Isabella Löwengrip: Blondinbella är död och har återuppstått i annan skepnad, nämligen Isabella Löwengrip. Hon påstår att comebacken skulle visa på en mer mogen tjej nu när hon fyllt arton. Efter en snabb research på hennes blogg såg vi snabbt att det innehöll exakt samma skit, om inte värre. Vi tror även att hon i smyg förnekar förintelsen.

Prishöjningen på A-Fil: Lyssna nu noga Arla. Om ni inte skärper er och sänker priset på A-fil inom kort kommer era trognaste kunder gå över till Skånemejeriet. Fy fan för Arla!

Medlemsvärvare: Bort med er från våra gator. Kan man inte få gå ifred och handla längre. Vi är trötta att bli påhoppade av fem gynnare som vill ta våra bidrag för att ge som bidrag för några tallar i Brasilien. Visst är syftet fint men deras påträngande tillvägagångssätt förpestar livet för oss och gör så att man knappt vågar sig utanför dörren längre. Börja med telefonvärvning istället så det lätt går att slänga på luren i örat på er.

Ska man vara lite artig och be om ursäkt för mitt bristfälliga bloggande de senaste dagarna? Nej, vad fan, sånt är livet. Orden kommer inte flygande ur fingrarna ibland. Särskilt inte när man har en förtjusande flicka vid sin sida. Då kanske man vill göra annat än att sitta och försöka plita ner saker till er. Men innan jag går till sängs med en kommande förkylning i halsen ska jag ge er en liten uppdatering om vad som hänt de senaste dagarna, framförallt natten mellan lördag och söndag som i mångt och mycket kan ha varit den värsta natten i mitt liv.
Allt började rätt bra med lite mat och dricka med min flickvän, hennes lillasyster och bästa kompis ute i Frillesås. Sen blev det stressa av för att inte missa bussen som skulle ta oss in till stan. Tjuvdricker en liten öl på bussen och i Kungsbacka möter vi ännu fler av Olivias vänner. Tåget till Göteborg går alldeles perfekt, inga bekymmer där inte. Väl i Göteborg pissar regnet ner, vad vi itne visste då var att regnet skulle pissa ner hela kvällen och natten ända in på morgonen. Nåväl, tack vare något spårarbete åkte våran spårvagn en sjuhelsikes lång omväg till ett av de mest konstiga ölhaken jag varit med om. Dels för att det var stort till ytan men inte speciellt mycket bord. För det andra hade de en öl som kallades "Gigant", vilket var ett enormt ölglas (tänk minst en liter). Trivdes inte speciellt bra där, inte min flickvän heller så vi tog oss ut i regnet. Kom på en spårvagn, Olivias vänner han precis vid klockslaget sjunga "ja må hon leva" innan vi hoppade av spårvagnen. Alla vännerna åkte vidare medan jag och Olivia mötte Amanda (Olivias lillasyster) som tog med oss till en 30-årsfest som gick av stapeln i någon skum liten lokal med en massa människor. Inne på festen var det hemskt trevligt, öl var det bara och hämta i kylskåpet och på vägen till kylskåpet satt alltid Henrik Berggren (ja, sångaren i BD) och tryckte. Vi hade så hemskt trevligt att vi missade sista bussen hem till Frillesås. Vad vi inte riktigt tänkte på var att klockan i samma veva ställdes tillbaka en timme vilket vi senare fick lida för. Vid fyra-tiden (som då hade blivit typ tre-tiden) fick vi för oss att lämna festen för att på något skumt sätt försöka ta oss hem (dömt att misslyckas men på fyllan är allt möjligt). På vägen till spårvagnshållplatsen gjorde jag en fin dundervurpa i en lerpöl så min Burberry-trench är mer brun än svart nu och jeansen går i samma ton. Någon spårvagn dök inte upp så det blev reguljärtaxi till Centralen där vi sakta men säkert insåg att vi skulle få sitta i dryga två och en halv timma. Där någonstans gick ljuset upp om att den här natten kommer bli jävligt lång.
Timmarna på centralen ägnade vi åt att sova, en i taget. När klockan väl var 06.15 gick tåget till Kungsbacka. Sov hela vägen och framme i Kba såg vi att nästa buss till Frillet inte gick förrens om två timmar samt att väntrummet inte öppnade förrens vid typ tio. Villrådigt hoppade vi på en buss där en snäll busschaufför tog oss med för att värma oss och få sova (ja, han sa faktiskt det, "bättre att ni åker med här en sväng så får ni värma er och sova lite). Sagt och gjort, hoppade på bussen, somnade omgående vaknade en timme senare att vi återigen var på Kba station. En timme kvar tills bussen hem. Vi hoppade på pendeltåget igen, hoppade av i Mölndal i hopp om en öppen Pressbyrå eller liknande. Ack nej, utan sitta i en vänthall med tre alkolister som firade att det blivit söndag. Efter en liten väntan tog vi således pendeln tillbaka till Kba där äntligen buss 732 mot Frillesås omfamnade oss och tog med oss hem till värmen. Så hemma var vi vid halvtio-tiden. Men någon sömn blev det inte utan istället lite frukost, samt sång och presentutdelning till Olivia som fyllde nitton bast. Efter det åkte vi till Olivias mor för att städa upp det sista efter middagen vi hade kvällen innan. Så i säng kom jag vid tolvslaget, mitt på dagen. Jag vet inte hur många gånger under natten jag bara ville bryta ihop och gråta, för allt kändes bara hopplöst och jävligt. Överlevde gjorde vi, men det var fanimej knappt. Förkylningen jag pratade om är ett resultat av att jag frös och var blöt hela den natten. Som man bäddar får man ligga.

Se nu det här som en sedelärande historia om att alltid ha en minst en Plan B, helst en Plan C också för att ta sig hem från en utekväll om man inte befinner sig på sin hemort.

/Eder korrespondent från verkligeheten, Sune

Dåså, då sitter jag i den där sängen jag suttit så hemskt många gånger i. Några meter bort står min söta flickvän och fixar med smink och sånt jag int begrip mig på. Om en halvtimma eller sådär ska vi in till stora staden Götlaborg för att käka lite mat och gå på bio, "Låt den rätte komma in" står på menyn (jag har förstått att även den andra hälften av Svarte-Petter ska se samma film ikväll, dock i Stockholm). Vädret är väl rent ut sagt överjävligt dåligt, jag får vibbar från England och ord som "Lilla London" känns faktiskt inte helt fel. Enda som saknas är att det rider förbi ett gäng rävjägare med ett spann galna hundar och trumpetblås. Men jag klagar inte, har lyckats rota fram varmare kläder så det ska nog gå bra.

Förresten har även jag lyckats smuggla mig som lagerarbetare ute i Jordbro. Nu är Värnamo-representation därute lite för hög för att vara normalt, men det känns fan kul att en gång få jobba med sina polare istället för att tvingas skaffa massa nya kamrater på jobbet.

Igår var Svarte-Petters stora grooming-dag. Simon skaffade sig mustasch och jag klippte håret. Så nu har jag skaffat en moikhanfrisyr som senast såg dagens ljus i början på 2001. Vilket team vi har blivit här på bloggen, en moikhan och en brittisk 70-talssnut. Fantastiskt är ordet.

Förlåt för tystnaden idag. Vi ger er det här idag, jag misstänker att Simon sitter bakom ratten.


http://view.break.com/557567 - Watch more free videos

Vi har haft alldeles för få personangrepp på den här bloggen och med anledning av detta ska vi ta nya tag på den fronten. Vi börjar med en liten mjukstart då jag helt enkelt hänger ut mig själv, ska måla upp mig själv i dålig dager. Möjligen till den grad att jag framstår som en rent av usel människa. Vi får se var den här resan slutar.

1. Jag är en dålig son
Beviset för att jag är en dålig son fick jag igår då jag kom på mig själv (eller nästan) med att ha glömt bort min fars födelsedag som ägde rum i lördags. Inte nog med det utan det var andra året i rad det inträffade. Var och spelade fotboll igårkväll och efteråt tog jag upp mobilen. Hade ett missat samtal från min far och då insåg jag mitt misstag. Satt och skämdes hela vägen hem på tunnelbanan, riktig jävla skamångest ska ni veta. Väl hemma ringde jag upp och bad om ursäkt ett par gånger och som tur var tog min far det väldigt varsamt, men ändå. Fett bortgjord. Dessutom är jag ruskigt dålig på att höra av mig överhuvudtaget till mina föräldrar. Pappa pratar jag väldigt sällan med och mamma är den som alltid får ringa upp, jag ringer aldrig om det inte är för att jag behöver en tjänst. Jag känner mig smutsig.

2. Självgod
De senaste dagarna har en känsla av enorm stolthet över min egen briljans uppenbarat sig för mig. En briljans som för många andra kan tyckas svår att förstå. Hela onsdagnatten satt jag och skrattade högt för mig själv om mina egna små lustigheter i den tidning jag layoutade. Visserligen fick jag under redovisningen idag reda på att några få andra även tyckte vissa saker var roliga. Bland annat sa en klasskompis att en liten grej jag skrivit hade räddat hans morgon, allt bara spär på mitt ego. En annan grej är Facebboks nya funktion med att man kan kommentera folks statusuppdateringa och allt möjligt jada jada. Igårkväll uppdaterade min vän Ida sin status med textraden "Ida Axelsson behöver ett jobb i Malmö nu", varpå undertecknad med en träffsäkerhet som endast syns i Göteborgs hamnkvarter la in kommentaren. "Svenskalärare kanske?". Varpå jag utbrast i ett stort skratt i min ensamhet. Visst är det inga bra tecken jag ser, eller vad säger ni?

3. Dålig vän
Jag är dessutom en ytterst dålig vän i det fallet att jag aldrig hör av mig till mina vänner. Det spelar ingen roll var ni bor, jag är ändå komplett usel på att ta upp telefonen och ringa ett enkelt samtal för att se hur ni har det. All min information om vad mina vänner gör får jag via Facebook eller via den ytterst snäva vänskapskrets jag har kontakt med överhuvudtaget, typ Simon och Dragan. Det här är inget jag är stolt över, även det här får mig att vilja dra på mig dumstruten och springa ett varv eller två runt SoFo. Skämmes tamejfan.

Där ja, nu har ni det, svart på vitt. Sune är inte alltid så sympatisk som man kan tro. Nu hoppas vi alla på bättring, så även jag. Amen.

Allting klappat och klart, inlämnat och tjaaa, rätt så färdigt kan jag sträcka mig till. Klockan drog iväg och nu är morgonrusningen i full gång. Snart går solen upp och då går jag och lägger mig. Tänker nog fanimej sova tills det blir mörkt imorgon igen. Nu blir det en godnattare och sen ska jag sova gott. Ring inte mig imorgon innan klockan tre, även SMS räknas in som förbjudet. Okajjjj?

Jag tror jag är på väg att tappa konceptet helt nu. Sitter och fnissar åt mina egna dåliga skämt som jag skriver i min lilla tidning. Jag tycker vissa små påhitt är fenomenalt roliga och tror jag är ett geni. Imorgon tror jag att alla dessa påhitt inte kommer vara lika uppskattade. Men vad fan, klockan är 03.15 och då är allt tillåtet. Kanske dags att gå på starkspriten snart?

Jaha, då var det bara jag, en kaffebryggare, en påsechips, ett knappt halvfärdigt arbete och ångesten kvar då...

Sådärja, nu var det onsdag igen. Imorgon klockan tolv ska jag ha producerat en liten tidningsdummy på tio sidor. Just nu har jag inte ens öppnat InDesign så jag står fortfarande kvar på noll. Än så länge har jag ingen deadlineångest utan nu är det mera bara ett kreativt stillestånd i hjärnan. Önskar som vanligt att jag kunde vara lite mer välplanerad än vad fallet är. Så några större epos kommer inte publiceras här idag, tror jag. Simon kommer snart hit för lite verkstad. Vi ska försöka hjälpa varandra i våra skolbekymmer. Antagligen blir det brilljant eller bara pankaka av hela skiten. Nog om detta. Dags att ta fram skissblocket kanske. Vi hörs.

Vad jag har förstått gäller devisen "syns man inte, finns man inte" som rådande konsensus i Stockholms innekretsar. Därför har jag under helgen tagit några små staplande steg till att bygga mitt personliga varumärke genom appearances på några mindre nogräknade ställen.


Bild från SthlmFashion.com


Bild från Djungeltrumman


Vilka slutsatser kan vi dra utav det här bildgalleriet. Jo, dels att jag var på en klubb fullsmockat med fulla artonåringar i stora glasögon under fredagskvällen. Mer är att jag tog en runga över Götgatsbacken i söndags i jakt på ett öppet sushihak med min betydligt mer välklädda bättre hälft. Än har jag en bit kvar till att posera med sponsöl i någon klädaffär på Rodeos hemsida, stå mellan Sturecompaniets chefer på Stureplan.se eller göra ett framträdande hos The Sartorialist. Men allt är en början, inte sant så säg.

Det händer massa spännande saker runt om i världen. För att inte springa för långt ut kan vi konstatera att Tito försökte med en fräckis och fly till konsulatet för att slippa undan polisen. Smart som han är fick han för sig att arrangera en presskonferens på ett annat ställe vilket gjorde det lätt för polisen att gripa Tito med en vacker prejning jag gärna hade skådat.
    Sen har vi Nobelprisvecka vilket innebär att ett gäng labbråttor kommer ut ur sina skumma vråer för att motta pris ur kungens hand för att en vecka senare dra sig tillbaka till labbets lugna vrå. Roligast är väl ändå litteraturpriset som får alla kulturskribenter att gå igång ordentligt. Snubben som van har jag aldrig hört talas om och det är inget fel med det. Dock verkar han inte vara alltför obskyr, bara i USA tydligen där kollen som vanligt var noll.
    Finanskrisen rullar som vanligt på. Lite oväntat har lilla Island hamnat på tapeten efter att Gordon Brown skällt ut stackarna. Annars gör jag och Simon gemensam sak under DN-läsningen. Tar upp ekonomidelen, tittar på framsidan och vänder sedan helt sonika på bladet och vips, sporten istället. Mest lider jag med alla stackars Volvo-arbetare som blir arbetslös inom kort, tesen om att närheten spelar större roll än själva katastrofen stämmer väl i detta fallet.
   
Annars är det mycket gott ändå. Min flickvän är på besök och idag ska vi hinna med lite affärer, en lunch på indiern nere på hörnet och ikväll Konstig klubb borta på Kungsholmen på ett ställe med det fantasieggande namnet "Fabriken". Således fullt upp.