Svarte-Petter

Så vänner! Då var det "jullov" för min del. Varför jag sätter jullov i kaninöron är väl mest att på högskolan finns det inget uttalat jullov men inofficiellt finns det ett och det börjar jag på nu. Framåt 5:e januari åker jag till skolan igen. Har lite skolarbete att göra under lovet med och jag hoppas jag finner ro till att göra detta skolarbete i Rydaholm. Närmast på schemat står en liten julavslutningsfest med några klasskompisar på diverse adresser runt om i Stockholm, bland annat min. Imorgon jobb mellan 7-12 och sedan ta emot föräldrar och göra om min lägenhet bland annat. Och på söndag sker hemresan till Småland i familjens bil och med på resan följer så även Simon.

Var och tittade på lite julklappar idag. Det slutade givetvis att jag kom hem med ett par kängor till mig själv som kostade lite mer än en tusenlapp över vad jag egentligen har råd med. Snart är jag ett ekonomiskt haveri, men en julklapp till flickvännen är beställd i alla fall. Får komplettera listan under helgen, eventuellt måndag eller tisdag med.

Nu kaffe & cigg.

Imorgon har vi preliminärt planerat in att skriva lite listor för att sammanfatta året. Så håll ut. Svarte-Petter tar ny fart framåt det nya året. Puss

Jag ägnade nyss lite mer än en halvtimma åt att läsa en gammal blogg jag skrev själv under en kort period, sommaren 2007. Av de texterna fick jag verkligen känslan av att jag då, juli 2007, var en mycket trasig man. Det var mycket ångest (den ångest vi sysslar med på Svarte-Petter är inte ens i närheten), grava sömnproblem, jobbhat, fylla och cigarett-historier. Sen vips, vid månadsskiftet juli-augusti svängde helt plötsligt allt. Jag slutade mitt jobb jag hatade och började även lägga grundstenarna till det som numera är mitt förhållande med Olivia. Sen fick bloggen ett abrupt slut och lika bra var väl det. Men på ett sätt är det skönt att gå tillbaka och läsa vad som egentligen försegick i mitt liv. Det är en dagbok som ligger ute för andra att läsa. Kanske beror det lite på vad Vedeler sa i lördags om mitt bloggande. Han sa att han aldrig läst något så utlämnande i någon annan blogg. Och visst kan jag tänka mig att hålla med. Mina gamla bloggar, tänk post-Stockholm, -slutajobbet och -Olivia, var verkligen så. Det var depression och smuts i alla former. Självhat, människohat och ibland snudd på rena självmordstankar som skrevs ut där. Så om jag tycker att jag har det jobbigt nu så är det bara att läsa den där bloggen och så får jag ett helt annat perspektiv.

I ett ryck förra året deletade jag personliga bloggtexter som sträckte sig från hösten 2005 fram till våren/sommaren 2007. Ibland tycker jag det är lite synd, men oftast rätt skönt att dessa texter inte ligger kvar alls.

/Sune

Lite tid över, lite tid att sitta och tänka på saker och inte bara kämpa för överlevnad. Det var gott, väl behövligt om så kan sägas. Om två veckor är år 2008 till ända och ett nytt år kan börja. Varför inte försöka smacka in några nyårslöften att för en gångs skull försöka följa. Mina funderingar har börjat och listan är hittills inte speciellt lång men så här ser den ut:

• Röka betydligt mindre (Gå från dagens 15 om dagen till hälften åtminstonde)
• Börja läsa mera (böcker, tidningar, tryckt på papper)
• Sitta mindre och slöa på nätet (effekt av ovanstående)
• Börja träna
• Ta tag i skolan för fan
• Och till sist, ta tag i mitt liv och börja gör saker

För att fördriva lite tid idag gick jag in på Nöjesguidens hemsia och läste lite sammanfattningar över 2008. Sen valde jag, dumt nog, att läsa en enkät om hur 2009 som diverse kvasi-kändisar fick svara på. Effekten av när jag läst de tre första respondenterna var att jag scrollade bort artikeln och känslan efteråt var att jag duschat i någon annans diarré. Så barn, ge fan i att läsa Nöjesguiden.

Nu lyssnar vi på Eldkvarn och gör oss redo för lite jobb.

Hoppsan hejsan, slapp tydligen åka till skolan idag fick jag nyligen reda på. För detta tackar jag mina kära klasskamrater, Diskofil-Johan och Erik, som jag tillsammans bildar tv-team med under pågående kurs. Nu dök det här upp något oväntat och efter att ha haft mitt liv oerhört strikt planerat ställer jag mig lite frågande till vad fasikens jag nu ska hitta på? Vad bör jag göra? Äta mat ska givetvis ske, samt ordna iordning lite i hemmet förstås. Sen får vi se var det bär hän någonstans. Kanske jag får tid att raljera över något här i bloggen.

Givetvis är vi på Svarte-Petter nyktert glada över att vår kära vän, Baggen, flyttar till Stockholm i vår. Äntligen någon av våra vänner från landet som har fattat något. Att det just är Baggen som tagit detta fina beslut förvånar mig inte det minst. En klok man kan vi konstatera.

Visst känns det underbart att lämna sin lägenhet vid 08.15 och att kunna stolpa in samma lägenhet 00.15 på kvällen och allt ser likadant ut. Ur detta meddelande får ni gärna förstå att tid för blogg det finns inte. Idag har jag packat en massa juice-elvisar med mera. Tomteverkstad på hög nivå ska ni veta. Trevligt att för en gångs skull få knega ihop med Dragan. I vanliga fall hinner vi som hastigast hälsa på varandra innan Dragan går hem och jag börjar. Således är det bara två kvällar kvar att arbeta det här året. Det får mig att bli lite glad i alla fall. Vad som får mig mindre glad är det dystra faktum att jag inte träffat min flickvän på över två veckor och att det antagligen dröjer lite mindre än två veckor till innan jag får träffa henne igen. Sådana ting får mig att inte vilja gå upp på morgonen, fast ändå, för sängen känns ovanligt tom...

Polisen på Södermalm verkar ha en bråd dag idag. Morgonen inleddes med ett knivrån mot den lilla blomsterbutiken som ligger i Södra Stationshuset lite innan nio. Strax efter tio rånade två män med motorcykel pantbanken uppe på Götgatsbacken, strax bredvid H&M och Brunogallerian. Nu när jag var ute precis för ett besök på Bolaget hovrade en polishelikopter ovanför den södre delen av Götgatan samt att det stod en polisbil utanför Handelsbanken nere vid Ringen med poliser utanför som förhörde en människa. Jag funderar om det är ytterliggare ett rån på banken eller om det har något med ovanstående händelser att göra. Man kanske borde bli kriminalreporter istället. Lasse Weirup på DN är alltid spännande att läsa, organiserad brottslighet, unga grejer det.

Men nog om rånfrekvensen i mina kvarter. Från klockan 16 ikväll till klockan 16 imorgon ska det jobbas cirka fjorton timmar med ett sömnuppehåll på nio timmar någonstans där i mitten. Först en handledarsväng till skolan. Insåg innan att fan vad det kommer kännas konstigt i januari att inte åka till jobbet varje kväll, nu har jag vant mig vid det här och så är det snart slut. Skönt misstänker jag att det kommer vara.

Då har dagens bästa timmar förbrukats, nu ska dagens sämre timmar börja. Kvällsjobbet igen, skönt att vara ledig på dagen i alla fall. Kände på mig att ytterliggare en 9-23-dag inte hade uppskattats av mina sinnen. Nåväl, har varit lite halveffektiv, fått hälften av sakerna på min todo-lista gjord. Mer har jag inte att ge, hjärtat gör ont, kroppen gör ont, tiden är borta. Även jag är otrogen, men bara med våran Bogge. Lyssnar konstant på Glasvegas julskiva, fantastiskt.

Ja, nu är en helvetesvecka avklarad, nu är det bara två kvar innan jag tar julledigt. Med helvetesvecka menar jag att varje vardag är det skola mellan 10-16 och sedan arbete på kvällen 17-22. Plus att det även har pratats om övertid på lördag. Tur är väl då att Offe och Oskar har någon slags inflyttningsfest på lördag, så det finns något ljust att se framemot. I övrigt är det bara mörker, mörker, mörker. Det här hektiska livet har redan resulterat i ett större sammanbrott med knutna nävar och tårar över diskbänken sent en kväll. Hur många fler vet jag inte hur det kommer att bli. Egentligen borde jag göra skolarbete nu, men det finns ingen ork i kroppen, all energi är slut. Har ett flashprojekt som hänger över mig likt en snara och det känns lite som att stolen jag står på närsomhelst ska ryckas undan. För att spä på skiten ännu mer kommer jag inte få träffa min kära flickvän på länge, det gör mest ont av allt.

En bra sak dock, Dennis är i stan så ikväll blir det en söndagsöl på Snottys med forna Värnamo Basejumpers. Men vi kan summera veckan såhär, "Fy fan för livet".

Den dagen då en julskiva innehöll en låttitel med namnet "Fuck You, It's Over" skulle komma trodde jag aldrig riktigt på. Nu har årets hajp Glasvegas bevisat att jag hade fel i mina tankebanor. Bara två månader efter deras skivdebut kommer jul-ep:n "A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss)". Och om ni föväntar er glada miner och hyllningar till julen har ni fel. Här kommer den svarta julskivan, Carolas antites kan vi kalla det. Och äntligen kommer en julskiva som det går att identifiera sig med, en skiva som inte automatiskt framkallar kräkreflexerna. En likhet med traditionella julskivor är att låten "Silent Night" faktiskt är med. Men det är fortfarande Glasvegas, ni som hört debutskivan kommer definitvt känna igen er. Bra skit.

/Sune

Ja, igår personalfest, nu gå till jobbet. Räkna själva ut kombinationen och addera gärna tanken på en lite småpackad vd med en låda rödvin för att göra saken lite mera spännande. Jag gratulerar dock mig själv för att jag har lyckats gå upp i alla fall. Plus att igår var jag varken otrogen eller spydde på chefen, men kanske droppade en och annan spydighet mot IT-chefen, kanske, minnesbilderna är inte så värst bra. På med Jerry Seinfeld-skorna nu, hejdå!

...varför jag aldrig skriver här? Jo, livet är just nu rätt pissigt, så jag orkar inte.

Slut på meddelandet.

Helt ofrivilligt har jag halvt dragits in i min rumkamrats med tillhörande bands stora antiklimax idag. De, Penny Century, skulle spela på Sydostasiens största rockfestival på söndag. Hur de fick den spelningen är en historia jag itne orkar dra nu. Men men, det började igår när jag kom hem från jobbet då var större delen av bandet här, så jag delade lägenhet med fem andra arma stackare som sov lite här och var mellan förstärkare och gitarrer. Imorses klockan fem började det bökas och stökas, en massa packning bars ut och under en timma smällde det ordentligt här inne. Vid sex blev det äntligen tyst och iväg får de, för minst 10 dagar trodde jag. När jag själv skulle upp, räkna vid cirka nio-tiden öppnas dörren precis när jag vaknat till liv och in stormade hela bandet igen, åtta personer med massa instrument och packning. Resan hade avblåsts tack vare demonstranterna som tagit över flygplatsen i Bangkok vilket ledde till att alla flyg dit ställts in, så även bandets. Så under förmiddagen har det varit intervjuer för lite olika tidningar och radio samt nu så sitter hela bandet och blir intervjuat av TV4 nere på Espresso House i Skrapan. Nu verkar inte det bara vara Penny Century som drabbats utan hela festivalen verkar ha ställts in, men ändå, bandet lider nog av ett stort antiklimax. Några pratar om att åka iväg utomlands, Jimmy är sugen på att dra till Norrköping och supa ner sig. Själv är det skolarbete för min del som gäller, så det får vara det.

Ja, som ni förstår är det bråda dagar hos Svarte-Petter. Detta beror dock inte på bloggen utan helt andra faktorer som vi i denna text kan kalla för skola och arbete. I skolan har både jag och Simon två lite större projekt att resa ut och deadline inträffar för detta någon gång under nästa vecka (tisdag för Simon, torsdag för mig). Sen att det är två vitt skiljda ting vi sysslar med är en annan femma. Jobbar gör vi som sagt, denna vecka mån-tors 17-22 och lördag 7-12, de två nästkommande veckorna blir det mån-fre 17-22 och lördag 7-12 (reserverar för övertid). Om ni kan räkna ut den ekvationen så innebär det att vi har sysselsättning som minst uppgår i 150 procent av en normal arbetsdag. Tiden som blir över räcker oftast till att sova och läsa morgontidningen. Hur vi reagerar på denna arbetsbörda är dock ack så olika. Simon som är en flitig och duktig kille oroar sig dagligen hur han ska hinna med och framför detta med jämna mellanrum ackompanjerat av ett huvudskak och orden "jag måste lära mig säga nej". Jag själv däremot tar det hela lite mer med en klackspark och tänker, "det löser sig någon gång i alla fall". Kanske beror på att mitt engagemang för skolan är närmare nollgradigt medans Simon är betydligt närmare kokpunkten. Hur vi sedan mår i slutet av vecka 51 återstår att se, jag själv ser framemot en lugn jul och Simon ska leka landsbygdsskildrare. Nåja, med detta får ni även läsa mellan raderna att just den här bloggen kommer att få lida av den tidsbrist som för tillfället infinner sig, men vi lovar att skriva något lite då och då, förvänta är dock inte fyra inlägg om dagen, så mycket kan jag säga.

Imorgon på förmiddagen ska jag träffa en Peter från något tv-produktionsbolag, ska bli spännande och se vad som händer där, nu ska jag fota lite mer och steka upp lite färs. Hejdå.

När klockan slog två inatt gick jag upp och satte på datorn. På Aftonbladets hemsida var det ovanstående ord som var det första jag såg. En och en halvtimma senare satt jag bakom ratten på väg mot Skavsta flygplats. Redan nu kan jag konstatera att det var den värsta bilresan jag någonsin manövrerat en bil igenom. Snö, halka och storm, tre fantastiska saker som tillsammans skapar ett monster för bilister. En lastbil körde av vägen, jag körde om en annan lastbil och har aldrig känt mer dödsnärvaro i hela mitt liv. Nu gick resan bra och fick nyss ett meddelande om att min flickvän var fram i Barca och jag landade nyss i min lägenhet igen efter lite morgonfika hos en pastorsfamilj, lös den ekvationen om ni kan.

Idag är det fredag och vad ska man göra idag? Blev tydligen helt ledig tack vare att min skolkamrat jag arbetar med har däckat i magsjuka under natten. Ska väl mest städa, pyssla och lite sådant skulle jag tro. Men det ger med sig, läsa DN i lugn och ro för en gångs skull kanske vore på sin plats också.

Tog en liten runda inne på Flashback för att se vilken allsvensk fotbollsspelare som blivit gripen av polisen under gårdagen. I en annan tråd diskuteras den här bloggen. Har hört om den innan och så men aldrig besökt den själv. Så jag var helt enkelt tvungen att kolla upp det hela. Det här är en blogg som verkligen kittlar allt i hela kroppen alltså, vad är det för människa? På Flashback pratas det om att det antingen är en stor parodi på hela bloggvärlden eller att det rör sig om en mycket tragisk människa. Jag har svårt att avgöra vad som är i görningen, är det någon av våra läsare som kan förklara för oss vad vi har att göra med här? Jossan, du bor i Uppsala, du kanske har något att dela med dig av? Jag är mycket nyfiken.

Torsdag idag. Dagarna snurrar på fort och det är väldigt lätt att tappa fotfästet, både på ett väldigt konkret och på ett lite mer mentalt sätt. Nu är det skolarbete, jobb och skolarbete om vartannat, någon slags karusell kan vi kalla det, livets karusell. Jag och Staffan håller på med ett Flash-projekt som i alla fall på idéstadiet är väldigt roligt. Så igår efter jobbet drog jag med Simon hem till Staffan så hade vi lite manusarbete, ska bli spännande och se hur de där idéerna håller sig idag då en del skrevs under viss påverkan. Inte så farligt för min del men det blev en dålig nattbuss hem inatt, vilket kan ge en viss tidsrymd. Ska runda ta en sväng till skolan inom kort för att träffa vår lärare, Flash-Uffe. Skrivandet går på tomgång just nu och det får ni förlåta mig för, just nu snurrar jorden lite för fort för att kunna tillfredställa allt och alla.

Åkte tåg hem igår. Efter att ha läst ut nya Café och några kapitel ur Byt Namn!-boken drog jag upp datorn för att se på tv-serier. En aningen pinsamt blev det när Charlie Runkle (Californication) började idka samlag med sin porrskådis-klient och bredvid mig sitter en man i 60-årsåldern och glatt glor på min skärm där diverse nakna kroppar dyker upp. Där kände jag mig faktiskt lite pinsam. Note to self, nästa gång du tittar på Californication så gör säkert att ingen annan sitter bredvid.

Ja, då kommer vi till den betydligt mera jordnära smärtan då. Måndagar är allt som oftast hemrese dagen så och även idag. Blev det vanliga kvällståget hem och allt vad det heter. Det är skönt att åka kollektivtrafik på Västkusten när det är vardagskvällar, allt annat än trevligt under helgkvällar (får be att få återkomma). Först är det bussresan till Kungsbacka, resan jag kallar för självspäkningsresan. Där väljer jag att bara lyssna på depplåtar och annat bara för att spä på smärtan att inte få träffa henne på ett tag. Så småningom övergår sorgen till en stor tystnad, ett svart hål i hjärtat som varken gör ont eller något, det är bara tomt, tomt, tomt. Om någon vandrade genom hjärtat hade stegen ekat högt där inne. Så småningom kommer ångesten över allt annat man försummat under helgen över än. Väl framme i Stockholm har resan genom de olika stadierna gått sin gång och det är dags att snabbt börja anpassa sig till vardagen utan en flickvän inom en armlängds avstånd.

I övrigt har helgen varit rätt fin, rätt mycket öldrickande i Masthugget om jag får säga det själv. Har mest ägnat mig åt att observera folket som bor där borta och kommit fram till att majoriteten av invånarna är riktiga hjon, solklara måndagsexemplar. Alla bussresor klocakn tre mitt i natten gör saken klar. Fult klädda är de också. Killarna går runt i kräkframkallande Evisu-jeans och fula jävla LaCoste-sneakera eller som jag kallar det, "Åsa-fashion. Kvinnorna har i regel höga, tråkiga, svarta stövlar, någon trött jävla enorm jacka och till det än ännu större väska som säkerligen gömmer två lik och en kaffebryggare, märkesväskor är det förstås (antagligen fejk eller så kommer kvinnorna från Onsala/Vallda). Som Style By Mats-Mats skulle sagt det
- På Västkusten har fashion inte flyttat in.

Huuh. Sen skolan då. Funderar starkt på att skita i den här kursen vi pysslar med. Är så urleda trött på att sitta vid en dator och göra totalt meningslösa saker i Flash. Jag hatar Flash, jag lovar mig själv att aldrig, aldrig använda Flash. Visst kan det bli bra om man behärskar skiten men jag har ingen större lust att sitta och göra Flashgrejer till mina journalistiska produkter. Jag vill bli journalist, inte någon jävla datormupp. Fy kuken för Flash.

Dags att fortsätta normaliseringen igen. Det betyder en cigg på bakgården och sen sängen med 30 Rock.

PS. Alltså Entourage och Californication, där pratar vi inte måndagsexemplar till serier, det börjar fan bli hiskeligt bra (vi återkommer där också).

Tittar på den här trailern och det smärtar hårt i mitt gamla trötta och bespottade indiehjärta att jag inte var på den konserten.



Kommer man ens kunna titta på filmen undrar jag nu?

God dag vänner, bekanta och andra lösa förbindelser. Vad händer på Västkusten undrar kanske ni? Jo, det ska jag säga er, idag har det förvånansvärt nog inte regnat. Vi har till och med sett skymtar av solen, men som konstaterat är november den mest deprimerande månaden. Det hindrar dock inte mig och min flickvän från att ha roligt. Ikväll ska vi åka till en av Olivias bästa kompisars nya lägenhet i Masthugget (Göteborg, Rena Rama Rolf, ni kan det där). Där ska vi dricka öl och sen gå till Svanen (någon slags instutition bland indiekids i Gbg, inte lika smutsigt som Baba i Sthlm). Så ikväll blir det tyst från mig, återkommer imorgon med mer historier om Göteborg, möjligen. Simon får bjuda på den stora underhållningen i helgen tror jag. Själv lider jag av en viss Flash-ångest (mina klassvänner förstår). Adjö.

/Sune