Svarte-Petter

16 juli och vi är halvvägs in i sommaren. Mitt i sommaren eller bara halva kvar, det beror på hur vi väljer att se på det. Dags för en tillbakablick över vad som har gjorts under de senaste sex veckorna. Har jobbat fem av veckorna, men också hunnit med att vara i Småland i fyra dagar under syrrans student, varit på Debaser och Trädgården, fyllt år, följt fotbolls-em och åkt båt från stan till Ekerö.
Det låter rätt okej faktiskt. Det som sotar ned himlen något är alla som berättar om hur kul de har på sina semestrar. Kraven på att man måste ha kul under sommaren och inte bara jobba tycker jag är jobbigare än att själva jobbet. Likadant med när jag fyllde år och inte gjorde något speciellt. Då hade jag ångest för att jag inte uppmärksammade den stora dagen med mer än pizza och kranvatten. Å andra sidan får jag små vågor av ångest några gånger om dagen, men de brukar gå över efter några sekunder.

I morgon är det torsdag. Det betyder att det bara är en dag kvar till fredagen. Trucken kommer ställas på laddning, stålhättorna åker av och partyskjortan på.

Har under kvällen betat av Per-Sinding Larsens videoblogg PSL och hans följetong med Kent i deras inspelningsstudio "Psykbunken". Kent är ett rätt roligt band att lyssna på- när de pratar och inte spelar. När de spelar kan Kent vara bäst eller tråkigast i världen.

För en kvart sedan så lyckades jag blockera vägen för en tjock, 10-årig unge i skatekläder på perrongen så han missade sin tunnelbana. Han skrek med sin gälla röst och hoppade och stampade på perrongen. Han påminde lite om den där youtube-filmen med den tyska ungen som skriker vid sin dator. Den ljusa, pojkstämman passade inte in med den tjocka kroppen. Det är nog därför man hatar tjocka barn som skriker. Det var nog också därför det värmde till i mitt mörka hjärta av att se snorungen så förtvivlad.

/Simon

På väg hem från jobbet passerade jag Stadsmissionen. "Jag går in och kollar på en köksmatta" tänkte jag. Stolpade ned i källaren och helt plötsligt var där en helt ny avdelning med gamla vinylskivor och musiktidningar. Bakom disken satt en trött Oasis-frisyr som överlevt millennieskiftet. Redan där borde jag fattat att jag skulle vänt tillbaka.
Kom ut från loppisen tvåhundra kronor fattigare och tio nummer av 90-talets stora musiktidning, Pop, rikare.

Bärandes på kassen gick jag helt emot mina principer av att alltid bara köpa konsumtionsvaror. Bläddrade igenom magasinen hemma igen. Färglada frisyrer,Phat funk, bandnamn bestående av bara ett ord. (Pulp, Elastica, Oasis, Blur, Brainpool, Popsicle, Portishead, Prodigy och Gud vet vad), namedropping och Dieselreklam.
När jag kom fram till min lägenhetsport hade jag en page, glasögon och en tre-knäppt sextiotalskostym. Jag kände mig ännu mer som Hardy Nilsson än vad jag borde. Tidningen Pop var bredvid Killinggänget och Expressen Fredag det som ledde den svenska humorn och populärkulturen under 90-talet, sägs det.
Men det minns inte jag något utav. Detta därför att mitt nittiotal inte handlade om pop. Det handlade om regniga raster i Horda, skolmatsalen, Björnes Magasin, Dino Riders och Dr. Bombay. År 2000 fyllde jag tretton år, då jag rakade av mig håret och odlade ut skägg. Det ironiska 90-talet är inte mitt 90-tal.
Därför kan jag inte heller försvara mig med att jag köpte tidningarna av nostalgiska skäl. Det var bara frimärkssamlaren på min vänstra axel iklädd röd mantel och horn som sa det till mig.

Så nu står jag här med tio stycken nummer av en lika många år gammal tidning. Min ståndpunkt är att de enda affärerna man kan besöka är Apoteket, bolaget och Ica. Därför köper jag bara konsumtionsvaror. Underbart är kort och spara på en massa saker som samlar damm är inte min kopp med te.

Solen gassar på. Jag har vänt på dygnet och gick upp kl. 07:30 i dag. Helt värdelöst, på ens lediga dag och allt!
Jag sitter i min lägenhet och har läst min klasskompis Marks blogg. Han har inte heller något att göra, men likt förbannat kan han skriva roliga inlägg för det.

Ikväll måste jag bara ut, jag bara måste. Kalla det social abstinens, kalla det på-med-partyskjortan, kalla det alkoholism, kalla det vad du vill.
Har bevakat msn halva dagen efter någon att prata med, men sen kl. 10.00 har det bara varit jag som är online. Vad gör ni andra egentligen? Va, VA? Ni menar inte att ni sitter ute i solen?

Adda mig på [email protected] och snacka lite skit. Jag är en man i mina bästa år som gillar att slå ut luftbubblor i bubbelplast och trekantiga gurksmörgåsar. Tack.


Everything But the Girl- Missing

Jag önskar att jag kunde skriva om något spännande jag gjort. Men jag har inte gjort något spännande. Jobbat över och förbannat mig över den sommar som flyger förbi utanför lagrets fönster.

Jo, en sak bröt mönstret i veckan. Jag har fått ett nr. av McSweeney's Quarterly Concern av Linn i födelsedagspresent. Stora serie-numret dessutom. Hjärnan bakom verket heter Dave Eggers, en amerikansk redaktör, publicist och tidningsägare. I McSweeney's koncernen ingår också en tidning som heter Wolphin (en blandning av Whale och Dolphin) som ges ut på en dvd-skiva. Men även en hemsida, McSweeney's Internet Tendency.
McSweeney's Quarterly Concern nr. 13 som jag fick är en över 200 sidor lång bok fylld med serier. Tack så mycket Linn för MQK-numret/boken!

Egentligen borde jag sjukskriva mig någon dag så att det blir något roligt publicerat här. Något som inte handlar om att jag och Sune jobbar. Kanske kan jag uppleva något att skriva om ? Fast jag har inga vänner så jag får läsa serier hela helgen. Då blir det bara en jättelång bokrecension. Och det vill varken du eller jag veta av, eller hur?

Det har varit en fin dag. När man börjar ett inlägg med de orden vet man med största säkerhet att det kommer bli en tråkig text att läsa. Men ni kan vara lugna. Jag utlovar folk som får sparken, alkohol och kanske lite naket till och med.
Vi har fått en ny sommarjobbare i dag. Även han från arbetsförmedlingen. Den förra som jag har hunnit bli rätt bra kompis med (killen som ger "döda fisken" när man skakar hand) fick kicken i dag. Det var sorgligt och jag kände mig osäker en sekund eftersom jag nobbade att jobba över i dag. Sen kom jag på att förra veckan körde jag 62 timmar och blev lugnare.

Den förra killen låg med armarna i kors på lunchen och sov mot bordet. Den nya killen är knäpptyst och läser böcker. Någon form av kulturvetare med piercing är han.
Jag däremot, jag är mer idealet. Snackar skit, drar skämt och dricker kaffe. Tajjar bara till mjukporr också. Därför kommer jag att komma till himlen.

Har vattnat min granne Görans blommor i två veckor nu när han varit i Usa. Hade otroligt nog gröna fingrar och blommorna är nu dubbelt så stora som när han åkte. Som tack för hjälpen fick jag tre flaskor med finvin. Ska dra ett litet, mörkt glas Merlot till middagen.
Det var lite personligt från mig alltså. Är rätt nöjd, ett klassiskt blogginlägg blev det. Tänkte skriva vad jag tycker om den slopade reklamskatten men ambitionsnivån infann sig inte riktigt så högt. Det blir det inget med.

Jimmy: När ska vi börja spela badminton?

I dag fyller jag 21 år. En liten reflektion över det vore kanske på sin plats. Det viktigaste skillnaden mellan 21 och 20 är, som Ida påpekat för mig alldeles nyss, att man får dricka i staterna. Nu är det alltså bara ekonomin som står mellan mig och en USA road trip. Annars tror jag inte att det är någon större skillnad. Jag har jobbat. Jag tänkte ynna mig något på sommar-rean för att fira den stora dagen. För kanske sjunde gången i år så begav jag mig iväg till byns lokala affärer och försökte hitta något. Naturligtvis fanns där bara skit med fyrsiffriga rea-priser. Blev sur, köpte hämtpizza och åkte hem och tänkte raka av mitt hår och gräma mig över min tråkiga födelsedag i pizzans böljande fetthav.

Efter en massa facebook-gratulationer och telefonsamtal så pekar det återigen uppåt. Tack så mycket för alla grattis mina vänner! Och ja, även familjen ringde mig och grattade men jag räknar nog in dem bland vännerna ändå. Nu känns det mycket bättre.

Här kommer slutet av South park-avsnittet då jag är Stan som berättar historiens sensmoral till ljudet av stråkar: Vad bevisade mitt besök/försök i klädaffärerna? Jo, att pengar inte är livet. Att det mesta som säljs bara är luft, porr och brutna löften. Därför läser jag till journalist- ett underbetalt men väldigt roligt yrke. Jobbet är det ställe man befinner sig på den mesta av ens vakna tid här i jordelivet. Varför inte då göra den tiden rolig om än man inte har råd att köpa den där förbannade 5:an i innerstan?

Men ja, jag rakade av håret ändå. Och åt pizza. Om det nu är någon som behöver veta det.

Efter den hårda veckan som ovan lagerarbetare och morgondagens inventering på typ 16 timmar så är det lätt att modet faller lite. Som tur var så gick jag in på Tramps like us-bloggen på Cafés hemsida. Där fanns en film på strax över minuten långt. 76 sekunder ren kärlek som bara träffar mig rätt i hjärtat.




Hur många av er cyniska människor tänkte att lejonet skulle käka opp dem?

Nu var det både länge sedan jag skrev här, men samtidigt länge sedan jag tänkte att jag borde sluta vara så ordentlig. I dag är det onsdag och jag tror att sju eller åtta personer har ringt mig under dagen. Har svarat på alla samtalen samt ringt rörmokare å föreningens vägnar. Allt detta medans jag jobbat och kört truck. Övertid i dag också. Träffa folk hit och ditan, hämta grejer, lämna grejer, ringa och öppna dörrar, få uppbackning för att jag inte orkat ta itu med portvaktssysslorna.
Tack gud. När lönen kommer ska jag åka på helpensionscharter till Mallorca helt själv och läsa serietidningar. Sen ska jag åka hem till människobyn igen. Hejdå.

Jag verkar leva mitt liv efter de lika klockslagen. I veckan är jag borta från hemmet fem till fem. Efter fyra dagar med uppgång klockan fem och sammanlags sexton timmars sömn så var jag väldigt groggy igår. Drog en skön tio-tio sömn i natt. Gick alltså upp klockan tio, kollade i kalendern och där stod det att det helt plötsligt var midsommarafton.
Städade 180 trappsteg, käkade rester och läste recensionerna av Jiggas konsert på Globen igår. Jag älskar Jay-z.
För nostalgins skull dundrade jag ned en tre album på datorn. Reasonable Doubt är en fantastisk skiva men ingenting kommer toppa Ain't No Love (in the heart of the city) som för övrigt är världens bästa låt. Ikväll är det ingen kärlek i stan, det är bara gapande tomma gator och stängda butiker.

För att spä på känslan av de öde gatorna läser jag Garfield minus Garfield-serierna. Tydligen är det en kille i USA som har som projekt att ta en massa katten Gustaf seriestrippar och helt enkelt retuschera bort alla andra karaktärer i serien utom ungkarlen Jon. Det som är kvar är Jon som går omkring och pratar med sig själv och serien blev helt plötsligt mycket mera nattsvart och tragikomisk.

kväll ska jag och Bronner ta en öl eller två på söder. Jag hoppas på att det blir två stycken. Min kollega Dragan skulle ta hand om sjuk flickvän, Dave skulle köra buss hela helgen. STHLM-Kenny har köpt en bunk Hickorysås som han ska lapa i sig. Östersundsmaffian ska ha bjudning. Klasskompisarna har jag ingen aning om, gissar att det snart dyker upp en klassöl.

P.S. Vad är det vi firar på midsommar? Har det någonting med kuken man dansar kring?

P.S. 2: Vad är det vi firar på nationaldagen? Något med Gustav Wasa? Ellr är det kuken här också? D.S.

Någon som kom ihåg Seven-serien jag körde för någon månad sen då jag gick igenom några av dödssynderna? De andra dödssynderna känns mycket medeltida. Den sista synden har jag sparat till nu. Likgiltighet kallas det.
Sensmoralen i ett South Park- avsnitt var att drogen Cannabis gör dig likgiltig och förstör din hunger och dina drömmar att ta dig framåt. Fram tills på slutet så hade panikslagna föräldrar till Stan, Butters, Cartman, Kyle och Kenny varnat för hur livsfarligt det är med cannabis, att det är rent gift och dödar dig. En skröna jag har hört är att det finns bara ett dokumenterat dödsfall på grund av Cannabis, och det var en kille som fick en 80 kilos haschkaka i huvudet.

Återigen till saken. Jag jobbar på lager. Jag pendlar till lager 90 minuter om dagen. När jag kommer hem på kvällen och har handlat mat, diskat och skött portvaktssysslorna så har jag ont i knäna. Och i huvudet. Nu sitter jag och bloggar mest för att kunna fylla text här och hålla bloggen uppdaterad. Låt vara att det mesta är nonsens, men hey! Nonsens är vad bloggar ska bestå utav.

Nu ska jag äta mat och kolla på Six Feet Under. Sen är det dags att sova så jag orkar gå upp kl. 05.00.

Första dagen på jobbet avklarad dårå. Gick upp mitt i natten kändes det som. Sen kilade jag över stock och sten och steg på mitt pendeltåg. Det gick faktiskt rätt ok ute på Tretti.se. Körde omkring i truck halva dagen och glassade. Känns skönt att samtalsämnerna på rasterna inte skiljer så något från vad vi pratar om under skolans raster. Speciellt nu under EM så är det så klart fotboll som gäller.

Det blir en lite spridd och okonstruerad text nu. Har ingen röd tråd att prata om. Möjligen en planerad utlandsflytt om FRA-lagen går igenom i morgon. Sen kommer jag hem till valet 2010 och röstar socialdemokratiskt. Men det var inte de sorgliga sakerna jag ville ta upp. Utan att vi inte behöver vänta på att Aldrig Fucka Upp kommer på pocket. DN bjuder här på boken i ljudform, perfekt att lyssna på pendeln ner till Haninge.

Hemkommen efter en fullsmockad studenthelg långt in i hjärtat av Småland. Nu är jag trött, hungrig och eländig över jobbångesten. Semestern är officiellt sett slut, i morgon börjar jobbet och pågår typ fram till skolan startar i augusti igen. Med mig på pendeln mot Haninge har jag minnerna av helgen. Nedan är jag utklädd till en heterosexuell man som betalar sina räkningar i tid. Hejdå.


Foto: Rebecka Abel

Den som har något komiskt att anmärka över storleken på mitt huvud i förhållande till resten av kroppen gör sig icke besvär. Då kommer jag att få något mörkt i blicken och vi måste talas vid med hjälp utav rottingen.

Inatt drömde jag att jag skulle dö.
Idag på morgonen när jag åt frukostmackan så såg jag hur det var blod över osten. Kände i munnen och visst var det så. Det rann blod ur min mun. Jag tror nog att jag håller på att bli lite sjuk. Förmodligen cancer.
Nu ska jag ut och köpa c-vitaminer.

I trapphuset:
Fransson på ettan: Hej.
Jag: Hej.
Fransson på ettan: Städar du idag igen?
Jag: ja, det är mycket nu. Det måste verka som om detta är det enda jag gör.
Fransson på ettan: Ja, sopade inte du här häromdagen?
Jag: Nä...eller jo. Det gjorde jag ju!

Har haft en svår natt bakom mig, med sömnproblemen. Speciellt så här års när det är så varmt. Speciellt i den här lägenheten när jag sover i en loftsäng six feet above. Värme stiger som bekant uppåt. Därför har jag legat och svettats som en gris halva natten. Vridit mig fram och tillbaka, snurrat in mig i mina lakan. Tände lyset, gick upp och drack vatten. Kollat på Svt24. Släckte lyset, försökte somna. Tände lyset igen, läste Neil Strauss Jenna Jameson biografi. Släkte lyset. Förbannade sommar.

Sen ringde klockan och det blir äntligen morgon. Jag älskar morgonar, bästa tiden på dygnet. Lira omkring i morgonrock, lyssna på P1 medans jag gör min frukost. Sen stänger jag av radion och påbörjar första sleven a-fil tillsammans med att läsa DN:s ledare.
Nu kommer tiden ikapp mig. Egentligen har jag semester men har så dåligt samvete över alla portvaktstjänster som ska göras. Jag fattar ekvationen över min orolighet nu. Så fort jag är ledig hittar jag på nya saker som måste göras och mår dåligt fram tills det är gjort. Har jag saker att göra blir jag stressad av att jag skjuter upp på sakerna. Det verkar som om jag är dömd till ett liv av stress och orolighet. När jag går i pension kommer jag tuppa av, av bara chocken. Eller göra som morfar, och köra på fullt ändå, trots vad några oranga kyvert säger.

Förresten är sommarens musik varken krautrock eller yachtrock. Det är reggae. Lyssnar på Jah Cure nu, den gamle våldtäktsmannen. Han är läskig. Men hela karibien är läskigt, långt ifrån Red, red wine med UB40. Har läst någonstans att i karibien mördas flest folk per capita i hela världen. Hälften av Trinidad & Tobagos BNP kommer från knarkexport, rätt upp till Miami och resten av västvärlden.



Jah Cure- Longing For

Kalendern visar röd dag men det är något som min To-Do-lista uppenbarligen inte bryr sig om. Slänger i stället bort mitt liv på GTA som vanligt. Jag tror att jag har en missbrukarpersonlighet och har lätt att bli beroende av saker. Men nu ska jag sluta upp med mitt kriminella beteende, om än i virituell form.

Vapen jag har skjutit med i det riktiga livet:

Hagelgevär
Luftgevär
Älgstudsare
Compound pilbåge
Slangbella

Nu har det blivit dags för rätt korta men koncisa blogginlägg. Dagens citat kommer från vår favorithumorist. På kulturdelen i Expressen skriver Andres Lokko om vad han gjorde efter att ha sett Sex & the City-filmen:
"Nu, efter exakt två och en halv timme av metropolitiska drömmar vävda av Christian Dior, är jag så befriad från alla former av testosteron att jag borde väga upp det med tolv stora stark, skjuta ett rådjur i ansiktet och genomföra minst ett våldsamt samlag med Ulf Lundell."

Det är manlighet det. Och jag slänger bort mitt liv på tv-spel ikväll igen. Ibland om nätterna ligger jag och funderar hur det skulle vara att ha ett liv.

Den sjätte dödssynden är vrede. Den begick jag i dag. Som vanligt var det jag själv som jag var mest förbannad på.

Men mest förbannad av allt är jag för att jag inte planerade in sommaren bättre och nu ska arbeta under precis varenda festival. Mest ledsen är jag att jag missar Emmaboda, som jag missade förra året också på grund av jobbet. Det kommer alltså bli två Emmaboda-fria år. När jag sitter en helg i Stockholm och möglar framför playstationet så kommer väldigt många, lyckliga själar besöka alla dessa festivaler som både de och jag har väntat på sen förra sommaren.

Som tur är så finns Popaganda sista helgen i augusti. Men det räknas inte som sommar eftersom jag börjat skolan igen då. Nu ska jag iväg och vinka av min bäste vän på tågperrongen. Sen ska jag åka hem och tvätta bort hundpiss från en vägg. Hejdå.

Då var biljetten bokad. Onsdagen den 11 juni återvänder jag återigen hem till lilla Småland. Jag hoppas att det finns några människor som är lediga då, fram för allt en före detta au pair som jag inte träffat på ett år.
Fredagen den 13 får jag nog lov att vara på studentkalas då det är systra mins tur att ta på den vita hatten.

Sedär, jag började skriva tre rader ovan utan att ha en aning om vad inlägget skulle handla om. Men någonstans mellan "studentkalas" och "vita hatten" urskiljde sig en liten ingress till en text om mina studentminnen.
Det är alltså två år sedan den där dagen då Klaras farsa hämtade mig utanför min lägenhet i Värnamo och körde mig i en gammal sportbil till champagnefrukosten hos en klasskompis. Vi drack bubbel på morgonen, tog studentkort lagom lulliga allihopa. Vi hade illasittande studentkostymer, men det sket vi så klart i.
Jag minns att vi åkte studentflak runt om i staden. Mina matvanor avslöjades när vårt flak körde förbi Pizzeria Athro och jag hejjade på pizzabagaren Schimon med familj som stod utanför pizzerian med hela sin familj och kollade på spektaklet. Schimon sken upp som en sol när han såg en av sina stamkunder och vinkade glatt tillbaka.

Jag gick på bal med ovan nämnda Klara. Vi satt vid samma bord som några bekanta och vi pratade som gentlemen och kvinnor över ett bättre parti mat. Nu var vi vuxna människor, jämnlika inför Guds ögon.
Vi var på mejeriet dagarna två, jag satte slipsen kring huvudet. I studentpresent fick jag en trogen Ipod som i detta nu laddas här bredvid.

Efter studenthelgen åkte den vita hatten av och nästa kapitel i Sagan om Simon började.
Sommaren 2006- sommaren 2007 var ärligt talat nära vansinnets avgrund.
En kort summering: slirade runt i slask, blev dumpad två gånger, tog körkort, åkte till Karibien, basejumpade från Viadukten, rakade av håret, åkte till Stockholm och så var det bra med det.

Men nu är det som sagt systers tur att fira av tretton år i skolväsendet. Det ska såklart firas, och så ska jag se till så att hennes år efter studenten ska bli bättre än mitt.